Och givetvis kunde inte skolorna stoppa mobbningen. Inte heller meddelades föräldrarna.

UNT skrev:I fyra år har de kämpat för att deras son inte ska mobbas i skolan. Fyra år utan framgång.
Kränkningarna började redan när pojken gick i lågstadiet i Ramstaskolan. Föräldrarna fick dock inte reda på det genom personalen, utan via andra barn.
– Det var några grannpojkar som lekte med vår son som sa att han var mobbad i skolan.

http://www.unt.se/uppsala/sonen-mobbad- ... 38430.aspx

Det visade sig att sonen regelbundet utsattes för kränkande behandling, både fysiskt och psykiskt.

Under två år kontaktade föräldrarna skolan utan att mobbningen upphörde. Då anmälde de skolan till BEO (Barn- och elevombudsmannen, en del av Skolinspektionen).

BEO konstaterade att Ramstaskolan borde ha agerat starkare och gav skolan en anmärkning. Sonen orkade dock inte längre gå kvar utan bytte till Valsätraskolan.

Föräldrarna informerade personalen i den nya skolan om mobbningen, givetvis för att personalens skulle bli extra uppmärksam på om sonen blev mobbad även där.

Ändå dröjde det inte länge förrän pojken började mobbas igen.
Men inte heller den här gången fick föräldrarna vetskap om kränkningarna genom skolan.
– Vi hade frågat vår son om det var någonting fel, men han sa nej. Han säger ingenting därför att han vet hur ledsna vi blir. Skolan sa ingenting heller utan vi fick höra det av andra föräldrar som hade fått reda på det genom sina barn

En gång mobbad, alltid mobbad? Den som redan blivit mobbad har förstås förlorat både självförtroendet och tilliten till andra. Vilket de andra barnen märker "Här har vi en försvarslös som vi kan ge oss på".

Bland annat blev han slagen, utfryst, han fick huvudet nedtryckt i marken och grus kastat på sig. Han kallades nedsättande namn och vid ett tillfälle skrek en annan elev upprepade gånger att denne skulle mörda pojken.

Nya samtal med skolan som inte ledde någon vart. Föräldrarna anmälde även den nya skolan till Beo "som nu slagit fast att skolan vetat om mobbningen men inte gjort tillräckligt för att få stopp på den. Skolan har nu tre månader på sig att visa hur de åtgärdar bristerna."

Föräldrarna ser beslutet som en upprättelse.

För sonen, som har bytt skola igen och trivs bra bland sina nya klasskamrater, är lidandet dock inte helt över.
– Han har svårt att sova och har ofta ont i magen.

Rektorn vid Valsätraskolan tänker "positivt":

Hans bild av hanteringen av mobbningsfallet stämmer inte överens med föräldrarnas.
– Jag tycker att helheten från vår sida känns orättvis. Jag är samtidigt inte stolt över hur det blev för den här pojken men vi lägger ner vår själ och vårt hjärta för att elever ska ha det så bra som möjligt.

Men barn- och elevombudets utredning visar trots allt att ni inte gjorde tillräckligt för den här pojken, hur ser du på det?
– Jag har inte förnekat att vi inte fick slut på det här tillräckligt ordentligt och tillräckligt snabbt. Men om man ska tolka Skolinspektionen så valde de i det här fallet att inte ställa ett skadeståndsanspråk och utifrån det kan vi tolka att de inte såg att det fanns tillräckligt med grund för det vilket är positivt.

Det räcker inte att vidta åtgärder om dessa inte får någon effekt.

Skolinspektionens reaktion på rektorns försvar:

Det är en fullständig misstolkning att se det se det som någonting positivt att vi inte utkräver skadestånd. Det föreläggande som huvudmannen i det här fallet har fått emot sig är det allvarligaste man kan få. Bristen är oerhört stor och bedrövlig.

Ja det är ju så verkligheten ser ut. Och de aktuella skolorna har säkert 'handlingsplaner', kuratorer och vältalare till förbannelse. Som när det kommer till kritan skickar ansvaret mellan sig som om det gällde passningsspel medan den enskilde drabbas och står där utan att kunna påverka sin situation - en vuxen kan säga upp sig - ett barn har inte den möjligheten.

Information, möten, handlingsplaner och vältaleri löser inte problemen.
När ska folk börja fatta det?

KrigarSjäl skrev:Ja det är ju så verkligheten ser ut. Och de aktuella skolorna har säkert 'handlingsplaner', kuratorer och vältalare till förbannelse. Som när det kommer till kritan skickar ansvaret mellan sig som om det gällde passningsspel medan den enskilde drabbas och står där utan att kunna påverka sin situation - en vuxen kan säga upp sig - ett barn har inte den möjligheten.

Information, möten, handlingsplaner och vältaleri löser inte problemen.
När ska folk börja fatta det?

Nej KS, problemet är att just de grupper av yrkesfolk, dom du tydligen får en kick av att håna har sparats in på skolorna vilket har lett till att mobbningen bara ökar.

KrigarSjäl skrev:Ja det är ju så verkligheten ser ut. Och de aktuella skolorna har säkert 'handlingsplaner', kuratorer och vältalare till förbannelse. Som när det kommer till kritan skickar ansvaret mellan sig som om det gällde passningsspel medan den enskilde drabbas och står där utan att kunna påverka sin situation - en vuxen kan säga upp sig - ett barn har inte den möjligheten.

Information, möten, handlingsplaner och vältaleri löser inte problemen.
När ska folk börja fatta det?

Knappast. "Kuratorer" till förbannelse är det nog ingen skola som har idag. Det har gjorts mycket stora neddragningar på icke-pedagoger i skolorna, och kuratorer, skolsköterskor, skolläkare mfl. har ofta ansvar för hundratals barn på olika skolor. Tyvärr hinner de nog ofta inte med mer än de absolut mest akuta problemen, och knappt dem heller.

Problemet är inte i första hand att man angriper problemen på fel sätt, utan att det saknas resurser. Därmed inte sagt att det aldrig förekommer inkompetens, men att bortse från resursbrist och omöjliga arbetsbördor inom skolvärlden är att blunda för sanningen.

Uppsala kommun har en antimobbningslista. Men den tycks vara superhemlig, hittar den varken på kommunens hemsida el öht på internet.

- Skolövergripande antimobbningspolicy

- Ledarskap i klassrummet

- Ökad tillsyn av skolgårdar

- Disciplinära åtgärder

- Föräldrautbildning/Möten

- Utbildningsfilm/Datorprogram

Kommunalrådet:
"- Vi såg att skolorna hade hemsnickrade metoder. Sådana metoder kan fungera men de kan också ha en negativ effekt. Därför fattade vi beslut väldigt tidigt att antimobbningsarbete ska utföras efter forskningsmetoder, säger Cecilia Forss (M)." (UNT 2013-01-24 "Skolor följer inte alltid de regler som finns")

Med "forskningsmetoder" antar jag att hon menar metoder som forskning visat att de fungerar.

Den första skolan använde sig av den modifierade Farstamodellen. Den "... innebär att föräldrarna till både den mobbade och mobbarna inte informeras direkt om vad som har hänt. Det är en metod som kommunen redan då hade förbjudit."

Kommunalrådet förklarar det med att skolorganisationen är stor och komplicerad och därför når inte det beslutade antimobbningsprogrammet ut.

Been there done that, från 4'an till halva 8'an, om jag minns rätt.

Det är förjävligt, och det största ansvaret ligger på föräldrarna skulle jag vilja säga.

Jagers skrev:Det är förjävligt, och det största ansvaret ligger på föräldrarna skulle jag vilja säga.

Fast som förälder till ett mobbat barn är man ganska hjälplös. Först och främst eftersom barnen sällan berättar hemma vad som försiggår i skolan. De skäms, eller vill inte göra föräldrarna ledsna, eller helt enkelt inte tänka på eländet när de är hemma.

Sen är det inte så mycket man kan göra som förälder heller, utom att försöka stötta sitt barn och få hens förtroende så man får veta vad som försiggår i skolan, samt att prata med skolpersonalen. Nu har vi haft tur, personalen har varit jättebra (med ett par små undantag, men det finns puckon överallt i samhället så varför inte i skolan...) och de har löst problemen.

Om det inte hade funkat vet jag inte vad man gör? Anmäler till skolinspektionen, eller polisen, pratar med media eller låter barnen byta skola? Det finns inga garantier på att något av det hjälper.

Ja, i detta fall har ju föräldrarna till den mobbade pojken gjort vad de kunnat, kontaktat skolan, anmält till Beo till slut och låtit sonen byta skola två gånger. Tredje gången gillt får man hoppas.

Däremot kan man gott pressa mobbarnas föräldrar. När det blir skadestånd är det aldrig de som betalar utan kommunen, dvs skattebetalarna.

Alla barn med Asperger kanske borde gå obligatoriska kurser i karate från 5 år och framåt. Att kunna utdela ett smärtsamt slag på rätt ställe har en god effekt vid disciplinering av drägg och annat värdelöst skräp.

Världen är hård och oförlåtande. Att totalt vägra förstå, accepterat och hantera det leder ofta till missöden.

De ansvariga skolorna tänker jag inte säga vad jag tycker borde hända där. Det är antagligen kriminellt att yttra dylikt.

treeman skrev:Alla barn med Asperger kanske borde gå obligatoriska kurser i karate från 5 år och framåt. Att kunna utdela ett smärtsamt slag på rätt ställe har en god effekt vid disciplinering av drägg och annat värdelöst skräp.

Jag förstår tanken, men med tanke på att barn med npf inte bara är överrepresenterade som offer utan även som utövare, så vore det kanske mindre lyckat.

Gafsan skrev:

treeman skrev:Alla barn med Asperger kanske borde gå obligatoriska kurser i karate från 5 år och framåt. Att kunna utdela ett smärtsamt slag på rätt ställe har en god effekt vid disciplinering av drägg och annat värdelöst skräp.

Jag förstår tanken, men med tanke på att barn med npf inte bara är överrepresenterade som offer utan även som utövare, så vore det kanske mindre lyckat.

Det enda sättet jag funnit som fungerar, när det gäller stoppande av mobbning, är utdelande av smärta gentemot mobbaren. Att vara för blyg och snäll är nog många aspergerbarns öde. Att då kunna freda sig med våld är ett bra sätt tycker jag. Så mycket alternativ finns inte. Mobbarna kommer inte sluta förrän det kostar för mycket.

Tyvärr så har treeman rätt.

(alternativt sätter man av pengar på vakt i klassrum och rastgård)

Pengar är nog svaret, ja. Fler lärare, fler skolsköterskor, specialpedagoger, resurslärare, rastvakter, fritidspegagoger osv.

Jag önskar att det hade varit en möjlighet att minska grupperna i skolan, inte bara för barn med diagnos utan för ALLA barn vars sociala färdigheter inte räcker till stora barngrupper. Oavsett om de mobbar, blir mobbade, eller bara mår dåligt i tysthet.

Att önska allt ont över mobbarna när det handlar om skolbarn är under vår värdighet som vuxna människor.

Jag hade skolkat från kampsportslektionerna.

Gafsan skrev:Pengar är nog svaret, ja. Fler lärare, fler skolsköterskor, specialpedagoger, resurslärare, rastvakter, fritidspegagoger osv.

Men man måste ändå vilja göra något. När jag gick i mellanstadiet var det alltid minst 3 lärare ute på rasterna från vår skola, och ofta lika många från en mindre skola i samma byggnad. Ändå hjälpte det inte. Gissa varför.

Jo, rastvakterna prioriterade att stå och prata med varann. De kunde bli arga om någon kom och störde deras samtal. Vid ett tillfälle var det en "vakt" som stod och såg på medan jag blev mobbad i 10 minuter utan att ingripa.

Och nu tänker jag förekomma er som tycker att jag borde ha gjort än det ena, än det andra. Nej, det fanns inte möjlighet för mig att slåss. Skulle ha slutat med ambulanstransport till sjukhuset. Nej, det fanns inte möjlighet för mig att gå bort. På skolgården hade jag ingenstans att ta vägen och övervakningen var sån att jag inte kunde gå bort därifrån. Jo, jag spelade och avsiktligt lagade mig sjuk så ofta som möjligt. Nej, det fanns inte möjlighet att låtsas gå till skolan eftersom min morsa förde dit mig varje morgon.

Meppe skrev:Men man måste ändå vilja göra något. När jag gick i mellanstadiet var det alltid minst 3 lärare ute på rasterna från vår skola, och ofta lika många från en mindre skola i samma byggnad. Ändå hjälpte det inte. Gissa varför.

Jo, rastvakterna prioriterade att stå och prata med varann. De kunde bli arga om någon kom och störde deras samtal. Vid ett tillfälle var det en "vakt" som stod och såg på medan jag blev mobbad i 10 minuter utan att ingripa.

Det här är nog tyvärr inget unikt problem. Jag har en anhörig som arbetat som fritidspedagog och hen kom ofta hem kokande av ilska över den övriga personalen använde rasterna till att stå och prata med varandra istf att hålla koll på barnen.

Det räcker inte med att det borde vara FLER människor i skolan. De måste också vara kunniga och engagerade i ungarna.

Gafsan skrev:Det räcker inte med att det borde vara FLER människor i skolan. De måste också vara kunniga och engagerade i ungarna.

En förman kan sköta det. Jag tex. Dock skulle jag vilja ha befogenheter då att straffa lathet på lämpligt sätt. Människor generellt är enligt mig lata kräk som borde piskas för att uppnå åtminstone medioker prestanda. Åtminstone folk somm innehar jobb där andas välmående står på spel.

Jag tror inte på flum där "den fria människan" sköter saker bra. Lärarna ska vara "engagerade". Det krävs en del för att uppnå vissa mål. Människor är också ofta svaga och mjäkiga och klarar inte av saker. Det krävs en individ som håller ett öga och inspekterar för att det ska bli någorlunda effektivt. Denna individ måste ha en vilja av stål, extremt tålamod och en mycket bra rättvisekänsla.

Nej det stämmer jag är ingen stor människovän.

Jag har tröttnat på allt flum i samhället om "frihet" och annat dravel. Bevisligen fungerar skiten dåligt.

Folk använder stora ord och har mundiarré men inte f-n händer det nåt. Skitsnack och pest är vad det är. Jag är totalt trött på sån j-vla skit i alla fall. Handling! Skippa orden.

Precis som Meppe säger, det krävs att personalen gör rätt saker för att det ska ha verkan. Tills det sker så tar jag nog KrigarSjäls inställning "any day"..

treeman skrev:Människor generellt är lata kräk som borde piskas för att uppnå åtminstone medioker prestanda.

Det tror jag knappast. Funkar det så för dig, personligen? Själv reagerar jag snarare genom att bli trotsig och tvärvägra.

Gafsan skrev:

treeman skrev:Människor generellt är lata kräk som borde piskas för att uppnå åtminstone medioker prestanda.

Det tror jag knappast. Funkar det så för dig, personligen? Själv reagerar jag snarare genom att bli trotsig och tvärvägra.

Jo om jag var lärare och "var piskad" till att se till så ingen blev mobbad och jag visste straffet som väntade vid misslyckande så skulle jag prestera så bra jag bara kunde. Dock skulle jag personligen jobba hårt även utan "piska" eftersom jag inte skulle kunna se på när nån unge blir plågad av andra ungar. Jag skulle inte stå och snacka vid sidan om och skita i vilket.

treeman skrev:

Gafsan skrev:

treeman skrev:Människor generellt är lata kräk som borde piskas för att uppnå åtminstone medioker prestanda.

Det tror jag knappast. Funkar det så för dig, personligen? Själv reagerar jag snarare genom att bli trotsig och tvärvägra.

Jo om jag var lärare och "var piskad" till att se till så ingen blev mobbad och jag visste straffet som väntade vid misslyckande så skulle jag prestera så bra jag bara kunde. Dock skulle jag personligen jobba hårt även utan "piska" eftersom jag inte skulle kunna se på när nån unge blir plågad av andra ungar. Jag skulle inte stå och snacka vid sidan om och skita i vilket.

Så, basically, du vill att folk som inte klarar sina uppgifter så bra ska... bli mobbade?? Nej, jag tror att det är fel väg att gå.

Mobbning av barn borde upphöra totalt inom några månader. Om jag hade makt att genomföra små förändringar i skolan skulle mobbning upphöra snabbt. Dock är jag ju inte diktator inom skolväsendet i Sverige. Att lösa en uppgift är alltid lätt, man gör det som krävs bara.

Inga barn ska behöva genomgå tortyr på den plats där de skolas inför vuxenlivet. Kosta vad det vill.

Gafsan skrev:Så, basically, du vill att folk som inte klarar sina uppgifter så bra ska... bli mobbade?? Nej, jag tror att det är fel väg att gå.

En pratkärring/pratgubbe som röker för mycket och inte gör sitt jobb utan pratar med sina arbetskamrater istället tycker jag personligen kan straffas efter givna regler utan att det kallas mobbning. Fast det är ju min personliga åsikt, som kanske är fel.

Gafsan skrev:

Jagers skrev:Det är förjävligt, och det största ansvaret ligger på föräldrarna skulle jag vilja säga.

Fast som förälder till ett mobbat barn är man ganska hjälplös. Först och främst eftersom barnen sällan berättar hemma vad som försiggår i skolan. De skäms, eller vill inte göra föräldrarna ledsna, eller helt enkelt inte tänka på eländet när de är hemma.

Sen är det inte så mycket man kan göra som förälder heller, utom att försöka stötta sitt barn och få hens förtroende så man får veta vad som försiggår i skolan, samt att prata med skolpersonalen. Nu har vi haft tur, personalen har varit jättebra (med ett par små undantag, men det finns puckon överallt i samhället så varför inte i skolan...) och de har löst problemen.

Om det inte hade funkat vet jag inte vad man gör? Anmäler till skolinspektionen, eller polisen, pratar med media eller låter barnen byta skola? Det finns inga garantier på att något av det hjälper.

Fast störst ansvar har mobbarnas föräldrar, att lära sina jävla ungar vett.

och som treeman säger så är det enda som kan stoppa mobbning i dagsläget ett hårt slag i magen eller över ansiktet.
Den dagen jag bad min kompis hota min mobbare till livet så slutade han på en hundradels sekund, såg inte röken av den killen nå mera.

Att det ska behövas så mycket våld för att få någon att sluta vara elak v_v