Sitter just och kollar på en gammal repris av Lyxfällan. Snubben bor i Lidköping (Västergötland). Någon i ett annat program förra veckan bodde i Jönköping (om jag inte hörde fel). Frank Andersson är född i Trollhättan (Västergötland). Greg i första säsongen av Paradise Hotel (från Ljungskile) var den förste jag hörde.

Vad har dessa personer gemensamt? Jo, att de snackar extremt snabbt och på ett väldigt specifikt sätt där vissa ord mot slutet av varje mening liksom försvinner, är det en dialektal grej?

Jag har tyvärr inget svar på din fråga om det är en dialektal grej men jag tycker det är kul med dialekter. Här finns en sajt där man kan lyssna på dialekter från olika landskap och orter i hela Sverige, även finlandssvenska dialekter finns med och de har kategorierna: äldre kvinna, äldre man, yngre kvinna, yngre man:

Dialektprojektet SweDia 2000

snabbmeny


här finns en till sajt med dialekter man kan lyssna till, där det även finns översättning i textformat när man lyssnar på en dialekt:

Institutet för språk och folkminnen

Jag misstänker att det är dialektalt. Tog inte Fredrik Lindström upp den varianten i dialektprogramserien?

Jag har bara hört Frank Andersson men känner folk i Trollhättan och den regionen runt om. Visst pratar de fort och lite avhugget. Det är dialektalt. De västsvenska dialekterna är ganska rappa (göteborgskan, bohuländskan, västgötskan) jämfört med exempelvis sydvästra Sverige (finns ju så klart även rappa skåningar, hallänningar och smålänningar ). Kan också bero på tätort kontra landsbygd - tätorten har oftast rappare tal. Framförallt är det individuellt naturligtvis - min farbror är smålänning, bor i stad och pratar extremt fort!

Utan att ha belägg (frånsett min fru) så tror jag att rikssvenskan och stockholmskan är mera tydlig, ibland lika rapp men med tydligare avslutningar. Min fru är född i Täby och hon har extremt markerade ordavslutningar, framförallt när hon vill låta bestämd.

Tack för svaren!

Detta är ett specialintresse jag har, tycker det är riktigt kul med olika dialekter.
Speciellt udda dialekter, såsom älvdalskan, härdalskan och överkalixbondskan.
Behärskar dom flesta svenska dialekter rätt bra.
Har kollat alla Fredrik Lindströms dialektprogram, men tycker dom är lite för lättsamma och han går inte så på djupet in på olika dialekter.
Det finns en hel del skumma saker med dialekter, som jag kommer återkomma till i den här tråden.

Moderator Alien: Slog ihop med en tidigare tråd om dialekter.

En skum sak med dialekter är det här med "gnällbältet".
Alla verkar vara så rörande överens om att Eskilstuna och Örebro är värsta gnällbältet, men själv tycker jag att Västmanland är ett mycket värre gnällbälte. Den svängiga satsmelodin gör att det låter som om folk därifrån alltid är sura. Att man dessutom konsekvent förkortar ortsnamn med fler än två stavelser förstärker bara det fenomenet, t.ex. Linde istället för Lindesberg, Hallsta istället för Hallstahammar eller Skinnsberg istället för Skinnskatteberg.

En annan underlig sak med norra Västmanland och södra Dalarna är att det verkar finnas två paralellt existerande dialekter. Dessa har jag valt att kalla bruksmål och finnmål. Bruksmålet är det som låter gnälligt medan finnmålet låter grovt, har inte alls samma svängande, gnällande satsmelodi och en vokalbetoning som gör att jag associerar till finlandssvenska eller finsk brytning, därav namnet. Det roliga är just att dessa dialekter existerar paralellt, men verkar ha extremt avgränsade områden. I Skinnskatteberg pratar man t.ex. uteslutande bruksmål, medan i Riddarhyttan som bara ligger någon mil bort pratas uteslutande finnmål. Skillnaden är signifikant. "Jag har köpt ny mobiltelefon" blir på bruksmål "Jae ha'ar tjö'ept en nye mobielte'elefo'an" medan det på finnmål blir "Ja ha schöpt enna nyer måbiltelefon".

Kan inte hitta någon annan förklaring än att denna dialektskillnad går tillbaks till att dom finnar som kom hit på 1600- och 1700-talet för att jobba som smeder och dylikt slagit sej ner i vissa avgränsade byhålor och därmed påverkat dialekterna. Alltså, där man pratar "finnmål" är på dom ställen där finnarna slog sej ner, medan orter med bruksmål inte haft denna finska invandring av smeder och hantverkare på 1600- och 1700-talet. Detta emotsägs dock av att finnar också slog sej ner i Värmland och delar av Norrland vid samma tid, och där kan inte någon motsvarande paralellt existerande dialekter skönjas.

Fler funderingar kommer.

Jo du, dialekten dom pratar i Överkalix har jag hört. Det var en chock att höra det som 19 åring från Stockholm när jag gjorde lumpen i Luleå. Fattade inte ett ord vad som sades.

Samma sak när jag följde med en kompis till Sollerön i Siljan. Hans mamma och moster började prata sitt mål med varandra. Och jag satt med gapande mun, stirrade och undrade vilken plats har jag hamnat på.

Gutemål är ju en anan känd dialekt. Men den absolut värsta dialekten måste vara ifrån dom som kommer ifrån gnällbältet, jävla gnällkärringar låter dom som.

Här kan ni lyssna på hur dom pratar på Sollerön. Men dom jag hörde prata. Pratade inte så sävligt och långsamt utan betydligt mycket fortare.

http://www.dalmalsakademin.se/dalmal/so ... /solleron/

Jag håller med, det är kul med dialekter, här är några länkar till sajter där man kan lyssna på olika dialekter från alla svenska landskap.

På den ena sajten kan man välja dialektprov från en äldre kvinna, en äldre man, en yngre kvinna samt en yngre man:

Våra svenska dialekter - SweDia 2000

Här finns det även översättningar av dialektproverna:

Lyssna på dialekter - Institutet för språk och folkminnen

vi pratade om dialekt i förrgår då vi fick besök av en sörlänning
för vi har inte riktigt dialekten där vi är född ifrån i vår familj då mamma visst pratade "rikssvenska" då hon var liten och min pappa reste runt i hele Sverige på sommaren då han var liten eftersom hans pappa var asfaltläggar.

så jag har nu i vuxen ålder en blandning mellan Sorsele bonska (min man är därifrån), Storuman bonska (mormor och morfar), Lycksele bonska (födelsestan), pitebonska (lyssnar mkt på Euskefeurat) och rikssvenska. när jag var liten däremot hade jag inge pite eller sorselebonska och mkt mer rikssvenska.

så här blandas det helt vilt. min man är mer "sann till sin bygd" och pratar sorselebonska men pratar inte den grövsta sorten för inte ens han förstår allt från den här låten.

Idag funderade jag över att jag inte säger början av meningar. På Facebook och andra talspråkstexter gör jag det inte heller.
"Det var en himla tur" blir "Himla tur".

Jag är uppvuxen i stockholmsk söderförort och funderar på om det kommer därifrån, eller om det bara är för att spara luft

Tack för länktipsen, Swedia känner jag till men Institutet för språk och folkminnen var ny.

I Munktorp utanför Köping är det bruksmål som gäller, medan det i Gunnilbo är finnmål. Ni hör skillnaden klockrent om ni lyssnar på dom efter varandra, bägge finns på Institutet för språk och folkbildning under Västmanland.

Gunnilbo ligger lika långt från Skinnskatteberg som Riddarhyttan, fast österut istället för västerut.

Skumt det här med dom två paralellt existerande dialekterna i norra halvan av Västmanland.

Mina morföräldrar brukade lära mig gamla bondska ord från Norrbotten. T.ex:

Bängla (tjockt L) - vicka på stolen; allmänt ställa till med oreda, busa
Bängel (tjockt L) - en person som ställer till oreda, en busunge
Mossatrådda - ordagrant "mosstrampare", långsam, sävlig person
Schmolanedi - ordagrant "smula ned det", hårt tunnbröd med sylt och mjölk, kallas också bryta
Prock (O som i ost) - kalv
Fålla - häst

De här orden kommer från Boden/Råneåtrakten.

Kahlokatt skrev:Mina morföräldrar brukade lära mig gamla bondska ord från Norrbotten. T.ex:

Bängla (tjockt L) - vicka på stolen; allmänt ställa till med oreda, busa
Bängel (tjockt L) - en person som ställer till oreda, en busunge
Mossatrådda - ordagrant "mosstrampare", långsam, sävlig person
Schmolanedi - ordagrant "smula ned det", hårt tunnbröd med sylt och mjölk, kallas också bryta
Prock (O som i ost) - kalv
Fålla - häst

De här orden kommer från Boden/Råneåtrakten.

Bängel känner jag igen från min barndom i stockholmsförort. Jag tror det var äldre som sa det, men jag vet ju inte varifrån de kom.

Flia skrev:Bängel känner jag igen från min barndom i stockholmsförort. Jag tror det var äldre som sa det, men jag vet ju inte varifrån de kom.

Oj då, jag trodde det var typiskt norrbottniskt! Där ser man.

Mitt smeknamn fick jag från roslagsmålet. Men sen har jag upptäckt att det finns i flera dialekter och också på nån gammal norsk dialekt.
flia = tina, avfrosta (och sen får ni gissa vad jag heter i förnamn...)

Fler trådar om dialekter:

talar-du-dialekt-t5594.html

vilken-dialekt-ar-fulast-finast-t5597.html

storande-dialekter-t8664.html

dialekter-vilken-gillar-du-omrostning-t13402.html

vedervardiga-roster-dialekter-t23015.html

skanska-ar-det-inte-underbart-t32949.html

dialektala-ord-och-slang-t12055.html

sprak-eller-dialekt-vad-ar-skillnaden-t22340.html

Bump!

Fredrik Lindström har kommit ut med en bok om dialekter, 100 svenska dialekter. Man kan lyssna på dialekterna också:

TT/UNT 2019-10-30 skrev:I boken "100 svenska dialekter" är de språk- och dialekthistoriska fördjupningarna kompletterade med ljudinspelningar. För läsaren är det bara att trycka på en knapp och sedan lyssna till exempelvis Jan Malm som berättar om en mopedkrasch på uråldrig älvdalska eller på ståuppkomikern Melody Farshin från Stockholmsförorten Husby, som pratar betydligt yngre "orten-språk".

Av 100 inspelningar har vi gjort långt över det dubbla, jag stred för att vi skulle ha karaktärer och goda berättare, helst någon som drog en skröna.

https://www.unt.se/kultur-noje/fredrik- ... 40560.aspx

Tyvärr tycks Lindström vara en av dem som anser att alla ändringar av språket är av godo, det visar att svenskan lever. Vaddå, så länge folk talar svenska lever den. Är det bara om språket förvanskas och får en massa onödiga lånord och felaktigheter som det lever?

Trots att han gjort program om dialekter som Svenska dialektmysterier, så vill han inte bevara dialekterna.

Jag kan nog säga att jag inte tycker om ordet "bevara", då ser man språket som ett självändamål och frigör det från människan och hennes samhälle. Jag mer nyfiken på vad som händer om den svenska geografiska strukturen ändras och människor börjar flytta ut på landsbygden igen och jobba med hjälp av sina datorer. Får vi nya dialekter då?

Det hänger förstås på om inflyttarna vill anpassa sig till dialekten på landet och vad de boende tycker. I värsta fall tycker de (särskilt de unga) att stockholmarnas dialekt är finare och börjar prata som dem.

Det är lättare att hitta unga killar som talar dialekt, de identifierar sig med hembygden. De unga tjejerna drömmer om att flytta till storstan, så de arbetar aktivt bort sin dialekt för att passa in där.

På 1800-talet talade man om att utrota dialekter, om uttalshygien, framhåller Fredrik Lindström: byggandet av nationalstaten pressade människor att överge sina regionala identiteter.

I boken citerar han forskning som visar att stolta värmlänningar i Torsby har bevarat mer av sin dialekt än mer storstadstillvända hälsingebor i Edsbyn. Ändå står dialekterna rent allmänt högre i kurs i dag än för bara 40 år sedan, menar han, och ser utgivningen av sin bok som ett uttryck för det. I takt med att rikssvenskan brett ut sig har pendeln vänt och de dialektala färdigheterna har i stället blivit alltmer attraktiva.

Folk börjar tycka "fan vad tråkigt att jag inte har någon dialekt eller härstamning". Idealet för den nutida människan är att kunna prata rikssvenska på jobbet, men på fest kunna koppla om och ha en dialekt i bagaget, ta fram roliga ord.

Jag läste ett par artiklar om Polarbröd och bygden där det ligger, tycker det är så otroligt tragiskt när man hör medelåldersmänniskor prata med en rätt charmig norrländsk dialekt så hör jag en tonåring från samma ställe som inte alls har samma breda dialekt utan låter mer som någon form utav slätstruken "rikssvenska".

Här får ni lyssna själva 17 årig böna.

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/norrb ... ste-flytta

Medelålders paret.

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/norrb ... mardrommen

Ja, det är tragiskt. En kulturförlust. Men vad skall man göra åt det?

Mer lokalpatriotism, göra folk stolta över sin hembygd och kultur, locka dom unga med aktiviteter på hembygdsgården som dom är intresserade utav som café, ungdomsgård och smyga in hembygden eller locka med nyfikenheten att kika i montrarna och vad för grejer som finns där. Eller vad vet jag har inte pluggat pedagogik.