Exempel på när jag följt med:

När jag var 17 år fick jag åka med min 3 år yngre flickvän och hennes moder in till sjukhuset för att vi haft oskyddat samlag. Det kändes väldigt, väldigt pinsamt och jag fick ganska dåligt samvete. När jag fick nyheterna verkade jag till synes nästan helt oberörd, medan hon givetvis grät väldigt mycket. Men jag följde med in och låg i fosterställning vid hennes fötter hela natten på sjukhuset.

När en av mina äldsta vänner fick problem med magen satt jag med honom på akuten i 6 timmar, sedan följde jag med upp till avdelningen i ytterliggare 6 timmar. Jag gick hem (9 km) i -10 grader i bara jeans (givetvis boxershorts, strumpor och skor) och en jacka (t-shirt och tröja) + mössa. Klockan var 6 på morgonen och det var drygt 2 timmar innan bussen började gå. Det tog 72 minuter hem och mina ben kliade något så fruktansvärt när jag kom in i värmen. Kalla som is och jag frös sjukt mycket. Men jag beslöt att gå för att jag behövde sova hemma och min vän behövde vila.

Jag kommer alltid följa med mina nära till sjukhuset.

---

När jag sövdes vid två tillfällen följde min sambo med. Och vid ett tillfälle då jag hade så ont i magen att jag knappt kunde gå, var likblek i ansiktet och svettades helt sjukt mycket. Akut förstoppning. Då var jag ganska rädd.

Annars går jag själv till sjukhus och sådant där numera. Jag brukade ta med min moder fram tills jag blev 22 år gammal, men jag klarade inte av att hon pressade mig till att säga saker genom att säga "berätta vad vi pratade om nu". Men jag har haft svårt att kommunicera mina problem på adekvat sätt. Jag får inte rätt vård alltid för att jag inte kan kommunicera ut mina problem. Detta gäller särskilt psykiatrisk vård. Man måste tydligen flippa ur för att det ska fungera, men det hjälper inte när det kommer till psykiatrin. Man blir bara hemskickad och psykiatrin tar inte sitt ansvar.

Beror helt på vad det gäller.
Vissa gånger vill jag ha nån med mig även inne hos doktorn, ibland räcker det att den jag har med mig väntar utanför och ibland kan jag gå helt själv.

Nej, inte under några omständigheter.

Advokaten kan få följa med till polishuset men annars går jag ensam.

Ja. jag har oftast väldigt svårt att berätta vad som är fel så det är bra att ha någon med sig som kan hjälpa till att berätta.