Det rör sig alltså om "omöjliga" personer, som det ändå inte går att säga upp, förmodar jag. Men är man inte väl generös med skattebetalarnas pengar?

UNT skrev:Flera personer har slutat sin anställning i Uppsala kommun efter avgångsvederlag på runt en miljon kronor eller mer.

Skattepengarna betalas ut till fullt arbetsföra personer och en del av dem söker nu nya jobb.

Arbetsgivare som vill bli av med anställda för att de till exempel anses olämpliga kan köpa ut dem genom ett avgångsvederlag. UNT har tagit del av några avtal som visar att anställda i Uppsala kommun fått stora summor för att sluta:

lEn man i 50-årsåldern som kommit i konflikt med kommunen i sitt fackliga arbete fick i fjol 41 månadslöner, totalt 1,3 miljoner kronor.
lEn chef inom Vård & Bildning fick för ett år sedan 18 månadslöner eller 1,3 miljoner kronor för att sluta. Chefen uppges inte haft tillräcklig kompetens.
lEn person med 30 års erfarenhet av sitt specialområde, bland annat på chefstjänster, fick 1,7 miljoner kronor för att sluta flera år innan sin pensionering. Hon söker nu nytt jobb och får behålla pengarna från kommunen även om hon hittar en ny anställning.
Att en kommun betalar ut så här stora summor är ovanligt, enligt en kartläggning som gjorts av fackförbundstidningen Vision. Inte i någon av landets övriga 20 största kommuner hade ett utköp under 2011 kostat mer än 980 000 kronor.

http://www.unt.se/uppsala/anstallda-kop ... 16656.aspx

Samtidigt läser man dagligen om hur det ska sparas på funktionshindrade och hemlösa, pengarna räcker inte. Kan det vara något fel på prioriteringen?

Jämför man med t ex Lund, så är inte Uppsala bäst:

Lunds kommun försöker begränsa utköpen och betalade i fjol ut endast 3,7 miljoner totalt. Enbart de tre avtal från Uppsala kommun som nämns här i artikeln motsvarar mer än Lunds hela årskostnad för avgångsvederlag. Kenneth Wictor, personaldirektör vid Lunds kommun, menar att det finns ett samband mellan sund personalpolitik och små utköpskostnader.
–  Uppstår ett problem försöker vi lösa det på annat sätt, till exempel genom omplacering, säger han.

Koummen ska numera ha det "bästa" anställda, precis som privata och statliga arbetsgivare. Då blir vissa över:

En orsak till utköp kan vara att vissa anställda inte anses hålla måttet. Pelle Bultmark, biträdande HR-chef inom Vård & Bildning vid Uppsala kommun, säger att kraven på de kommunalt anställda har ökat kraftigt de senaste 15 åren. Enligt honom beror det bland annat på växande konkurrens från den privata sektorn.
–  I dag måste de anställda vara effektiva, framhåller Pelle Bultmark.
Han menar att den gamla bilden av kommunen som en arbetsgivare med plats för alla inte längre gäller i de konkurrensutsatta verksamheterna.
–  För sju–åtta år sedan sa jag att det ska vara svårt att få jobb i kommunen eftersom vi ska ha de bästa medarbetarna. Det blev protester från flera partier. Nu är det inte längre någon som protesterar mot de höjda kraven, säger Pelle Bultmark.

Tidningen Vision tog fram hur mycket utköpskostnaderna i landets 20 största kommuner uppgick till. Endast Uppsala visste inte. Låter skumt, borde inte vara så svårt att ta fram.

Vision skrev:Avgångsvederlagen ökar kraftigt i Sveriges största kommuner. Örebro har på två år tredubblat kostnaderna för utköp till 22,5 miljoner kronor. Det framgår av Tidningen Visions undersökning.

– Jag vet att vi gjort ett antal överenskommelser och att detta också är kostsamt. Anledningen är mångfacetterad men över lag i våra verksamheter råder ett ökat tryck på effektivitet och ekonomi i balans. Detta gör att utrymmet att ha medarbetare som inte till fullo presterar i linje med sitt uppdrag minskar, säger Karolina Samuelsson, personal­direktör i Örebro i en skriftlig kommentar.

http://www.tidningenvision.se/nyheter/p ... lopp-18538

I detta reportage vågar en "utköpt" uttala sig.

Fred hade jobbat i 25 år med bostadsfrågor, men så gjordes en omorganisation och alla anställda fick söka om sina tjänster.
"En handfull av dem ansågs inte lämpliga trots att de arbetat med frågorna i decennier.
De har slutit avtal med kommunen om att lämna sina tjänster mot ersättning.
En av dem, en kvinna med 25 års erfarenhet av socialt arbaete, var först hemma ett år med lön och från årsskiften en förtida penison i 3,5 år. Totalt kostar det kommunen 1,2 miljoner kronor." (UNT 2012-12-16 "De ville bli av med mig för att jag varit kritisk")

Så här säger Fred:
"-Jag skulle inte haft något emot att arbeta tills jag fyllt 67 år." Men i stället fick han sluta fyra år i förtid.

"I stället för att jobba får han totalt en miljon kronor v kommunen tills han flyller 65 om tre år.
Han sökte jobb på den nya enheten men säger att det var uppenbart att han inte var önskvärd.
De var tvungna att intervjua mig men det hela var bara pinsamt. En chef frågade 'Och vad tänker du sen göra med ditt liv?' Behandlingen var en process för att få mig att sluta. När jag inte fick tjänsten ansökte jag om avtalspension, jag visste att de skulle säga ja direkt.
- Jag hade haft goda chanser att vinna om jag överklagat att jag nekats tjänsten. Men det skulle ha varit jobbigt och tagit en massa tid."

Och han skulle ändå inte fått jobbet tillbaka, kommunen betalar säkert hellre skadestånd.

"- Den nya myndigheten för boendesamordning skulle bli mer efektiv. Jag tror de ville bli av med mig för att jag ofta sagt vad jag tycker och varit kritisk mot hur fastighetskontoret och Uppsalahem behandlar sna hyresgäster."
Ja, vem vet vilka kriterier kommunen har när de bestämmer att någon inte längra passar.

I de fall någon misskött sig tycker jag att uppsägning borde göras i stället. Men kommunen väljer i så fall alltid att ge avgångsvederlag, åtminstone när det gäller chefer. Och det får de behålla även om de får ett nytt välavlönat jobb.

Flertalet avtal om uppköp handlar nog om en mer moderat förlängning av uppsägningstiden för vanliga anställda. Det kan exempelvis handla om personer som varit mycket sjuka och där kommunen inte velat erbjuda rehabilitering.

Ett vanligt skäl till att människor anses missköta sitt jobb är just sjukdom och en uppsägning ger betydligt bättre förutsättningar för en nystart för den enskilde än ett avsked där vederbörande både blir avstängd från a-kassan och i praktiken kanske inte kan få ett jobb någonstans.

Nu tror jag väl inte det är sjukdom alla gånger. Dessutom känns det orättvist i så fall att vissa får avgångsvederlag medan andra bara får sluta. Det är förstå enbart personer med en viss rang som får avgångsvederlag. När man jämt hör att det måste sparas och dras in, tvivlar jag på att det är bästa användningen av kommunens pengar.

Uppsala kommun betalade i fjol ut avgångsvederlag på 18 miljoner kronor till sammanlagt 119 personer. Den politiska oppositionen är starkt kritisk.

http://www.unt.se/uppsala/personal-har- ... 35126.aspx

Iofs undrar jag om det är någon partiskiljande fråga. Det är inte sista utvägen utan första utvägen.

Till stor del handlar sammanställningen för 2012 om övertaliga lärare som erbjudits att sluta mot ersättning i stället för att varslas om uppsägning. Enligt kommunen är det billigare och smidigare att köpa ut lärarna än att följa regeln sist in – först ut eftersom det kan leda till stora och kostsamma personalomflyttningar.
Även under 2011 köpte Uppsala kommun ut anställda för 18 miljoner kronor, då handlade det om 109 personer.

LAS och turordningen är till för att kringgås.

Det finns exempel i Uppsala på fullt arbetsföra före detta anställda som köpts ut och som kan vara hemma utan arbetsuppgifter i åratal med ersättning från kommunen.
Maria Gardfjell (MP) är kritisk till modellen med avgångsvederlag som ett sätt att bli av med anställda som anses krångliga. Sammanställningen för fjolåret har gjorts på hennes uppdrag och nu tänker hon ta upp frågan med kommunstyrelsen.
–  Kommunens personalpolitik behöver moderniseras, säger Maria Gardfjell.
–  I stället för att driva ärenden till avgångsvederlag måste vi bli bättre på att tillvarata medarbetarnas kompetens genom fortbildning eller erbjuda dem andra jobb och arbetsplatser. Avgångsvederlag ser jag som den yttersta åtgärden vid extrema och långvariga konflikter.

Det är bra att bli av med äldre (och trötta?) lärare:

De utköp där övertaliga lärare fått betalt för att sluta har Cecilia Forss inte heller någon kritik mot.
–  Det kan vara ett sätt att behålla yngre lärare, säger hon.

Men är det inte bra att äldre fortsätter att arbeta? Retoriken är en sak, verkligheten en annan.

Ett exempel är elevassistenten som dras in och i stället får gå hemma med lön i 14 månader.

En skola avvecklade elevassistenter till elever i behov av särskilt stöd.

"Därför har en del elver som undervisats i mindre grupper fått placeras ut i större, ordinarei klasser." (UNT "Elevstöd dras in men assistent får lön ändå", 2013-01-22)

Så här säger den ofrivilligt ledige elevassistenten:

"-Det känns jättetokigt. Pengarna till minlön betalas ut och jag hade lika gärna kunnat fortsätta jobba med eleverna, säger Karl-henrik Schang."
"- Eftersom jag får lön hade man ju kunnat behålla den lilla elevgruppen ett tag till men det framfördes aldrig som alternativ."

Allra mest synd är det förstås om eleverna. Rätten till stöd tycks försvinna när ekonomin är dålig.

Helt vansinnigt att behöva betala en miljon för att bli kvitt en klåpare. Är en anställd inkompetent borde det bara vara att säga upp personen. Sist in först ut är en dålig regel, de nyanställda får slita som djur för att få stanna när orderingången minskar en aning, medan de som anställdes under arbetskraftsbristens sextiotal kan sitta och rulla tummarna hela veckorna utan att riskera något.

Jag vet inte var du har jobbat, jag har aldrig haft tid att rulla tummarna. Snarare är det väl så att arbetsgivarna föredrar de yngre och snabbare framför dem som grånat i tjänsten. Dessutom har de unga för lite erfarenhet för att protestera. De unga har också lättare att hitta nytt arbete.

Men givetvis är det bäst med arbetsplatser där arbetskraften är blandad. Så var det på den "gamla goda tiden". De äldre gick i pension och unga efterträdde dem. Det var innan man kom på idén att färre och färre skulle hinna med mer och mer.

Alien skrev: Dessutom känns det orättvist i så fall att vissa får avgångsvederlag medan andra bara får sluta. Det är förstå enbart personer med en viss rang som får avagångsvederlag. När man jämt hör att det måste sparas och dras in, tvivlar jag på att det är bästa användningen av kommunens pengar.

Det är möjligt att det är vanligare i tjänstemannajobb men det är absolut inte bara chefer. Jag har ingen statistik men har fått det klart för mig när jag pratat med folk som är fackligt aktiva, att det är ett rätt vanligt sätt att lösa ut folk när det är konflikter på arbetsplatsen. I stället för att försöka lösa konflikterna så gör man sig av med den som är underställd genom att köpa ut honom eller henne.

Man kan diskutera om det är vettig användning av skattepengar men det jag tycker man ska diskutera i första hand är hur kommunerna fungerar som arbetsgivare i de här sammanhangen.

Jag har jobbat ihop med vanliga arbetare från volvo och andra storindustrier som blivit utköpta när företaget behövt dra ner på arbetskraften. Då har de fått 1-1,5 års lön och kunde göra vad de ville under tiden. Många verkade ta ledigt ett par månader och skaffade sedan ett annat jobb när de började få tråkigt

Själv jobbar jag för bemanningsföretag som skriver kontrakt på allt från tre dagar till några veckor. När tiden är slut är man arbetslös, om de inte hittar något annat uppdrag till en.

Huggorm skrev:Jag har jobbat ihop med vanliga arbetare från volvo och andra storindustrier som blivit utköpta när företaget behövt dra ner på arbetskraften.

Ja det stämmer ju också. Men jag vet inte om det är lika vanligt i arbetarjobb i kommunal sektor? Vilket väl var det som diskuterades här.

Detta förkommer förstås i alla kommuner. Det är lätt att vara generös med andras pengar.

DN Sthlm skrev:Stockholms stad betalade förra året ut 145 miljoner i lön till anställda för att de inte skulle jobba. Avgångsvederlag, frivilliglösningar och avtalspensioner har kostat staden mer än en halv miljard de senaste tre åren.

DN:s granskning visar att Stockholms stad på tre år köpt ut anställda för sammanlagt 613 miljoner kronor. Det handlar om avgångsvederlag, avtalspensioner och frivilliglösningar för över 3.000 personer.

http://www.dn.se/sthlm/en-halv-miljard- ... som-slutat

Så här förklarar personaldirektören:

– Det har blivit vanligare i dag att man använder avgångsvederlag som en del av en tvistelösning. Men avgångsvederlag är aldrig någonsin en första åtgärd utan används först när man kommit till vägs ände och det inte finns några andra lösningar. Huvudregeln är att man omplaceras inom staden, säger hon.
---
– Gymnasieskolan har till exempel just nu väldigt minskande behov av arbetskraft. Där har man gjort riktade satsningar för att hitta lösningar och hitta en win-win situation, för både medarbetare som får gå och de som får stanna kvar.

Det är bättre än tidsödande processer i arabetsdomstolen. Staden driver inte fall i AD om de inte är säkra på utgången.

Inte oväntat är oppostiionen kritisk:

Socialdemokraterna kräver nu en granskning av avgångsvederlagen.

Det är arbetsförhållandena som måste granskas om man vill åstadkomma något riktigt. Men då kanske man måste ändra på sitt eget agerande.. usch hemska tanke.

Samma sak gäller förstås landstinget.

Är det landstingsdirektörerna som är odugliga el landstingsrådet som är för mycket diktator?

År 2008 ingick landstingsrådet i Uppsala ett avtal med dåvarande landstingsdirektören Erik H.. Endast om Erik fick sparken skulle han få avgångsvederlag. Men landstingsrådet Erik Weiman (m) såg till att Erik H. fick en miljon kronor trots att han sade upp sig själv. Landstingets revisorer menande att avtalet med Erik H. "medförde ekonomisk skada för landstinget".

Weiman sade 2013 upp nästa landstingsdirektör Kerstin W. "Han motiverade beslutet med att landstingsdriktören hade en annan syn på genomförandet av poltiska besluta än han säv." Men egentliglen hade han inte rätt till det utan ta upp det i landstingsstyrelsen först.

"Avskedandet kostar landstinget 4,3 miljoner koronor." (UNT "Regelbrott när landstingschef fick gå")

Vårdförbundet:

UNT skrev:Det kom som en chock för många. Vi har inte märkt av några meningsskiljaktigheter. Kerstin har varit en bra ledare, tydlig och rak och dessutom haft hjärta för verksamheten. Det har alltid gått bra att samtala och hon har alltid varit lyhörd.

http://www.unt.se/uppsala/det-har-skapa ... 34481.aspx
Alltför lyhörd inför de anställd, inte tillräckligt lyhörd gentemot politikerna?

Läkarförbundet tycker det är sorgligt:

- Det här är den andra landstingsdirektören som Erik Weiman sparkar. Jag tycker att det talar för sig självt, sade Anna Rask-Andersen, huvudskyddsombud och vice ordförande i Upplands läkarförening ---
- Jag förstår inte vad han menar. Ska hon straffas för att vårdgarantin och mycket annat inte fungerar, eller vad är det frågan om? säger Anna Rask-Andersen.
- Jag tycker att det är väldigt sorgligt att 40 år i landstinget ska avslutas på det här sättet.

http://www.unt.se/uppsala/lakarforbunde ... 34203.aspx

Oppositionen är inte oväntat kritisk. "Det ger signalen att politikerna kan slanta upp mijonr när man får för sig något men när det gäller vårdstsningar bliar det ingenting," säger landstingsrådet Börje Wennberg (s).

Fast så gör förstås politiker av alla kulörer.

Landstinget har alltid ont om pengar, folk blir sjukare än budgeterat. Det känns som att landstingsdirektören är den perfekta syndabocken som sparkas, vilket kostar ännu mer pengar. Ibland får jag den hemska tanken att våra skattepengar slösas bort på fel saker.

Ja, jag kommer inte att rösta på moderaterna i landstinget.