JAg orkar ingenting i mitt liv jag är så trött hela tiden vill bara sova jag har medicn men dom gör ingenting.Jag vill inte ha folk runt mig för då blir jag trött igen och stressad.Jag vill komma bort från alla men jag har inga pengar och ingenstans att gå.Jag är ju bara så trött på allting .Vad kan jag göra?



Moderator atoms - förtydligade rubriken.

Tja tvserier gör livet lite roligare.

En stor kopp kaffe med några mått för mycket kaffe kan fungera en liten stund.

Lite kallt just nu kanske men senare på våren kan du tälta. Bor du i närheten av Nyköping kan jag lämna lite mat och dryck på ett överenskommet ställe varje dag om du vill.

Bor i göteborg och jag gillar inte skogen .

Bor du ensam? Vad skulle medicinerna hjälpa dig med? Upp-piggande? Jag är gift och har familj. När maken råkat ut för en arbetsplatsolycka, blev min egentid nästan lika med noll. Då förstod jag hur tröttande det är att inte få vara ensam. Jag löste det med att sitta på ett fik och skriva. Fiket är på flera våningsplan och jag satte mig längst upp, där det knappt var några andra. Lugnare än på bibliotek. Har du något specialintresse du kan fly in i? Det hjälper mig att få energi. Att hitta någon bra att prata med, hjälper en att reda i alla röriga tankar. Det låter långsökt, men jag har kontakt med en person på sjukhuskyrkan sedan några månader och det hjälper verkligen. Målet är att hjälpa mig att se framåt. I mitt län har sjukhuskyrkan speciellt uppdrag att finnas för människor med neuropsyk funktionshinder.

hp555 skrev:Bor i göteborg och jag gillar inte skogen .

Ok. Jag kan känna som du och vill gärna kunna hjälpa dig. Dessvärre har jag inga fler förslag.

Vad intresserar dig? Intressen gör en oftast glad att sysselsätta sig med och man har någonting att se fram emot för dagen!

En av mina special intressen är anime men jag rymmer till doms värld hela tiden och jag tittar för mycket både natt och dag.

Jag hänger inte riktigt med. Vem är det som har förväntningar på dig? Omgivningen eller du själv? Jag tänker på hur mycket energi stressen kostar dig. Om du kan strunta i förväntningar och bara vara, göra det du mår bra av, sparar du mycket energi och kan bli piggare.

Jag blir stressad at skolan och jag försöker klara skolan för min mamma och assistent men jag bryr mig verkligen inte mer om nånting.

Kan det vara årstiden? Brukar du få mer energi när det blir ljusare om dagarna?
Vintern är det värsta för mig iaf, överlever den knappt, för jag har ingen ork till nånting.

Annars, har du försökt prata med din Mor eller din assistent om hur du känner dig?

hp555 skrev:JAg orkar ingenting i mitt liv jag är så trött hela tiden vill bara sova jag har medicn men dom gör ingenting.Jag vill inte ha folk runt mig för då blir jag trött igen och stressad.Jag vill komma bort från alla men jag har inga pengar och ingenstans att gå.Jag är ju bara så trött på allting .Vad kan jag göra?



Moderator atoms - förtydligade rubriken.

Om du har ADHD tar du inte medicin för det? Jag tycker det hjälper mot den förlamande tröttheten.

Känner igen mig, men har inget vettigt att säga.
STOR KRAM!

Har typ varit i din situation och vet hur jävla jobbigt de e . Slutade för mig med ett nervöst sammanbrott som i sin tur ledde till år på instutition, blä. En positiv sak med ditt fall e att du kan sätta ord på hur du känner dig, något som jag inte kunde. Om jag i situationen som jag befinner mig i nu skulle råda mig själv i den situation jag befann mig i så skulle det nog bli: Att läsa på distans hemma, eftersom det var meningslöst när lärarna förklarade audiotivt hur man skulle göra när jag vet att jag e mycket starkare på det visuella dvs. när jag läser instruktioner. Inte låta någon berätta för mig hur jag ska leva mitt liv efter en mediakonstruerad schablonbild=ha X antal vänner, ha vissa intressen göra saker efter en viss mall. Jag var och är en social varelse det är bara så att jag behöver mindre umgänge än den vanliga Joe. Eftersom min hjärna lätt blir överbelastad behöver jag mycket ensamtid för att återhämta mig mentalt så att jag kan fungera, och den återhämtningsperioden behöver och har jag rätt till.

pikachu
Tack för ditt svar ja så som du berättar det är så jag känner också ja lär mig inget av vad lärarna försöker få mig att lära och jag orkar inte koncentrera mig.Men jag får inte sluta och läsa på distans för min mamma hon säger bara att jag inte ska vara så svag eller tycka synd om mig själv men det har inte ens med det att göra jag orkar bara inte mer och det är jobbigt att vara trött HELA tiden.

Det verkar vara svårt att nå fram till din mor, också jag hade svårt för det(berodde förmodligen mest på henne). Eftersom mamma har svårt för att sätta sig in i andras situationer kunde hon inte riktigt förså vad jag verkligen behövde. I vuxen ålder har det blivit lätt att förhålla sig till henne i och med att jag styr mitt liv själv men det var ett helvete när jag var 12-14år då man är helt utelämnad åt sina föräldrars nycker. Inte bara sa hon att hon visste bäst det var också min känsla att mamma vet bäst trots motstridiga känslor. Nu vet jag inte hur din mamma är men jag borde ha litat på mina instinkter och tytt mig till en vuxen eller flera som förstått mig bättre. Jag borde nog ha utestängt mammas "brus" och litat på mig själv trots smärtan i och med att jag älskar hon. Att älska sin mamma och att ta ansvar för sitt liv är två skilda saker.

Pikachu verkar verkligen veta vad han/hon skriver om. Jag instämmer helt. Det är nog läge att du försöker stå på dig, innan din energi tar slut helt. Du har inte valt att ha aspergers, så känn ingen skuld. Du vet vad du behöver. Tyvärr har vi inte alltid en omgivning som förstår. Är du myndig, så du själv får bestämma? Om du är, gör det du vet att du behöver. Ingen tackar dig för att du låter dig knäckas. Försök stå på dig. Det kan löna sig i längden.

Trött kan man bli av AS om man måste umgås över sin förmåga eller om man måste hålla många bollar i luften eller försättas i nya situationer t ex.

Men något annat kan ju bättra på känslan av trötthet, depression, anemi, medicin (viss sort kan trötta), dålig djupsömn, att tvingas till ett sömnmönster som inte passar kroppen, D-vitaminbrist, vinterdepression, sjukdom osv.

Jag är snart 18 men jag får inte bestämma nåt även om jag snart är myndig.

Egen bostad och inkomst är det som gör att man kan bestämma själv.

Du nämnde assistenten. Är det en bra person? Eller har du någon annan vuxen, som är på din sida? Någon som vet mer om aspergers, som kan hjälpa dig att förklara.

Min assistent har jobbat med en med asperger innan så hon förstår mig.

Precis så känner jag med just nu.. det känns som tiden inte räcker till för alla krav. Måste förbivårdcentralen med en sak.. rättare ett papper. När i &%¤¤## skall jag ha tid med det?! Blir bara arg och ännu mer stressad, och av det trött och vill bort härifrån..

Vad som händer om man pressas att göra saker som man inte klarar av är att man riskerar att förlora förmågan att göra saker som man klarade av förut. Hur illa är det med skolan? Skulle du behöva gå om ett år för att klara den eller så? I så fall kan det vara problem för du riskerar att bli mer beroende av din mamma för längre tid.

Jag har inte AS men jag fattar så mycket att det viktigaste är att häva situationen så att du inte behöver må såhär. Då gör man vad som krävs även om det betyder att det inte kan göras så mycket åt skolan just då.

Först efter det lam man göra upp en plan för hur du ska klara gymnasiet och det kan handla om distansundervisning eller Komvux när du blir äldre eller vad som helst. Eller att gå om ett år med mer anpassning efter dina svårigheter? En sak som fanns när jag gick på gymnasiet för länge sen var att folk med olika svårigheter kunde dela om något av åren på gymnasiet på flera år. Dvs om du bara klarar av att vara i skolan en begränsad tid skulle du kunna ta vissa ämnen det ena året och vissa det andra. Men fixar du inte att vara där alls är ju inte det nåt alternativ.

Kan inte din assistent förklara för din mamma lite mer om vilka svårigheter människor med asperger kan ha?

Lycka till hur det än går!