Hej,

Mycket har hänt sedan jag senast skrev ett inlägg här (en månad sedan). Har fått träffa en del psykologer och samtliga tror att jag har AS samt annan problematik (om de har rätt återstår att se). Det har blivit bekräftat att jag ska utredas osv.

Anyway, det var inte det jag egentligen ville skriva om nu (tänkte bara att det kunde vara trevligt med en liten update). Vad jag vill skriva om är fantasi och att föreställa sig saker rent visuellt. Är det någon mer än jag som är väldigt dålig på det? Jag såg ett intressant inlägg på ett annat forum där TS bad personer att:

1. Föreställa sig ett rum.
2. Föreställa sig tre personer sittandes på var sin stol i rummet.
3. Föreställa sig två av personerna sittandes på stolarna.
4. Föreställa sig att du (som läser detta) sitter på den tredje stolen.

TS hade svårt för steg 4 och undrade om andra hade svårt för det också. Det inlägget fick mig att fundera på min egen fantasi. Detta kanske låter konstigt men jag undrar hur det är att visualisera sådana saker? Ser man en klar och tydlig bild framför sig i huvudet? Är det det fantasi är? För mig är bilderna alltid väldigt vaga, diffusa och bleka. När jag till exempel försökte föreställa mig rummet så vet jag inte om jag "såg" det. Jag försökte föreställa mig två personer sittandes på stolarna till vänster. Jag bestämde att det satt två personer där men jag vet inte hur de såg ut. Jag hade även svårt att tänka mig att jag satt på den tredje stolen.

Jag tror att jag tänker i ord. Det kanske är därför jag pratar med mig själv så mycket och när jag till exempel tänker mig framtida konversationer med folk så går jag igenom dem högt för mig själv istället för att visualisera dem. När jag läser böcker så får jag en känsla av att "ok, det är så här det är" istället för att jag ser saker framför mig (kanske är det därför jag ofta föredrar facklitteratur över skönlitteratur). Jag är dålig på att visualisera saker i allmänhet. Är det någon mer än jag som fungerar så här?

Det är väldigt svårt att förklara vad jag menar men jag hoppas att detta inlägg inte var allt för flummigt och svårt att förstå.

Jag har alltid haft väldigt lätt för att visualisera. Dagdrömde mycket under hela min uppväxt, och ser framför mig de scener jag läser automatiskt. Min hjärna skapar bilder mest hela tiden. Hade också höga poäng på den visiospatiala (är det så det heter?) delen (blocktest) på WAIS. Så, nix, känner inte igen mig i vad du beskriver.

Har inte svårt för det, är väldigt visuell i mitt tänkande. Sedan så adderar jag bara in färg och detaljer där det behövs, annars liknar det mer en 3D-ritning eller något.

kiddie skrev:Har inte svårt för det, är väldigt visuell i mitt tänkande. Sedan så adderar jag bara in färg och detaljer där det behövs, annars liknar det mer en 3D-ritning eller något.

Måste vara coolt! Kanske bara är jag som har väldigt begränsad visualiseringsförmåga. Kan du föreställa dig i princip vad som helst?

Ja i stort sett. Är bra på rumsuppfattning men som sagt, det ser inte ut som i verkliga livet helt och hållet.

För min del har jag svårt att "se" rummet i exemplet. Men när jag kom till punkt 4, så "kände" jag stolen mot lårens baksida, upptäckte att det var en trästol med en stoppad dyna på, och min allmänna känsla var att vi satt i ett väntrum utanför någon mottagning. Jag började undra, om jag var nervös eller inte inför besöket innanför den där dörren, som jag inte "såg", men "visste" fanns någonstans längs med någon av väggarna. Medan jag skriver detta kommer det suddiga bilder av icke-figurativa konstverk inom glas och ram på väggarna, och några tråkiga stackars krukväxter som ingen egentligen bryr sig om.

Bäst att jag slutar skriva nu, innan jag "ser" det hemska akvariet också, där stressade fiskar simmar omkring utan någonstans att gömma sig ... Som finns på alltför många sådana ställen.

Men om jag sedan åter tittar på texten, så ser jag ju att jag - just det - har fantiserat ihop en hel massa som inte står där!

Nu har du väl fått några rätt olika reaktioner?

Hahha, vad bra, en annan som inte upplever akvarier som lugnande.

Väldigt intressant.
I denna delen av oss som är människor är vi ju väldigt olika.
Vilket försvårar att förstå sig på andra människors sett att föreställa sig saker.

I mitt fall innehåller mitt huvud ett ständigt pågående författande. I författandet ingår olika former av känslor. Mina bästa texter är ofta förknippade med osäkerhetskänslor och den mörka sidan, den går i en ton av moll.

Jag ser allt i bilder och skriver av vad jag ser. Det roar mig väldigt mycket!
Det kan komma upp som en redan skriven text, och som om det vorde en tidigare inspelad film.
En gåva har flera sagt!? Men svår att förvalta.

Ja det lät väl inget flummigt...

Det tråkiga är att mediciner avtrubbat mitt sinnelag. Och jag har därför beslutat att inte fortsätta medicinera, eftersom jag älskar mina fantasier! Och att skriva.

Kan tillägga att jag som barn hade en ständigt pågående radioteater i mitt huvud...Men den uppkom genom bilder och fantasierna