Just när man tror att allt är bra...
Jag har slitit som ett djur i flera månaders tid nu.
Nästan nära på utbrändhet. Och så får man reda på att arbetspraktiken (som skulle garantera mig jobb) inte längre vill ha mig. Trots att dem hela tiden har hävdat att jag både är mycket noggrann, passar tider, fungerar bra med arbetskamrater och är en härlig och trevlig person,
Så är deras anledning till att ta bort mig:
"Du är för långsam."

Känns som att jag faller bakåt till ruta 1 igen.
Varför ska allt i mitt liv hela tiden gå åt helvete?

Naturligtvis fick jag själv inte fram ett ord under mötet.
Jag satt bara där som en stum fisk. Så ledsen, så förvirrad...

Att än en gång rensas bort som någon slags ohyra.
Och chefens försök till tröstande ord...
- Men så är det, det är svårt att få jobb nuförtiden.

........
Får det gå till så här? Har inte jag rätt till att vara den jag är?
Även fast dem skulle få ersättning om dem anställde mig pga min AS diagnos så kunde jag riktigt läsa mellan raderna att det inte var okej att vara annorlunda.
Att företaget inte kunde acceptera eller visa hänsyn till någon med funktionshinder.

...Snälla skjut mig någon...

// Satanen

Vad slags arbetsuppgifter rör det sig om?

Dessutom är det så att många arbetsgivare sätter i system att anlita personer med olika bidragssystem och när den perioden utgår så säger de upp.

Vad var det för jobb.

Är du med i facket? För dom borde kunna hjälpa dig?

Det är ett fabriksjobb.

Börjar kl. 06.40 varje dag.
Det är väldigt tungt och stressigt.
Själv har jag stundtals varit riktigt stolt att jag klarat av det under så lång tid.

Så jag gör så gott jag kan. Och försöker hela tiden att utveckla mina färdigheter.
Jag var 95% säker på att jag skulle få jobbet.
Men så var det inte...

Dock är min praktik inte helt över än. Men jag funderar på att skita i allt ihop.
Jag menar, om dem ändå inte vill ha mig för att "jag är för långsam" så kan det lika gärna vara för min del.

Nixer skrev:Är du med i facket? För dom borde kunna hjälpa dig?

Facket? Nej inte vad jag vet.
Jag är bara med i Försäkringskassan tror jag. Och sedan har jag en SIUS på Arbetsförmedlingen.
Och Socialen naturligtvis...

Långsam är jag också, när jag är ny i en sitation, ny på en arbetsplats, ny i ett yrke....Men i mitt fall, i takt med att jag kommer in i yrket, i rutinerna och hinner lära känna människorna där, så blir jag snabbare efter hand. Jag blir inte den allra snabbaste men inte heller den allra långsammaste. Det handlar om att jag får anpassa mig i en takt som passar mig, vilket närmast får ses som en lyx numera i dagens arbetsliv.

När man är ny nånstans då SKA man vara långsam. Man ska vara avvaktande och mestadels passiv. Att vara för aktiv kan ses som olämpligt och opassande. Att observera och lyssna för att hinna ta in alla intryck, fakta, människor och miljöer. Allteftersom man vänjer sig blir man normalt sett bättre och bättre på arbetet och normalt sett kan man därför även höja tempot i arbetet efterhand till en nivå som passar en själv och förhoppningsvis även arbetsgivaren.

EDIT: Jag har ibland fått kritik för att vara alltför långsam. Det har berott på att jag varit distraherad i mina tankar och därmed oförmögen att fokusera 100 % på arbetet. Att vara tankemässigt distraherad är fruktansvärt eftersom man skyller allt dåligt på sig själv och slår på sig själv just när man skulle behöva stöd och support. Jag brukar därför försöka - innan jag går på ett arbetspass - försöka komma i någorlunda harmoni i mitt mående, mina egna tankar och känslor, så att inte dem ska påverka hur jag fungerar på arbetet. Det har fungerat sådär, beroende på tidsbrist och dåligt mående, men känns ändå som en vinnande strategi. Att vara professionell på ett arbete - vilket det än må vara - innebär att man kan utföra arbetetet oavsett vad man tycker och känner.

I vissa yrken definieras denna professionalism redan under utbildningen eller i lagen som styr yrkets branch - exv Socialtjänstlagen (SoL) och Hälso- och Sjukvårdslagen (HSL) vad gäller vård och omsorgsyrken. Man måste på sikt känna sig professionell och uppfattas som professionell för att kunna känna sig hemma i ett yrke som använder sig av begreppet professionalism.

Fick en spontan tanken medans jag läste, kan man inte gå o säga till af eller LSS kontoret eller någon annan stans o säga, "fixa ett jobb åt mig tack" alternativet är att försökringskassan får betala för mig resten av livet.

Ok kan låte hårt men vad gör man när man vill ha jobb men inte får jobba.
Blir ju väldigt svårt att jobba då.

Satanen skrev:Just när man tror att allt är bra...
Jag har slitit som ett djur i flera månaders tid nu.
Nästan nära på utbrändhet. Och så får man reda på att arbetspraktiken (som skulle garantera mig jobb) inte längre vill ha mig. Trots att dem hela tiden har hävdat att jag både är mycket noggrann, passar tider, fungerar bra med arbetskamrater och är en härlig och trevlig person,
Så är deras anledning till att ta bort mig:
"Du är för långsam."

Känns som att jag faller bakåt till ruta 1 igen.
Varför ska allt i mitt liv hela tiden gå åt helvete?

Naturligtvis fick jag själv inte fram ett ord under mötet.
Jag satt bara där som en stum fisk. Så ledsen, så förvirrad...

Att än en gång rensas bort som någon slags ohyra.
Och chefens försök till tröstande ord...
- Men så är det, det är svårt att få jobb nuförtiden.

........
Får det gå till så här? Har inte jag rätt till att vara den jag är?
Även fast dem skulle få ersättning om dem anställde mig pga min AS diagnos så kunde jag riktigt läsa mellan raderna att det inte var okej att vara annorlunda.
Att företaget inte kunde acceptera eller visa hänsyn till någon med funktionshinder.

...Snälla skjut mig någon...

// Satanen

- Tråkigt för dig, känner igen den typen av arbetsgivare.

- Kan bara trösta dig med att inte ta det för personligt, även om det naturligtvis drabbat dig som person.
- Är ju ett systemfel av våra folkvalda, att tillåta denna typ av anställningsform, och det finns alltid cyniska/oempatiska AG som utnyttjar detta.

- Det som skulle få dig att gå starkare ur situationen, alltså med högt huvud, är om du på nåt sätt konfronterar dina besvikelser med de som har svikit dig, om det nu var chefen vad jag förstått.
Att bära på besvikelserna blir en extra börda för dig, prova rensa luften, känns mkt skönare än man kan tro faktiskt(menar nu verbalt förstås).

Lycka Till

Ska in på en praktik eventuellt med hjälp av en sius konsulent... skulle jag hamna i samma situation att höra att jag är för långsam skulle jag nog helt släppa masken och säga saker i stil med: "Jaså det säger du, och det ska jag tro på?" "Mer troligt att ni tar in ytterligare en person och uttnyttjar den, visst är det så, jävla utsugare?"

Fy fan säger jag bara. Men jag är inte förvånad. Om du orkar, så härda ut perioden ut, annars har a-kassan (eller försäktringskassan eller vad det nu är) säkert rätt att stänga av dig för arbetsvägran eller nåt.

Är inte säker på att du ska ta det så personligt. De vill kanske bara hellre vill ha en ny billig praktikant?

Låter som att de kan ha gjort dig en tjänst faktiskt. Kan vara sjuk stress i industrin och man blir inte lugnare där precis.

Satanen skrev:Just när man tror att allt är bra...
Jag har slitit som ett djur i flera månaders tid nu.
Nästan nära på utbrändhet. Och så får man reda på att arbetspraktiken (som skulle garantera mig jobb) inte längre vill ha mig. Trots att dem hela tiden har hävdat att jag både är mycket noggrann, passar tider, fungerar bra med arbetskamrater och är en härlig och trevlig person,
Så är deras anledning till att ta bort mig:
"Du är för långsam."

Känns som att jag faller bakåt till ruta 1 igen.
Varför ska allt i mitt liv hela tiden gå åt helvete?

Naturligtvis fick jag själv inte fram ett ord under mötet.
Jag satt bara där som en stum fisk. Så ledsen, så förvirrad...

Att än en gång rensas bort som någon slags ohyra.
Och chefens försök till tröstande ord...
- Men så är det, det är svårt att få jobb nuförtiden.

........
Får det gå till så här? Har inte jag rätt till att vara den jag är?
Även fast dem skulle få ersättning om dem anställde mig pga min AS diagnos så kunde jag riktigt läsa mellan raderna att det inte var okej att vara annorlunda.
Att företaget inte kunde acceptera eller visa hänsyn till någon med funktionshinder.

...Snälla skjut mig någon...

// Satanen

missförstånd?!

jag tror du har nog jobbet, men missförstå inte "chefen',
vi är allihopa inne i prövningar, det är svåra tider, så
vänta ut det hela. hålligång, men tat lugnt.

jag, däremot, e väldans sävlig, eller hur man nu säger.
altså, det är vi som e alternativen?

vi har redan valt, men nu måste de andra få välja?
därav missförstånden.

ja måst tat lugnt nu, och lussekatten å gänget måste också varva ner.

du e int för långsam! hur går det på cs? t ex?^^

men jag vet, denna crap är svår problematik, och "chefen' vet ju vad och hur
allt det här är och folk fattar nada, hur väcke3r vi dem ur slummern?

det var en tolkning av läget just nu,
lär jung en ma gn us tolkade.


Is sa Jes us,
lärj ungen magnu s.

urs. tjorvet med signaturen.

@Satanen, kan inte AF gå in med bidrag, du har väl diagnos och har då rätt till bidrag som ska kompensera arbetsgivaren för att du inte kan göra jobbet lika snabbt och effektivt som andra?

Jag vill verkligen tacka ALLA här på Aspergerforum som har läst, och framför allt skrivit i tråden. TACK!

Det jag planerar nu inför kommande jobbdag är att att vakna kl:04.00 på morgonen och prata in ett meddelande på chefens/företagets telefonsvarare.
Jag ska göra så att dem verkligen fattar att jag inte kommer att komma tillbaka!

Bara tanken på att gå tillbaka och jobba som en slav hela månaden ut är motbjudande.

// Satanen

AF brukar kunna erbjuda Lönebidrag och i vissa fall även bidrag till personligt biträde. det sista ska täcka de ev, förluster som blir när den handledaren lägger ner på den anställde istället för produktionen. Vet dock inte i vilka sammanhang ett sådant bidrag erbjuds men det borde kontakten på AF veta.

Miche skrev:@Satanen, kan inte AF gå in med bidrag, du har väl diagnos och har då rätt till bidrag som ska kompensera arbetsgivaren för att du inte kan göra jobbet lika snabbt och effektivt som andra?

Jo men precis! Det var det som allt från första början handlade om.
Men som chefen yttrade sig om. Så vill dem inte ha någon i företaget som är "funktionshindrad".

Som jag tidigare skrev ang detta:

"Även fast dem skulle få ersättning om dem anställde mig pga min AS diagnos så kunde jag riktigt läsa mellan raderna att det inte var okej att vara annorlunda.
Att företaget inte kunde acceptera eller visa hänsyn till någon med funktionshinder."

Satanen skrev:

Miche skrev:@Satanen, kan inte AF gå in med bidrag, du har väl diagnos och har då rätt till bidrag som ska kompensera arbetsgivaren för att du inte kan göra jobbet lika snabbt och effektivt som andra?

Jo men precis! Det var det som allt från första början handlade om.
Men som chefen yttrade sig om. Så vill dem inte ha någon i företaget som är "funktionshindrad".

Inte ens om de får bidrag?? Väldigt inskränkt if you ask me...

Satanen skrev:

Miche skrev:@Satanen, kan inte AF gå in med bidrag, du har väl diagnos och har då rätt till bidrag som ska kompensera arbetsgivaren för att du inte kan göra jobbet lika snabbt och effektivt som andra?

Jo men precis! Det var det som allt från första början handlade om.
Men som chefen yttrade sig om. Så vill dem inte ha någon i företaget som är "funktionshindrad".

Som jag tidigare skrev ang detta:

"Även fast dem skulle få ersättning om dem anställde mig pga min AS diagnos så kunde jag riktigt läsa mellan raderna att det inte var okej att vara annorlunda.
Att företaget inte kunde acceptera eller visa hänsyn till någon med funktionshinder."

-Men det gick bra att du var "funktionshindrad" från början?
-Usch, fy f.. vad falskt, det ultimata hyckleriet.

Diskriminering på hög nivå..
Man pratar mycket om rasism i samhället.
Men att vi med "funktionshinder" (lätta som grova) kränks minst lika mycket är det ingen som bryr sig om! Jag är så arg just nu.

Mycket upp och ner va?

Hur gick det då?

bump