Här kan man posta tips på uppförande- & etikettsregler som man snappat upp, och som ev kan vara användbart för andra Aspergare att känna till.

Jag börjar med att återvinna mina kramregler som jag fick lära mig av John Gray.

* När man är ett par så ska båda ens armar vara antingen under eller över den andres så att det blir en riktigt nära och innerlig kram. Föräldrar och små barn kan också kramas så, eller lite som det faller sig naturligt (tror jag, det var inget John Gray nämnde).

* Men är man bara vänner så ska ena armen vara under och den andra över den andres så att det blir liksom en diagonal kram. Den räknas som mindre intim. Bör inte heller vara för lång eller för tajt. Gör man fel så sänder man ut fel signaler och då blir det problem.

Riktigt manliga män brukar dessutom lägga till några lite burdusa klappar på den andres axel med den arm han har överst för att det inte ska bli (eller kunna tolkas som) alltför sentimentalt (egen observation).

En annan regel som jag fick lära mig för ett par år sen var att man vid matbordet inte bör pilla på eller avlägsna saker från kroppen, t ex naglar, lösa hårstrån eller innehållet i näsa och öron, utan det bör man sköta på toaletten eller hemma. (Hade jag ingen aning om faktiskt, så det var ju bra att få veta.)

Inger skrev:En annan regel som jag fick lära mig för ett par år sen var att man vid matbordet inte bör pilla på eller avlägsna saker från kroppen, t ex naglar, lösa hårstrån eller innehållet i näsa och öron, utan det bör man sköta på toaletten eller hemma. (Hade jag ingen aning om faktiskt, så det var ju bra att få veta.)

Och så ska man inte slicka på tallriken, stoppa kniven i munnen eller sörpla.

Jag känner till en massa sådana regler men har svårt att lära mig dom rent praktiskt. Det är ju mitt handikapp så dom som äter med mig får faktiskt lov att acceptera att jag tar upp och slickar på tallriken.
Fast jag skäms lite när jag kommer på mig själv eller om nån påtalar det.

Men vad fan, normalt hyfs...!

Slickar på tallriken i sällskap mixpippi?

ÖÖÖh... Visst jag gjorde också sån alldelens för länge, men du verkar ju vara långt över 20 år och inte helt urdum? Du menar att du inte kan få en reflex "nävisstnä" om du tex är på ett bröllop utan helt plötslig slickar du tallriken?

Hahaha

Hmm. Jag har ett par.

* Tjejer blir ofta osäkra om de ser att du inte vill kramas.
* Det är inte OK att klia på sår så att andra ser.
* Ett bra sätt att få bättre hållning är att föra ena armen i en 90 gradig vinkel bakom ryggen och ta tag i den andra armen, som ligger jämt vid sidan. (Jag vet att det inte är helt relevant, men folk klagar jämt på min dåliga hållning/gångstil, och jag har läst att det är ett symtom, så det kanske hjälper någon).

Mardröm skrev:Slickar på tallriken i sällskap mixpippi?

ÖÖÖh... Visst jag gjorde ocså sån alladelens för länge, men du verkar ju vara långt öer 20 år och inte helt urdum? Du menar att du inte kan få en reflex "nävisttnä" om du tex är på ett bröllop utan helt plötslig slckar du tallriken?

Hahaha

Faktiskt är det så att jag har större problem idag med att motstå impulser än när jag var yngre. Och så bryr jag mig mindre om vad andra tycker om mig. Kanske för att jag tror att alla gillar mig ändå.

Inger skrev:Jag börjar med att återvinna mina kramregler som jag fick lära mig av John Gray.

* När man är ett par så ska båda ens armar vara antingen under eller över den andres så att det blir en riktigt nära och innerlig kram. Föräldrar och små barn kan också kramas så, eller lite som det faller sig naturligt (tror jag, det var inget John Gray nämnde).

* Men är man bara vänner så ska ena armen vara under och den andra över den andres så att det blir liksom en diagonal kram. Den räknas som mindre intim. Bör inte heller vara för lång eller för tajt. Gör man fel så sänder man ut fel signaler och då blir det problem.

Riktigt manliga män brukar dessutom lägga till några lite burdusa klappar på den andres axel med den arm han har överst för att det inte ska bli (eller kunna tolkas som) alltför sentimentalt (egen observation).

Ajtusan, detdär hade jag missat. Kanske det var därför som personen vid ett tillfälle verkade obekväm (han var lång, så jag tog av praktiska skäl båda armarna neranför hans)...? Aldrig hört det där förut. :S

Att "klappa" på någon: "Klappa" gör bara de om egentligen inte vill krama en, elelr som en signal att "sluta krama mig nu" som jag förstått det (men det finns sannolikt inget svar som är 100% rätt alltid). Motsatsen är de som "stryker" en på ryggen. Båda tycker jag är obehagligt... :S

Jag har sett folk med alla slags relationer (där man alls kramas) kramas på random olika sätt. (Ofta nog stela och tafatta även bland enter. Så chill calmly.)
Grays detaljbeskrivning har jag aldrig sett tillämpas.

Förstås borde jag ta reda på vem John Gray är, var han har umgåtts osv. - men ovanstående är jag säker på.

Finna det en skillnad mellan rena etikett-frågor (ex med vilka bestick man åter o dyl) å ena sidan och andra handlingar som är mer betdydelsebärande? Tex Ingers kramregler. Där är ju (enl Inger) handlingen en symbol/markör? Finns det en gråzon? Kan man veta vad som "bara" är etikett och vad som är symbol/markör? Eller varierar det beroende på situation?

*förtydligar*
Jag vet alltså inte om det där med hur man kramas är en fråga om social krets, om allmänna tendenser Gray kan ha extraherat från folk som inte själva vet om dem, ett praktiskt tips som kan leda rätt utan att vara konvention, eller så vidare.

Etikett (rätt bestick *snörp*)
Symbol/markör
"Vanlig hyfs" (aja baja inte peta näsa)
...

Mycket olika saker, ja, som jag upplever det.
Och leta inte för mycket regler, framför allt inte generella eller alltid och överallt följda av varenda välanpassad ent heller. Enter tenderar inte att vara sådana.

Ganesh skrev:Finna det en skillnad mellan rena etikett-frågor (ex med vilka bestick man åter o dyl) å ena sidan och andra handlingar som är mer betdydelsebärande? Tex Ingers kramregler. Där är ju (enl Inger) handlingen en symbol/markör? Finns det en gråzon? Kan man veta vad som "bara" är etikett och vad som är symbol/markör? Eller varierar det beroende på situation?

Det är väl ganska uppenbart att det är ganska stor skillnad på att t.ex. använda fel bestick och att plöstligt utan förvarning kyssa sin bordsdam.

Kramar är obehagliga. Generellt så försöker jag att hålla min kropp så långt borta som det praktiskt är möjligt. Med män så gör jag "klappa axeln" grejen, med kvinnor så ger jag kinden (kind mot kind).

För min del är det där med kramar en vanesak. Jag brukade alltid undvika kramar förr, utom om det handlade om någon mera intim avsikt. På äldre dagar har jag dock mer och mer lärt mig att både använda och uppskatta även vänskapliga kramar. Möjligen beror det på att jag har umgåtts mycket med konstnärligt intresserade människor där det är ganska vanligt med sådana mera närgångna vänskapsritualer.

Ingers not om diagnolakramen var intressant dock. Jag har nog inte reflekterat över det innan, men brukar nog göra så när det gäller vänskapliga kramar. Fast det beror förmodligen på att motparten beter sig så det blir naturligt att göra på det sättet utan att jag har funderat närmare på saken.

Talade just med min väninna om detta med hälsningsritualerna.

Säg att Pelle, Olle och Roffe kommer och hälsar på Stina.

Pelle sträcker fram handen och säger "Hej. Pelle"
Stina skakar handen och säger "Hej. Stina."

Sen strcäker Olle fram sin och säger "Olle."
Stina skakar den och säger "Stina."

Slutligen gör Roffe likadant och säger "Roffe."
Och Stina skakar även hans hand och säger "Stina" - igen!!

Är det ännu fler personer inblandade så fortsätter denna komedi i all oändlighet tills alla skakat tass med varandra och rapat upp sitt namn varenda gång.

Min spontana reaktion som åskådare till spektaklet blir då: Men så otroligt onödigt, de hörde väl att Stina hette Stina första gången hon sa det? Eller möjligen andra om de råkade missa det första gången. Hur många gånger ska hon behöva tala om att hon heter Stina?

Eftersom jag tänkte högt med väninnan i andra änden av luren så fick jag en förklaring som ö h t inte fallit mig in. Hon menar att man bör upprepa denna procedur med varje person, inte i första hand för att delge information utan för att visa den andra personen sin respekt.

Jahaa! var min reaktion. Så har jag aldrig tänkt på saken förut, jag har tagit det som ett informationsutbyte och inget annat. Att det kan vara lite respektlöst eller ohyfsat (även om man inte menar det så utan bara är lite blyg, disträ el dyl) att inte hälsa ö h t (ens med ett hej eller en nick) kan jag nog räkna ut själv, men att just detta att specifikt ta i hand och upprepa sitt namn är ett sätt att visa varje person sin respekt, det var verkligen en nyhet för mig.

Kanske jag t o m kan tänka mig göra det nångång om det är SÅ det tolkas, framför allt då av vanliga människor. Hade bara ingen aning om detta.

Inger, visst kanske det handlar lite om respekt, men framförallt är det väl helt enkelt så att det inte alls är självklart att alla hör eller bryr sig om att lyssna, speciellt om det är många personer och en stor lokal. Dessutom är det lätt att glömma ett namn nästan omedelbart om det handlar om många nya personer, och då är det ju bra om man hör det flera gånger, för då ökar chansen att man kommer ihåg det. Sedan kanske många människor inte har funderat på att det fyller dessa praktiska funktioner och de första förklaring de då kommer på är det nog handlar om respekt och artighet.

Usch, det där med hälsning/avsked kan jag aldrig förstå mig på. Jag överkompenserar med all inlärt artighet när jag inte vet hur jag ska bete mig, som när jag betalar för något i kassan. Det blir som:
"Ja, det blir 19:50"
*ger 20 kr och får 50 öre tillbaka*
"Tack"
"Vill du ha en påse?"
"öhh... ja tack?"
*expedit räcker över påse med köpt föremål i*
"Tack"
"Kvitto?"
"nej tack..."
... ;P
Fast nu för tiden brukar jag ha mina hörlurar med musik på, och bara nicka och skaka på huvudet när de frågar.

... och jag har ingen aning om hur man ska säga avsked via telefon. Iof talar jag inte med folk på telefon om jag kan undvika det, tycker det är väldigt obehagligt.

Telefon kan bli väldigt märkligt när man ska avsluta, ja.

Och en sak för mig med kramar är att jag är totalt inkörd på att ha mitt huvud till vänster om den kramandes huvud. Jag påminner mig två tillfällen där de jag skulle kramas med skulle till höger i stället med sina huvuden, och jäklar vad konstigt det kändes!

Ungefär som den valhänta känslan att ens försöka ta en penna i "fel" hand.

Senaste gången - när en väninna härifrån forumet just kom till en av mina träffar i fjol och det blev en kram till hälsning - måste det ha sett riktigt tokigt ut, för jag hann dessutom själv sträva efter att gå till vänster med mitt huvud innan jag märkte att "det här blir galet" och styrde undan till höger i stället.

Första gången var med min dåvarande stödperson när jag bodde i Tumba, i samband med att jag hade blivit erbjuden den här lägenheten. Då kom vi mer naturligt "till höger" direkt, men avigt kändes det då också.

lost skrev:Kramar är obehagliga. Generellt så försöker jag att hålla min kropp så långt borta som det praktiskt är möjligt. Med män så gör jag "klappa axeln" grejen, med kvinnor så ger jag kinden (kind mot kind).

Mmm Kramar è obehagliga iaf. ibland. Jag lider med , är ännu för feg att dra mig undan o. vill inte såra någon. Ska hand är däremot helt ok. Gillar inte när folk tar tag i mig om det inte handlar om kärlek o. liknande från partner för då går det plötsligt hur bra som helst till en början iaf. Beror nog på att det är en annan känsla som kommer då. I förlängningen hade jag möjligen blivit irriterad även m det gjordes av kärlek från partner. Är en sådan varelse som ofta tröttnar fort på saker & ting.

Inger skrev:Jag börjar med att återvinna mina kramregler som jag fick lära mig av John Gray.

* När man är ett par så ska båda ens armar vara antingen under eller över den andres så att det blir en riktigt nära och innerlig kram. Föräldrar och små barn kan också kramas så, eller lite som det faller sig naturligt (tror jag, det var inget John Gray nämnde).

* Men är man bara vänner så ska ena armen vara under och den andra över den andres så att det blir liksom en diagonal kram. Den räknas som mindre intim. Bör inte heller vara för lång eller för tajt. Gör man fel så sänder man ut fel signaler och då blir det problem.

Intressant. Vilken bok av John Gray står det i? Jag har bara läst "Män är från Mars, kvinnor från Venus" och minns inte några kramregler därifrån. Såg att Gray skrivit många böcker:
http://www.brombergs.se/200/201.asp?id=1083

Jag testade genom att krama min man. Det blev automatiskt alt 1. När jag försökte alt 2 kändes det bara avigt. Om det nu beror på att det kändes avigt just med honom el med alla vet jag inte. Förresten känns det nog obekvämt att öht krama nån, förutom min man och min dotter.

Det är nog bäst att jag avhåller mig från kramar med andra, inte vill jag kramas "för intimt" och jag kommer aldrig att komma ihåg hur jag ska göra. Om nån annan skulle krama mig, får jag lita på att den automatiskt gör rätt, då blir det väl rätt från min sida också.

Men iom att författaren är amerikansk, kan man vara säker på att kramreglerna är universiella och inte specifikt amerikanska?

Inger skrev:Här kan man posta tips på uppförande- & etikettsregler som man snappat upp, och som ev kan vara användbart för andra Aspergare att känna till.

Jag börjar med att återvinna mina kramregler som jag fick lära mig av John Gray.

** Men är man bara vänner så ska ena armen vara under och den andra över den andres så att det blir liksom en diagonal kram. Den räknas som mindre intim. Bör inte heller vara för lång eller för tajt. Gör man fel så sänder man ut fel signaler och då blir det problem.

Höger arm överst och glöm inte att luta huvudet åt vänster, annars krockar ni!

Kramregler!

Förihelskotta, nu har någon haft alldeles för mycket tid att grubbla på saker. Ett specialintresse i kramar kanske? ;-D

Ja, just nu har jag ett kortvarigt specialintresse för kramar.

När jag såg "Min bäste väns bröllop" på TV så berättar killen för sin kvinnliga bästa vän hur underbar hans fästmö är. T ex när han kramar henne offentligt så får han krama henne så länge han vill, alla andra kvinnor drar sig alltid snabbt undan (generade pga folket runtomkring?). Bästa vännen (Julia Roberts) ser träffad ut.

Igår såg jag "Prince of thieves". Där kramar den onde sheriffen i Nottingham sin kusin. Diagonalt märkte jag. Och givetvis var kramen bara inledningen till att sticka kniven i magen på kusinen.

weasley skrev:Kramregler!

Förihelskotta, nu har någon haft alldeles för mycket tid att grubbla på saker. Ett specialintresse i kramar kanske? ;-D

Orden jag sökte, men jag fick som vanligt fler än jag behövde.

Och är det den John Gray? Bör inte han läsas med ett saltkar till hands t.o.m. av andra amerikaner?