Fritt att posta allt som har med gitarrer, deras ljud, konstruktion, form och färg att göra, om det så är akustiskt eller elektriskt. Naturligtvis så räknas även tillbehör och kringutrustning in.

Fick idag ett par av dessa: http://www.eminence.com/speakers/speake ... =Delta_12A som jag tänker använda för mitt rena ljud.

Många har kommenterat på nätet hur dessa och den liknande Delta 12 Pro låter ganska mycket som ElectroVoice EVM12L, fast lite mjukare. Tänkte därför byta dammkåpan på dessa mot aluminium (eller ev. plast) och försöka flytta tonen närmare JBL om det går.

Har letat länge efter en högtalare som inte låter peakig eller sträv i mellanregistret utan bara behagligt färgar ljudet och hoppas dessa ska göra det. Min pappa undrade lite skeptiskt om det inte fanns någon högtalare som lät bra original, men jag lyckades övertyga honom om att dessa var så nära vad jag sökte - förutom det höga registret dock.

Om jag får bli teknisk kan man använda olika storlekar och material till dammkåpor. Ju större och mjukare desto mer dämpar de det höga registret (och alltså inte 'diskanten', om man ska vara exakt, då den egentligen ligger högre upp). Till denna högtalare, som egentligen är en PA-högtalare valde Eminence att köra med en 4,5" stor kåpa av pressad filt, vilket dämpar diskant väldigt effektivt. Tänkte istället satsa på något 3" stort av något hårdare material och då antingen aluminium (som nästan förstärker höga registret) eller kanske plast, då aluminium kan låta lite 'plåtigt' och 'pling-igt'

Jag brukar använda en skruvmejsel när jag spelar gitarr; jag har filat en skåra i en vanlig mejsel så att jag kan haka på en extremt nedstämd E-sträng på den och flytta den hur som helst.

Annars kan man ha skruvmejseln som en sadel vid nionde bandet eftersom det skapar ett klockspelsliknande ljud när man spelar på strängarna mellan den riktiga sadeln och skruvmejseln.

Använder man sedan ett glasrör för att spela slide får man fram fler underliga effekter.

När jag får mina utanförskapspengar på Måndag tänkte jag även köpa några så'na här: http://www.tubeampdoctor.com/product_in ... anguage=en

Dels till det rena ljudet, som högtalarna ovanför är till, men också för det distade kompljudet. Då dessa liknar det 6L6GC-rör som General Electrics i USA gjorde, vilka är lite ljusare och har ett framträdande mellanregister, tänkte jag att det skulle balansera ut dessa lite mörka högtalare bra. Korta glaskroppar brukar också innebära att de komprimerar ljudet mer än de långa, vilket kan vara bra då mina högtalare ofta upplevs som känsliga.

TAD kallar dessa 'WGC', men det finns egentligen ingen så'n standard. '6L6' är själva typen av rör och talar egentligen bara om hur många olika elektroder röret har och hur det är uppbyggt. 'G' betyder att inneslutningen är av glas (till skilnad från de metallrör som föregick dem), och 'C' är en revisionsbokstav som säger att röret ger 30W max och tål 500V

Det fanns dock ett rör som hette 6L6WGB under andra världskriget, som var en variant av det mer välkända 5881-röret, vilka båda var förstärkta för att tåla militär användning. Dessa tillhörde dock den tidigare generationen GB och i W-version kunde ge max 23-25W och tålde 360V, vilket är lägre än de flesta förstärkare av idag är byggda för. Därför gör man så gott som alla nya rör efter GC-standarden, även om de kanske låter 'bättre' (har mer stuns och har stadigare dist) om man ställer in dem som hade de varit 25W-rör.

Å andra sidan så ställer man in dem som 30W-rör, vilket de ju tål, så komprimerar de mer och ger ett ökat 'övertonsinnehåll' i ljudet - vilket betyder att de låter mjukare och liksom ger ljudet en varm beslöjning även vid måttliga ljudvolymer.

atoms skrev:Jag brukar använda en skruvmejsel när jag spelar gitarr; jag har filat en skåra i en vanlig mejsel så att jag kan haka på en extremt nedstämd E-sträng på den och flytta den hur som helst.

Annars kan man ha skruvmejseln som en sadel vid nionde bandet eftersom det skapar ett klockspelsliknande ljud när man spelar på strängarna mellan den riktiga sadeln och skruvmejseln.

Använder man sedan ett glasrör för att spela slide får man fram fler underliga effekter.

Intressant, har aldrig hört talas om den spelstilen. Men jag gissar att så länge trycket mot strängen och strängens stämning är tillräcklig så borde man kunna få ton på det sättet.

Ja, jag gissar att du lyckas få fram harmoniska övertoner, eller 'flageletter' på det sättet. Det brukar vara lättast att alstra vid 12:e, 9:e... tror även vid 7:e, 5:e, 6:e och lite var stans, så länge det är en jämn delning av strängens längd. Ju högre delning ju tonsvagare brukar dessa toner vara.

Jag har testat att spela slide själv, men tycker det är svårt, då man måste trycka ganska hårt för att få 'fundamentala toner' och inte bara övertoner och skrap. Något jag skulle kunna bli bättre på, helt klart. Men jag vet att pappa är ganska bra på detta dock, så han kanske kunde lära mig lite mer.

Håller som bäst på att köra in de där Eminence Delta högtalarna. Har en CD-växlare inkopplad i min hemmabio-receiver som har A- och B-zon, så jag kan köra dem i separat stereo. Låter inte alls bra jämfört med hifi-högtalare, då dessa har begränsat frekvensomfång och en ful höjning i mellanregistret, men jag väljer att köra in dem på det viset ändå. Gäller att man gillar musiken man spelar då, gissar jag...

Inkörning i förväg är inte något nödvändigt och vissa låter högtalarna bli inspelade när de spelar dem. Men jag gillar att hjälpa dem på traven lite, särskilt med tanke på att det är 400W-högtalare, vilket annars skulle kunna ta lite tid och då inte låta så värst bra. Inte kul om man ledsnar på högtalarna innan de är riktigt inkörda.

För att bli tekniska så när en högtalare är ny är konkanten och dämparen alldeles hårda. De är designade att mjukna med tiden till den hårdhet som är anpassad för ett bra ljud och en lång livslängd. Men innan de nått dit kan högtalarna därför låta lite instängda och ansträngda. Vanligtvis brukar högre effekttålighet innebära längre inkörning. Dämpare och annat är gjort hårdare för att tåla maxeffekten, men inkörningen görs vid mycket lägre effekter.

Testade att köra den ena Eminence-högtalaren idag. Den var inte så ljudstark, men den var aggressiv. Det kan uppfattas som samma sak, men är två helt olika saker.

Dessa är angivna som 98,4dB känslighet vid 1W, vilket inte är direkt mycket utan lite effektivare än en vanlig G12M25 Greenback. Så om konerna rör sig lika långt som på en Greenback har den mer kontroll på konen och flyttar konen fortare och exaktare. Våra öron brukar oftast inte märka detta så värst bra, förutom vid vissa frekvenser, som t.ex. 2kHz som våra öron är särskilt känsliga för. Resultater är alltså att vid denna frekvens låter det hårt och påträngande.

En enkel fix är att använda en kompressor eller driva slutstegsrören nära sitt maximum eller straxt över det för att uppnå kompression. På detta sätt kan man då spela högre, om man skulle vilja, men det låter ändå mycket mjukare och behagligare.

Detta är bland annat varför högtalare med alnico magneter är så populära: de komprimerar ljudet lite och rundar av mellanregistret där det som sagt var oftast finns en peak. Se'n lägger dessa även till ett övertonsinnehåll, ungefär som rör gör, något som våra öron gillar.

En annan faktor att räkna med är lådan som högtalarna sitter i. Om den t.ex. är sluten kommer luft att komprimeras i lådan och ljudet likaså. Med en öppen låda (oftast är dessa delvis öppna) spelar även högtalarnas baksida ut i rummet, vilket gör att de spelar högre och att låga frekvenser hörs sämre, då lufttrycket på fram- och baksidan elementen delvis tar ut varandra.

I morgon ska jag åka och försöka fixa träskivor till bakstycken till mina högtalarlådor och skruv till dem. Det tillhör historien att Marshall på 70-talet av ekonomiska skäl bytte ut plywooden i bakstyckena mot spånskiva - vissar kallar denna MDF, men MDF är mer likt tjockt papper än spånskiva.

Marshall har även använt sig av äkta MDF i vissa billigare lådor, och man känner igen dessa på att de dels är väldigt tunga, men också att detaljnoggranheten ofta är lägre.

Om någon är nyfiken så har jag tre högtalarlådor sammanlaggt, alla mini-stack-lådor med 2x12" konfiguration. En är en tidig 1966-modell med rörhandtag identiska med de som sitter i 1960-modellen (den klassiska 4x12"-lådan/ 'halvstack'), vilket på ena sidan behöver skruvas lös om man vill montera eller avmontera högtalaren på den sidan.

Se'n har jag en senare 1966 med mindre och mer praktiska Adam Hall -handtag, och en liknande modell 2556, som praktiskt tager är en 1966 men i silvergrått, vilket Marshall tog fram till deras 25-årsjubileum.https://www.google.se/search?q=marshall+1966a&hl=sv&tbo=d&source=lnms&tbm=isch&sa=X&ei=EZIhUaiTNYin4ASZlICIDg&sqi=2&ved=0CAcQ_AUoAQ&biw=1587&bih=936#imgrc=_

Tekniska rutan: På 80-talet tog Marshall fram en line med halvledarförstärkare, som hade en mindre sorts högtalarlåda, liknande den deras 20W rörförstärkare kom med, och kallade dessa för 'ministack'. Dessa gjordes avsiktligen inspirerade av 1960-lådan som sedan den infördes alltid har ansetts som imponerande både fysiskt och ljudmässigt.

'Stack' av att man vanligtvis placerar en 'topp' (separat byggd förstärkare) högst upp och antingen en A-del (sluttande; kallas då 'halvstack') eller en A-del + en B-del (rak; kallas då 'helstack' med hänsyftning på den ursprungliga 8x12" lådan)

Marshall hade dock lite svårt att bestämma sig för hur de ville göra med denna ministack; om de skulle satsa på 4 stycken 10"-högtalare, som låter mer komplext, har mer ljudtryck men saknar botten, eller 2 stycken 12"-högtalare, som låter mindre komplext, har lite lägre ljudtryck men mer botten och därmed mer lik modell 1960. Så de byggde en de kallade 1965 som var en 410:a och en de kallade 1966 som var en 212:a. Dessa försvann sedan från produktprogrammet på 90-talet, för att 212-modellen på 00 talet skulle dyka upp igen, då som 2061CX

Något som ofta kommer upp som fråga på olika ställen är hur olika mellanstarka slutstegsrör låter. Detta varierar ju som bekant från tillverkare till tillverkare, och inget rör är riktigt det andra likt, men det finns några grundtyper med avgörande skilnader mellan sig.

EL34: Äkta pentoder som är specificerade för 25W per rör. Kanske mest känd som det Brittiska röret med stort B, då dessa satt i de flesta Marshall förstärkare sedan JTM-50-modellen och framåt. Röret har lågt vakum och distar därför lätt och kan ha en benägenhet att slitas fort i vissa förstärkare.

Det första man märker är att tonen är fokuserad runt mellanregistret och är ganska komprimerad. Ger en rättså luftig ton med hyfsad detaljering, som kan verka lite påträngande först med tjocknar ju mer man tar ut av rören. När de distar 'blommar' de väldigt mycket (dvs. från anslag till att tonen ringer ut förändras den mycket i komplexitet, nästan som om man hade haft ett anslagskänsligt filter inkopplat)

6L6: Som vi pratat om tidigare förutsätter man idag att det är 6L6GC som avses, vilka är strål-tetroder specificerade för 30W styck, även om vissa med mindre flaskor låter stadigare vid 25W. Halvdetaljerat och kan låta lite tunnt och polerat rena. Vissa kan börja låta lite gummiaktigt innan de distar men när de väl gör det är det oftast på ett hest, väsande sätt, ibland lite grynigt.

Denna typ blev kanske mest känd för att sitta i Fenderförstärkare och förstärkare inspirerade av dem, vilket de flesta Amerikanska förstärkare är - och även Marshall JTM45:orna, vilka först ju kom med 5881:rör, precis som Fender Bassman-förstärkaren de var baserade på.

KT66: En 'kinkless tetrode', en typ av strål-tetrod som oftast benäms som 25W, fast byggdes för att klara av 30W och vissa tycker det låter bättre så. Kanske mest känd som det rör som tog över efter 5881:orna i tidiga Marshall-förstärkare och blev även omtyckta i hifi-förstärkare, för sitt klara ljud. Jimi Hendrix och tidiga Eric Clapton och Peter Green med flera använde dessa.

Ger fin bas och ett fylligt och varmt mellanregister, och när bias:en är ställd högt ger de en behaglig beslöjning av ljudet. Väl upplösta, t.o.m när de distar, med ett från läderartat till crunch-igt ljud utan att gå till överdrifter. Bygger på en liknande princip som 6L6-rören, men komprimerar mer och har mer karaktär.

6CA7: Amerikansk betäckning och betyder egentligen samma sak som EL34 i Europa. EL34 såldes därför i USA med denna betäckning. Men några företag i USA valde att tillverka en typ av rör avsedd att fungera i förstärkare byggda för EL34:an men som ändå inte var en pentod.

En pentod har en lindad tråd för att styra elektronerna, där en strål-tetrod har två plåtbitar som gör samma jobb - och egentligen är mycket bättre. Därför och för att undvika patent-intrång hos Philips som hade designat EL34:an byggde man om ett rör som heter 6550, en förbättrad och kraftfullare 6L6GC.

Det första man märker är att kompressionen är låg och detaljeringen hög - med andra ord låter dessa närmare transistorförstärkare. Eftersom EL34:or, 6550 och dessa är lättdrivna så svarar signalen väldigt snabbt också och kan därför låta hårt och vasst, särskilt när de börjar på att dista.

Dessa rör förekom t.ex. i Musicman-förstärkare och t.ex. Eddie van Halen och Pete Townsend är kända för att ha använt denna typ. De är likt EL34:orna klassade som 25W-rör, men klarar förmodligen mycket mer än så.

KT77: Ett lite udda rör med samma teknik som KT66:orna men avsedda för förstärkare med EL34:or. Ursprungligen 32W-rör, men nerklassade till 25W. Påminner mycket om KT66:orna i detaljeringen och kompressionen, men dessa är ljusare, mer lättdrivna och därmed låter de också hårdare och tunnare.

Sovtek '5881': Dessa är inte äkta 5881:or utan ursprungligen rör enligt en Rysk standard. Men Ryska försvaret fick många av dessa över efter Kalla Kriget att Reflektor-fabriken helt enkelt tog ut innandömmet ur dessa, satte dem i nya flaskor och anslöt benen för att passa Europeiska och Amerikanska octal-standarden, som de andra rören vi pratat om.

Resultatet blev liksom ett märkligt mellanting av de vanligare typerna. Marshall tillverkade några modeller med antingen dessa eller EL34:or och rörtyperna var inte utbytbara mellan varianterna. Förstärkarna kan verka identiska men t.ex. dessa '5881':or kan gå bra i förstärkare där EL34:or slits snabbt.

Var på Biltema och köpte vägghyllor i breddarna 200 och 300mm, 1200 långa. Tänker använda dessa som bakstycken till mina högtalarlådor.

Den på 200 bara sågas av på mitten och kommer vara till den låda som ska vara 1/3 öppen. De på 300 sågas också på mitten, men limmas dubbla så de blir 600x600. Alla kommer se'n att sågas ner till max bredden 580mm, för att passa lådorna i fråga.

Det kan verka lite kontraintuitivt men mjukare träslag må resonera lägre i frekvens men dämpar inte höga frekvenser lika mycket som ett hårt. Ska egentligen sitta björk-plywood i en Marshall låda, dessa hade som jag nämnt spånskiva original och nu kommer de att få solid furu istället.

MusikCenter i Borlänge hade rea idag och jag lyckades fynda en gitarr-synt, och inte vilken som helst utan den som var och fortfarande är marknadens bästa, för bara en tusing. Egentligen inte ett måste-tillbehör, men jag hade länge tänkt köpa en så'n men så slutade de att tillverkas och trodde inte jag skulle kunna få tag i en så'n.

Terratech/ Axxon brukade tillverka dessa AX100 och anledningen att de inte görs längre har inte med kvaliteten att göra, utan att denna var praktiskt taget den enda produkt de gjorde riktad till gitarrister. Därför var det få som kände till dem och kunde associera deras varumärke med kvalitativa gitarrprodukter.

Hade en Roland GR33:a ett tag förut men förstod inte mig på den och den följde spelandet dåligt. Denna å andra sidan lär kunna gissa sig till tonen innan tonen ens hörs utan bara på attacken av plektrumet/ fingrarna, beroende på spelstil. Krävs att man tänker på HUR man spelar med dessa, så man t.ex. inte kan använda en spelteknik typisk för gitarrer och välja ett ljud där den spelstilen inte skulle verka trovärdig. Och slarvigt spel hörs på en gång.

Köpte för någon vecka sedan ett analogt delay, en T-REX Reptile 2, som låter riktigt bra. Det som skiljer analoga delay från digitala är att ljudinformationen inte sparas i ett digitalt minne (en självlåsande vippa, för er tekniskt intresserade) utan en liten kondensator (typ som ett batteri som sparar ström). På det sättet slipper man använda processen av A/D- och D/A-omvandlare som gör ljudet fattigare och tråkigare.

Denna har vidare en kontroll som lägger till ett svagt vibrato på eko-studsarna, detta för att efterlikna ett bandk-eko.

Idag fick jag den nya månadspengen, så snart blir det fler leksaker är jag rädd!

Fick nyligen hem en WGS Reaper HP-högtalare som jag använder i den SS kombo jag kört med i något år (tänkt att ha när jag har elever på MUG i Hedemora). Det låter bättre än jag befarade, särskilt med tanke på förstärkaren. Kör för tillfället en Way Huge Swollen Pickle in i den och... jag måste ta tillbaka allt negativt jag sagt om fuzz-pedaler under åren.

Juste är det nån som har koll på var man kan köpa en el gitarr billigt från nån svensk sida?
Eller måste man beställa utomlands? Jag tänkte på en fender squire.

vofff skrev:Juste är det nån som har koll på var man kan köpa en el gitarr billigt från nån svensk sida?
Eller måste man beställa utomlands? Jag tänkte på en fender squire.

Du har i huvudsak 4Sound (finns även butik i Malmö), Order Music (också butik i Malmö), JAM (butik i Malmö). Finns säkert några fristående handlare också. Du kan kolla på prisjakt.nu för att hitta bästa pris.

Du har Emusic på nätet är en svensk superstore. Se'n finns så klart Thomann, Musik Produktiv och Music Store på kontinenten. Ofta kan frakt från Tyskland vara samma eller nära frakten inom Sverige, men finns så klart andra nackdelar miljömässigt och om något skulle bli fel eller gå sönder.

Squire by Fender gör i regel rätt bra grejer. ESP/ Ltd och Sandberg kan vara rätt trevliga alternativ.

Eller tänkte du på en Fender Esquire, dvs en
Broadcaster/ Telecaster med enbart stallpickup?