Ofta förekommer boktitlar som är citat från bibeln, dikter, Skakespeare, ordspråk, barnramsor etc.

Just citaten från bibeln, diktverk och Shakespeare misstänker jag försvinner, eftersom det gamla klassikeridealet inte längre lärs ut till skolorna. I stället kanske titlarna blir citat el parodier på kända filmrepliker, poplåtar och reklamslogans.

Men nu tänkte jag iaf fråga vilka böcker ni läst som har titlar som är citat från klassiker.

Jag börjar med Olle Hedberg.

Den sista delen i tetralogin om Blenda heter Då bleknar bruden (1951) och kommer från psalmen Dödens Engel (1839) av Johan Olof Wallin:

I sväfven lätta i dansens ringar,
I stojen yra i nöjets lag,
Och myrten blommar, och lyran klingar...
Men öfver tröskelen stiger jag:
Då stannar dansen,
Då sänkas ljuden,
Då vissnar kransen,
Då bleknar bruden,
Och sorg är änden, som skriften sagt,
Uppå all glädje och glans och makt.

Jag har läst en herrans massa deckare i mina dar, och där är titeln ofta ett citat, särskilt om döden.

Maria Lang skrev Se, döden på dig väntar (1955), vars titel är citat från Bellman:

Drick ur ditt glas, se döden på dig väntar,
slipar sitt svärd och vid din tröskel står.
Bliv ej förskräckt, han blott på gravdörn gläntar,
slår den igen, kanske än på ett år.
Movitz, din lungsot den drar dig i graven.
Knäpp nu oktaven:
stäm dina strängar, sjung om livets vår!

Intressant tråd. Jag skall försöka komma med några titlar när jag mår bättre.

Just nu kommer jag bara på Väinö Linnas Upp trälar!, som är de två första orden i Internationalen, och Maria Langs Kung Liljekonvalje av Dungen, men jag vet inte riktigt varifrån det kommer.
Jo just det, Astrid Lindgrens alldeles förfärligt sorgliga saga Spelar min lind, sjunger min näktergal kommer från en vers i en gammal folksaga vars titel jag tyvärr inte minns.

Gösta Gustaf-Jansons

Då oskulden och friden (roman) 1968
Då lasten var en häxa (roman) 1969
I sommarns friska vind (roman) 1970
De långa lömska kiven (roman) 1971
Tungt i den branta backen (roman) 1972

Citat ur Anna Maria Lenngrens Pojkarne:

Jag minns den ljuva tiden,
jag minns den som i går,
då oskulden och friden
tätt följde mina spår,
då lasten var en häxa,
och sorgen snart försvann;
då allt utom min läxa
jag lätt och lustigt fann.
etc.

Kahlokatt skrev:Just nu kommer jag bara på Väinö Linnas Upp trälar!, som är de två första orden i Internationalen,

Även den första delen i trilogin är ett citat: Högt bland Saarijärvis moar (även kallad Bonden Paavo) är en dikt av Johan Ludvig Runeberg.

Kahlokatt skrev:Intressant tråd. Jag skall försöka komma med några titlar när jag mår bättre.
Just nu kommer jag bara på Väinö Linnas Upp trälar!, som är de två första orden i Internationalen, och Maria Langs Kung Liljekonvalje av Dungen, men jag vet inte riktigt varifrån det kommer.
Jo just det, Astrid Lindgrens alldeles förfärligt sorgliga saga Spelar min lind, sjunger min näktergal kommer från en vers i en gammal folksaga vars titel jag tyvärr inte minns.

Kung Liljekonvalje av dungen kommer från Frödings Strövtåg i hembygden:

Kung Liljekonvalje av dungen,
kung Liljekonvalje är vit som snö,
nu sörjer unga kungen
prinsessan Liljekonvaljemö.

Kung Liljekonvalje han sänker
sitt sorgsna huvud så tungt och vekt,
och silverhjälmen blänker
i sommarskymningen blekt.

Folksagan är Lilla Rosa och långa Leda:

Spelar min lind?
Sjunger min näktergal?
Gråter min son?
Gör min herre sig någonsin glad?

Dagobert skrev:

Kahlokatt skrev:Just nu kommer jag bara på Väinö Linnas Upp trälar!, som är de två första orden i Internationalen,

Även den första delen i trilogin är ett citat: Högt bland Saarijärvis moar (även kallad Bonden Paavo) är en dikt av Johan Ludvig Runeberg.

Och den tredje delen, Söner av ett folk, kommer också från en dikt av Runeberg, Björneborgarnas marsch:

Söner av ett folk, som blött
På Narvas hed, på Polens sand, på Leipzigs slätter, Lützens kullar,
Än har Finlands kraft ej dött,
Än kan med oväns blod ett fält här färgas rött!
Bort, bort, vila, rast och fred!
En storm är lös, det ljungar eld och fältkanonens åska rullar;
Framåt, framåt led vid led!
På tappre män se tappre fäders andar ned.

Men jag misstänker att de olika delarnas namn kommer från översättaren; på finska heter de bara Under Polstjärnan (Täällä Pohjantähden alla) 1-3.

Maria Lang var ju lektor och litteraturhistoriker, så inte konstigt om många av hennes titlar är berömda citat.

En skugga blott från Macbeth av Shakespearre:

En skugga blott, som går och går, är livet;
En stackars skådespelare, som larmar
Och gör sig till, en timmes tid, på scenen
Och sedan ej hörs av. Det är en saga
Berättad av en dåre; låter stort,
Betyder intet.

Mörkögda augustinatt kommer från Karlfeldts dikt Nu öppnar nattglim sin krona:

På hösläden lägret jag reder
av jungfru Marie halm.
Där vill jag hos dig sjunka neder
i hässjornas ångande kvalm -
en jordson, stark och härdig
fast ljuvligt berusad och matt,
din rika kärlek värdig,
mörkögda augustinatt.

Mera Maria Lang:

Vår sång blir stum kommer från den akademiska sången O, gamla klang och jubeltid:

O, gamla klang- och jubeltid
ditt minne skall förbliva
och än åt livets bistra strid
ett rosigt skimmer giva!
Snart tystnar allt vårt yra skämt,
vår sång blir stum, vårt glam förstämt,
o, jerum, jerum, jerum,
o, quae mutation rerum!

Vitklädd med ljus i hår kommer från vår mest kända Lucia-sång:

Se, på vår tröskel står
vitklädd, med ljus i hår
Sancta Lucia, Sancta Lucia

Tre små gummor kommer från en sång av Anna Maria Roos som får mig att tänka på julgransplundring:

Tre små gummor skulle gå en gång
till marknaden uti Nora
Tre små gummor skulle gå en gång
till marknaden uti Nora
Vi ska ha roligt, sa' gummorna de små
Vi ska ha roligt, det kan ni väl förstå
Åka karusell och äta karamell
Och fröjdas hela dagen uti Nora

Tragedi på en lantkyrkogård (också av Maria Lang) är inget direkt citat men alluderar på diktverket Elegi skriven på en lantkyrkogård av den engelske poeten Thomas Gray.

För att återgå till Olle Hedberg så heter en av hans romaner Skära, skära havre efter ännu en julplundringsvisa:

Skära, skära havre.
Vem skall havren binda?
Jo, det skall allra kärasten min.
Var skall jag honom finna?
Jag såg en igår afton uti det klara månens sken.
När var tar sin, så tar jag min
och så blir trollet utan.
Det var rätt och det var rätt
och det var rätt och lagom,
att trollet fick i ringen gå
för ingen ville ha'na/ha'an.
Fy skam, fy skam,
för ingen ville ha'na/ha'an.

Verkligen den perfekta mobbningsvisan.

Större än du nånsin tror (1946) kommer av barnvisan Lasse liten av Zacharias Topelius, tonsatt av Alice Tegnér:

Världen är så stor, så stor,
Lasse, Lasse liten!
Större än du nånsin tror
Lasse, Lasse liten.

"Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva".
-Ann Heberlein

MsTibbs skrev:"Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva".
-Ann Heberlein

Är den boktiteln ett citat, varifrån då?

Och solen har sin gång (The sun also rises) av Ernest Hemingway är ett citat från Predikaren:

Fåfängligheters fåfänglighet! säger Predikaren. Fåfängligheters fåfänglighet! Allt är fåfänglighet!

Vad förmån har människan av all möda som hon gör sig under solen?

Släkte går, och släkte kommer, och jorden står evinnerligen kvar.

Och solen går upp, och solen går ned, och har sedan åter brått att komma till den ort där hon går upp.

Bibeln, Predikaren, 1917

Men den svenska titeln är ju inte "Och solen går upp". Kanske för att vi svenskar redan på 1940-talet (då boken översattes till svenska) var mindre bibelsprängda än amerikaner?

Hemingway igen; For whom the bell tolls, kommer från en dikt av John Donne.

"No man is an Island, intire of it selfe; every man is a peece of the Continent, a part of the maine; if a Clod bee washed away by the Sea, Europe is the lesse, as well as if a Promontorie were, as well as if a Mannor of thy friends or of thine owne were; any mans death diminishes me, because I am involved in Mankinde; And therefore never send to know for whom the bell tolls; It tolls for thee."

Roligt ämne det här, gillar när man hittar nya saker att läsa pga allusioner i texter eller titlar. Drar väl till med några jag också.

A Confederacy of Dunces av John Kennedy Toole, från ett citat av Jonathan Swift. Fantastiskt rolig bok för övrigt.

"When a true genius appears in the world, you may know him by this sign, that the dunces are all in confederacy against him".

The Sound and the Fury av William Faulkner, från samma del av Macbeth som Maria Lang tagit 'En skugga blott' från.

Life's but a walking shadow, a poor player
That struts and frets his hour upon the stage
And then is heard no more: it is a tale
Told by an idiot, full of sound and fury,
Signifying nothing.

Things Fall Apart av Chinua Achebe, från dikten The Second Coming av W.B. Yeats.

Turning and turning in the widening gyre
The falcon cannot hear the falconer;
Things fall apart; the centre cannot hold;
Mere anarchy is loosed upon the world,
The blood-dimmed tide is loosed, and everywhere
The ceremony of innocence is drowned;
The best lack all conviction, while the worst
Are full of passionate intensity.

Och till sist Tender is the Night av F. Scott Fitzgerald, från Ode to a Nightingale av John Keats.

Already with thee! tender is the night,
And haply the Queen-Moon is on her throne,
Cluster'd around by all her starry Fays
But here there is no light,
Save what from heaven is with the breezes blown
Through verdurous glooms and winding mossy ways.

En del titlar låter som citat medan andra inte får en att tänka på citat. Som Things fall apart (Allt går sönder), det låter s a s som en helt vanlig modern titel.

Fler nobelpristagare t ex John Steinbeck:

Missnöjets vinter (The Winter of Our Discontent) kommer också från Shakespeare:
"Now is the winter of our discontent
Made glorious summer by this sun [or son] of York,"
(Richard III)

Och Öster om Eden (East of Eden) syftar på följande från Första Moseboken:
"Så gick Kain bort ifrån HERRENS ansikte och bosatte sig i landet Nod, öster om Eden." (Första Moseboken, 4:e kap)

I en del fall kommer titeln från ett diktverk som är känt i den anglosaxiska världen, och då försvinner citatet i den svenska översättningen. Som romantiteln In Dubious Battle (Våldsam skörd) av John Steinbeck, som citerar Milton:

"Innumerable force of Spirits armed,
That durst dislike his reign, and, me preferring,
His utmost power with adverse power opposed
In dubious battle on the plains of Heaven
And shook his throne. What though the field be lost?
All is not lost—the unconquerable will,
And study of revenge, immortal hate,
And courage never to submit or yield:
And what is else not to be overcome?"
(Paradise Lost)

Funderade faktiskt på om Steinbeck hade några citat i sina titlar precis, men jag har inte läst Missnöjets vinter och visste inte att Öster om Eden var ett direkt bibelcitat (borde väl kanske gissat det dock.) Däremot kom jag på några jag missade tidigare.

Dystopin Brave New World av Aldous Huxley, som är en av mina absoluta favoritböcker. Titeln är från Shakespeares The Tempest:

O, wonder!
How many goodly creatures are there here!
How beauteous mankind is! O brave new world,
That has such people in't!

En lite mer obskyr titel är Raise High the Roof Beam, Carpenters av J.D. Salinger, taget från ett diktfragment från Sappho (det nämns i boken, annars hade jag inte haft en aning.)

Raise high the roof beam, carpenters. Like Ares comes the bridegroom, taller far than a tall man.

Sen är ju James Joyces Ulysses och Finnegans Wake taget från Odysséen samt den irländska folksången Finnegan's Wake, här framförd av The Dubliners, vars namn kommer från Joyces bok med samma namn. https://www.youtube.com/watch?v=qstUxos2cBs

Just det ja, Brave New World (Du sköna nya värld) visste jag faktiskt att det kom ifrån Shakespeares Stormen (och givetvis sarkastiskt menat), men jag kom inte på det.

Finnegan's Wake har jag aldrig läst, den är väl ökänd för att vara svårläst.

"Whack fol the dah now dance to yer partner around the flure yer trotters shake
Wasn't it the truth I told you? Lots of fun at Finnegan's Wake"

Det går vilt till på irländska likvakor tydligen.

Finnegans Wake är helt hopplös att läsa, gett den något försök men gett upp ganska snabbt, gillar dock hans andra böcker och The Dubliners är en av mina absoluta favoritgrupper så jag ville mest ha en ursäkt för att länka till en av deras låtar =).

Är för övrigt lite intressant att boken heter Finnegans Wake medan låten heter Finnegan's Wake, har för mig att jag läste att Joyce hade någon form av poäng med att låta det vara plural istället för singular, men jag hittar det inte just nu.

One Flew Over The Cucko's Nest (Gökboet) av Ken Kesey kommer från en barnramsa

Vintery, mintery, cutery, corn,
Apple seed and apple thorn,
Wire, briar, limber lock
Three geese in a flock
One flew East
One flew West
And one flew over the cuckoo's nest

Mer om det här http://www.funtrivia.com/askft/Question52475.html

The Catcher in the Rye av J.D. Salinger kan ju sägas komma från Comin' Thro' the Rye av Robert Burns. Huvudpersonen minns versen fel, han tror den går "Can a body catch a body coming through the rye", och från det kommer titeln. Han blir dock rättad av sin syster om jag minns rätt och hela metaforen han tänkt sig blir förstörd.

Gin a body meet a body
Comin thro' the rye,
Gin a body kiss a body,
Need a body cry?

A Fine and Private Place heter en detektivroman av Ellery Queen från 1971. Ett mord blir till översattes den till på svenska, eftersom Andrew Marvells berömda dikt To His Coy Mistress (skriven på 1650-talet) inte är känd här.

Had we but world enough, and time,
This coyness, lady, were no crime.
We would sit down and think which way
To walk, and pass our long love's day;
Thou by the Indian Ganges' side
Shouldst rubies find; I by the tide
Of Humber would complain. I would
Love you ten years before the Flood;
And you should, if you please, refuse
Till the conversion of the Jews.
---
But at my back I always hear
Time's winged chariot hurrying near;
And yonder all before us lie
Deserts of vast eternity.
Thy beauty shall no more be found,
Nor, in thy marble vault, shall sound
My echoing song; then worms shall try
That long preserv'd virginity,
And your quaint honour turn to dust,
And into ashes all my lust.
The grave's a fine and private place,
But none I think do there embrace.

Den vackra diktens budskap går alltså ut på att kvinnan ska ge efter och bli hans älskarinna, för snart är hon gammal och ful och sedan väntar graven.

Jag minns att vi läste den som kurslitteratur, och jag tänkte "nej, hon borde vänta tills någon är beredd att gifta sig med henne, annars blir hon utstött och får en massa oäkta barn". Men jag vågade inte säga det, eftersom det verkade som verkligheten inte fick dras in i litteraturstudiet.

Peter S. Beagle har använt samma citat, A Fine and Private Place, till en roman 1960, som inte översatts till svenska.