Jag är under utredning för ADHD men börjar mer och mer tro att jag har asperger. Alla test jag gör på internet och det jag läst om Asperger får mig att bli mer och mer säker. Det finns dock en sak som gör att jag slått bort det tidigare då jag läst att man har problem med det sociala. Jag har inga problem med att förstå andra människor, att läsa andra människor, förstå vinkar, se ironi, se vad människor är ute efter, empati eller sympati.

Däremot orkar jag inte vara med andra människor särskilt länge. Blir irriterad, vill ha tyst runtomkring mig och avskärma mig när det blir för mycket. Jag har mått dåligt så många gånger på olika jobb, då man ska äta ihop osv. Orkar inte vara social och sitta och umgås. Dessutom har jag alltid kännt mig annorlunda. Passar det inte mig så går jag. Jag sitter inte och låstas och spelar med. Jag är mer rak på sak och blir alltid väldigt irriterad på folk. Får nya kompisar men bryter kontakten efter ett tag.

Blivit mobbad under de flesta åren i skolan. Som liten var jag envis, hade koncentrtionsstöringar och ville bestämma. Allt skulle vara på mitt sätt.

Nu i vuxen har jag också koncentrationssvårigheter, en väldigt klumpig motorik men duktig på det teoretiska. Äter samma maträtt flera gånger i veckan för det är det lättaste. Vill ha mina rutiner som jag är van vid. Blir tokig av för mycket ljud och annat som stör mig. Är ofta väldigt trött. När jag haft praktik i några dagar behöver jag vara hemma och planera och skriva mina listor.

Hoppas att ni orkat läsa. Ni som orkat läsa och känner till det här. Kan det vara Asperger jag har trots att jag kan läsa av andra människor osv?
Jag är supertacksam för svar.

Ja, klart du kan.

Men för at få diagnosen som vuxen krävs det rätt mkt.

Ja, man känner ju igen en del drag. Det är ingen omöjlighet att du har AS, men det går inte att ställa diagnoser över nätet. Kontakta psykiatrin eller hab.

Många med AS klarar också de saker som gör att du är tveksam till diagnosen, så det utesluter den inte på något vis. Men som Krigis säger så bevisar det inte heller att du har AS. Det krävs en utredning för att avgöra.

Den utredning jag är under nu gäller inte bara ADHD. Jag har bett att få göra en utredning på ADHD då det var det jag trodde att jag hade. Min psykiatriker tycker sig ändå hitta drag på ASperger vilket jag har slått bort eftersom de sociala svårigheterna inte riktigt stämmer in. De har dock ändå sagt att de kommer se vad jag har för något. ANtingen kan det visar sig att jag har asperger, adhd eller någon personlighetsstörning sa de. Glömde säga att jag har specialintresse fast inom fler än ett område. Jag har läst mig till en massa och är väldigt kunnig inom de områden jag är intresserad av.

En sak som jag funderar på är att det står att man är klumpig som barn när man har ASperger. Jag är väldigt klumpig som vuxen också. Är det något som ni känner igen?

Känner absolut igen mig i dina beskrivningar. Det kan i allra högsta grad vara Asperger. Vi får se vad din utredare kommer fram till då... Välkommen hit till forumet i vilket fall som helst!

TAck för era svar!
Jag är jätte glad för att ha hittat hit!
Jag är inte ensam!

Jag är i ungefär samma situation, fast inte helt. Jag vill gärna få reda "officiellt" om jag har Asperger eller inte, även fast jag själv är rätt säker på det. Problemen är att jag:
1. Är 18, och har aldrig behövt boka en läkartid eller liknande själv, så jag har ingen aning om hur jag ska göra.
2. Nämnde mina misstankar till några kompisar för ett år sen. Jag fick känslan av att de trodde att jag bara ville ha uppmärksamhet. Hela grejen sopades under mattan och glömdes bort, eller hur man nu ska säga. Jag tänkte, att när jag blir myndig så kanske jag går själv till ett ställe utan att berätta för någon om det.
3. Psykiska störningar är mer eller mindre tabu i min familj. Har en morsa med en rätt allvarlig psykisk störning, och en pappa som skiljde sig från tidigare nämnda mamma dels på grund av denna störning. Om jag ska genomgå en utredning vill jag inte att de ska få reda på det.

Jag funderar på att gå till det där Asperger centret nära Södersjukhuset och höra vad de säger om hur man går till väga, men om någon skulle kunna förklara lite detaljerat hur man får en Aspergerutredning så skulle jag vara tacksam.

Hej

Jag själv har gått till en vanlig läkare. Alltså på en privatklinik. En allmännläkare. Jag bad honom om att skicka en remiss till psykiatrin för ADHD utredning. Detta gjorde han och psykiatrin kallade mig.
Man kan alltså gå till en vanlig läkare. Boka tid på en vårdcentral och be att få komma till en läkare och sedan be läkaren skriva en remiss.

Ok, tack för hjälpen. : )

Kul med en huddingebo till här! Jag är en fd, numera bosatt strax söder om kommungränsen... och i samma hus i Huddinge Centrum där jag har bott bor numera min polare, också aspergare och också här på forumet...

Så du har nära till mina träffar här i Tullinge om du vill träffa likasinnade!

"avskärma" mig när det blir för mycket
Att du har svårt att ta in och sortera intryck låter som ADHD tycker jag. Kan du beskriva en situation? Mer vad som händer inne i dig menar jag, när det blir för mycket.. När du sitter "en och en", är det lättare för dig då att kunna sortera intryck och både ge och ta i relationen till den andre?

Glömde säga att jag har specialintresse fast inom fler än ett område.

Vilka typer av intressen, är det rent tekniska eller gäller det något som involverar andra människor också?

Papayan:

Man kan mycket väl vara jättesocial och gilla att umgås med folk när man har AS. Det trista är att många sällan vill umgås tillbaka, åtminstone efter den där "lära-känna-varann-fasen".

weasley skrev:Papayan:

Man kan mycket väl vara jättesocial och gilla att umgås med folk när man har AS. Det trista är att många sällan vill umgås tillbaka, åtminstone efter den där "lära-känna-varann-fasen".

Nej, de lyssnar ju när man mal för det mesta, jag kopplar bort när ngn as-individ snöar in.
Det gör jag rätt ofta faktiskt.
Men medicinerna hjälper. Både lugnande och fartade gör att man hör vad de säger.


Men varför vill man umgås? Dirkt det är två viljor och jag inte får bestämma så är jag ju downsizad.
Tänk om du tex har svamp i maten. Vad fan ska jag äta då? Trevlig middag...
.

Min bild av AS-spektret kan du gott vara inom, Papayan. Jag och många andra har gott om drag man ska antas inte ha, dem du beskriver och många fler, vid sidan av mer än tillräckligt många för att ha motiverat diagnos. Forskningen har långtifrån nått hela människorna ännu. Än mindre ute bland vårdens fotfolk eller i böckerna.
Eller också kanske du inte har AS, som sagt.

Däremot skulle Susanne Bejerots skola inom psykiatrin hävda att 60% av oss aktiva på forumet är utanför autismspektrumet och bara har lite social ångest...

Men det glömmer vi genast!

Mardröm skrev:Tänk om du tex har svamp i maten. Vad fan ska jag äta då? Trevlig middag...
.

Inte en chans att jag serverar mat med svamp i!


Det smakar inte SÅ äckligt men det är fanimej som att tugga på cykelslang!

Det ska vara magiska svampar då eller trattkantareller för de ser iallafall goda ut när de växer ute i naturen.

Är så glad att så många svarat!!

Först kan jag säga att det här med att det blir för mycket. T.ex om jag är hemma med min son själv. Pappan är på något annat ärende. Om fågeln skriker, min son springer runt och pillar överallt och drar fram så blir jag jätte nervös, frustrerad och håller på att bryta ihop. Det känns rörigt runt mig och jag vet inte vad jag ska göra. Då går jag efter sonen för att veta var han är och vad som händer. När min man sedan kommer hem får han ta hand om honom. Att gå ut och leka med honom är bäst så att jag får ha det tyst runtomkring mig och ladda. En sådan liten grej räcker

Sedan kan det vara om det varit grupparbete i skolan. Jag blir jätte irriterad när det inte kan vara på mitt sätt. Jag säger inget men jag blir jätte frustrerad. När någon lägger upp arbetet och bestämmer att vi ska träffas osv. Jag kanske inte kan träffas just den dagen för jag klarar inte att umgås denna dag osv. När jag träffat för mycket folk en dag så kan jag inte få ordning på mina tankar och behöver en hel dag efteråt för att sitta ner skriva listor och se så att jag har koll på något sätt.

mina specialintresse innefattar inte andra människor. Det är musik, djur, datorn och heminredning.

Jag vill umgås men folk tröttnar. Jag har inga kompisar kvar snart. Jag blir lätt irriterad och dumpar människor efter hand som jag inte tycker att de är något att ha. Det är precis som någon här beskrev att det går bra till de liksom lärt känna en sedan sticker dom. Jag hade en tjej i min klass som jag berättade för om det här med asperger misstanken, hon ringer inte mer!

Papayan skrev:Den utredning jag är under nu gäller inte bara ADHD. Jag har bett att få göra en utredning på ADHD då det var det jag trodde att jag hade. Min psykiatriker tycker sig ändå hitta drag på ASperger vilket jag har slått bort eftersom de sociala svårigheterna inte riktigt stämmer in. De har dock ändå sagt att de kommer se vad jag har för något. ANtingen kan det visar sig att jag har asperger, adhd eller någon personlighetsstörning sa de. Glömde säga att jag har specialintresse fast inom fler än ett område. Jag har läst mig till en massa och är väldigt kunnig inom de områden jag är intresserad av.

En sak som jag funderar på är att det står att man är klumpig som barn när man har ASperger. Jag är väldigt klumpig som vuxen också. Är det något som ni känner igen?

Jag utgår från att många med AS som läser det du skrivit känner igen sig. Det finns tusen och åter tusen varianter av oss. Ett vanligt problem är att man både på kommun och landsting och hos folk i gemen ofta tror att man inte kan ha AS om man inte motsvarar nördstereotypen. I ditt fall verkar det ju som om såväl du själv som din utredande läkare noterat en hel del autistiska drag hos dig. Själv tror jag det är ovanligt att en person som hyfsat väl känner till AS och känner sig vara "en i gänget" inte har det.

Du låter rätt aspig - grattis i förskott till diagnosen!

Skämt åsido, man kan även ha både AS och AD/HD oavsett vad DSM tills vidare säger om saken. Eller AD/HD med en del autistiska drag.

Har du några aspiga släktingar?

Lycka till med utredningen! (vem gör den - var görs den?)

Joosen skrev:Jag är i ungefär samma situation, fast inte helt. Jag vill gärna få reda "officiellt" om jag har Asperger eller inte, även fast jag själv är rätt säker på det. Problemen är att jag:
1. Är 18, och har aldrig behövt boka en läkartid eller liknande själv, så jag har ingen aning om hur jag ska göra.
2. Nämnde mina misstankar till några kompisar för ett år sen. Jag fick känslan av att de trodde att jag bara ville ha uppmärksamhet. Hela grejen sopades under mattan och glömdes bort, eller hur man nu ska säga. Jag tänkte, att när jag blir myndig så kanske jag går själv till ett ställe utan att berätta för någon om det.
3. Psykiska störningar är mer eller mindre tabu i min familj. Har en morsa med en rätt allvarlig psykisk störning, och en pappa som skiljde sig från tidigare nämnda mamma dels på grund av denna störning. Om jag ska genomgå en utredning vill jag inte att de ska få reda på det.

Jag funderar på att gå till det där Asperger centret nära Södersjukhuset och höra vad de säger om hur man går till väga, men om någon skulle kunna förklara lite detaljerat hur man får en Aspergerutredning så skulle jag vara tacksam.

Gör en egenanmälan till Huddinge psykiatriska öppenvårdsmottagning, t. ex. genom att ringa eller skriva dit. De har en neuropsykiatrisk utredningsenhet och -mottagning. Anmälan kan inte göras direkt till den NP utredningsenheten men där finns ett nära samarbete mellan de två instanserna.

Diagnoskriterierna är inte perfekta och på en del ställen verkar dom följa vad som står nästan slaviskt.
Bara för att dom sociala svårigheterna inte stämmer så betyder det inte att du inte kan ha AS, resten låter faktiskt rätt aspigt.
Och så verkar det nästan som att dom antar att man inte kan förändras om man ligger inom autismspektrat, om man tex har svårigheter med det sociala som barn betyder det ju inte att det är totalt omöjligt att lära sig förstå andra människor och tolka signaler.

Lycka till med utredningen!

Det är musik, djur, datorn och heminredning.

Det låter som sunda intressen, men var exakt ett intresse blir ett specialintresse kan man kanske tycka olika om? Musik tex. behöver väl inte vara ett specialintresse bara för att man lyssnar flera timmar om dagen? Man applicerar ju ofta andra känslor till låtar också, låtar med kärlek blir ett substitut för riktig kärlek etc.(om man nu är ensamstående osv.) Jag vet inte med dig, men om jag hör en bra låt så vill jag att andra också ska njuta av den. Sedan en dator är ju vad man använder den till, eller hur känner ni andra, tex. vore inte datorer intressanta för vissa människor om inte Internet fanns..

Papayan skrev:Hej

Jag själv har gått till en vanlig läkare. Alltså på en privatklinik. En allmännläkare. Jag bad honom om att skicka en remiss till psykiatrin för ADHD utredning. Detta gjorde han och psykiatrin kallade mig.
Man kan alltså gå till en vanlig läkare. Boka tid på en vårdcentral och be att få komma till en läkare och sedan be läkaren skriva en remiss.

Ja! Även kurator på Vårdcentral ska kunna skriva remiss. Så var det i mitt fall.