Titti skrev:

Frimodig skrev:Ditt andra stycke förstår jag inte. Mina enkla idéer är att det är viktigt för var och en att känna sig delaktig i samhället, att man har en röst. Att kunna känna sig stolt för att man gör så gott man kan, man bidrar så mycket man kan. Man lever inte ett liv som åskådare, i huvudsak, man är en del.

Mitt andra stycke handlar om sammanhang och samspel mellan människor i ett samhälle. Ett samhälle är något som medlemmarna skapar tillsammans. Att göra varandra lyckliga istället för sig själva skapar något mer än bara den individuella lyckan; det skapar en samhörighet och en slags gemenskap. Att människor behöver varandra och i någon mån är beroende av varandra gör att samhället blir bättre för alla.

En massa lyckliga individer som oberoende av varandra gör sig själva lyckliga är inget samhälle. Det är en plats för lyckliga individer men inte mer än så. För mig är det inte nog.

Förstår du hur jag menar?

Jo, nu förstår jag bättre.

För mig är det en mkt kluven affär. Jag är inte så förtjust i att vara beroende av andra, nå bortsett från barn och barnbarn. Men du har rätt. Vi skapar tillsammans nånting. Vi hjälps åt att skapa det samhälle vi lever i.

Sen skall jag gratulera dig till det här forumet. Det är mkt bra, och moderatorerna är nödvändiga. Man måste etablera spelgregler på internet, annars spårar allt ut.

Lennart Frimodig

sugrövmanövern skrev:

Frimodig skrev:
Wow.

Det är två olika saker.

Och du fattar inte. Så där helt naturligt. Wow.

Ibland blir jag rätt förundrad. to tell the truth.

Lennart Frimodig

Är det kul att hela tiden insinuera att man är dum i huvudet om man inte tycker och tänker precis som du? Förbannat otrevligt är det i alla fall. Hade du suttit mitt emot mig hade jag sparkat dig på kuken.

Du kan komma till Östra Ågatan 13 (Gotlands nation) 2 tr. Kunskapsbolaget Integra, så kan du sitta mitt emot mig. Slå en signal 0709-687536, så släpper jag in dig. Jag tror portkoden är 1377. I Uppsala.

Det vore kul att sitta mitt emot dig.

Lennart Frimodig

Frimodig skrev:Vi borde kanske snacka mer privat. För mig är du en sån här utmaning.

Skriv till lennart.frimodig@bredband.net så får jag se vad jag kan göra.

Sen bör du, för egen del, skriva ner en konkret beskrivning av vad du behöver. Max 3 A4. Det är bra att objektivisera grejer. Sätta dem på papper och så. Exakt vad du behöver för ett rimligt liv.

Lennart Frimodig

Är det OK om jag skickar PM i stället? Jag vill se om du tar problemet på allvar innan jag lämnar ut min mailadress.

Det är inte så att det behövs en massa A4-sidor för att förklara vad det är jag saknar. Det räcker med en mening för att beskriva grundproblemet. Sen kanske det är bra att ge lite bakgrund och precisera lite så att det blir ett stycke på kanske 10 rader.

Annars är min inställning att ju mer jag preciserar vad jag saknar desto mer begränsar jag utrymmet för kreativa lösningar.

/Mats

Mats skrev:

Frimodig skrev:Vi borde kanske snacka mer privat. För mig är du en sån här utmaning.

Skriv till lennart.frimodig@bredband.net så får jag se vad jag kan göra.

Sen bör du, för egen del, skriva ner en konkret beskrivning av vad du behöver. Max 3 A4. Det är bra att objektivisera grejer. Sätta dem på papper och så. Exakt vad du behöver för ett rimligt liv.

Lennart Frimodig

Är det OK om jag skickar PM i stället? Jag vill se om du tar problemet på allvar innan jag lämnar ut min mailadress.

Det är inte så att det behövs en massa A4-sidor för att förklara vad det är jag saknar. Det räcker med en mening för att beskriva grundproblemet. Sen kanske det är bra att ge lite bakgrund och precisera lite så att det blir ett stycke på kanske 10 rader.

Annars är min inställning att ju mer jag preciserar vad jag saknar desto mer begränsar jag utrymmet för kreativa lösningar.

/Mats

Skicka pm, jag är inte känslig för sånt.

Njaa, det krävs några a4-sidor. Sen betyder det att förstå sig själv en vidgning, ett ökat utrymme.

Lennart Frimodig

sugrövmanövern skrev:

Frimodig skrev:Ok. hur försörjer du dig?

Med pengar.

Vem ger dig pengar?

Lennart Frimodig

Klart tjuren Ferdinand bidrar! Tänk er en julafton annars... Det går, men han bidrar, eller hur? Hade ingen i verkligheten suttit under en korkek och blivit iakttagen så hade upphovsmannen missat den inspirationen. Jag tycker gott Disney kan betala bidrag till dem som sitter där, man vet inte vilken av dem som kommer att bidra nästa gång...

Ens viktigaste bidrag är nog att finnas till och göra tillvaron lite mer mångsidig. Inte så mycket kanske, men ett bidrag. Världen består inte av marknad allena.

En del är bra på att skaffa fram materiella resurser och får pengar för det som de kan använda till nästan vad de vill.

Ta bara mina väl övervägda bidrag till detta aspergerforum - jag vill på intet vis framhäva mig själv - inte skulle ni vilja betala för dem? Och jag skulle inte ha tid att skriva dem så noggrant om jag skulle jobba ihop till maten.

Jag är bra på sånt som ingen vill betala för - jag har försökt - men det är fortfarande bra, och så får jag lite pengar från dem som har i överflöd. Det är inte deras - det är mitt bidrag...

gadas skrev:Klart tjuren Ferdinand bidrar! Tänk er en julafton annars... Det går, men han bidrar, eller hur?

Japp! Tjuren Ferdinand är det avsnitt av Kalle Anka-timmen som jag gillar minst, och det brukar passa perfekt att ta kiss-paus eller fylla på godisskålen då. Utan tjuren Ferdinand hade jag fått sitta där, kissnödig och godissugen, och hur kul hade det varit...

Jag tycker faktiskt inte att människor måste bidra alls. Även människor som är gamla, unga, sjuka, funktionshindrade eller helt enkelt bara arbetslösa har ett värde. Kan man bidra så är det ju bra, men alla har inte förmånen (för det är en förmån!) att fungera eller vara eftertraktad på arbetsmarknaden.

gadas skrev:Ta bara mina väl övervägda bidrag till detta aspergerforum - jag vill på intet vis framhäva mig själv - inte skulle ni vilja betala för dem?

Tja, säg inte det Om du +1:ar alla mina inlägg skulle jag kanske kuna dricksa lite... (nej, det var ett skämt)

gadas skrev:...
Ens viktigaste bidrag är nog att finnas till och göra tillvaron lite mer mångsidig. Inte så mycket kanske, men ett bidrag. Världen består inte av marknad allena.

+100

-Det finns en sak jag bidrar med.

Jag har ett avsevärt mod, både mentalt och fysiskt. Jag vågar sånt som en normalt funtad människa inte vågar. En polare sade att jag borde ha dumdristig tatuerad på bröstet istället för det japanska tecknet för modig...jag kan ge honom rätt där.

Att kunna använda det här modet för att hjälpa andra har känts som en bra grej.
Folk har kommit till mig när det blivit jidder, när folk har känt sig hotade. Och jag har rett ut situationen. Även om det varit jag själv mot ett gäng.

Jag har räddat amerikanska tjejer från hotfulla gäng från mellanöstern.
Jag har dragit undan en packad, påtänd polare från ett turkgäng om tio pers.
Jag har utmanat gäng, sagt åt dom att komma och slåss.
Sen kan jag prata med snuten på överklassvenska och vinna tolkningsföreträdet.
Jag har styrt upp situationer som hade kunnat gå rejält åt helvete.
Jag har varit den i sällskapet som vet vad man ska göra.
Jag har avbrutit pågående misshandel när vakterna stått och tittat på med armarna i kors, jag har sett till att redlöst packade småtjejer kommit hem ordentligt med taxi. Jag är inte rädd för vare sig kriminella eller kamphundar.
Sitter jag i en stökig knarkarkvart bland spattiga pundare sätter sig kamphunden bakom mig, jag sänder ut signaler av lugn och behärskning.
Jag kan sätta skräck i mördare, jag kan få stora män att backa. Jag kan få den som står och hotar mig att jaga upp sig till falsett, tappa fattningen och sedan kamplusten.
Situationens mästare men en loser i yrkeslivet.

De hårda, jobbiga åren har gett mig någonting som de flesta saknar. Eller så har jag det där i mig naturligt, som en slags mutant.
Det kanske också kan handla om att jag måste kunna se mig själv i spegeln.
Vad är det jag vill se varje morgon när jag rakar mig?

KrigarSjäl skrev:-Det finns en sak jag bidrar med.

Jag har ett avsevärt mod, både mentalt och fysiskt. Jag vågar sånt som en normalt funtad människa inte vågar. En polare sade att jag borde ha dumdristig tatuerad på bröstet istället för det japanska tecknet för modig...jag kan ge honom rätt där.

Att kunna använda det här modet för att hjälpa andra har känts som en bra grej.
Folk har kommit till mig när det blivit jidder, när folk har känt sig hotade. Och jag har rett ut situationen. Även om det varit jag själv mot ett gäng.

Jag har räddat amerikanska tjejer från hotfulla gäng från mellanöstern.
Jag har dragit undan en packad, påtänd polare från ett turkgäng om tio pers.
Jag har utmanat gäng, sagt åt dom att komma och slåss.
Sen kan jag prata med snuten på överklassvenska och vinna tolkningsföreträdet.
Jag har styrt upp situationer som hade kunnat gå rejält åt helvete.
Jag har varit den i sällskapet som vet vad man ska göra.
Jag har avbrutit pågående misshandel när vakterna stått och tittat på med armarna i kors, jag har sett till att redlöst packade småtjejer kommit hem ordentligt med taxi. Jag är inte rädd för vare sig kriminella eller kamphundar.
Jag kan sätta skräck i mördare, jag kan få stora män att backa. Jag kan få den som står och hotar mig att jaga upp sig till falsett, tappa fattningen och sedan kamplusten.

De hårda, jobbiga åren har gett mig någonting som de flesta saknar. Eller så har jag det där i mig naturligt, som en slags mutant.
Det kanske också kan handla om att jag måste kunna se mig själv i spegeln.
Vad är det jag vill se varje morgon när jag rakar mig?

Det där låter helt ok för mig. Pengar är inte grejen.

Du borde kanske hitta nåt sammanhang att ingå i. Nån organisation eller nåt egetskapat.

Lennart Frimodig

Sammanhanget ger sig iom kommande situationer. Det har ingenting med titlar, profession eller pengar att göra, som du också är inne på, utan om vilken sorts människa man är.

Om man tänker sig några arketyper, på riktigt arkaisk nivå.
Vilken arketyp vill man vara?

KrigarSjäl skrev:Sammanhanget ger sig iom kommande situationer. Det har ingenting med titlar, profession eller pengar att göra, som du också är inne på, utan om vilken sorts människa man är.

Om man tänker sig några arketyper, på riktigt arkaisk nivå.
Vilken arketyp vill man vara?

Plötsligt valde du att tala om nåt helt annat. Jag hänger inte med.
Betoningen är på du valde.

Lennart Frimodig

Uttryckte mig kanske luddigt.

Jag behöver ingen yttre bekräftelse på det där, eller för den delen ingå i någon organisation eller grupp.

Yttre bekräftelse verkar vara hela grejen med den här tråden. Yttre bekräftelse på att man bidrar.

Mats skrev:Yttre bekräftelse verkar vara hela grejen med den här tråden. Yttre bekräftelse på att man bidrar.

Ok. Två spår. En grej mer privat.

Andra spåret. Att bidra till samhället är en rätt offentlig grej. Man syns liksom. Man gör nåt som andra kan förstå och uppskatta.

Men sen finns den andra grejen, man bidrar utan att synas. Nåt sjukvårdsbiträde på akademiska sjukhuset. Nån dagisfröken. När jag håller på och jockar med långtidsarbetslösa, hopplösa fall.

Lennart Frimodig

KrigarSjäl skrev:Jag har utmanat gäng, sagt åt dom att komma och slåss
Sen kan jag prata med snuten på överklassvenska och vinna tolkningsföreträdet.

Det är inte utan att det påminner lite om ett par järnrörsförsedda stollar

KrigarSjäl skrev:Vad är det jag vill se varje morgon när jag rakar mig?

*torrt* skäggstubb, antar jag.

nallen skrev:

KrigarSjäl skrev:Jag har utmanat gäng, sagt åt dom att komma och slåss
Sen kan jag prata med snuten på överklassvenska och vinna tolkningsföreträdet.

Det är inte utan att det påminner lite om ett par järnrörsförsedda stollar

-Skillnaden är bland annat att de var flera mot en. När det gäller mig är det jag mot flera.
En helt annan sak.
Sen beter jag mig inte så råttaktigt som de där jönsarna gör heller. Slår vad om att de är riktiga fegisar när det kommer till kritan och att de inte kan slåss för fem öre. Jag behöver inga järnrör för att hävda mig...

De beter sig för övrigt som Silverhielm i Ondskan, om du läst boken.
Det är precis samma fega översittarmentalitet.

KrigarSjäl skrev:Uttryckte mig kanske luddigt.

Jag behöver ingen yttre bekräftelse på det där, eller för den delen ingå i någon organisation eller grupp.

Du behöver inte ingå i nån organisation eller grupp. Fast då är du körd.

Jag är ledsen. Med din inställning är du körd. Och det är dåligt eftersom du tänker en del bra grejer. Du fattar en hel del, fast du är körd.

Lennart Frimodig

Det är mycket möjligt att jag är körd, men likförbannat finns det inga jobb i mina trakter. Eller för den delen nyttiga kontakter.

KrigarSjäl skrev:Det är mycket möjligt att jag är körd, men likförbannat finns det inga jobb i mina trakter. Eller för den delen nyttiga kontakter.

Inte mina trakter heller. Men som tur är finns det andra trakter som man kan veckopendla till

KrigarSjäl skrev:Det är mycket möjligt att jag är körd, men likförbannat finns det inga jobb i mina trakter. Eller för den delen nyttiga kontakter.

Du borde sträva efter att ingå i någon organisation eller grupp. Du behöver fler som hjälper dig. Människor som ser din tankeförmåga och dina ambitioner.
Ibland skall man jobba via andra.

Lennart Frimodig

Det finns inga som ser eventuell potential hos mig, snarare är jag alltid ett problem som inte är som alla andra.

Enda gångerna folk ser ngn potential hos mig är i vissa intellektuella sammanhang, om man diskuterar och så. Värderingar, recension, analys, utvärdering, frågeställningar.
Men det är alltså inte sånt som är gångbart i mina trakter. Här ska du antingen vara praktiskt lagd, kunna meka med bilar, renovera hus, laga traktorer, lägga klinkers, fixa elen och sånt. Eller så ska du via nepotistiska metoder gå in i nåt företag.
Jag har ingen talang för vare sig nepotism eller att sälja in mig själv.
Kan inte sälja en hundring för en femtiolapp en gång.


Jag passar inte in i de aktuella strukturerna i min hemort. Så är det.
Och jag lever alltså marginaliserat i ekonomisk mening.

Men jag ber ingen om hjälp här, kom ihåg det.
Jag hjälper mig själv.
Jag lever ett fullt drägligt liv.

KrigarSjäl skrev:Det finns inga som ser eventuell potential hos mig, snarare är jag alltid ett problem som inte är som alla andra.

Enda gångerna folk ser ngn potential hos mig är i vissa intellektuella sammanhang, om man diskuterar och så. Värderingar, recension, analys, utvärdering, frågeställningar.
Men det är alltså inte sånt som är gångbart i mina trakter. Här ska du antingen vara praktiskt lagd, kunna meka med bilar, renovera hus, laga traktorer, lägga klinkers, fixa elen och sånt. Eller så ska du via nepotistiska metoder gå in i nåt företag.
Jag har ingen talang för vare sig nepotism eller att sälja in mig själv.
Kan inte sälja en hundring för en femtiolapp en gång.


Jag passar inte in i de aktuella strukturerna i min hemort. Så är det.
Och jag lever alltså marginaliserat i ekonomisk mening.

Men jag ber ingen om hjälp här, kom ihåg det.
Jag hjälper mig själv.

Det är själva fan. Du och Mats har samma erfarenhet.

Jävla fan och helvete.

Nå, jag tror ni har fel. Det finns möjligheter om man förstår spelreglerna och har nån stödjande part.

Lennart Frimodig

Frimodig skrev:

sugrövmanövern skrev:

Frimodig skrev:Ok. hur försörjer du dig?

Med pengar.

Vem ger dig pengar?

Lennart Frimodig

Det svarade jag på i början av den här tråden . Upprepar:

sugrövmanövern skrev:

Frimodig skrev:

sugrövmanövern skrev:Med pengar.

Vem betalar?

Försäkringskassan.
cirka
50% inkomstbaserad pension 50% pension för fattiglappar som haft dålig lön innan sjukskrivningen och därmed inte kommer upp i existensminimum.

plus bostadstillägg.

Drar in lite extra pengar på att låta min hund para sig också, språngavgift 1000:- 1500.- beroende på hur snål kenneltanten är, och en tusenlapp per valp.