Mera vetenskap (lobotomi) i Kunskapskanalen
2 inlägg
• Sida 1 av 1
Mera vetenskap (lobotomi) i Kunskapskanalen
av Karl » 2008-04-08 17:49:24
Om lobotomi i Kunskapskanalen idag kl. 20.00.
Och efterföljande intervju.
Lobotomisten
Dokumentär från Mera vetenskap. En operation av själen - ett medicinskt genombrott för mentalpatienterna och deras familjer - så lanserades till en början lobotomering. Den meste lobotomisten och förkämpen genom tiderna, var Walter J Freeman, en ambitiös neurolog. "Operationerna" utfördes ofta som ett uppträdande inför publik över hela USA, framförallt från slutet av 1940- till början av 1960-talet.Walter Freeman gjorde patienten medvetslös med elchocker och slog sedan in en ishacka, en syl, i hjärnan på patienten.Han gick in mellan ögongloben och ögonhålan, slog sylen genom skallväggen i ögonhålans tak, in i frontalloben. Bara ett decennium efter Freemans exempellösa berömmelse, beskrevs han som ett moraliskt monster, och lobotomin stämplades som ett av de mest barbariska misstagen i medicinhistorien. Freeman hann med att göra 2 500 lobotomeringar. Förutom kollegor och en av patienterna som fortfarande lever idag, möter vi hans barn, i intervjuerna.
Även i K 10/4 och K 12/4
Och efterföljande intervju.
Intervju
Intervju med Ulrika Nilsson, vetenskapshistoriker. Trots att var sjätte lobotomipatient avled fortsatte ingreppen. Totalt hann 4 500 svenskar lobotomeras innan operationerna upphörde i början på 1960-talet.
Även i K 10/4 och K 12/4
Senast redigerad av Karl 2011-05-04 12:05:08, redigerad totalt 1 gång.
mera vetenskap (om lobotomi)
av manne » 2008-05-08 19:32:45
denna kan jag tipsa om den är fruktansvärd den..!!!
http://www.svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp ... #pa1129901
september 1941 blev den 23-åriga Rosemary Kennedy - Freemans 66:e lobotomipatient. Foto: WGBH
Lobotomisten
8/4
"Doktor Walter Freeman hann utföra 2 900 lobotomier mellan 1936 och 1967. Behandlingen som utfördes på patienterna gick ut på att en isklyvare, en syl, fördes in under ögonlocket för att hamras in i hjärnan. Väl fastslagen vickades isklyvaren fram och tillbaka tills frontalloberna separerades. Isklyvaren drogs ut och operationen var avslutad. Patienten fick ett par solglasögon för att gömma sina blåtiror, och Freeman gick vidare till nästa patient.
Walter Freeman var neurolog och anställde en neurokirurg vid namn James Watts så att de tillsammans kunde utföra behandlingen som Freeman kallade transorbital lobotomi. Elchocksbehandlingar som Freeman studerat och arbetat med bevisade för honom att mentalsjukdomar berodde på en defekt i hjärnan, och han ville vara den som hittade var i hjärnan skadan befann sig. För att lyckas med detta utförde Freeman och Watts lobotomier på nedsövda patienter. Men så småningom gick de över till att operera på fullt vakna patienter så att de direkt kunde studera patienternas reaktioner. Tanken med lobotomi var att mildra symtomen för patienter med svåra psykiska störningar som schizofreni, men patienter med tvångsfobier och depressioner hamnade också på operationsbordet.
Fram till 1967 hade doktor Walter J. Freeman på egen hand utfört över 2.900 lobotomier. Foto: WGBH
Monster eller frälsare
Många av Walter Freemans operationer slutade inte som det var tänkt och flera patienter dog som en följd av lobotomin, men också av rent slarv vid operationen. En del av patienterna blev inte heller botade från sina mentalsjukdomar utan drabbades av svåra personlighetsförändringar och känslostörningar. Det gick så långt att James Watts tillslut avslutade sin yrkesrelation med Walter Freeman när denne ensam utförde en komplicerad operation inne på deras gemensamma kontor istället för i en operationssal. Freeman blev också häcklad på föredrag och fick hård kritik främst från psykoanalytiker. USA:s läkarförbund rapporterade i slutet av Freemans karriär att det inte var troligt att ett ingrepp som egentligen förstörde hjärnan skulle kunna återge patienten hälsan. Men utanför läkarkåren upplevde många av Walter Freemans patienter och deras familjer att de verkligen fått hjälp.
Lobotomi i Sverige
Lobotomin tog sig till Sverige i slutet av 40-talet. Totalt utfördes cirka 4500 lobotomier. Det var fler kvinnor än män som opererades; 61 procent respektive 39 procent. Upp till var sjätte patient avled men ändå fortsatte ingreppen, trots att Medicinalstyrelsen, som Socialstyrelsen hette på den tiden, gjorde årliga inspektioner vid sjukhusen och kände till riskerna med ingreppen. Det var först på 60-talet när de psykofarmakologiska läkemedlen kom som ingreppen upphörde. Varken de drabbade eller deras anhöriga har fått någon som helst ersättning från staten för de lidanden ingreppen orsakat, trots att riksdagsmotioner om detta lämnats frekvent. I vårt grannland Norge, där lobotomi utfördes under samma period, har däremot ersättning till de drabbade betalats ut."
(Källa: Umeå universitet)
http://www.svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp ... #pa1129901
september 1941 blev den 23-åriga Rosemary Kennedy - Freemans 66:e lobotomipatient. Foto: WGBH
Lobotomisten
8/4
"Doktor Walter Freeman hann utföra 2 900 lobotomier mellan 1936 och 1967. Behandlingen som utfördes på patienterna gick ut på att en isklyvare, en syl, fördes in under ögonlocket för att hamras in i hjärnan. Väl fastslagen vickades isklyvaren fram och tillbaka tills frontalloberna separerades. Isklyvaren drogs ut och operationen var avslutad. Patienten fick ett par solglasögon för att gömma sina blåtiror, och Freeman gick vidare till nästa patient.
Walter Freeman var neurolog och anställde en neurokirurg vid namn James Watts så att de tillsammans kunde utföra behandlingen som Freeman kallade transorbital lobotomi. Elchocksbehandlingar som Freeman studerat och arbetat med bevisade för honom att mentalsjukdomar berodde på en defekt i hjärnan, och han ville vara den som hittade var i hjärnan skadan befann sig. För att lyckas med detta utförde Freeman och Watts lobotomier på nedsövda patienter. Men så småningom gick de över till att operera på fullt vakna patienter så att de direkt kunde studera patienternas reaktioner. Tanken med lobotomi var att mildra symtomen för patienter med svåra psykiska störningar som schizofreni, men patienter med tvångsfobier och depressioner hamnade också på operationsbordet.
Fram till 1967 hade doktor Walter J. Freeman på egen hand utfört över 2.900 lobotomier. Foto: WGBH
Monster eller frälsare
Många av Walter Freemans operationer slutade inte som det var tänkt och flera patienter dog som en följd av lobotomin, men också av rent slarv vid operationen. En del av patienterna blev inte heller botade från sina mentalsjukdomar utan drabbades av svåra personlighetsförändringar och känslostörningar. Det gick så långt att James Watts tillslut avslutade sin yrkesrelation med Walter Freeman när denne ensam utförde en komplicerad operation inne på deras gemensamma kontor istället för i en operationssal. Freeman blev också häcklad på föredrag och fick hård kritik främst från psykoanalytiker. USA:s läkarförbund rapporterade i slutet av Freemans karriär att det inte var troligt att ett ingrepp som egentligen förstörde hjärnan skulle kunna återge patienten hälsan. Men utanför läkarkåren upplevde många av Walter Freemans patienter och deras familjer att de verkligen fått hjälp.
Lobotomi i Sverige
Lobotomin tog sig till Sverige i slutet av 40-talet. Totalt utfördes cirka 4500 lobotomier. Det var fler kvinnor än män som opererades; 61 procent respektive 39 procent. Upp till var sjätte patient avled men ändå fortsatte ingreppen, trots att Medicinalstyrelsen, som Socialstyrelsen hette på den tiden, gjorde årliga inspektioner vid sjukhusen och kände till riskerna med ingreppen. Det var först på 60-talet när de psykofarmakologiska läkemedlen kom som ingreppen upphörde. Varken de drabbade eller deras anhöriga har fått någon som helst ersättning från staten för de lidanden ingreppen orsakat, trots att riksdagsmotioner om detta lämnats frekvent. I vårt grannland Norge, där lobotomi utfördes under samma period, har däremot ersättning till de drabbade betalats ut."
(Källa: Umeå universitet)