är ni tacksamma gentemot samhället?

Nej. Jag är ju en del av samhället själv. Ingen bedrift direkt, mer skadligt.

Ja jag får den hjälp jag behöver,

Frågan är felställd. Försök igen!

Nej absolut inte , kommer förmodligen aldrig få nån hjälp heller.

Bjäbbmonstret: Kan inte du ställa frågan på rätt sätt? Det blir den dryga och nonchalanta frasen "gör om, gör rätt" över det hela.

Personligen kan jag tänka mig att ställa frågan: Är du nöjd med samhällets mottagande?

Hahahahahaha, nej! Samhället hatar mig. Typ. Om jag dör, blir det riksfest.

Nej, vad har jag att vara tacksam för? Lika lite som samhället har något att tacka mig för. Jag skiter i samhället och förhoppningsvis skiter de i mig.

Mer tacksam över det som samhället inte lagt sig i. Så tacksam - ja, men tacksamhet gentemot samhället tycks rätt meningslöst. Vad är samhälle?

Bror Duktig skrev:Hahahahahaha, nej! Samhället hatar mig. Typ. Om jag dör, blir det riksfest.

Samhället vill inte veta av mig heller. Jag är bara besvärlig. Kan inte anpassa mig och bidra.

Ändå vill samhället hålla mig vid liv. De betalar mig (ger mig sjukpension) för att jag inte ska ta livet av mig. Det tyder ju på att de inte planerar att hålla någon riksfest när jag dör. Jag menar - i så fall kunde de påskynda min död genom att dra in sjukpensionen så att de fick hålla sin riksfest.

Mats skrev:

Bror Duktig skrev:Hahahahahaha, nej! Samhället hatar mig. Typ. Om jag dör, blir det riksfest.

Samhället vill inte veta av mig heller. Jag är bara besvärlig. Kan inte anpassa mig och bidra.

Ändå vill samhället hålla mig vid liv. De betalar mig (ger mig sjukpension) för att jag inte ska ta livet av mig. Det tyder ju på att de inte planerar att hålla någon riksfest när jag dör. Jag menar - i så fall kunde de påskynda min död genom att dra in sjukpensionen så att de fick hålla sin riksfest.

För mig dras allt in, och att jag har sjukpension är väl enbart för att de inte hittat ett kryphål än.

Bror Duktig skrev:För mig dras allt in, och att jag har sjukpension är väl enbart för att de inte hittat ett kryphål än.

Det låter verkligen illa!

Jag har inget mer än sjukpension, så det finns inget annat som kan dras in. Jag har ingen LSS, DV, PO, God man, hemtjänst eller annat. Jag har ingen kontakt med vården och äter inga mediciner, så inte ens det kan de dra in.

sugrövmanövern skrev:Nej. Jag är ju en del av samhället själv. Ingen bedrift direkt, mer skadligt.

Jag känner mig inte som en del av samhället. Jag sitter och tittar på när ni andra leker samhälle.

Är tacksam för det lilla jag får men den tacksamheten försvinner lätt så fort samhället kommit på ett nytt (om än inte helt originellt) sätt att jävlas med en...

Ja, det är jag faktiskt.

Jag kan säga jag är tacksam över mycket, har "god hälsa", de finns de som har det sämre tänker jag om jag har det tungt en dag, då känns det lättare.

Jag är glad att jag lever här och nu. De flesta andra tider och platser verkar sämre. Tacksam gentemot "samhället" är jag inte, men däremot gentemot många enskilda individer i samhället.

Mats skrev:

Bror Duktig skrev:Hahahahahaha, nej! Samhället hatar mig. Typ. Om jag dör, blir det riksfest.

Samhället vill inte veta av mig heller. Jag är bara besvärlig. Kan inte anpassa mig och bidra.

Ändå vill samhället hålla mig vid liv. De betalar mig (ger mig sjukpension) för att jag inte ska ta livet av mig. Det tyder ju på att de inte planerar att hålla någon riksfest när jag dör. Jag menar - i så fall kunde de påskynda min död genom att dra in sjukpensionen så att de fick hålla sin riksfest.

Kan ju vara så att denna riksfest skulle bli lite dyr.. så strategin är kanske att hålla dig vid liv för det är billigare

Avanti skrev:är ni tacksamma gentemot samhället?

Jag är glad att jag lever i ett samhälle och en tid där det finns ett utrymme för mig att vara jag.
Har mat för dagen, tak över huvudet, slipper frysa och hel del till samt kan gifta mig en kvinna om vi vill.

I en annan tid o/e ett annat land hade jag kanske inte haft ens mat för dagen, än mindre allt det andra.

Jag är mycket tacksam över att vara svensk, Sverige är ett av, eller DET?, bästa landet i världen att bo i tror jag.

Innerst inne vet jag att vi bor i ett bra land, men oftast är jag inte tacksam på grund utav min nuvarande livssituation och ärligt talat spelar det då ingen roll hur bra land man bor i.

Ser man ingen mening med livet för att man inte känner sig behövd eller ser sig själv som en belastning så ska fanimig ingen jävel förvänta sig att jag ska vara positivt inställd ändå.

Det är inte så att jag inte försökt, det var jag som tog reda på min asperger innan jag fick den bekräftad, det är jag som har försökt berätta om mina problem hela tiden men det händer typ ingenting för att allt går så fucking segt och jag inte fått en ärlig chans än och inte blir det lättare när man inte vet vad man vill.

För mig känns det helt enkelt inte värt att leva bara för levnadens skull.

Braincandy skrev:Innerst inne vet jag att vi bor i ett bra land, men oftast är jag inte tacksam på grund utav min nuvarande livssituation och ärligt talat spelar det då ingen roll hur bra land man bor i.

Ser man ingen mening med livet för att man inte känner sig behövd eller ser sig själv som en belastning så ska fanimig ingen jävel förvänta sig att jag ska vara positivt inställd ändå.

Det är inte så att jag inte försökt, det var jag som tog reda på min asperger innan jag fick den bekräftad, det är jag som har försökt berätta om mina problem hela tiden men det händer typ ingenting för att allt går så fucking segt och jag inte fått en ärlig chans än och inte blir det lättare när man inte vet vad man vill.

För mig känns det helt enkelt inte värt att leva bara för levnadens skull.

-Att känna sig behövd är det viktigaste för ens mentala välmående, är många som har problem med i dagens prestationsladdade samhälle, känn dig inte ensam om det.
-Har trots tre barn själv problem med detta, prata med oss här på forumet iaf, så kommer du kanske må lite bättre.
-Ett första steg har du redan tagit, iom att du berättat om det.

MsTibbs skrev:Sverige är ett av, eller DET?, bästa landet i världen att bo i tror jag.

Jag tror de flesta tycker så om sitt land, så länge inte något annat land krigar eller på annat sätt gör det svårt för dem.

Eftersom jag inte är kriminell så kan man väl säga att jag är tacksam p.ga att jag stannar och har rättat mig efter dess regler. Tacksam över att det är så enkelt nuförtiden ska man kanske vara men tycker inte att latmaskesamhället där den som är smidigast i käfften slipper arbeta mest, är särskilt lyckad. Misstänker att många hade mått mycket bättre utan ost.

Mats skrev:Jag sitter och tittar på när ni andra leker samhälle.

VIlket sammanträffande, jag sitter och tittar på när du leker publik.

Jag är oerhört tacksam över att jag lever här och nu. Vilket annat alternativ jag än försöker föreställa mig så känns det som ett sämre.

Varken jag eller mina barn har någonsin saknat tak över huvudet, mat på bordet eller lämpliga kläder att gå i. Vi har mestadels haft både el, vatten och värme - och bil. Jag har, trots allt, fått hjälp i de perioder och den mån jag av olika skäl inte kunnat försörja mig och barnen genom eget arbete. Inte alltid så mycket men tillräckligt för att vi skulle klara oss.

Jag har rätt att både tänka, tycka och säga praktiskt taget vad jag vill (även om jag ibland avstår). Jag och barnen har fått gå i skola, trots att jag är kvinna och så även mina döttrar. Och, inte minst viktigt - jag har kunnat bryta upp ur förhållanden som på olika sätt inte varit bra - tillsammans med barnen och utan att varken fördömas, straffas eller ställas på bar backe utan försörjning.

Vilket annat land och vilken annan tid kommer ens i närheten av detta? Jag är oerhört tacksam mot dem som gick före mig och gjorde detta möjligt - ofta genom stora personliga uppoffringar.