I en vanlig befolkning beräknas en person av 250 ha Aspergers syndrom. Av dem beräknas det vara två till fyra gånger så många pojkar som flickor. Men tittar man på vilka som faktiskt får en diagnos inom autismspektrumet, är skillnaden mellan könen mycket större. Då går det åtta pojkar på en flicka. Den skillnaden är så stor att den inte enbart kan förklaras av att pojkar oftare drabbas av autism än flickor.

http://www.autismforum.se

Autism: man bedömer att åtminstone 1 till 2 barn per tusen har autism. Det innebär att det finns minst 1500 till 3000 barn med autism i åldrarna 4-17 år i Sverige.

När det gäller Aspergers syndrom saknas ännu säkra siffror men det rör sig om en större grupp än den med autism.

(Jag trodde det var tvärtom, att AS var en grupp inom autism-gruppen)

Det första man tänker på är att "autismgenen" skulle hänga ihop med X-kromosomen. Eftersom kvinnor har två X-kromosomer, så har de oftast alltså en "normal" kromosom. Då skulle endast kvinnor med två autismkromosomer bli autistiska (ha AS). Men det skulle innebära att alla barn med AS också skulle ha en far som var AS (och en mor som antingen själv hade AS el anlag för det). Så jag tror det är mer komplicerat.

En annan teori är att det kanske finns lika många flickor/kvinnor med AS, men att det inte visar sig på samma sätt och därför inte upptäcks.

T ex om AS-killarna slåss medan AS-tjejerna bara är tysta och snälla.

Många AS-tjejer förr tiden kanske klarade sig genom att vara just tysta och snälla. Det räckte på jobbet, det räckte i familjen och som hemmafru kan man sköta saker som passar en själv. Numera krävs större aktivitet och självständighet i skolan (det räcker inte att prestera bra på skrivningen) och bättre "social kompetens" på arbetet. Vilket skulle leda till fler diagnoser.

Ja, vad tror ni andra? (Ämnet har kanske avhandlats förut, jag har dåligt minne och svårt att hitta.)

Jag har sett någon artikel som handlade om att man misstänkte att kvinnor var underdiagnosticerade och att skillnaden inte är så stor som statistiken brukar antyda. Men jag kommer inte ihåg några detaljer, om de hade något konkret i frågan.

Om vi dock antar att det faktiskt är mycket vanligare med AS bland män än bland kvinnor, så finns ju en uppenbar hypotes. Simon Baron-Cohen är inne på linjen att aspergerhjärnan är en extremvariant av den manliga hjärnan. Eftersom män statistiskt sett har manligare hjärnor än kvinnor (vilket ju är själva anledningen att man pratar om manliga och kvinnliga hjärnor) då följer rent statistiskt även att män oftare har aspergerhjärnor (om man utgår från Baron-Cohens hypotes).

kan man anta då att jämställdhetsdebatten även nått hit?

Alien skrev:Det första man tänker på är att "autismgenen" skulle hänga ihop med X-kromosomen. Eftersom kvinnor har två X-kromosomer, så har de oftast alltså en "normal" kromosom. Då skulle endast kvinnor med två autismkromosomer bli autistiska (ha AS). Men det skulle innebära att alla barn med AS också skulle ha en far som var AS (och en mor som antingen själv hade AS el anlag för det). Så jag tror det är mer komplicerat.

I var och en av kvinnokroppens celler är det bara en X-kromosom som är aktiv, den andra inaktiveras. Slumpen avgör vilken, och det är olika i olika celler. Alltså räcker det med [nån skada på X-kromosomen] hos en av föräldrarna, för att det ska kunna ge symptom hos dottern...

Ensamflickan skrev:

Alien skrev:Det första man tänker på är att "autismgenen" skulle hänga ihop med X-kromosomen. Eftersom kvinnor har två X-kromosomer, så har de oftast alltså en "normal" kromosom. Då skulle endast kvinnor med två autismkromosomer bli autistiska (ha AS). Men det skulle innebära att alla barn med AS också skulle ha en far som var AS (och en mor som antingen själv hade AS el anlag för det). Så jag tror det är mer komplicerat.

I var och en av kvinnokroppens celler är det bara en X-kromosom som är aktiv, den andra inaktiveras. Slumpen avgör vilken, och det är olika i olika celler. Alltså räcker det med [nån skada på X-kromosomen] hos en av föräldrarna, för att det ska kunna ge symptom hos dottern...

Men i dotterns fall blir det 50-50 beroende på vilken X-kromosom som är aktiv, medan i sonens fall blir det 100% (om det beror på X-kromosomen då).

Samtidigt, om en kvinnas friska X-cell slås på, skulle den onormala X-kromosomen kunna fortplantas till barn och barnbarn och visa sig hos barnet och/el hos barnbarnet.

Undrar vad som bestämmer vilken X-cell som slås på. Som genetiskt fåkunnig tycker jag det borde vara den friska cellen. Eller är det bara slumpen som avgör?

Jag har oxå hört att kvinnor skall vara underdiagnostiserade.
En på 250,det var en låg siffra.
Jag har läst att det skall vara mellan en halv och en procent som skulle uppfylla aspergerkriterierna.

På Internet verkar det iaf vara ett 1.4:1 förhållande för de som har diagnos. Man kan ju fråga sig hur det kan hänga ihop med de "vanliga" siffrorna?

Baron-Cohens "extrema manlighetshypotes" tror jag som sagt inte så mycket på, och han själv kunde inte försvara den något vidare på sista Awares-konferensen.

Känns som om man får se det som att vi är i början av forskningen om allt som rör dessa diagnoser, ha ett öppet sinne och se vad dom finner. Har läst någonstant, glömt var, att man med nya MR kameran som ser tredimensinellt att vi med AS kopplar annorlunda. Någon som vet mer?

Absolut att det bara är i början. Diagnosen har ju bara funnits officiellt i 15 år ännu, och somliga verkar anse att den infördes bara för att stimulera forskning kring detta område inom autismspektrum. Hjärnforskningen överhuvudtaget är bara i sin linda ännu, men det har ju skett mycket där de senaste 10 åren, och hjärnforskningen har fått mera fokus och resurser nu när man tycker man börjar förstå hjärtat och hjärtinfarkter hyfsat. Tyvärr är AS inte dödligt, för om det vore det skulle forskningen förmodligen få mera resurser snabbare.

Aspkvinna skrev:Känns som om man får se det som att vi är i början av forskningen om allt som rör dessa diagnoser, ha ett öppet sinne och se vad dom finner.

Kunde inte sagt det bättre själv. Framförallt att ha ett öppet sinne kring vad man letar efter?

Om 20 år har de funnit nya idéer, och om 100 år än nya idéer.
Freud var iaf enkel.

Sorry Mardröm....inget är oftast enkelt, inte ens Freud!

Men såg forskaren Martin Ingvar på tvprogramet om dysleksi häromkvällen och han sa något klokt tycker jag. Att det är alldeles för dålig utbildning i samhället om dessa diagnoser och man har en mentalitet att vänta och se när problemen dyker upp så dom drabbade inte orkar längre och då har barnet kämpat sig helt slut, låg självkänsla och ledsen och har åratal att ta igen. Enligt honom, slappt, och det är också bara nyligen som alla lärare måste läsa om det i sin utbildning trots att dom möter alla olika barn i sin vardag. "Alla är lika" principen fungerar inte alltid.

Förlåt, Alien, jag väljer att tro att du slant. Kittsligt humör tycks ha drabbat mig ikväll, dessutom.

Alien skrev:Samtidigt, om en kvinnas friska X-cell slås på, skulle den onormala X-kromosomen kunna fortplantas till barn och barnbarn och visa sig hos barnet och/el hos barnbarnet.

Undrar vad som bestämmer vilken X-cell som slås på. Som genetiskt fåkunnig tycker jag det borde vara den friska cellen. Eller är det bara slumpen som avgör?

Frisk? Kontra onormal?

Vad gäller din faktiska fråga så tror jag att kvinnor alltid använder den oskadade kromosomen när en gen på den ena är skadad och den andra oskadad. Int vet jag hur det funkar, jag bara gissar att cellerna försöker använda båda kromosomerna men att den skadades ansträngningar går om intet just ifall genen verkligen är så skadad att dess information inte leder någonvart. I så fall kanske det liknar ett genetiskt bevis för att aspighet är en helfrisk egenskap?

Den mest skickade att svara på såna här gen-frågor torde vara Jonte.

jonsch skrev:Förlåt, Alien, jag väljer att tro att du slant. Kittsligt humör tycks ha drabbat mig ikväll, dessutom.

Alien skrev:Samtidigt, om en kvinnas friska X-cell slås på, skulle den onormala X-kromosomen kunna fortplantas till barn och barnbarn och visa sig hos barnet och/el hos barnbarnet.

Undrar vad som bestämmer vilken X-cell som slås på. Som genetiskt fåkunnig tycker jag det borde vara den friska cellen. Eller är det bara slumpen som avgör?

Frisk? Kontra onormal?

Vad gäller din faktiska fråga så tror jag att kvinnor alltid använder den oskadade kromosomen när en gen på den ena är skadad och den andra oskadad. Int vet jag hur det funkar, jag bara gissar att cellerna försöker använda båda kromosomerna men att den skadades ansträngningar går om intet just ifall genen verkligen är så skadad att dess information inte leder någonvart. I så fall kanske det liknar ett genetiskt bevis för att aspighet är en helfrisk egenskap?

Enligt alla "femtioelva tusen" sidor om genetik jag läste, när jag hade det som specialintresse, så är det enbart slumpen som avgör vilken X-kromosom som inaktiveras!

För 20 år sedan trodde man fortfarande att schizofreni berodde på mödrarnas oförmåga att knyta an till sina barn. Nu vet man att det beror på olika signalsubstanser i hjärnan som saknas, men botemedel finns ännu inte.

Var det inte likadant med autism? Det ringer en svag klocka om det någonstans. Tyvärr är "sjukdomar" som inte syns fullt accepterade och därmed inte lika forskningsintressanta som de som syns. Typexemplet är ju det brutna benet. Du har gips och kan därför inte gå till skolan eller jobba. Men har du något som inte syns är du simulant eller "fel på nerverna" eller "allmänt konstig".

Dessutom förstår jag inte riktigt varför vissa saker hamnar inom psykiska sjukdomar, borde det inte heta något annat? De flesta psykiska sjukdomar har ändå en fysisk orsak även om den inte syns bara genom att titta på personen. Konstig indelning.

Förlåt! Nu kom jag ifrån ämnet...

X och Y, pojke, flicka, jag tror på det som flera redan sagt. Vi damer är underdiagnosticerade. Redan från början uppfostras flickor till att vara undergivna och tysta, vilket när de kommer till skolan ingen reagerar på för så ska det vara. En kille ska vara mer framåt och är han inte det märks det mer. En flicka kan stå i utkanten av en grupp och titta på utan att någon reagerar, hon är ändå med i gruppen. En kille som alltid står och tittar på när de andra spelar fotboll är mer utstickande. En grov generalisering men poängen är ju det viktigaste...*hoppas jag*

Friska eller sjuka gener...det kanske är så att mänskligheten utvecklas och de här generna är ett led i utvecklingen för att föra mänskligheten framåt? Kanske därför som asperger ökar? Naturen har upptäckt att de här generna fungerar och då är de väl inte sjuka?

För att vända på det kan man se att de gamla originalen inte finns längrei lika hög utsträckning. De kanske i själva verket hade aspergers? "Nisse i back", "Knaskalle i mon", de som pysslade med sitt och barnen sprang omvägar kring för att de var konstiga.

Därom tvista de lärde...eller...

Platypus har 5 X- och 5 Y-kromosomer!
Kan platypus vara hane, hona och 23 kön till!
Kan det överhuvudtaget finnas 25 kön?
Om det finns aspergerplatypusar, hur ser könsfördelningen ut?
Fast, bryr sig platypus om huruvida vissa av dom är aspergerplatypusar, eller hur könsfördelningen i så fall ser ut?
Eller har alla platypusar köpt "neurodiversity among plutypuses"?

http://www.guardian.co.uk/science/2008/ ... s.wildlife

Ensamflickan skrev:Enligt alla "femtioelva tusen" sidor om genetik jag läste, när jag hade det som specialintresse, så är det enbart slumpen som avgör vilken X-kromosom som inaktiveras!

Aha. Tack! Vi tror på det tills vi överbevisas igen, tycker jag.

/ J

*skrattar och skakar på huvudet*...som sagt var, ni har ju ingen humor alls...*ironiserar*

jonsch skrev:Förlåt, Alien, jag väljer att tro att du slant. Kittsligt humör tycks ha drabbat mig ikväll, dessutom.

Alien skrev:Samtidigt, om en kvinnas friska X-cell slås på, skulle den onormala X-kromosomen kunna fortplantas till barn och barnbarn och visa sig hos barnet och/el hos barnbarnet.

Undrar vad som bestämmer vilken X-cell som slås på. Som genetiskt fåkunnig tycker jag det borde vara den friska cellen. Eller är det bara slumpen som avgör?

Frisk? Kontra onormal?

Normal = vanlig. Alltså är onormal = ovanlig. Så länge ingen bevisat att 50% av alla människor har AS, hävdar jag alltså att AS är onormalt. *strängt logisk*

Sen kanske andra är stolta medlemmar av Aspergerriket, men jag känner mig inte lika frisk som NT. Jag kan tycka att min personlighet är lika bra. Men jag kan inte tycka att det är lika bra el bättre att vara långsam och orka mindre än andra.

Och jag är glad att min dotter inte har AS. Men plötsligt inser jag risken för att hennes barn kan få AS ändå.

Definitionen på normal och onormal som du gjorde, Alien, är lite väl avgränsande tycker jag. Jag föreslår därför en lite reviderad definition...

Normal = Ändamålsenligt utrustad för att efter bästa förmåga följa de förhärskande uppfattningarna rörande seder, bruk, interpersonella umgängesformer samt respekt för andra personer.

Onormal = Avsaknad av en eller flera personlighetsdrag som begränsar förmågan att följa den verklighetsanknytning som krävs för att skilja på handlingar som kan inverka menligt på andra personer samt handlingar som är till gagn för dessa personer.


Genom att definiera begreppen såhär tycker jag att jag lyckas få med även de extremer som annars skulle vara svåra att få grepp om. Det klassiska exemplet är ju naturligtvis nazityskland. Där var det enligt din, Aliens, definition normalt=vanligt att mörda judar, zigenare, etc, men onormalt=ovanligt att INTE göra det. Jag skulle nog vilja hävda att i det fallet bör inte orden "normal" eller "onormal" användas, för att istället ersättas av "vanligt" resp "ovanligt".
Mitt försök till definition tror jag undviker att hamna i det problemet. Har inte riktigt kommit fram till något annat märkligt problem det kan hamna i, men övriga skarpsinta hjärnor här kommer säkert hitta nåt.

(Till Ganesh ovan
eng. platypus = sv. näbbdjur.)

Jag vet, men platypus låter roligare än näbbdjur.

Ganesh skrev:Platypus har 5 X- och 5 Y-kromosomer!
Kan platypus vara hane, hona och 23 kön till!
Kan det överhuvudtaget finnas 25 kön?:shock:
Om det finns aspergerplatypusar, hur ser könsfördelningen ut?
Fast, bryr sig platypus om huruvida vissa av dom är aspergerplatypusar, eller hur könsfördelningen i så fall ser ut?
Eller har alla platypusar köpt "neurodiversity among plutypuses"?

http://www.guardian.co.uk/science/2008/ ... s.wildlife

*VARNING FÖR OT OCH ASPIGT SPECIALINTRESSE*

Vilket kön en individ får beror på om det har en speciell könsbestämmande gen, som brukar sitta på Y-kromosomen. Utan denna gen blir det en flicka, med denna gen blir det en pojke.

Men naturen kan ibland spela oss ett spratt: Det händer ibland att en bit av en kromosom faller av, och sätter sig på en annan kromosom. Så kan tex denna könsbestämmande gen falla av från Y-kromosomen, och sätta sig på X-kromosomen. Resultatet är fortfarande en man, eftersom han har den könsbestämmande genen, även om den sitter på fel ställe.

Men vad händer då om han får barn? Vid celldelningen kommer ena halvan att få en X-kromosom med den könsbestämmande genen, och den andra halvan kommer att få en Y-kromosom utan denna gen. Om X-kromosomen befruktar ett ägg kommer resultatet att bli: pojke, med kromosomuppsättningen XX! Och om Y-kromosomen befruktar ett ägg, så kommer resultatet att bli en flicka, med könskromosomerna XY!

Att man kan ha flera uppsättningar av både X och Y-kromosomer förekommer hos människor också. T ex XXY - (Minns inte vad syndromet heter... Pojkar med något feminint intryck pga för lite testosteron...) XXXY förekommer också, liksom XXYY, och XXXYY...

Men som sagt, så länge den könsbestämmande genen finns med, i en eller flera uppsättningar, kommer det att vara en pojke, om denna gen saknas, blir det en flicka. Oavsett om den bara har X eller Y-kromosomer...