Gång på gång varnar forskarna oss för att ämnen i hårfärg är extremt allergiframkallande. De kan ge cancer och till och med förändra vårt DNA. Det låter otäckt, men ändå färgar omkring 75 procent av alla kvinnor i Norden håret.

Från senaste numret av Råd & Rön.

Kan det vara så att dessa 75 % av kvinnorna inte ser någon större risk att byta ner sig om de får ett förändrat DNA?

Jag skiter blanka fan i mitt DNA, jag har inga planer att avla på mig ändå.

Men även om man inte planerar att skaffa barn vill man väl inte få allergier el cancer?

Hur tänker man? "Det händer bara andra, inte mig" el "Utseendet är det viktigaste av allt, jag är beredd att riskera hälsa och liv för det".

Jag tror inte att många människor tar sådana varningar på allvar helt enkelt.
Det kommer nya rön med jämna mellanrum om sådant som till exempel kan ge oss cancer, potatis, coca-cola etc. människor blir immuna och avtrubbade mot sådana varningar och liknande.

Jag tror att vi som människor blockerar oss dvs "det händer inte mig" annars skulle vi aldrig våga prova nya saker. Varför hoppar människor fallskärm när risken finns att fallskärmen inte vecklas ut? "Det händer inte mig". Varför äter vi japansk blåsfisk som är dödlig om kocken inte tar bort rätt delar? "Det händer inte mig".

Det står alltid KAN på flaskorna också "KAN orsaka allergier" vilket gör att människor tänker "det händer inte mig". Hade det stått till exempel "orsakar allergier i 70% av fallen" kanske människor hade varit mer vaksamma.
"Kan" är ett väldigt mäktigt ord.

Vissa saker gör vi för att det är spännande, vissa saker gör vi för att prova något nytt och vissa saker gör vi för att vi inte tror till 100% på vad som sägs: "Det händer inte mig".


Det är vad jag tror.

Jag har nästan slutat lyssna på alla varningssignaler. Ska man lyda alla så får man cancer av att andas oxå men det måste man ju göra annars dör man ju av andnöd. Nä jag äter och dricker det jag vill. Vill jag färga håret gör jag det. Tänker inte avla fram någon avkomma från mig.

Dricker man för mycket vatten dör man av det och dricker man för lite dör man av det. Hur man än gör så nog dör man i slutändan ändå.

Ja, jag är är väl ingen "normal människa" men jag skulle då aldrig hoppa fallskärm el äta fugufisk. En del behöver tydlilen faran för att känna att de lever (låga nivåer av MAO). Däremot måste man ju äta något, så jag kan förstå att man inte orkar ta till sig alla larm om maten.

Men man måste inte färga håret.

Att leva i förnekelse är nog förklaringen. Och vi blivit bortskämda med att inte behöva ta ansvar för vår livsstil, sjukvården/medciner/operationer ska fixa det.

Vissa saker gör vi för att vi prioriterar det roliga idag framför det jobbiga i morgon.

Henna borde gå bra. Det har använts i tusentals år och stärker hårstråna.

Det bottnar antagligen i att människor har svårt att greppa detta med sannolikheter. Saker kan inträffa på en gång, eller aldrig. Men det finns en viss sannolikhet att det inträffar.

Det kan ju faktiskt hända att människor som färgar håret gör en helt rationell riskbedömning och anser att vinsten med att få en mera attraktiv hårfärg är större än förlusten i form av ökad risk för olika sjukdomar.

Själv är jag rätt så misstänksam mot hårprodukter efter att ha fått väldigt jobbiga allergiska reaktioner av hårvårdspreparat (dock inte just hårfärg).

Jo, det är nog bra att fråga om personen man tänkt yngla av sig med har färgat håret många gånger.