Torsdagen den 14:e februari, dagen då jag fick min Aspergers Syndrom diagnos och i samband med denna blev min ADHD diagnos av aktualiserad.

Under våren 2011 går jag på testosteroninjektioner och jag jobbar, jobbar och jobbar lite till. Jag har noll fritid, noll energi, jag jobbar, sover och äter, jobbar kommer hem från jobbet somnar, vaknar jobbar, detta i två års tid. Aldrig sjuk till jobbet, gör ett utomordentligt bra jobb, informationssamlande, kan alla detaljer i huvudet in i minsta detalj inom området; Färja & Hotell branschen vilket var den kundtjänst som jag jobbade inom då. När jag gjorde den Neuropsykiatriskautredning på NPU våren 2011 så var jag extremt speedad av testosteronet (jag är FTM female to male transsexuell), min kropp var överallt och ingenstans i och med den överkänsliga reaktionen på testosteronet, så utredarna gav mig ADHD diagnosen vilket visade sig vara en helt fel diagnos när de träffade mig efter testosteronet och jag då sitter helt still och lugn i flera timmar under vårat samtal, mina utredare upplevde mig som en helt annan person och fick då iden att göra om min utredning som ett komplement då det inte rör sig om ADHD.

Jag har så länge jag kan minnas suttit och ägnat mig åt mina intressen 8-12 timmar i sträck, eller mer utan problem. Jag tappar aldrig tålamodet utan tvärtom avslutar jag alltid det jag påbörjat, stöter jag på ett problem i vardagen angående allt så ger jag mig inte förens det är löst, allt ifrån tekniska detaljer i mjukvara till praktiskelektronik som går sönder, jag lagade all elektronik som liten, pulade och trixade, lagade. Jag har ett starkt sinne för det praktiska, logiska, sammanhängande. Mycket just för att jag alltid är dödligt intresserad av hur allting hänger ihop, hur saker sitter samman och är kopplade till varandra både som allmänna fenomen och tekniskt utformande. Logik och sammanhang.

När jag fick ADHD diagnosen så kände jag mig kränkt. Jag är inte alls överaktiv och jag har inte koncentrationssvårigheter med 100 bollar i luften och jag påbörjar inte projekt som jag inte avslutar, tvärtom är jag hyper fokuserad och jag har inga koncentrationssvårigheter, jag har slutfört vartenda sommarjobb som jag har haft samt slutfört mitt jobb på Releasy och gått där ifrån med ett fint Arbetsbetyg och med minimal sjukfrånvaro efter uppsägning där jag blir rekommenderad till andra arbetsgivare av Releasy. Jag biter alltid ihop, jag ger aldrig upp. Jag är projektsorienterad, när jag går in för ett intresse så är det, det som gäller, jag har väldigt svårt att skifta fokus, jag hyper fokuserar på en sak i taget, vilket leder till perfektion, perfektionist, organisering, struktur, rutin. Motsatt till ADHD problematiken där man har enormt svårt med rutin, jag älskar rutiner och blir väldigt stressad när saker ändrar sig. Jag är väldigt trygg och jag tycker om när saker förblir som de alltid har varit.

Jag har även väldigt svårt att läsa av människor och deras mående och deras avsikter, om de är glada, arga, sarkastiska eller seriösa. Det är därför jag lägger extremt stor vikt vid kommunikation, utan den verbala kommunikationen med konkret innehåll så blir jag väldigt av, och förstår inte. Det är därför jag är väldigt frågvis och psykoanalyserar allting, ingenting som har med människor att göra är enkelt eller begripligt. Människor är oförutsägelsebara känslomoln som är väldigt svåra att få grepp om. När jag har problem så är det alltid konkreta, praktiska problem som jag kan lösa och som jag har lösningar på, mina problem är alltid stressrelaterade som kommer ifrån att jag blir stressad till att prestera mer än vad jag har energi till, jag automatiserar ingenting, att handla hitta varor i hyllor, leta efter köksredskap i köket är en evig kamp då mitt arbetsminne är 0, min hjärna registrerar aldrig och automatiserar ingenting, där av perfektionismen, jag gör allting som om det vore första gången. Det tar väldigt mycket energi att behöva tänka på allt man gör, ingenting går på automatik. Så min lösning på mina problem är alltid att stressa ned med musik och att avskärma mig från människor och kaos. Jag har aldrig abstrakta känslor som får mig att må dåligt allmänt, jag kan alltid koppla mitt mående med praktiska företeelser som, ljud, ljus, stress, människor. I mig själv är jag alltid glad och väldigt nöjd med mitt liv och jag har alltid ett stort intresse av att lära mig mer, mer, mer av allt det jag inte har lärt mig än, vetgirig! Jag älskar att observera, analysera och filosofera, stoppa allting i små mappar och registrera, allting går att definiera och är definierbart, ingenting är utan etikett. Allting ska obduceras, detaljeras och samlas i kategorier, allting har ett fack.

Jag har alltid sätt på mig själv som en egen ö, där jag har min bubbla, mina rutiner och mina sätt att göra saker på, jag har aldrig brytt mig om andra människor och vad de pysslar med, jag ser inte kopplingen mellan mig och dem, jag har aldrig dålig självkänsla, eller prestationsångest får jag kan inte gå ur mig själv och jämföra mig själv med någon annan än mig själv, vilket gör mig till en väldigt lugn säker människa. Människor blir alltid frustrerade över när jag säger till dem att jag inte jämför mig med andra och att jag inte vet hur det känns när man är svartsjuk, har prestationsångest eller jämför sig med andra i lycka utefter prestationer i livet. Jag ser inte kopplingen eller logiken och jag har väldigt svårt att förstå att människor orkar lägga så mycket tid på att prata om just andra människor och jämföra sig själva med dem, sjukt ointressant och irrelevant.

Jag har inget behov av andra människor i den utsträckning som andra har det, jag trivs bra i min bubbla där jag lever och fokuserar på det jag tycker om, jag har ett extremt lågt sällskapsbehov. Jag avskyr när folk rör mig som jag inte känner, eller kommer emot mig när jag är ute i stan, blir en elkänsla i kroppen.

Jag släckte alltid ned lamporna kring den arbetsplats jag satt vid, men ibland kom en arbetskollega och tände den starka lampan och där med blev hela min arbetsdag förstörd och fylld med elektricitet som pulserade genom hela kroppen, svettningar, kaos, tunnelseende, hjärtklappningar i öronen. Det bokstavligen brinner i kroppen på mig när jag har starkt ljus och hög ljudliga omgivningar omkring mig, min hjärna har inga filter, allting låter jättehögt, färger är extremt starka och människor gör mig extremt nervös. Jag får muskelryckningar i ansiktet och i kroppen, hela kroppen låser sig tillslut och jag hamnar i en härdsmälta där det känns som om hela de inre organen pressas ihop av ett ihärdigt resårband som drar ihop varenda nerv i ett ryck och då ger en brännande känsla genom hela kroppen, som eld, som elektricitet. Så har jag haft det i hela mitt liv, jag har alltid trott att alla människor har det såhär, men att de likt mig biter ihop, och gör det man ska.

I mitt huvud finns kategorier för allting, mitt minne är videosekvenser och ljudspår, det är därför det är extremt lätt för mig att minnas exakta detaljer av vad människor har sagt och hur omgivningar ser ut som jag har varit i, hur citat från filmer sägs, låttitlar, regissörer, filmtitlar, massor med nördig fakta som bara sätter sig automatiskt.

I och med ljudspåren som skapas och det exakta detaljminnet angående dialoger så minns jag aldrig fel i vad människor har sagt, det är extremt lätt för mig att registrera lögner och felsägningar så jag minns exakt vad personen har sagt vid tidigare tillfälle. Det är ganska enerverande att vara så precis och exakt när människor inte är det och dessutom aldrig minns vad de säger eller har sagt vilket leder till att jag måste genomlida massa upprepningar och eventuella lögner och omvridningar av historier och sanningar som människor väljer att tänja på lite hur som hur.

Extremt känsliga hyperaktiva ljud, ljus, smak, lukt perceptioner.

Det känns skönt att äntligen ha en förklaring till de sociala bitarna samt till mitt över analytiska sinne som genomsyrar allt jag observerar och gör, jag psykoanalyserar mig själv och människor på ren rutin, och jag vet att jag är en jävel på att se sammanhang och mönster, kopplingar just på grund av mitt sinne för detaljer. Det är den knivskarpa egenskapen som gör mig till en väldigt bra vän, jag är väldigt bra att bolla med när man söker problemlösning, det är och har alltid varit min grej. Jag är alltid fixar nissen, både praktiskt och kring människor, vilket inte alltid uppskattas då människor inte alltid alls vill ha just problemlösningar utan bara få prata ur sig och vältra sig i känslor vilket jag har väldigt svårt att relatera till, jag personligen vill aldrig bara prata om känslor jag vill alltid ha lösningar på allting och jag utgår alltid att människor är som jag, praktiska, konkreta, problemlösare men det är dem inte, de trivs med att leva i gråzoner och bara få vara i känslor och sinnesstämningar.

Roliga fakta om mig är att alla samlingar jag hade som liten har jag fortfarande kvar och de betyder massor för mig, mina skrivbordslådor är i exakt de skick som när jag bodde hemma och var liten, fyllda med leksaker och kassettband, det gör mig lugn och trygg att allting finns kvar. Jag har en hel garderob med gamla mjukisdjur som sitter uppradade, jag går in i gamla barnintressen i perioder och älskar att känna mig som ett barn igen, jag skjuter med min gamla slangbella i lägenheten då jag radar upp gamla plastfigurer, jag har kvar mina pokemonkort, garbage pail kids kort, gogos, kulor, hockey kort, super nintendo, n64, studsbollar, och massa massa mer samlingar.

Jag älskar mig själv och jag är stolt över att vara den jag är.

Jag förstår dig på detta
min utredning 2008 gav mig att jag var utvecklingstörd och hade asperger
mamma och pappa berättade detta i år, då fick jag lust att åka upp och dra till han
men då hade han ju såklart redan fått sparken som tur var
och nu har jag gjort en ny utredning och den visar att jag har asperger
och jag känner mig nöjd med livet just nu.

jag hoppas ditt liv blir bra
du kan alltid skriva med mig om du vill

Nummer13 skrev:Jag förstår dig på detta
min utredning 2008 gav mig att jag var utvecklingstörd och hade asperger
mamma och pappa berättade detta i år, då fick jag lust att åka upp och dra till han
men då hade han ju såklart redan fått sparken som tur var
och nu har jag gjort en ny utredning och den visar att jag har asperger
och jag känner mig nöjd med livet just nu.

jag hoppas ditt liv blir bra
du kan alltid skriva med mig om du vill

Hej jag känner mig liksom du väldigt nöjd med livet just nu, det känns så skönt att äntligen bli förstådd, slippa stress och missförstånd. Jag hoppas på en omgivning som kommer anstränga sig lite och sätta sig i min situation i och med att jag bitit ihop i hela mitt liv och försökt förstå mig på dem, anpassat mig efter deras krav och stress med aktiviteter och folkgrupper är det inte mer än rätt än att jag ska få ta en lång semester och bara äntligen få andas och ta det lugnt.

Du är välkommen att skriva till mig med

Jag vill grattulera dig till att du är nöjd med dig själv.
Det låter härligt ! Jag känner också att jag är nöjd med mina diagnoser och gillar mig själv.
Så jag förstår precis hur du känner det kram/ kattmamma

Kattmamma skrev:Jag vill grattulera dig till att du är nöjd med dig själv.
Det låter härligt ! Jag känner också att jag är nöjd med mina diagnoser och gillar mig själv.
Så jag förstår precis hur du känner det kram/ kattmamma

Tackar så hjärtligt.

Såg att du var ny medlem ! Välkommen hit!

Kattmamma skrev:Såg att du var ny medlem ! Välkommen hit!

Tack Kattmamma