Kristofer skrev: Dessutom har väl du högre lön själv så... (detta är grymt OT jag vet)

Ja, jag har högre lön själv, men så har jag också jobbat under några år.
När jag började, för fyra-fem år sedan fick jag 15600/mån. Idag har jag 20 000, men det beror på att jag skaffat mig erfarenhet och jobbat mig upp/löneförhandlat. Har jag rätt för mig ligger minimilönen (=det man får som nyutbildad) för mitt yrke någonstans mellan 16-17 tkr för en med yrkesutbildning idag.

Bortsett från det: truckförare, liksom industriarbetare är relativt högavlönade, men om du istället hade jobbat som parkarbetare, som städare, inom vården eller på mackedonkan/annan restaurang, för att ta ex. så borde du ha tagit glädjeskutt om du ens fått över 16 tkr, utan yrkesutbildning.

Oavsett vad så anser jag att den dealen som jag nämnde ovan är skit, speciellt om man jämför med hur det ser ut privat. Dessutom så fick en kursare till mig 23 i ingång på jobbet hon ska börja på efter examen (definitivt inget att använda som argument, men ett tydligt exempel på hur mkt bättre man kan få det privat, dvs. ett tydligt exempel på varför jag inte vill ha landsting eller kommun som arbetsgivare).

Nu tycker jag vi hamnat mkt off topic. Hur som haver så kan jag berätta att jag ska få komma på anställningsintervju för ett intressant jobb *toknervös*. Enda problemet är att det är lite dåliga kommunikteioner till stället så om jag får jobbet vet jag inte riktigt hur jag smidigast ska lösa pendligen (Och senare flytten).

Förlåt fel. Telefonen ringde just. Två anställningsintervjuer på g.

Åh.... härligt! Lycka till!

Vad ska jag ha på mig?

Kristofer skrev:Grejen är det att när man söker med anledning av utannonserade jobb där det står 1 plats och heltid så lär det nog inte bli särskilt aktuellt att få jobbet om man inte kör 100% och därför ska få lönebidrag. Då skiter nog arbetsgivaren i kompensationen och tar hellre någon som gör allt. För oavsett bidrag eller inte så blir det dyrare för arbetsgivaren att ha två personer som delar tjänsten. De flesta jobb som är aktuella för mig att söka är 1 plats och 100%. Nu har jag också sökt en tjänst som är mellan 60-80% och det tror jag skulle fungera. Problemet är bara att eftersom jag söker en ordinarie tjänst men som inte är på full tid, dvs. löser problemet själv, så får jag inte kompensation från systemet pga min mindre arbetstid. Det hade jag säkert fått om jag gjort samma sak via AF.

Ja, det normala är ju att arbetsgivaren vill ha nån på 100% (som gärna jobbar 125%). Så att söka ett sånt jobb via vanlig annons känns utsiktslöst. Alltså tror jag att man behöver hjälp från handläggare på AF för att få ett sånt jobb (om man inte har privata kontakter).

Men kollar man på AF:s sida (http://www.arbetsformedlingen.se/) så hittar jag inget om lönebidrag el öht om jobb för funktionshindrade. Antar att man får gå till sin lokala AF och fråga vad de kan hjälpa till med. På mitt lokala AF-kontor har de iaf hjälp för arbetssökande som är hörselskadade, döva eller synskadade.

Kristofer skrev:Vad ska jag ha på mig?

Beroende på företaget antingen

- Snygga jeans/långbyxor, skjorta och pullover

- Vit skjorta, slips och kostym

Huvudsaken är väl att kläderna är rena, hela och skjortan struken. Och skorna kanske ska vara välputsade också.

Pullover känns konstlat annars går jag på det förslaget. Kostym är uteslutet. Om jag får jobbet så kommer till vardags jeans och T-shirt att gälla.

Lönebidrag kan utnyttjas för att mjölka AMS på pengar också:
AMS blundar och betalar

DN skrev:Lennart Ålund är utredare på Ams. Ovetandes om att jag vet det jag vet berättar han för mig om reglerna för att bevilja lönebidrag. Först gör arbetsförmedlaren en individuell bedömning av den arbetslöses funktionshinder. Sedan börjar, enligt Lennart Ålund, det stora arbetet med att besöka företag och försöka "snacka in" personer. När man hittat denna plats och "snackat in" ex-internen gör arbetsförmedlaren "en väldigt noggrann bedömning" av företaget. Och först därefter kan lönebidragsutbetalningarna börja rulla.

Men så går det inte till. Det visar förhören med Ams-handläggarna. En av dem, vi kan kalla honom Svensson, berättar att förmedlingen i första hand sker genom den arbetslöses egna kontakter. Det man skulle kunna fråga sig, vilket handläggarna uppenbart inte gjort, är om Tidaholm och andra anstalter verkligen är de bästa ställen att leta efter seriösa arbetsgivare. Men, men. Urvalet kanske vägs upp av den väldigt noggranna bedömning som Ams sedan genomför.

Den noggranna kontrollen är ett skämt och det utnyttjas av kriminella:

DN skrev:Av vad som framkommit i polisutredningen har ingen av de interner som beviljats lönebidrag arbetat. Åtminstone inte där de skulle, eller då de skulle. En av dem, M, häktades bara ett par veckor efter att han fått sitt lönebidrag beviljat. Men Ams fortsatte med sina utbetalningar. Handläggaren säger i förhör att lönebidraget skulle ligga vilande hos arbetsgivaren till dess man viss-te om M skulle komma tillbaka till jobbet.

I augusti visste man. Då hade M fängslats. Handläggaren ringde till Scandinator och berättade den tråkiga nyheten. Vilket inte hindrade företaget från att fortsätta att skicka in löneunderlag. Vilket i sin tur inte hindrade Ams från att fortsätta sina lönebidragsutbetalningar.

60 000 svenskar har en lönebidragsanställning. Den årliga kostnaden för det uppgår till sex och en halv miljard kronor. Hur stor andel av dessa pengar som går till före detta interner eller till byggbranschen vet inte Ams.

Alien skrev:Men kollar man på AF:s sida (http://www.arbetsformedlingen.se/) så hittar jag inget om lönebidrag el öht om jobb för funktionshindrade. Antar att man får gå till sin lokala AF och fråga vad de kan hjälpa till med. På mitt lokala AF-kontor har de iaf hjälp för arbetssökande som är hörselskadade, döva eller synskadade.

Informationen finns här: http://www.arbetsformedlingen.se/go.aspx?c=32620

Läs gärna även här: http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/20000630.htm

Alien skrev:Lönebidrag kan utnyttjas för att mjölka AMS på pengar också:
AMS blundar och betalar

DN skrev:Lennart Ålund är utredare på Ams. Ovetandes om att jag vet det jag vet berättar han för mig om reglerna för att bevilja lönebidrag. Först gör arbetsförmedlaren en individuell bedömning av den arbetslöses funktionshinder. Sedan börjar, enligt Lennart Ålund, det stora arbetet med att besöka företag och försöka "snacka in" personer. När man hittat denna plats och "snackat in" ex-internen gör arbetsförmedlaren "en väldigt noggrann bedömning" av företaget. Och först därefter kan lönebidragsutbetalningarna börja rulla.

Men så går det inte till. Det visar förhören med Ams-handläggarna. En av dem, vi kan kalla honom Svensson, berättar att förmedlingen i första hand sker genom den arbetslöses egna kontakter. Det man skulle kunna fråga sig, vilket handläggarna uppenbart inte gjort, är om Tidaholm och andra anstalter verkligen är de bästa ställen att leta efter seriösa arbetsgivare. Men, men. Urvalet kanske vägs upp av den väldigt noggranna bedömning som Ams sedan genomför.

Den noggranna kontrollen är ett skämt och det utnyttjas av kriminella:

DN skrev:Av vad som framkommit i polisutredningen har ingen av de interner som beviljats lönebidrag arbetat. Åtminstone inte där de skulle, eller då de skulle. En av dem, M, häktades bara ett par veckor efter att han fått sitt lönebidrag beviljat. Men Ams fortsatte med sina utbetalningar. Handläggaren säger i förhör att lönebidraget skulle ligga vilande hos arbetsgivaren till dess man viss-te om M skulle komma tillbaka till jobbet.

I augusti visste man. Då hade M fängslats. Handläggaren ringde till Scandinator och berättade den tråkiga nyheten. Vilket inte hindrade företaget från att fortsätta att skicka in löneunderlag. Vilket i sin tur inte hindrade Ams från att fortsätta sina lönebidragsutbetalningar.

60 000 svenskar har en lönebidragsanställning. Den årliga kostnaden för det uppgår till sex och en halv miljard kronor. Hur stor andel av dessa pengar som går till före detta interner eller till byggbranschen vet inte Ams.

Mycket allvarligt, man får verkligen hoppas att detta inte undergräver förtroendet för systemet med lönebidrag, och på sikt leder till att det avskaffas, så att vi som är för "arbetsföra" för att ha sjukersättning, men som ändå är i behov av anpassade arbetsförhållanden hänvisas till soc.

Får verkligen hoppas att det inte avskaffas för då grusas möjligheterna för många funktionsnedsatta. Trist när folk & myndigheter inte kan sköta det korrekt, men tyvärr inget ovanligt. Sån`t kan andra människor förlora på.

sommar skrev:Får verkligen hoppas att det inte avskaffas för då grusas möjligheterna för många funktionsnedsatta. Trist när folk & myndigheter inte kan sköta det korrekt, men tyvärr inget ovanligt. Sån`t kan andra människor förlora på.

Det största problemet verkar vara att hitta en arbetsplats där det finns lämpliga arbetsuppgifter och intresse för att ta emot en person med funktionsnedsättning. Om man inte själv har kontakter och förmåga till att själv hitta en sådan arbetsgivare förefaller det som om Arbetsförmedlingen endast kan hjälpa till med med att hitta arbetsgivare som erbjuder Samhall-liknande arbetsuppgifter. Det viktiga anser jag vara att man får möjlighet att utvecklas i positiv riktning och att de svårigheter man har inte förvärras och permanenteras. Att förklara detta för en handläggare på Arbetsförmedlingen är däremot inte det lättaste.

Det är som sagt inte min erfarenhet, men det gäller att man står på sig, om man inte vill bli överkörd av såväl arbetsgivare, som af.

Alien: Jag vet inte vilken trycksak som indoktrinerat dig med att AF kan hjälpa till med något som skulle kännas och vara bra. Jag var hos en vaddetnuhettekonsulent hos AF för flera år sedan då jag fått diagnos men ännu inte börjat studera. Efter att ha gjort några psykologiska tester som tycktes härstamma från 70-talet och pratat med konsulenten ett par gånger så blev jag rekommenderad en KY-utbildning. Efter lite egen research så förstog jag att den KY-utbildningen inte var ngt som de rekommenderat mig på basis av mina egenskaper. Den utbildningen rekommenderade de alla som tillhörde någon grupp som kunde ses vara lite svagare på arbetsmarknaden, oavsett vad svagheten bestog i. Där sjönk mitt förtroende för AF ganska rejält.

Visst, detta var ju en erfarenhet. Möjligt att andra har andra erfarenheter. Vd jag dock känner själv nu är att jag tror att jag gör bäst i att ta mig fram själv. I alla fall som min situation ser ut i nuläget.

Nu ska jag npg slutat tjata om mig, för jag har förstört två trådar med det nu inser jag. Förlåt!

Tjata på Kristofer, du behöver prata om detta, det är ångest som finns inne i dig som du iaf får samtala om med folk som inte får betalt för att lyssna och föreslår "den väg sista dokumentet sade"

Tänkte att det här kanske borde avhandlas i den redan befintliga Lönebidragstråden istf i SIUS-tråden.
Garum skrev:

Lönebidrag är ju bra att de finns, det låter så fint på pappret men i praktiken så är det en subvention för många arbetsgivares dåliga ekonomi och det ställs ofta lika höga krav på de som uppbär lönebidrag som på övriga anställda (om det inte är väldigt uppenbara rent fysiska handikapp)
Dessutom blir det ett ständigt tjafsande varje år då handläggare från AF kommer till arbetsplatserna och skall förhandla om lönebidraget som de självfallet vill sänka och helst ta bort och som arbetsgivarna vill behålla och helst höja, denna situation upplevs nog av många som väldigt pressande och obehaglig då det faktiskt kan innebära att man kan förlora sitt jobb. (detta behöver ju inte "vanliga" anställda bli utsatta för)
Att då hävda som AF:s handläggare gärna gör: "jobb med lönebidrag är PRECIS som vilken vanlig anställning som helst" är ju en sanning med stor modifikation minst sagt..

Det är ju ett systemfel att lönebidrag alltid ska omförhandlas. Har man ett funktionshinder som är livslångt, varför ska det omförhandlas? Då ligger det i arbetsgivarens intresse att framhäva alla ens svagheter och inga styrkor.

Jag kommer ihåg att flera institutioner på universitetet hade lönebidragsanställda. Sen krävde AF att universitetet skulle betala (mer) och då sa universitetet i stället upp de lönebidragsanställda.

(Kommer inte ihåg om AF betalat allt och ville att univ nu skulle betala en del också, om AF betalade en del och univ en del och AF ville att univ skulle betala en större del, el om AF ville att univ nu skulle betala all lön själv.)

Alien skrev:Tänkte att det här kanske borde avhandlas i den redan befintliga Lönebidragstråden istf i SIUS-tråden.
Garum skrev:

Lönebidrag är ju bra att de finns, det låter så fint på pappret men i praktiken så är det en subvention för många arbetsgivares dåliga ekonomi och det ställs ofta lika höga krav på de som uppbär lönebidrag som på övriga anställda (om det inte är väldigt uppenbara rent fysiska handikapp)
Dessutom blir det ett ständigt tjafsande varje år då handläggare från AF kommer till arbetsplatserna och skall förhandla om lönebidraget som de självfallet vill sänka och helst ta bort och som arbetsgivarna vill behålla och helst höja, denna situation upplevs nog av många som väldigt pressande och obehaglig då det faktiskt kan innebära att man kan förlora sitt jobb. (detta behöver ju inte "vanliga" anställda bli utsatta för)
Att då hävda som AF:s handläggare gärna gör: "jobb med lönebidrag är PRECIS som vilken vanlig anställning som helst" är ju en sanning med stor modifikation minst sagt..

Det är ju ett systemfel att lönebidrag alltid ska omförhandlas. Har man ett funktionshinder som är livslångt, varför ska det omförhandlas? Då ligger det i arbetsgivarens intresse att framhäva alla ens svagheter och inga styrkor.

Jag kommer ihåg att flera institutioner på universitetet hade lönebidragsanställda. Sen krävde AF att universitetet skulle betala (mer) och då sa universitetet i stället upp de lönebidragsanställda.

(Kommer inte ihåg om AF betalat allt och ville att univ nu skulle betala en del också, om AF betalade en del och univ en del och AF ville att univ skulle betala en större del, el om AF ville att univ nu skulle betala all lön själv.)

Det är inget systemfel att lönebidrag ska omförhandlas utan, meningen är att man ska träna upp sig o. efterhand bli bättre o. bättre/duktigare o. duktigare o. därmed ska lönebidragsdelen minska o.arbetsgivaren betala större o. större del, till sist allt. Lönebidrag får man ha högst 4 år.

sommar skrev:

alien skrev:Det är ju ett systemfel att lönebidrag alltid ska omförhandlas. Har man ett funktionshinder som är livslångt, varför ska det omförhandlas? Då ligger det i arbetsgivarens intresse att framhäva alla ens svagheter och inga styrkor.

Jag kommer ihåg att flera institutioner på universitetet hade lönebidragsanställda. Sen krävde AF att universitetet skulle betala (mer) och då sa universitetet i stället upp de lönebidragsanställda.

(Kommer inte ihåg om AF betalat allt och ville att univ nu skulle betala en del också, om AF betalade en del och univ en del och AF ville att univ skulle betala en större del, el om AF ville att univ nu skulle betala all lön själv.)

Det är inget systemfel att lönebidrag ska omförhandlas utan, meningen är att man ska träna upp sig o. efterhand bli bättre o. bättre/duktigare o. duktigare o. därmed ska lönebidragsdelen minska o.arbetsgivaren betala större o. större del, till sist allt. Lönebidrag frå man ha högst 4 år.

Det är just fyraårsgränsen som jag ser som ett systemfel. En del kanske blir fullt återställda efter en sjukdom el olycka, där kan tidsbegränsningen vara befogad. Men ett livslångt funktionshinder (som AS) kan jag aldrig tillfriskna från.

Just denna idé var det som gjorde att alla dessa lönebidragsanställda på univ. förlorade sina jobb. Undrar om de nånsin fick några nya? Det blir som ett damoklessvärd hängande över huvudet. Det hjälper inte hur duktig och plikttrogen man är, orsaken till att man har detta jobb är inte ens kvalifikationer utan bidraget från AF.

Jag arbetade 25 år på universitetet. Under den tiden blev jag kanske duktigare och duktigare men samtidigt ökade kraven. Hur duktig jag än var så var de andra duktigare (snabbare, flexiblare, mer socialt kompetenta) så jag var inte längre god nog. Jag hade inte lönebidrag men univ. var inte intresserat av att söka lönebidrag för mig, de ville hellre bli av med mig.

Min tillsvidareanställning visade sig inte vara så säker, ännu mer osäker måste lönebidragsanställningen vara med denna tidsbegränsning.

Alien skrev:

sommar skrev:

alien skrev:Det är ju ett systemfel att lönebidrag alltid ska omförhandlas. Har man ett funktionshinder som är livslångt, varför ska det omförhandlas? Då ligger det i arbetsgivarens intresse att framhäva alla ens svagheter och inga styrkor.

Jag kommer ihåg att flera institutioner på universitetet hade lönebidragsanställda. Sen krävde AF att universitetet skulle betala (mer) och då sa universitetet i stället upp de lönebidragsanställda.

(Kommer inte ihåg om AF betalat allt och ville att univ nu skulle betala en del också, om AF betalade en del och univ en del och AF ville att univ skulle betala en större del, el om AF ville att univ nu skulle betala all lön själv.)

Det är inget systemfel att lönebidrag ska omförhandlas utan, meningen är att man ska träna upp sig o. efterhand bli bättre o. bättre/duktigare o. duktigare o. därmed ska lönebidragsdelen minska o.arbetsgivaren betala större o. större del, till sist allt. Lönebidrag får man ha högst 4 år.

Det är just fyraårsgränsen som jag ser som ett systemfel. En del kanske blir fullt återställda efter en sjukdom el olycka, där kan tidsbegränsningen vara befogad. Men ett livslångt funktionshinder (som AS) kan jag aldrig tillfriskna från.

Just denna idé var det som gjorde att alla dessa lönebidragsanställda på univ. förlorade sina jobb. Undrar om de nånsin fick några nya? Det blir som ett damoklessvärd hängande över huvudet. Det hjälper inte hur duktig och plikttrogen man är, orsaken till att man har detta jobb är inte ens kvalifikationer utan bidraget från AF.

Jag arbetade 25 år på universitetet. Under den tiden blev jag kanske duktigare och duktigare men samtidigt ökade kraven. Hur duktig jag än var så var de andra duktigare (snabbare, flexiblare, mer socialt kompetenta) så jag var inte längre god nog. Jag hade inte lönebidrag men univ. var inte intresserat av att söka lönebidrag för mig, de ville hellre bli av med mig.

Min tillsvidareanställning visade sig inte vara så säker, ännu mer osäker måste lönebidragsanställningen vara med denna tidsbegränsning.

Jag förstår problematiken o. jobb växer inte på träd.. men under 4 år kan man bli mkt. bättre. AS går att träna upp o. behöver inte vara livslångt, kan vara av övergående natur, vilket innebär att man såmånngom kan klara ett vanligt jobb. Dock är det ett klart orosmoment att inte veta vad som händer efter 4 år om man inte får fortsätta o inte heller kan ta ett vanligt jobb.
Ev. nervositet varje gång det ska förhandlas om lönebidraget.

Nej, AS kan inte vara "av övergående natur".


Moderator Alien: Diskussionen överflyttad till trana-bort-as-t6126.html

Hej!

AS är en form av autism. Och autism är ett funktionshinder som man inte kan bota. Helt riktigt. Däremot tror jag på att man kan kompensera för problemen så att ens AS inte blir lika tydlig.

Har man svårt att struktuera, organisera och komma igång med saker? Ja, då har man en Handi eller Handifon i stället för en vanlig kalender. Eller listor och scheman. Jag tror att man kompenserar för de svagheter man har och lär sig handskas med dem.

På ytan kan man alltså ha ett vanligt jobb, ha kompisar o.s.v. fast man har vissa problem som inte märks utåt. Vem ser att du har en städlista upptejpad på insidan av städskåpet som du följer när du städar?

Sen tror jag också att man kan lära sig att tyda andras signaler och kroppsspråk. Och lära sig själv att uppträda korrekt, inte minst. Om man har svårt att titta folk i ögonen, är det bara att träna och till sist blir det naturligt att titta på den man pratar eller dansar med.

Man kommer alltid att ha AS. Men det kommer att märkas mindre och mindre, ju äldre man blir. Under förutsättning att man verkligen vill träna och bli mer som NT-människor. En del trivs med att vara ensamma och pyssla med sitt specialintresse, de vill inte ha varken partner eller vänner och sådana människor är lika ok som de som vill jobba bort effekterna av sitt AS.

Hälsningar

Lilla Gumman

Bjäbbmonstret skrev:

Garum skrev:Lönebidrag skall vara en kompensation för nedsatt arbetsförmåga, men i praktiken ser ofta arbetsgivarna det som en kompensation för deras dåliga ekonomi och ställer precis lika höga krav på den som har lönebidrag som på alla andra anställda, i synnerhet gäller detta ideella föreningar.

Varje år är det omförhandling, vilket kan upplevas som oerhört pressande av många, då AMS självfallet vill sänka och helst ta bort bidraget och arbetsgivarna vill ha kvar det till så hög subvention som möjligt, och den anställde med lönebidrag nagelfars ordentligt för att motivera fortsatt bidrag. Så att säga att en anställning med lönebidrag är "precis som vilken annan anställning som helst" är ju en sanning med viss modifikation.

Mycket sakkunnigt inlägg, Garum, och stämmer ganska väl med min upplevelse av ideella föreningar och lönebidrag (som jag har viss koll på även om jag själv inte varit i den situationen....) Skall sägas dock att det att vara anställd av ideella föreningar är förknippat med vissa svårigheter även om man inte har lönebidrag, eftersom du ofta har en arbetsgivare som inte har betalt för sitt uppdrag. Det kan innebära ganska oprecis arbetsledning ofta med motstridiga krav.

Det kan också när det är som bäst innebära en stor frihet i att syssla med en verksamhet som man har stort intresse för. Och det finns inte samma fokusering på lönsamhet i en ideell förening eftersom det handlar om att jobba för en god sak.

En del föreningar skulle i dagens läge antagligen inte klara sin administration utan hjälp av lönebidragsanställda.

Självklart är lönebidrag bra i vissa fall, OM man har turen att hamna hos en vettig arbetsgivare, men man måste komma ihåg att dels är lönebidragets storlek ingen garanti att man får just den summan utan det är bara ett maximitak för den ersättning som arbetsgivaren kan få utav AMS i form av lönebidrag för den anställde, självklart vill arbetsgivarna och då i synnerhet ideella föreningar hålla lönen så låg som möjligt för att den överskjutande summan utöver maximitaket får arbetsgivaren själv stå för till 100% (dessutom tillkommer sociala avgifter för arbetsgivaren utöver lönen).

Orättvisorna och godtycket när det gäller lönesättningen kan bli oerhört stora speciellt hos ideella föreningar som oftast styrs av amatörer utan minsta spår av proffessionalism och adekvat utbildning i personalhantering.

Man ska tänka sig mer än en gång INNAN man tar ett lönebidragsjobb i en ideell förening och inte acceptera en för låg ingångslön, (det finns faktiskt andra arbetsgivare) dessutom skall man se till att de har råd att betala den årliga höjningen av lönen som man har rätt till via det kollektivavtal som är ett måste om föreningen skall vara berättigad till lönebidrag, vilket inte alls är självklart om det rör sig om små föreningar med usel ekonomi, så slipper man det tjafset senare.

Sen blir det omförhandling varje år då en representant från AMS kommer till arbetsplatsen och tillsammans med arbetsgivaren förhandlar om lönebidragets storlek, och då nagelfars självklart arbetstagaren som har lönebidrag på ett sätt som kan upplevas väldigt obehagligt och pressande. Dessutom finns alltid risken att bidraget sänks så mycket att föreningen inte anser sig längre ha råd att ha vederbörande kvar. (Penningbrist=arbetsbrist=uppsägning) Allt detta slipper ordinarie anställda utan lönebidrag.

Visserligen kan det efter några år gå mer på rutin med omförhandlingarna angående lönebidraget och att de inte sker lika ofta, men det återkommer nu med jämna mellanrum så länge arbetsgivaren uppbär lönebidrag.

Positivt är ju att de höjt lönebidraget från 15200:- till 16700:-
http://www.ams.se/admin/Documents/faktablad/lonbid.pdf

Tyvärr är det som Garum skriver ja. Jag har sett en eller annan lönebidragare fara illa av det.

(Sommar)
Jag håller minst sagt med Kvasir om att den beteendekompensation man kan lära sig kostar. Man kan få det mycket jobbigare än en ent att göra precis samma saker så att ingen märker någon skillnad. Det kan också vara så att man automatiserar det och slutar att ens tänka på det medan man är ung - men med åren, då ens kraftmarginaler minskar, börjar merarbetet kännas och tar kanske rentav knäcken på en om man inte är förberedd på att det kan hända.

Tänk på det, Sommar, så att du inte så att säga "förhandlar bort något du kan behöva".