Hej där, mitt namn är Christian och jag är 23 år gammal. Under min uppväxt så har jag haft svårt för många saker såsom det sociala, uppgifter, kreativitet osv. Detta var någon som gjorde det väldigt svårt i skolan. Dock så blev det aldrig någon utredning tills min lillebror vars är 9 år fick gå på utredning och fick diagnos adhd, asperger, autism. Och min mor berättar ofta att jag var så mycket värre än honom när jag var liten då jag ofta hamnade i slagsmål, rymde hemifrån, hade konstigt humör och hade väldigt svårt att förstå eller reagera. Så tillslut så fick jag insikt om att jag borde göra en utredning för att få ett svar, både ett ja och ett nej hade varit bra. Men jag fick diagnos adhd, asperger och lite autism. Och detta reagerade jag inte direkt på fören jag kom hem då det plötsligt slog mig och jag blev jätte deprimerad, nu kommer depritionen i vågor. Ena stunden känner jag mig värdelös för att jag inte kan debattera som de smarta människorna som kan såna avancerade ord och har såna klockrena poäng. Jag förstår inte alls själva sakerna dem pratar om utan jag får bara en känsla av att det stämmer. Sen glömmer jag bort allt dem har sagt inte långt efter. Det som är värst på mig är mitt arbetsminne, sen har jag väldigt dåligt självförtroende. Saken är att jag är inte bra på något iaf. inte längre. I mina yngre dagar så var jag riktigt bra på att använda kroppen såsom i tex. sport, klättring osv. Men detta har avtagit då jag inte varit lika aktuell längre då jag hellre sitter hemma och är för mig själv. Min neuropsykolog rekomenderade att jag skulle kolla efter forum för såna som mig och även kolla upp föreläsningar. Jag har dock glömt detta och kom inte på det fören nu vilket är kanske ca. lite mer än en månad sen jag fick diagnosen. Jag hoppas att jag passar in här och lär känna nya människor som kanske t.o.m är som mig på något sätt.

MVH. Christian.

Moderator: Ändrade rubrik för tydlighet

Hej och välkommen!

Jag känner igen dina funderingar från när jag själv var nydiagnosticerad. Att få en asperger-diagnos ställer liksom hela tillvaron i ett helt nytt ljus, man funderar på vem man är och på hur man skiljer sig från andra.

Vi aspergare är ett spretigt släkte. En del av oss har funktionshinder som knappt märks för en utomstående medan andra av oss är mera påtagligt funktionshindrade. En del liknar "skolboksbeskrivningen" av en aspergare medan andras problem märks mera på andra sätt. Hur du än är så passar du säkert in här!

Du är ju en ung kille och har alla förutsättningar att komma igång igen med sport och liknande. Just träning är nånting som verkligen kan förbättra både självförtroendet och hur man mår i största allmänhet så jag kan bara rekommendera att du börjar träna igen!

Vad gör du annars? Jobbar / pluggar? Bor hemma eller själv?

Tack Gafsan! Jo det intressanta var att det inte var något som märktes på mig. Folk sa att det märktes att jag hade ADHD men blev överasskade av asperger, förutom min mor.

Har funderat på att börja träna igen och jag vet egentligen inte vad som hindrar mig. Dock så saknar jag att hålla på med musik, var med i två band men senaste lämnade jag för att utforska Norge, försöka få jobb och spara en massa pengar! Vilket gick helt tvärtom, jag gick minus istället hehe.

Just nu så pluggar jag på folkhögskola för att få gymnasiekompetens, sen har jag planer på att vidarutbilda mig till socionom då jag vill kunna göra något för människor och att kunna bli antingen beteendeforskare 'vilket är väldigt intressant' eller kurator för ungdomar på någon skola. Jag är inneboende då jag fick problem med familjen tyvärr.

Vad gör du själv? Och vem är du?

Hej och välkommen!

Neutrino skrev:Hej och välkommen!

Tack!

Hallå igen! Jag är snart 40 och fick min diagnos för bara ett par år sedan efter att min äldste son fått diagnosen AS. Jag stod faktiskt i kö för utredning för ADHD (jag märkte att någonting var lite "fel" och jag har kusiner med ADHD så jag tänkte att det nog var det som var problemet), men utredningen ändrade ganska snabbt riktning mot AS. Jag har drag av ADHD men inte tillräckligt för att uppfylla kriterierna.

Jag jobbar som ingenjör, vilket går lite si och så eftersom jag har rätt svåra igångsättningssvårigheter. Det är väldigt frustrerande. Jag är (utan att skryta) rätt smart (har skrivit 2.0 på högskoleprovet två gånger, och en av de gångerna lyckades jag tappa bort en av sidorna i provet....) men tyvärr inte alltid så högfungerande i verkligheten.

Annars är jag väldigt "vanlig". Jag har jobb, tre barn och fritidsintressen som vem som helst. När jag mår bra funkar livet ganska så bra, men tyvärr har jag en del djupa dalar med depressioner när det mesta går på sparlåga. Då får jag fokusera på att överleva och se till att mina barn har det bra.

Det är lätt att självförtroendet tar stryk när man inte är "som alla andra" och inte klarar sånt som andra kan. På ett sätt tycker jag att diagnosen kan vara en hjälp, för den visar svart på vitt att man har faktiskt inte samma utgångsläge som "alla andra" och man kan vara stolt över det man åstadkommer oavsett hur man lyckas jämfört med andra.

Vad kul att du vill bli kurator/beteendevetare Sånt tycker jag också är intressant, och jag känner igen att man vill hjälpa andra. Jag har inte så mycket sånt i mitt jobb men jag jobbar en del ideellt. Det känns viktigt.

Utforska Norge, minsann? Det låter spännande och var förmodligen värt pengarna som du gick back Vad är det för musik du sysslar med?

blodigfisk skrev:Men jag fick diagnos adhd, asperger och lite autism.

-förvirrad-
Förlåt om jag ifrågasätter men jag förstår inte, hur kan du ha både asperger och autism?

Jagers skrev:

blodigfisk skrev:Men jag fick diagnos adhd, asperger och lite autism.

-förvirrad-
Förlåt om jag ifrågasätter men jag förstår inte, hur kan du ha både asperger och autism?

Ett förtydligande:
Asperger är en autismspektrumdiagnos vilket betyder att har man Asperger så är man (åtminstone till en viss del) autistisk.

@Gafsan

Låter väldigt intressant faktiskt. Tack för att du delar med dig .
Eftersom denna diagnos är rätt ny för mig så vet jag inte direkt var jag ska vända mig eller vad som kan hjälpa mig, vad jag behöver hjälp med. Eftersom jag har otroligt lätt för att bli ofokuserad och drömma mig bort medans andra pratar med mig eller att jag är ljudkänslig och inte kan fokusera med för mycket ljud så antagligen något för dessa beskrivningar.

Ingenjör låter också väldigt intressant även då jag inte vet exakt vad en Ingenjör gör, men ska kolla upp det hehe. Det är bra att jag inte är ensam om att vilja hjälpa, det ger ett ljus i mitt liv att veta att det finns bra människor, vilket får mig att inte ge upp.

Haha högskoleprovet vågar jag inte ens tänka på, jag är inte direkt bildad och eftersom jag har svårt att förstå både andra och även mig själv så vet jag inte om jag har det 'logiska' tänkandet vilket jag tror kan vara en stor hjälpande hand.



Jo, problemet är att eftersom jag inte haft någon diagnos men märkt att jag är konstigt annorlunda så är detta något som andra människor har frossat på dvs. ifrågasatt mitt intellekt osv, även jag har gjort det.

Jo värt måste det ha varit på något sett även då jag inte trivdes för fem öre hehe. Men det är en upplevelse för livet och jag visade för mig själv att jag vågade och kunde. Dock hade det aldrig gått om jag inte hade haft mina nära vänner med mig .

Haha jo det är musik som väldigt många människor finner negativt och outhärdligt.
Jag var sångare i först ett melodiskt dödsmetal band sen ett progressivt deathcore band. Det är nog i musiken endast som jag fått komplimang om att ha varit mycket duktig och har potential, vilket gjorde mig extremt glad men samtidigt. Vetskapen om att jag var så långt ifrån de banden jag lyssnade på så fick det mig att pressa mig själv kanske lite för mycket. Men under den tiden lärde jag mig endel nya häftiga tekniker som visst tar lång tid för andra att lära sig.

Ps. Jag längtar tills jag har min egna familj. Det måste vara underbart att ha splattrande minisar som man själv och sin fru har skapat. Blir så glad av bara tanken . Det där med depretion är inte kul, känns som en riktigt onödig funktion om man inte bortser från att om man inte vet om känslan av depretion hur kan man då veta hur det är att vara lycklig eller att må riktigt bra? Kanske har fel i detta, men så känns det för mig .

Har du kontakt med habiliteringen på din ort? Det brukar vara de som har hand om de eventuella hjälpinsatser som kan vara aktuella när man har en autismspektrumstörning (som t.ex. AS). Själv har jag bl.a. fått träffa en kurator och en arbetsterapeut. Det var inte så himla givande, men å andra sidan har jag ju ett jobb som jag klarar hjälpligt, jag kan tänka mig att det ger mera om man har större problem eller om man kommer dit INNAN man skaffat jobb.

Att vara ingenjör kan jag rekommendera Det finns ju massor av olika ingenjörsyrken, inom alla möjliga områden från livsmedel till vägbyggnad. Eller elektronik. Eller akustik (kanske ett intressant område för den som själv har problem med för höga ljudnivåer, och dessutom är musikintresserad?).

Jag vet inte om du hört det förut, men Asperger kallas ibland för "ingenjörssjukan"... och jag lovar, det är INTE en fördom Vill man känna sig hyfsat normal fast man har AS så är ingenjörsyrket the place to be. Man är aldrig värst

Det låter som spännande musik. Har du något youtube-klipp eller liknande?

Att ha depressioner suger. Verkligen. Mina tidigaste minnen (från 3-årsåldern) är att jag var deprimerad och inte ville leva. Men märkligt nog så är jag en otroligt glad människa, bortsett från depressionerna.

Barn är grejen. Verkligen. Man fattar inte hur stort livet är förrän en liten tjock, snedögd version av en själv skriver små felstavade kärleksbrev till en...

@Gafsan

Haha jadu, då kanske ingenjör är något att tänka på . Det är ganska intressant att jag tålde musiken när vi spelade, antagligen för att jag gillade det så mycket .

Jag har kontakt med Carema där jag bor men det tar år att få en tid där tyvärr.

Känner igen det där med att inte vilja leva, var ganska mobbad när jag var yngre och det var svårt. Minns att jag tog fram en kniv och satte den mot magen, men jag fick ett leende på läpparna och gick därifrån. Har alltid haft stark livsvilja vet dock inte varför.

Jodå tänka sig för att jag har det! Sök på Blodigfisk på youtube så finns det där Dock är det Live så kvalitén är inte de bästa hehe.

Haha bästa beskrivning på att få ett barn . Längtar också till det!

Miche skrev:

Jagers skrev:

blodigfisk skrev:Men jag fick diagnos adhd, asperger och lite autism.

-förvirrad-
Förlåt om jag ifrågasätter men jag förstår inte, hur kan du ha både asperger och autism?

Ett förtydligande:
Asperger är en autismspektrumdiagnos vilket betyder att har man Asperger så är man (åtminstone till en viss del) autistisk.

Ja, exakt det jag oxå tänkte, för man kan väll inte ha diagnoserna Autism och Asperger, Asperger är juh en form av autism.
Anyways, sorry för offtopic.
Välkommen till forumet har du några frågor(om vad som helst) så kan du alltid skicka iväg ett PM till mig, jag vet dock inte svaret på varför jorden är platt.

haha låter bra och tack! Är ganska dålig på att komma på frågor men om jag gör så skickar jag gärna ett pm

Skickat från min GT-I9000 via Tapatalk 2