... tänk då på läraren mister Keating i Robin Williams gestalt i Dead poets society. Latinläraren är kritisk till att Keating försöker stimulera eleverna till att gå sin egen väg, skriva poesi osv.
- When they realize that they will never be a new Shakespeare, they will hate you for encouraging them to dream.
- "Only in his dreams a man can be truly free."
- Hmm… Tennyson?
- No… Keating.
Till och med latinläraren skrattar när han inser att han överbevisat sig själv!

När någon vill sänka mitt självförtroende så tänker jag att det handlar om den personen och inte om mig.

Om människor inte håller med mig eller tycker om mig, det tar jag till mig och funderar över om det är något jag borde göra annorlunda. Men att människor är ute efter att "sänka" någon annan brukar sällan handla om att den personen gjort något fel utan oftare om avundsjuka eller att "sänkaren" inte mår så bra själv.

Jag brukar hämnas och säga att jag inte har något självförtroende . "Du sparkar på en som ligger!"..

Det kan också vara att motparten tror att det man säger är fel och därmed vill förringa både det som sägs och den som säger det utan att inse något annat.

..men oavsett personer som vill sänka andra har oftast inget att tillföra och är irrelevanta för ens liv. Så förflytta de till /dev/null direkt

...går jag min väg och kommer inte tillbaka.

plåtmonster skrev:Det kan också vara att motparten tror att det man säger är fel och därmed vill förringa både det som sägs och den som säger det utan att inse något annat.

Ja, så kan det såklart vara.

Undras hur det funkar egentligen, är vi aspies lättare eller svårare att sänka än andra? Å ena sidan så är vi ju allmänt mera sårbara eftersom vi är mindre framgångsrika socialt. Å andra sidan så brukar vi veta rätt väl vad vi tycker... jag är rätt säker på att det har hänt att folk verkligen försökt att vara taskiga mot mig och att jag inte har fattat det förrän långt senare, eller i alla fall inte brytt mig.

Jag har inget självförtroende att sänka.

Jag är rätt väl bepansrad, det mesta studsar bara...

Jag var med om en ganska konstig sak för ett par år sedan. Detta var innan jag hade fått min diagnos. Jag var hemma hos min bästa vän som hade en kompis över. Denna kompis till honom har samma diagnos som mig dvs. AdHd, asperger. dock visste vi om det då. Men jag satt i soffan och han i en stol framför mig och stirrar. vilket gör att jag stirrar tillbaka. Då säger han - Jag kan döda dig. Och jag svarar iskallt - Detsamma. och sen var det inge mer om det. Jag har inte tänkt på det fören inte så längesedan. Detta är extremt konstigt. Men jag tror att detta med att ta åt sig är individuellt och kommer fram i olika aspekter.

Skickat från min GT-I9000 via Tapatalk 2

kullan skrev:Jag har inget självförtroende att sänka.

Se Döda Poeters Sällskap! Lägg särskilt märke till Ethan Hawk som den blyge, ödmjuke och inbillat svage Todd Andersson och hur Keating får honom att öppna sig utan att skämmas - de andra sitter dödstysta. Och på slutet är Todd den ende som har självförtroende nog att äntligen sätta igång en massprotest i denna förstockade skola! Låt dig stimuleras till att skriva poesi och bli en ny Tennyson eller Tranströmer eller Lundell! Dessutom är det nog den bästa film jag sett, med ett storartat slut!