varierar efter hur personen ser ut, klär sig, kroppsformen, kroppsdoften. det går inte att döma folk efter utseendet... helt. men utseendet indikerar allt. jag förstår sånt intuitivt.

min favoritversion om det är en person är att ställa en fråga. det kan vara något jag vet om, men jag låtsas inte veta om det. om det är en grupp som sysslar med något så går jag till dem, tittar på och diggar/nickar.

Är NT och har inga behöv av vänner, det är så att jag gör allt för att undvika dem.
Ensam i total tyst är det bästa jag vet
Innan jag fik barn kunde jag vara lite social och umgås med vänner på mina vilkor, jag saknar ofta den tid.
Då jag inte får vara ensam pga barnan, och dom är högljuda, har jag inga överskott till vänner och familj.
Kan tänka mig att umgås lite med vänner/familj når barnan blir vuxen.
Har inga problem med at få vänner, men problem med at orka dem.

Förstår jag dig rätt nu, du ställer en fråga som du vet svaret på, för att höra hur personen svarar, och om du gillar personens sätt att svara, så försöker du bli mera bekant med henom?

Jag skulle svara på avantis inlägg. HIttar inte citera-knappen.

Kan man räkna nät-vänner som vänner? Sådana som man umgås med endast via skärmen? Jag tycker att jag känner flera stycken ganska väl nu, och tycker om dem (er!), utan att ha sett er i verkliga livet, och faktiskt utan att behöva det.

Eller är det inte riktiga vänner? Ganska tysta är ni i alla fall, säger möjligen Pling på chatten, och så knäpp, knäpp på tangentbordet.

Vad ska man med vänner till? Det är ju ändå ingen som gör nåt.

Har ingen jävla aning hur man skaffar vänner. Jag har haft mitt specialintresse, och det har gett... bekanta, men i princip aldrig vänner, om man menar den där biten att de finns där även när man inte är på topp.

Det beror lite på... En av mina närmsta vänner är från Bulgarien, och vi träffades på ett internationellt ungdomsläger som en grupp jag var med i ordnade. En annan vän träffade jag i våras på en loppisrunda som det stod om i lokaltidningen. Direkt jag såg henne tänkte jag "Oj, henne vill jag bli kompis med!" Så efter någon dag kontaktade jag henne via hennes blogg, vi träffades över en kaffe inne i stan, och på den vägen var det.

Mymlan skrev:Det beror lite på... En av mina närmsta vänner är från Bulgarien, och vi träffades på ett internationellt ungdomsläger som en grupp jag var med i ordnade. En annan vän träffade jag i våras på en loppisrunda som det stod om i lokaltidningen. Direkt jag såg henne tänkte jag "Oj, henne vill jag bli kompis med!" Så efter någon dag kontaktade jag henne via hennes blogg, vi träffades över en kaffe inne i stan, och på den vägen var det.

De bästa vännerna är oftast de som man träffat av en slump, som dina vänner.

Jaag skaffar inte vänner.
I regel avecklar jag dom.
Förmodligen för jag inte längre orkar med vänner.
Vänner är ett överskattat begrepp.

Har nog skaffat mer vänner det senaste året än skoltiden, men har inte vad jag vet någon av dem som jag är ovän med så det känns lyckat. Hur kan jag inte svara på annat än nått så löjligt som att "vara sig själv" och känner mig ändå rätt kass på den fronten . Riktigt sköna typer alltså, kan vara lite jobbigt bara att så många vill knulla en. (kanske inte samtidigt iofs)

Jag är väldigt selektiv, jag vill ha vänner när jag vill ha vänner men inte annars. Det ska ske på mina villkor, vilket har gjort att jag inte har några vänner.
Jag tycker oftast att det är roligt i början, sen blir jag trött och äcklad av att umgås/prata/smsa/etc. och då försvinner dom.
Jag håller mig till mina låtsaskompisar ett tag till.