Jag har så svårt för att vara tyst. När jag träffar andra personer har jag så svårt att vara tyst, även om jag mår dåligt efteråt för att jag grubblar och har ångest över vad jag sagt. Varje gång ångrar jag mig att jag inte kan hålla tyst. Och varje gång jag hamnar i samma situation gör jag likadant igen och lär mig inte hur dåligt jag mår.
Jag vet inte ens varför jag pratar.

Kan väl inte direkt säga att jag lär mig av mina misstag..
Jag gör om dom fast på andra sätt.

Jo jag gör också samma misstag om och om igen.
Får mig att känna mig rätt trög.

Det är en komplicerad fråga. Men jag ska ge ett okomplicerat svar.

Vissa misstag gör jag om och andra inte. Jag lär mig av mina misstag men det hindrar mig inte alltid från att göra om vissa av dom ändå.

Ja, jag har lärt mig av mina misstag att lära mig av mina misstag

Jag lär av andras misstag att jag gör misstag och när de kommer på det så har jag ett försprång...

Kanske de misstag man har svårt att lära sig något av är de som är obsessiva?

Japp. Har faktiskt en ovanligt stor kapacitet att reflektera över mina misstag, förändra mitt beteende och lära - enligt min utredning.

Ironiskt nog har jag en uppmärksamhetsstörning med följd att jag inte är så uppmärksam i många situationer på att jag håller på att begå misstag. Så jag göra massor av misstag, lär mig av dem och glömmer bort att applicera de nya kunskaperna på kommande situationer. Ha ha.

Jag kommer ofta på det en halv sekund efter att misstaget är begånget: "Ja just ja! Det var så jag INTE skulle göra!".

Lindansare skrev:Japp. Har faktiskt en ovanligt stor kapacitet att reflektera över mina misstag, förändra mitt beteende och lära - enligt min utredning.

Ironiskt nog har jag en uppmärksamhetsstörning med följd att jag inte är så uppmärksam i många situationer på att jag håller på att begå misstag. Så jag göra massor av misstag, lär mig av dem och glömmer bort att applicera de nya kunskaperna på kommande situationer. Ha ha.

Jag kommer ofta på det en halv sekund efter att misstaget är begånget: "Ja just ja! Det var så jag INTE skulle göra!".

Exakt så är det för mig med.. (utom uppmärksamhetsstörningen) och aldrig kan jag kontrollera strömmen av ord som sprutar ut ur munnen! *suck*

Ja av vissa misstag, men tyvärr inte av dom här vardagliga och inte av såna som jag inte styr över.

Förhoppningsvis så gör jag det. Jag är väl något klokare idag än igår

Bara att jag är härinne är ett misstag, borde göra något vettigt istället

Jag har en STOR vilja att lära av misstag och motgångar. Oftast ser jag också till att lära av det som hände, det är liksom hela poängen.

Oavsett det så får jag bakslag ibland och det kommer ut primitiva reaktioner av mig, men inte så ofta jämfört i mina yngre dagar. Då e man på väg mot rätt håll iaf.

Jag har väldigt svårt att förstå att man gör samma misstag om och om igen. Speciellt om det gäller någonting konkret, då är jag okapabel att förstå det. Dock sociala & interpersonal misstag & motgångar är en hel annan kapitel. Inte alls så lätt att lära av sånt jämfört med till exempel tekniska misstag och dyl. Fast man kan ju alltid försöka iaf, det leder ändå till utveckling.

23andMe blog - SNPwatch: Why You Gave Your Parents a Hard Time Growing Up

Mechanism

The SNP occurs inside a gene called ANKK1, but scientists believe that the SNP acts on a neighboring gene, DRD2. The DRD2 gene encodes a receptor in the brain that responds to the neurotransmitter dopamine. At least two previous studies have shown that people with the AG and AA genotypes have lower levels of the dopamine D2 receptor in their brains. It’s possible that variation at the SNP affects how DRD2 is turned on and off, or that it is tightly linked to another SNP that does.

Klein et al. (2007) also used fMRI images of the brain to show that avoiders and non-avoiders had different activity levels in a zone of the brain thought to be involved in learning from errors. They suggest that “reduced dopamine D2 receptor density is associated with reduced capacity to learn negative characteristics of a stimulus from negative feedback.” In other words, if it’s true that people with the AG or AA genotypes make less of the dopamine D2 receptor, this might explain the reduction in activity they observed.

The authors also cite studies showing that lower dopamine D2 receptor density is linked to addiction, obesity, and novelty-seeking behaviors such as compulsive gambling, which suggests that non-avoiders in this study might also be prone to these behaviors. Interestingly, another study suggests that people with the same rs1800497 genotype as the non-avoiders (AA or AG) have higher verbal creativity.

Jag har resultat GG på denna SNP så jag ska tydligen vara bra på att lära mig av mina misstag och att undvika att göra om dem igen. Stämmer rätt så bra på mig och att de med genotyp AG eller AA, non-avoiders, ska ha högre verbal kreativitet stämmer nog också väldigt bra för min del. Har inga problem heller med missbruk, fetma, spänningssökande eller risktagande beteende.

Ja det gör jag för det mesta:)

Jag är mkt duktig på att lära av mina misstag. Min inlärningskapacitet är en av mina starkaste sidor enligt min utredning. Mycket för att jag är oerhört duktig på att snabbt reflektera över situationer och har en stark drivkraft att vilja blir bättre.

Det innebär ju inte att jag inte avbryter människor t ex. Jag gör ju det en hel del fastän jag VET att det är fel.

Sedan har jag mycket svårare att låta bli misstag som beror på uppmärksamheten. Jag kan inte göra den bättre, utan då måste jag i största möjliga mån förebygga.

Känner igen mig

Problemet är om man behöver en liten paus för att bearbeta situationen.

Ekorren skrev:Jag har så svårt för att vara tyst. När jag träffar andra personer har jag så svårt att vara tyst, även om jag mår dåligt efteråt för att jag grubblar och har ångest över vad jag sagt. Varje gång ångrar jag mig att jag inte kan hålla tyst. Och varje gång jag hamnar i samma situation gör jag likadant igen och lär mig inte hur dåligt jag mår.
Jag vet inte ens varför jag pratar.

Problemet är, tror jag, inte att du pratar fast du borde låta bli, utan att du inte borde må dåligt på grund av att du har pratat. Att kräva att du ska vara helt tyst tillsammans med andra för att undvika att säga "fel" saker är inte rimligt!

Jag tycker att det låter som om du är socialt osäker och alldeles för hård mot dig själv. Du behöver dels träna upp din sociala förmåga och dels sluta leta fel i det du säger!

När man har asperger har man oftast en nedsatt förmåga till kommunikation med andra. Det kan vara svårare att komma på vad som är "rätt" att säga i en viss situation och svårt att veta hur andra tolkar det man säger. Det gör lätt att man blir osäker.

Finns det människor som du kan tala med utan att må dåligt efteråt, eller är det lika jobbigt att prata med alla?

När jag (som vuxen) fick AS-diagnos kände jag att livet blev mycket enklare eftersom jag förstod varför jag ofta sa saker som andra tyckte var lite konstiga, eller inte förstod sånt som andra sa. Förut tyckte jag ibland att det var pinsamt. Men nu tänker jag att det är inte mera pinsamt att jag inte förstår hur andra tänker än att en döv person inte hör vad de säger...

Jag försöker tänka på att vara snäll, respektfull och lite lagom nyfiken och då brukar det bli rätt bra. Ibland händer det att jag ändå säger saker som är helt urbota korkade men då tar jag tag i det och förklarar att det blev fel och ber om ursäkt. Det brukar inte vara några problem. (oftast visar det sig att folk faktiskt redan förstått att man inte menade fullt så illa som man uttryckte sig... )

Ett vanligt problem för aspergare är väl just att inse hur erfarenheterna från en situation kan föras över på en annan, icke-identisk situation, och eftersom nästan inga situationer är helt identiska kan det bli lite knepigt.

Bra text igen Gafsan

Jag vet inte om jag gör misstag, vad är misstag? Hur ska jag veta det?

Ekorren skrev:Jag har så svårt för att vara tyst. När jag träffar andra personer har jag så svårt att vara tyst, även om jag mår dåligt efteråt för att jag grubblar och har ångest över vad jag sagt. Varje gång ångrar jag mig att jag inte kan hålla tyst. Och varje gång jag hamnar i samma situation gör jag likadant igen och lär mig inte hur dåligt jag mår.
Jag vet inte ens varför jag pratar.

jag lär mig att upprepa samma misstag, men på smartare sätt.

Nej, känslorna är starkare än förnuftet, är känslostyrd och impulsiv. Spelar ingen roll om jag dömts till böter lr fått reprimand av farbror blå.
Vissa ser det kanske som ren provokation, så är det inte, det finns ingen baktanke, det bara smäller hoppsan Kerstin.