Varför jobbar man för frågar jag mig själv ibland. Det är slöseri på livet tycker jag. I nuläget så jobbar jag som diskare halv tolv till åtta på kvällen tisdag till lördag. Och jag känner verkligen att man inte får så mycket tid över. Det känns som jag slösar bort mitt liv totalt. Vissa dagar vill jag bara ggå ut och suopa skallen av mig för att glömma bort vilket ointressant liv jag har. Ibland frågar jag mig varför får alltid funktioonshindrade utföra all skitgöra för? Någon mer som känner som jag?

Frågan är kanske varför man ska arbeta med sånt man tycker är tråkigt för annars är det nästn som att du får skylla dig själv som valt det arbetet.

Bara för att man är funktionshindrad så betyder inte det att man är viljolös eller inte kan få sin vilja fram. Har själv haft ett riktigt slitgöra ett tag med pisslön men p.ga det arbetet så fick jag arbete på ett annat ställe med riktigt bra lön. Sånt kan ju vara en anledning men svårt att sia om framtiden sådär.

Nja frågan kankse är "varför jobbar jag med detta" om man ha ett jobb man gillar och trivs med så känns det inte generellt sett som slöseri med tid. MEN jag har vart i situationen med ett vrin tråkigt jobb och då är det mest för att man skall få samman pengar så man kan göra något mer roligt.
just nu har jag inget jobb och enormt dålig ekonomi och jag skulle ta vilket ok betalande jobb just nu bara för att ha råd med alla mina små projekt och kanske någon resa då och då istället för att bara sitta hemma och rulla tummarna och dö av tristess.

men livet är vad man gör det till i grunden händer inget så får man leta efter det eller skapa det själv.

Mitt tips är att sluta. Det gjorde jag och jag mådde mycket bättre då jag vantrivdes på mitt senaste jobb.

Kan du inte läsa något intressant på universitetet, eller komplettera på komvux om du ej är behörig?

Jag läser på distans, vilket visserligen kräver en hel del organisation och självdisciplin och studieteknik/vana eftersom du gör allting själv i princip (lärarhjälp finns dock tillgänglig på telefon/skype osv). Ibland skiter det sig med tidsplanen men det ordnar sig alltid till slut.

Jag gillar mina rutiner. Det är skönt att få vara för sig själv mycket, men samtidigt göra något som känns betydande och är produktivt.

Jag tycker du ska se dig om efter andra alternativ. Själen mår bra av arbete, men det finns en gräns för hur mycket psyket kan tåla när man inte trivs på jobbet. Så du måste tänka på dig själv först.

Det finns också perioder att man börjar fundera att vad fan håller man på med, detta händer oavsett hur intressant jobb man har. Har man haft samma yrke för 20 år så är det lite konstigt om man inte skulle börja ifrågasätta lite. Så mycket rutiner älskar inte jag oavsett AS.

Arbetsgivare kan man byta då o då och det ger ju lite konstgjord andning tillfälligt iaf och högre lön så klart.
Kan också plugga vidare och det är motiverande men tufft om man måste göra det vid sidan av arbetet. Fast vette fan om det är så stor nytta av det varje gång.

Jag befinner mig själv just nu i en svacka ch vette fan hur ska jag ta mig ur det. Ser inte riktigt utväg nu. Så vad jag gör nu är att jag lever i nuet. Enbart.
På jobbet tar jag bara en stund i taget och försöker överleva från sekund till sekund och visst det går. Försöker inte tänka framtiden eftersom jag har ingen energi för det nu, jag behöver inte oroa framtiden och vad ska jag göra. Svaret kommer till mig av sig själv.

Men det är inte kul när sån här svacka kommer och stannar

Förstår dig precis , i början var det för mig skitkul att jobba men sen fick jag en ´´ svacka ´´ och fick panik och då gick allt fel kändes inte som dom uppskattade mig heller där men det är ju sverige så ... antar det är annorlundare om man har barn osv , men plugga är en bra ide faktiskt!

tror det är viktigt att följa sina drömmar och försöka röra dom så nära man kan
och sen får man sedan se hur det går..

Jag avskyr verkligen att jobba, det känns som att livet rinner iväg till ingen nytta. Så sedan några år håller jag på att lägga om hela mitt liv för att slippa jobba. Jag har gjort mig av med så många fasta kostnader jag kunnat, sålt allt onödigt och lever ett enklare liv. Redan nu klarar jag mig utmärkt på att bara jobba halva året och när lånen är avbetalda skulle jag teoretiskt klara att jobba en månad och leva på pengarna resten av året. Men jag tänkte fortsätta jobba en del under vinterhalvåret, inte heltid men kanske 50-75% mellan oktober och april. Då får man lite pengar till projekt och annat också, man kan unna sig en del lyx. Det gäller att ta tag i sin situation och forma den som man vill, ta makten helt enkelt.

De flesta jobb jag har haft har faktiskt gett mig intellektuell stimulans, att jag har haft hyfsat betalt har ju inte direkt skadat, det tråkiga är bara att arbetsgivarna har tjänat väldigt mycket mer tack vare min insats och jag har inte fått ta del av den ökade vinsten vilket gjort att jag tröttnat på att jobba åt andra.

Ja jag håller också på att dra ner alla fasta utgifter för att kunna jobba ännu mindre. Deltid jobbar jag nu. Har jobbat väldigt mycke tidigare och tydligen fått nog. Slitit ut mig själv och varit alldeles för drivande för mitt eget bästa.

Intellektuell stimulans har jag på arbetet och bra betalt men det hjälper liksom inte. Jag har bara tappat suget.
Jag tror att det bästa vore att ta två år ledigt och bo på stugan långt från sivilation men det går inte just nu. Går bara om jag säljer lägenheten men jag är inte riktigt färdigt för det move. Så jag väntar på mirakel att hända Väntar på en stor summa landa på knät så jag kan skita i att jobba

Tror att om jag skulle få vila två år så skulle jag få lusten att jobba tillbaks.

Att göra nytta ger mej stor tillfredsställelse. För fyra år sen tvångspensionerades jag men jag har fortsatt att arbeta heltid gratis och varit minst lika nyttig som när jag hade lön. När jag inte längre kan vara till nytta och glädje för andra tänker jag avsluta livet.

OnT: för att man behöver äta och ha tak över huvudet.

Varför får funktionshindrade göra skitgörat? Ja, varför ska någon göra det? För att de jobben måste göras också. Men helst av någon annan förstås.

För min del blev jag uppfostrad att göra rätt för mig, så det var självklart att jobba, svårigheten var att hitta det jobb jag utbildat mig för. Givetvis hade jag också jobbat "skitjobb" på somrarna. Inte för att jag ser några jobb som skitjobb, men jag antar att det menas lågavlönade jobb utan krav på utbildning.

Det var ofta tröttande och frustrerande att jobba och lågavlönat var det också, men jag skulle aldrig velat sluta jobba, om jag fått välja själv. Däremot hade jag gärna jobbat deltid. Men det fick jag ju inte - det var allt el inget.

Om man tycker att det är jobbigt att jobba kanske man bör prova att vara arbetslös och försöka få hjälp via arbetsförmedlingen. Uuuuusch!

Jo, skulle gissa att de har gjort det så att det ska vara mycket jobbigare att söka ett nytt jobb än att jobba.

Skulle i dagsläget aldrig falla mig in att ta ett jobb, men man vet ju aldrig, nån dag kanske man måste välja mellan att ta ett jobb eller bli uteliggare o då ser man kanske annorlunda på saken