Jag som personlighet med as har så svårt att bli förälskad men tyckt väldigt mycket om mina partners, flickvänner.

Kan du känna kärlek och bli förälskad eller saknar du som har As den förmågan?

Jag lever i ett förhållande sedan 14 år tillbaks (gifta i snart 10), vi har en tjej på 9 år tillsammans. Jag har också en dotter på 23 år från ett tidigare förhållande.
Jag kan känna kärlek främst från barn då jag på något sätt tycker att de är enklare än vuxna människor. Jag vet att min fru älskar mig och jag känner det också. Vad jag däremot känner nästan hela tiden är att jag inte förstår hur någon kan tycka om mig eller rent utav älska mig. Jag lever med mig själv hela tiden och jag vet hur svår jag kan vara. Jag har en väldigt tolerant och mestadels förstående fru vilket jag tror är nyckeln till det hela.

Så för att svara på dina funderingar, jag kan bli och jag har blivit förälskad och jag kan känna kärlek.

Jag har asperger och adhd och jag är väldigt kär och förälskad för första gången kunnat släppa in en man i mitt hjärta helt och hållet.
Har haft relationer för med killar som varit neurotypiska.
Men det har inte fungerat , en osynlig mur emellan oss, och jag kunde inte bli kär , jag trodde det var fel på mig.
Men nu när jag har en fästman med asperger så är det inget problem.
Det känns verkligen som att vi är samma art!
Och när man känner att man är sin bubbla då är vi i den tillsammans i samma.
Helt enormt!

Ja, det kan jag...

Ja.

Ja, verkligen. Jag känner väldigt mycket, men visar inte så mycket utåt.

Jag har Asperger och jag är störtkär just nu. Så det kan jag absolut.

Ja absolut. Vi visar kanske inte allt som andra. Vi har våra egna sätt. Alla kan bli kära men vi kan ha svårt med starka känslor. Jag gör det iallafall, tycker om trygghet och värme. De som säger att vi inte kan har helt fel.

Jag har inte svårt för känslor. Jag blir lätt berörd av saker och har gråtit inför andra flera gånger bara de senaste veckorna. Får fort varma känslor, men förälskad har jag aldrig varit som vuxen. Men å andra sidan upplevt många betydligt starkare och djupare känslor. Det jag har problem med är mig själv, mina skamkänslor, mitt självförtroende och att jag tenderar att tänka att det är fel på mig om inte allt jag gör och säger är perfekt.

Jag har autismliknande störning och jag kan bli störtförälskad, tyvärr har jag svårt att släppa om någon inte vill umgås med mig längre

Jag har ju "bara" AS men jag kan självklart bli kär, jag har varit det flera gånger och den nuvarande har jag varit kör i (och han i mig) i över 8 år.

Älska kan jag absolut, men jag har väldigt svårt att bli kär. Så jag blir väldigt nedstämd av att läsa hur lyckliga och lyckade ni andra här är. Jag får självmordstankar. Inte för att ni är lyckliga, alltså, utan för att det är så fel på mig.
Jag är den mest misslyckade människan i hela universum. Det går inte att bli mer misslyckad än jag. Allt är fel på mig. Jag är så äcklig och ful att jag vill spy. Det enda jag ser fram emot är den dag då jag äntligen får dö, men då kommer jag väl till helvetet som straff för att jag är så jävla hemsk.

Kahlokatt skrev:Älska kan jag absolut, men jag har väldigt svårt att bli kär. Så jag blir väldigt nedstämd av att läsa hur lyckliga och lyckade ni andra här är. Jag får självmordstankar. Inte för att ni är lyckliga, alltså, utan för att det är så fel på mig.
Jag är den mest misslyckade människan i hela universum. Det går inte att bli mer misslyckad än jag. Allt är fel på mig. Jag är så äcklig och ful att jag vill spy. Det enda jag ser fram emot är den dag då jag äntligen får dö, men då kommer jag väl till helvetet som straff för att jag är så jävla hemsk.

Snälla Kahlokatt, var inte så hård mot dig själv!

I den här tråden svarar såklart mest de som just nu är kära. Så funkar människor. Man svarar hellre på frågor när svaret säger något positivt om en själv.

Själv funderade jag på att svara men gjorde det inte. Jag kan bli förälskad, och jag kan älska, men jag vet inte riktigt vad det betyder att vara kär. Kanske är det bara olika ord för samma sak, jag vet inte. Att kunna bli förälskad är inte nödvändigtvis samma sak som att kunna få ett förhållande att fungera.

Det du skriver om helvetet låter som ett bra skäl att förbjuda all religiös förkunnelse. Vad de religiösa än tycker sig få ut av det hela så är det inte värt den ångest som det skapar hos oskyldiga människor.

Kahlokatt skrev:Älska kan jag absolut, men jag har väldigt svårt att bli kär. Så jag blir väldigt nedstämd av att läsa hur lyckliga och lyckade ni andra här är. Jag får självmordstankar. Inte för att ni är lyckliga, alltså, utan för att det är så fel på mig.
Jag är den mest misslyckade människan i hela universum. Det går inte att bli mer misslyckad än jag. Allt är fel på mig. Jag är så äcklig och ful att jag vill spy. Det enda jag ser fram emot är den dag då jag äntligen får dö, men då kommer jag väl till helvetet som straff för att jag är så jävla hemsk.

hoppas du tycker att det är ok med en smajlis kram!
Det finns inga äckliga människor! Jag har uppfattning att du är en snäll och bra person!
Vad jag läst du skrivit här på forumet.
Kram/ kattmamma

Jag har AS och inte autism, men jag kan då bli kär. Har en vän med klassisk autism och hen är just nu över öronen förälskad i sin partner.

Jo, men på ett ytterst okonventionellt sätt tyvärr.

Kan bli kär och upprätta relationer lite hur som helst. Jag kan inte sätta ramar kring förälskelser och hur de ska se ut, vare sig det gäller kön eller hur många man kan vara kär i och vara med på samma gång etc.. Kan alltså ha svårt att sätta gränser helt enkelt för vad som är vad, och kategorisera mina relationer!

Jag har tyckt väldigt mycket om enstaka människor men har aldrig blivit kär. Har AS.

Jag har As/ adhd. Förut har jag blivit tokförälskad stup i kvarten.
Jag går alltid in i förhållanden i vetskap om att det kommer att ta slut.
Jag har många även två väldigt långa (typ 10år) förhållanden bakom mig.

I och med medicineringen har jag blivit ennu mera autistisk. Någonting inom mig vill träffa folk, ända tills det kommer till verkligheten...

Jag har några jävligt bra sidor! Jag blir alldrig besviken och kan inte heller känna avundsjuka.

Jag har funderingar på att lägga av medicineringen för adhd-n, känner mig som en försökskanin?

Ja det kan jag. Har AS och ADD.

Har Autism och ADHD visst kan jag älska människor men inte på det sättet folk gör när de är förälskade och blir förvirrad av förälskade människors ändrade beteende.
Jag älskar men har aldrig varit kär, när jag var yngre trodde jag att det skulle komma med åren men det verkar inte bli så. Går bra ändå.

Är dessutom inte intresserad av sex eller romantik.

O ja, det kan jag. Jag har btw AS, ADHD och Tourettes

Jag väl nåt annat fel i huvet, för det verkar kört för mig.

Krillo skrev:Jag väl nåt annat fel i huvet, för det verkar kört för mig.

Känner du likgiltighet även inför saker o djur?

Kan du känna en förälskelse inför något? Ngt land, folkslag, plats?

Många med autism/-spektrumtillstånd har specialintressen - för vissa verkar dessa intressen vara deras kärlek i livet.

Oja, jag kan verkligen bli förälskad och känner lätt kärlek.
Har snarare problem med motsatsen, att tycka illa om/hata folk.