Diagnoserna asperger och autism började som forskningsresultat på pojkar, och har genom tiderna varit något man framförallt förknippar med män. I populärkulturen är det vanligt med manliga aspergerfigurer men ganska få kvinnliga varianter (även om fler har kommit på senare tid).
Många fler pojkar än flickor får diagnosen, men vissa menar att det beror på att tjejer med asperger inte är likadana som killar med asperger. Det talas om att asperger ofta tar sig andra uttryck hos flickor än hos pojkar. De klassiska dragen och kriterierna stämmer ofta bättre på diagnostiserade pojkar än dito flickor.

Vad tycker ni? Hur tar sig asperger uttryck hos tjejer? Har ni märkt någon skillnad, något som går att sammanfatta som ett ganska typiskt drag hos just aspergertjejer?

Jag tycker att det är större variation inom könen än mellan könen.

Men tittar man på gruppnivå, så verkar det vara större andel av männen som har väldigt uttalade specialintressen. Och kvinnor (gruppgenomsnittet!) fungerar bättre socialt, men drabbas å andra sidan mer av utmattningsdepressioner m.m. (som följd av att det sociala kostar mycket.)

Ja, jag tycker att de få tjejer/kvinnor jag mött är bättre rent socialt. Det är vad jag har märkt, men jag är ändå ganska bra på att uttrycka mig (har jag hört). Det betyder inte att jag fungerar "bra rent socialt". Det känns som att jag får bita hårdare i det jag säger för de få tjejerna/kvinnorna jag mött är bättre på att välja lämpliga saker att säga. Hehe. Jag kan nog uttrycka mig klumpigt eller ogenomtänkt i större grad. Jag är man. Jag pratar också mer, tror jag. Jag vågar inte riktigt prata fär mycket längre, för jag har börjat inbillat mig att jag pratar i Jag-mening. Jag har t o m blivit tillsagd att jag pratar för mycket om mitt.

Det var otroligt förödmjukande, men jag svarade att jag får tänka på det och så får resten också tänka sig för om de säger saker som jag vet är fel. För jag kommer inte vara tyst bara för att någon säger det.

Det jag tycker verkar mest typiskt för kvinnor och flickor med AS (jämfört med pojkar och män), både utifrån mina egna erfarenheter och det jag läst, är att tjejer verkar klara sig bättre rent socialt iaf på ett ytligt plan och att det förmodligen har ett samband med att AS-tjejer har specialintressen som ofta handlar om mänskliga relationer.

Ofta tar man för givet att ett specialintresse vid AS inte ska handla om människor. Jag skulle tro att dels beror på att man är medveten om att AS innebär svårigheter i relationerna till människor och att det därför är svårt att förstå att aspergare ändå kan vara oerhört intresserade av människor, och dels på att de specialintressen man hör talas om hos "typiska", d.v.s. manliga, aspergare brukar vara inom andra områden.

Om man har människor som specialintresse så är det klart att man lär sig saker som kan vara till hjälp för ens förmåga att fungera socialt.

Sen tror jag också att kvinnorollen i dagens samhälle är mera tillåtande när det gäller sociala rollspel. Som tjej är det mera OK att faktiskt välja en roll, eller en attityd, och hålla sig till den. Det behöver inte vara "äkta". Många aspergare måste medvetet spela en roll i förhållande till omgivningen (eftersom vi saknar de "medfödda" eller "naturliga" förmågorna för socialt samspel som de flesta NT har). Det är troligen svårare att vara man i det avseendet eftersom män förväntas vara "äkta" på ett annat sätt.

I relationerna mellan kvinnor tror jag också att det är vanligare (på gott och ont) att man granskar varandra och kommer med kritik om detaljer i andras beteende. Det är naturligtvis inte alltid positivt, men för en socialt omedveten aspie-tjej kan den typen av input från kamrater vara en hjälp för att bli duktigare på att bete sig "rätt". Jag tror att killar med sociala svårigheter mera sällan får den typen av hjälp. När pojkar anser att en en annan pojke beter sig "fel" är de troligen mindre benägna att hjälpa honom att lära sig rätt beteende. (om de här skillnaderna är biologiskt eller kulturellt betingade är en intressant fråga, men resultatet är i vilket fall som helst detsamma).

En viktig faktor kan också vara att det verkar vara lättare för en socialt lågfungerande tjej/kvinna att hitta partners än det är för en motsvarande kille/man. Det kan dels leda till att man faktiskt utvecklas socialt och känslomässigt genom parrelationen och dels att den problematik man faktiskt har blir mera osynlig dels eftersom man framstår som mera "normal" när man lever i en relation, och dels för att ens partner kan kompensera för de problem man har.

Ytterligare en faktor som kan göra att aspietjejer mera sällan får en diagnos kan vara att det är någon sorts vedertagen sanning att tjejer "ska" må dåligt. Det betraktas som mer eller mindre normalt att flickor är stressade, deprimerade och mer eller mindre självdestruktiva. När en flicka uppvisar ett sådant beteendemönster har man en tendens att leta efter orsaker i flickans omgivning: ätstörningar skylls på samhällets skönhetsideal, orimlig perfektionism skylls på skeva könsroller och "duktighetskrav" osv osv. Är det inte skolan det är fel på så är det föräldrarna eller idrottsledarna. Jag tror att man är mindre benägen att hitta yttre faktorer för att förklara att en man eller pojke mår dåligt. Då är man mer benägen att ta reda på vad det är för "fel" på honom (även när det kanske i hög grad är yttre faktorer som orsakar hans svårigheter!). Det här tycks vara ett jämlikhetsproblem som ställer till problem för båda könen.

Hmm, nu märker jag att jag inte hade så mycket att tillföra som svar på frågan om VAD som är typiskt för kvinnliga aspergare jämfört med manliga. Det jag har skrivit handlar ju mera om tänkbara orsaker... hoppas att det inte är alltför OT i alla fall!

@Gafsan, Tycker ditt inlägg är mycket intressant!

De egenskaper jag upptäckt är oftast att tjejer med asperger inte socialiserar med andra tjejer och ofta dras till killar för att de är mer socialt kompatibla med dessa. Om de inte väljer att vara mera för sig själva istället (mer sällsynt). Ibland finns det någon övervikt på ett intresse inom det som kan anses vara kvinnligt.

Skulle nog säga att det krävs lite mer intelligens för att upptäcka tjejer istället för killar med asperger.

plåtmonster skrev:@Gafsan, Tycker ditt inlägg är mycket intressant!

Tack

plåtmonster skrev:De egenskaper jag upptäckt är oftast att tjejer med asperger inte socialiserar med andra tjejer och ofta dras till killar för att de är mer socialt kompatibla med dessa.

Det har du nog rätt i! Själv har jag oftast lättare att umgås med killar. När jag umgås med andra kvinnor måste jag liksom vara "på tårna" på ett helt annat sätt (vilket är väldigt tröttande) och ändå känner jag ofta att jag hamnar utanför (om vi är flera) eftersom jag uppenbarligen missar en del av kommunikationen.

Jag kan tänka mig att det att vara tyst, blyg och tillbakadragen är mer accepterat för tjejer. Sådan var jag. En del specialintressen kan ju vara rätt allmänna bland flickor. Jag var/är t ex intresserad av böcker och djur.

Men det var ingalunda så att jag föredrog att umgås med pojkar tvärtom. Gilla dem som slog och retade en, nej tack!

Öht var jag inte intresserad av att ändra på mig. Det var ju de andra som det var fel på: det var de som mobbade. Skulle inte falla mig in att fjäska för dem el härma dem. Jag var ganska högmodig bakom min blyghet. Min inställning var "jag är som jag är, jag har inget att skämmas för och gillar ni mig inte så klarar jag mig utan er". En orsak till mitt högmod var att jag alltid var bland de bästa i klassen.

Men även efter skolan fanns det många som ville sätta mig på plats, så jag har ibland känt det som om såväl chefer som arbetskamrater bara velat trycka ner mig och få mig att förlora allt självförtroende.

Det här tycker jag också beskrev mig ganska rätt. Kanske du känner igen dig också?

http://aspergersgirls.wordpress.com/201 ... les-girls/

http://www.help4aspergers.com/pb/wp_a58 ... 83e339.JPG

Skrev lite om detta ämne i min blogg för inte så länge sedan.
Inte några direkta personliga åsikter utan vad jag hittat på Google och genom att fråga lite folk jag känner.
http://kaosprinsessa.wordpress.com/2013/01/22/tjejer-och-ashfa/

Intressant!

Kan tipsa om en bok:
psychologytoday.com/blog/aspergirls/201010/female-asperger-syndrome-how-it-is-different-and-why-it-matters

"Aspergirl", tror det är "Rudy Simone" som skrivit den.

plåtmonster skrev:"Aspergirl", tror det är "Rudy Simone" som skrivit den.

Jo den är bra, synd bara att den inte finns översatt till svenska.

Det som är intressant brukar dessvärre vara skrivet på just engelska