arbogaerik skrev:[]
Nej jag menar mellan timme 1 och 5, alltså 4timmars
effekt, och har max effekt efter ca 2tim.

Efter 2 timmar hade all effekt redan gått ur för mig.

SSRI förvärrade ångest i mitt fall. Kom på det när jag slutade med Sertralin och märkte skillnaden.

Håller med att försiktighet behövs vad gäller lugnande läkemedel men rätt använt i svåra ångest- eller panikattacker är dessa läkemedel väldigt potenta och ibland nödvändiga. Klarar man utan så är det klart bättre men alla blir inte beroende av lugnande iaf inte de som använder dem på rätt sätt. Har man de minsta missbrukartendensser i sig är det bäst att avstå.

Lugnande är ingenting att roffa åt sig när man ska träffa en kompis, känns som hel fel indikation faktiskt. Att enbart medicinera ångest är ingen långsiktig problemlösning.

Det snabbaste jag vet är inget piller utan löser ångesten i stället för att dämpa den. Men det har tagit mig lång tid att lära mig det, eller rättare sagt, det har tagit mig lång tid att inse vad ångest egentligen är och hur den fungerar.

I stället för att försöka hålla tillbaka, dämpa eller förbjuda dig att ha ångest så kan du tillåta dig det. Det låter för enkelt och det är det också om man inte har lärt sig det genom insikter. När du väl förstått och lärt in det ordentligt så kan det hjälpa på 3-4 sekunder, oavsett om det gäller generaliserad ångest som jag alltid haft, panikattacker som jag haft ibland eller tvångstankar som jag ofta haft.

Hur är det möjligt då? I grunden extremt enkelt. Ångest är inget du får - det är bara dina egna tankar som kan ge dig ångest. Ångest beror helt och hållet på den anspänning som dina tankar kan ge dig. Om du "ger upp" motståndet och accepterar att du har ångest och klarar att fortsätta ha ångest, så sänker du automatiskt anspänningen, för det mesta tillräckligt mycket för att komma under ångesttröskeln igen.

Teorin är logisk och praktiken övertygande. Placebo? Tja, det gör liksom ingen skillnad eftersom det fungerar på samma sätt...

Nej, jag har inte kommit på det själv. Det är en särskild inriktning inom KBT, som haft stor framgång. Jag har gått i KBT i tre omgångar med olika terapeuter utan att det hjälpt nämnvärt, men den här metoden har hjälpt!

gadas skrev:Det snabbaste jag vet är inget piller utan löser ångesten i stället för att dämpa den. Men det har tagit mig lång tid att lära mig det, eller rättare sagt, det har tagit mig lång tid att inse vad ångest egentligen är och hur den fungerar.

I stället för att försöka hålla tillbaka, dämpa eller förbjuda dig att ha ångest så kan du tillåta dig det. Det låter för enkelt och det är det också om man inte har lärt sig det genom insikter. När du väl förstått och lärt in det ordentligt så kan det hjälpa på 3-4 sekunder, oavsett om det gäller generaliserad ångest som jag alltid haft, panikattacker som jag haft ibland eller tvångstankar som jag ofta haft.

Hur är det möjligt då? I grunden extremt enkelt. Ångest är inget du får - det är bara dina egna tankar som kan ge dig ångest. Ångest beror helt och hållet på den anspänning som dina tankar kan ge dig. Om du "ger upp" motståndet och accepterar att du har ångest och klarar att fortsätta ha ångest, så sänker du automatiskt anspänningen, för det mesta tillräckligt mycket för att komma under ångesttröskeln igen.

Teorin är logisk och praktiken övertygande. Placebo? Tja, det gör liksom ingen skillnad eftersom det fungerar på samma sätt...

Nej, jag har inte kommit på det själv. Det är en särskild inriktning inom KBT, som haft stor framgång. Jag har gått i KBT i tre omgångar med olika terapeuter utan att det hjälpt nämnvärt, men den här metoden har hjälpt!

Jag förstår inte, du menar alltså att när man får ångest så säger man bara åt sig själv att sluta ha ångest?
Det är väll alltid det man försöker åstadkomma men det är juh allt annat än enkelt.

gadas skrev:Det snabbaste jag vet är inget piller utan löser ångesten i stället för att dämpa den. Men det har tagit mig lång tid att lära mig det, eller rättare sagt, det har tagit mig lång tid att inse vad ångest egentligen är och hur den fungerar.

I stället för att försöka hålla tillbaka, dämpa eller förbjuda dig att ha ångest så kan du tillåta dig det. Det låter för enkelt och det är det också om man inte har lärt sig det genom insikter. När du väl förstått och lärt in det ordentligt så kan det hjälpa på 3-4 sekunder, oavsett om det gäller generaliserad ångest som jag alltid haft, panikattacker som jag haft ibland eller tvångstankar som jag ofta haft.

Hur är det möjligt då? I grunden extremt enkelt. Ångest är inget du får - det är bara dina egna tankar som kan ge dig ångest. Ångest beror helt och hållet på den anspänning som dina tankar kan ge dig. Om du "ger upp" motståndet och accepterar att du har ångest och klarar att fortsätta ha ångest, så sänker du automatiskt anspänningen, för det mesta tillräckligt mycket för att komma under ångesttröskeln igen.

Teorin är logisk och praktiken övertygande. Placebo? Tja, det gör liksom ingen skillnad eftersom det fungerar på samma sätt...

Nej, jag har inte kommit på det själv. Det är en särskild inriktning inom KBT, som haft stor framgång. Jag har gått i KBT i tre omgångar med olika terapeuter utan att det hjälpt nämnvärt, men den här metoden har hjälpt!

Ungefär vad jag kommit fram till också. Ångest är en känsla som förstärks om man försöker hålla den tillbaka.

Jämför med rädslan för att råka skratta på begravningar. Om man istället hade varit tvungen att skratta på begravningar skulle det vara lättare att hålla sig för skratt.

gadas skrev:I stället för att försöka hålla tillbaka, dämpa eller förbjuda dig att ha ångest så kan du tillåta dig det.

Jag håller med. Obehaget är i sig inte farligt. Men om ångesten leder till att man beter sig på ett sätt som kan leda till problem för en eller om den inte slutar utan accelerar kan det ibland vara till hjälp att försöka bryta den med konstlade medel.

Jagers skrev:Jag förstår inte, du menar alltså att när man får ångest så säger man bara åt sig själv att sluta ha ångest?
Det är väll alltid det man försöker åstadkomma men det är juh allt annat än enkelt.

För det första: Bra att du frågar!

Att det inte funkar utan vidare är en del av förklaringen till att det inte är allmänt känt. Det krävs att man lär sig vad ångest är och det krävs lång övning. Det tar TID - men ger desto större utdelning.

Om man säger åt sig själv att inte ha ångest så gör man det svårt, eftersom ett sådant krav tvärtom ökar anspänningen.

Meditation t ex kan säkert vara bra för att sänka anspänningen men det här handlar om något vidare, att avslöja ångesten som något som inte finns så länge inte man själv skapar det. Det är minst av allt något mystiskt, det är simpel logik som funkar i vardagen om man bara förstår att tillämpa den - men mig tog det tio år att begripa…

Det är också viktigt att skilja mellan att inte kunna och att hittills inte ha lyckats.

Det finns en bok - inte vilken som helst utan 1 bok - som beskriver det mesta av det här: Ångest, av psykologen Christer L Nordlund. En annan bok, Befriande Insikter av Fredrik Lindahl, utvecklar teorin bakom och praktiska tillämpningar och anknyter också till bipolär sjukdom och asperger syndrom.

Bjäbbmonstret skrev:Men om ångesten leder till att man beter sig på ett sätt som kan leda till problem för en eller om den inte slutar utan accelerar kan det ibland vara till hjälp att försöka bryta den med konstlade medel.

Ja, man kan gärna använda lugnande medel, inte som behandling, men för att underlätta behandlingen, vilken också kräver att man skaffar sig insikter.

Det bästa ångestdämpande "tricket" jag vet är att mentalt ta ett steg tillbaka och iaktta känslan. Jag försöker inte att "tänka bort" ångesten utan bara accepterar att den finns där, som en del av tillvaron, utan att värdera den.

Sen försöker jag att agera rationellt utifrån situationen, inklusive känslan. Ibland kan det mest rationella vara att faktiskt "ge upp" och acceptera att ångesten innebär att det inte är värt att göra det man tänkte. Andra gånger behöver man bara bestämma sig för att göra det man tänkte från början, samtidigt som man är medveten om ångesten. Återigen andra gånger kan man få göra små kompromisser och hitta sätt att ta sig igenom en situation trots ångesten. Oavsett vilket beslut man tar så blir det lättare när man tar det där lillla steget tillbaka och ser objektivt på situationen med ångest och allt.

Annars så håller jag med dem som skrivit om sex, mat och träning som ångestförebyggande/ångestdämpande aktiviteter. Man måste dock vara lite försiktig för alla ångestförebyggande/ångesthanterande aktiviteter kan skapa ett beroende. Att vara beroende av mat, sex eller träning gör ingenting bättre. Det gäller att hålla balansen och även här är det där lilla steget tillbaka bra. Man tänker "VILL jag verkligen äta den här glassen/sexa med den här snubben/köra ett träningspass nu, eller är det bara ett sätt att fly undan någonting?

Gafsan skrev:Det bästa ångestdämpande "tricket" jag vet är att mentalt ta ett steg tillbaka och iaktta känslan. Jag försöker inte att "tänka bort" ångesten utan bara accepterar att den finns där, som en del av tillvaron, utan att värdera den.

+1 där, exakt vad jag har börjat göra mer och mer.
Man stannar upp några sekunder eller några minuter, tänker "ok, nu har jag ångest, vad har jag ångest för?, att kräkas framför 100 pers, kommer det att hända? nej, ok då kör vi!"

Jag tror säkert att det går att öva på att distansera sig och betrakta känslan under några sekunder under en mycket bestämd förutsättning:

- Att man inte överaskas av dem så fort att man redan har hunnit reagera när utbrottet kommer.

Att man inte märker när det kommer kan bero på högt uppdriven stress eller att man är fullt upptagen med att iaktta andra saker i omgivningen så man inte ge akt på sig själv eller att man helt enkelt inte har förmåga till självkännedom eller för den del theory of mind för att tolka sina egna känslor.

Det bästa botemedlet mot stress är sömn.

Om man däremot märker att man långsiktigt håller på att bygga upp en ångestsnurra genom att oroa sig för något har man ju så vinner man mycket på att plocka ner det man oroar sig för i småbitar och analysera det. Det vinner man mycket på och sen kan man om man har tur beta av en bit i taget och jobba med det så att till slut inte har så mycket oro kvar.

Men funkar det inte på annat sätt skulle jag inte dra mig för att avleda ångest med att göra något annat. Om ångestnivåerna sjunker genom detta så behöver man kanske till slut inte avledningen?

Gafsan skrev:Det bästa ångestdämpande "tricket" jag vet är att mentalt ta ett steg tillbaka och iaktta känslan. Jag försöker inte att "tänka bort" ångesten utan bara accepterar att den finns där, som en del av tillvaron, utan att värdera den.

Ungefär så gör jag också. Och ofta söker jag aktivt ångest, för om man kan skapa den så har man mer kontroll över den.
Att fly från ångest är det sämsta sättet att hantera ångest.

Bjäbbmonstret skrev:Om man däremot märker att man långsiktigt håller på att bygga upp en ångestsnurra genom att oroa sig för något har man ju så vinner man mycket på att plocka ner det man oroar sig för i småbitar och analysera det. Det vinner man mycket på och sen kan man om man har tur beta av en bit i taget och jobba med det så att till slut inte har så mycket oro kvar.

Det här är ett bra råd om man har ångest av "rationella" orsaker, d.v.s. att ångesten orsakas av specifika problem som har en lösning. Då kan det vara bra att ta sig tid att analysera.

Men oftare är det så (för mig iaf) att ångesten egentligen inte är kopplad till något problem som behöver lösas. Därför fungerar det inte heller att analysera. Det fungerar bättre att bara konstatera att "jaha, nu har jag ångest." och använda de erfarenheter jag har när det gäller ångest för att göra det bästa av situationen (t.ex. att ångesten brukar lindras av motion och förvärras av godis). Alla försök till analys leder bara till ofruktbart ältande som ökar ångesten.

För mig är också ångest och oro ogrundat... I alla fall inte medvetet kopplat till något reellt. Jag vill bara få bort det, eller förstå det. Det är fruktansvärt att känna något negativt och inte veta orsaken!

arbogaerik: Jepp! Träning och motion är extremt underskattat. Det kommer även omkonstruera hjärnan och belöningssystemet, dessutom kommer (som du skrev) många andra fysiologiska processer förbättras.

---

Jag käkar Xanor Depot nu, 3 mg per dag. 1 mg Xanor är som 20 mg Stesolid. Och ändå har jag haft panikattacker och puls på över 100 i intervaller under timmar, livrädd och på väg till akuten. Men det gäller att stanna kvar i situationen som är och försöka tänka lugnt. Jag får så nära dödsångest man kan få utan att ha det riktiga som kommer hos patienter med t ex svår cancer, så kom inte och säg att man inte kan hantera svår ångest med hjälp av sitt eget kognitiva beteende. Det är individuellt, givetvis. Men svår ångest (dödsångest och även underliggande - men nära begränsande - är TUNGT och jävligt skrämmande) går att hantera genom sitt eget tänkande. Det är ren och mycket intensiv rädsla.

Hårdrock högt i lurarna liggandes på sängen i ett nedsläckt rum funkar bra för mig.

Gafsan skrev:

Bjäbbmonstret skrev:Om man däremot märker att man långsiktigt håller på att bygga upp en ångestsnurra genom att oroa sig för något har man ju så vinner man mycket på att plocka ner det man oroar sig för i småbitar och analysera det. Det vinner man mycket på och sen kan man om man har tur beta av en bit i taget och jobba med det så att till slut inte har så mycket oro kvar.

Det här är ett bra råd om man har ångest av "rationella" orsaker, d.v.s. att ångesten orsakas av specifika problem som har en lösning. Då kan det vara bra att ta sig tid att analysera.

Men oftare är det så (för mig iaf) att ångesten egentligen inte är kopplad till något problem som behöver lösas. Därför fungerar det inte heller att analysera. Det fungerar bättre att bara konstatera att "jaha, nu har jag ångest." och använda de erfarenheter jag har när det gäller ångest för att göra det bästa av situationen (t.ex. att ångesten brukar lindras av motion och förvärras av godis). Alla försök till analys leder bara till ofruktbart ältande som ökar ångesten.

Säkert korrekt men det handlar också om olika faser. Dvs är ångesten akut så går det inte att komma åt den genom att analysera den oavsett om det rör sig om "realångest" eller inte. Mindre akut ångest på grund av yttre orsaker går att komma åt på det sättet. All den ångest jag har erfarenhet av har sin grund i yttre orsaker. Sen finns det en slags "spillover" när man i efterhand reagerar med förhöjd ångest och oro fast problemet klingar av. Där kan det hjälpa att jobba med rutiner kring mat sömn och liknande.

gadas skrev:

Bjäbbmonstret skrev:Men om ångesten leder till att man beter sig på ett sätt som kan leda till problem för en eller om den inte slutar utan accelerar kan det ibland vara till hjälp att försöka bryta den med konstlade medel.

Ja, man kan gärna använda lugnande medel, inte som behandling, men för att underlätta behandlingen, vilken också kräver att man skaffar sig insikter.

Bryter man ångestsnurror med lugnande medel är det en behandling. Och det finns säkert tillfälliga problem som kan lindras så mycket bara av lite lugnande att personen sedan kan komma vidare med hjälp av egna resurser och utan medicin. Detsamma gäller förmodligen vid tillfälligt bruk av sömnmedicin.

Varför finns ingen smiley som skjuter sig själv i huvudet?

Vad ska du ha den smilieyn till?

Bjäbbmonstret skrev:Vad ska du ha den smilieyn till?

Till samma syfte som jag använder andra smileyn? Att uttrycka något utan ord.

gadas skrev:I stället för att försöka hålla tillbaka, dämpa eller förbjuda dig att ha ångest så kan du tillåta dig det. Det låter för enkelt och det är det också om man inte har lärt sig det genom insikter. När du väl förstått och lärt in det ordentligt så kan det hjälpa på 3-4 sekunder, oavsett om det gäller generaliserad ångest som jag alltid haft, panikattacker som jag haft ibland eller tvångstankar som jag ofta haft.

Hur är det möjligt då? I grunden extremt enkelt. Ångest är inget du får - det är bara dina egna tankar som kan ge dig ångest. Ångest beror helt och hållet på den anspänning som dina tankar kan ge dig. Om du "ger upp" motståndet och accepterar att du har ångest och klarar att fortsätta ha ångest, så sänker du automatiskt anspänningen, för det mesta tillräckligt mycket för att komma under ångesttröskeln igen.

Teorin är logisk och praktiken övertygande.

Det låter väldigt mycket som ACT, som är sprunget ur KBT.

http://hittaterapi.se/artiklar/act/

Det är på tiden att en sådan post kom. En guldstjärna på det.

Jag bara suckar och skakar på huvudet i dessa diskussioner. Enda man kan göra åt 95% av inläggen.

earlydayminer skrev:Det är på tiden att en sådan post kom. En guldstjärna på det.

Jag bara suckar och skakar på huvudet i dessa diskussioner. Enda man kan göra åt 95% av inläggen.

Om du tycker att jag lät som en medicinförespråkare på grund av mitt tidigare inlägg så har du fel. Det finns inte ett utan flera sätt att hantera ångest och flera olika sorters ångest att hantera. Med mer eller mindre hänsyn taget till övriga livsomständigheter.