Min sociala strategi är att hålla en viss distans mot folk, vilket ofta tas för arrogans. Men det funkar bäst för mig; det är ingen idé att jämt & ständigt tala om för folk varför man fungerar annorlunda. Självsäker attityd & distans håller översittare på avstånd. Är man för ärlig & öppenhjärtad visar man ju en blotta, och många människor är ju funtade på det viset att de hugger när de kan, i syfte att vinna fördelar socialt.

Avancerad ironi är min akilleshäl, jag kan inte slänga käft på det viset. Folk gillar att driva med en på den punkten, hade ett helvete med det på högstadiet, innan jag trimmat in mina strategier. Nu är det ingen som driver med mig. Har man en attityd som säger bring it on, you pantsies..! så får man vara ifred. Visst kan man som sagt uppfattas som dryg & arrogant, men det är bättre än att vara den snälle killen man kan driva med ostraffat.

Men jag vet inte om det bara handlar om strategier, jag har blivit tuffare med åren, medvetet gjort mig tuffare.

Klart är iaf att jag ser det sociala spelet som ett slags schackspel, när det för andra funkar per betingning.

Det som jag tycker är mest irriterande, men som tur är inte händer så ofta, är när någon säger något och menar det som en förolämpning, men man lyckas inte uppfatta det i stunden utan kommer på det efter två timmar eller flera dagar senare, lite sent för en comeback då!

När jag pluggade på komvux under åren -05-06, så hade jag inga problem med det sociala , så länge som jag höll alla kontakter ytliga. Då var det nog nästan alltid jag som tog kontakt med de som man hängde med på rasterna.

Dock så kan man inte hålla skenet uppe hur länge som helst så i slutet av -06 började allt kännas lika jävligt som det hade gjort innan man fick ihop energin och motivationen att försöka plugga, och där är jag fortfarande, med den skillnaden att jag sedan dess har fått mina diagnoser.

storskojaren skrev:Det som jag tycker är mest irriterande, men som tur är inte händer så ofta, är när någon säger något och menar det som en förolämpning, men man lyckas inte uppfatta det i stunden utan kommer på det efter två timmar eller flera dagar senare, lite sent för en comeback då!

Det är sådant britter är så härligt duktiga på.

En engelsman berättade ett roligt sådant exempel för mig en gång. Han jobbade på universitet X i England. I ett EU-projekt ingick även universitet Y från England samt ett antal universitet från andra EU-länder. De två engelska forskargrupperna var sedant gammalt inte särskilt sams och hade svårt att samarbeta. På ett möte använder en person från Y frasen "our esteemed collegues from X university", och alla utländska deltagare uppfattade det som ett uttryck för den välkända engelska artigheten. För alla engelska deltagare var det däremot en uppenbar förolämpning.

Alien skrev:Det är ju bara att klicka på din egen Profil. Där under ser du "Alla trådar som rattlelizard gjort" och så klickar du på den texten, och upp kommer alla dina trådar.

jag klickar på min profil och då står det bara registreringsinformation och profilinställningar.
Jag fattar inte var det står om inlägg man gjort

Det är lite svårt att hitta och inte uppenbart att det är klickbart. Uppe till höger hittar du:

Totalt antal inlägg: 172
[0.18% av det totala / 5.55 inlägg per dag]
Alla inlägg som rattlelizard gjort

Klicka på den sista av de raderna

ja nu såg jag det
Tack!

Jag säger inte hej/hej då lika ofta längre, det känns äckligt i munnen på något sätt, kanske har jag svårt att använda rösten?

Har sedan länge sett till att vara artig genom att hälsa och fråga hur personer jag möter mår bara för att snabbt känna mig obekväm, detta får mig att prata vidare eftersom jag inte känner när samtalet skall ta slut. Oftast blir det motparten som tittar på klockan eller på annat väldigt tydligt sätt indikerar att samtalet nog bör ta slut.

I exemplet med brödlimpan känner jag att i en sån situation vill jag ofta förklara in absurdum när jag blir ifrågasatt och den jag förklarar för avbryter och säger typ;

jaja du behöver inte förklara så...

djävla krångelknulleri
alla som fungerar får krångla till skitsaker hur i helvete mycket de vill
om jag skulle försöka reda ut de härvor de gör i mig så är det jag som är krånglig

och det är inte ens viktiga saker de tar sig sån maktattityd med
för skulle jag ta upp något som är viktigt och kanske värt att krångla om så skulle de se ut som om jag hade dragit ner byxorna och satt mig att skita mitt framför dem

*lust att slå omkring mig*

webber skrev:Har sedan länge sett till att vara artig genom att hälsa och fråga hur personer jag möter mår bara för att snabbt känna mig obekväm, detta får mig att prata vidare eftersom jag inte känner när samtalet skall ta slut. Oftast blir det motparten som tittar på klockan eller på annat väldigt tydligt sätt indikerar att samtalet nog bör ta slut.

Jag skiter oftast totalt i hur andra mår.
jag har lärt mig att fråga för att det förväntas att man vill veta hur någon man pratar med mår.

likadant om folk väcker mig på morgonen med skrik och tjat och allmänt oljud.
När jag går upp så säger någon godmorgon och då brukar det per automatik komma ett svar -vad fan är det för gott med denna morgonen?

rattlelizard skrev:

webber skrev:Har sedan länge sett till att vara artig genom att hälsa och fråga hur personer jag möter mår bara för att snabbt känna mig obekväm, detta får mig att prata vidare eftersom jag inte känner när samtalet skall ta slut. Oftast blir det motparten som tittar på klockan eller på annat väldigt tydligt sätt indikerar att samtalet nog bör ta slut.

Jag skiter oftast totalt i hur andra mår.
jag har lärt mig att fråga för att det förväntas att man vill veta hur någon man pratar med mår.

Men så är det ofta för NT också. Det hör till att fråga hur folk mår och så förväntas man svara att man mår bra, oavsett hur man egentligen mår. Fast det är olika i olika länder hur man ska svara. I italien ska man varken må bra eller dåligt, utan cosi cosi (sådär). I Sverige är det väl OK att inte svara att man mår bra, bara man inte säger att man mår dåligt.

Kvasir skrev:

rattlelizard skrev:[quote<0"webber"]Har sedan länge sett till att vara artig genom att hälsa och fråga hur personer jag möter mår bara för att snabbt känna mig obekväm, detta får mig att prata vidare eftersom jag inte känner när samtalet skall ta slut. Oftast blir det motparten som tittar på klockan eller på annat väldigt tydligt sätt indikerar att samtalet nog bör ta slut.

Jag skiter oftast totalt i hur andra mår.
jag har lärt mig att fråga för att det förväntas att man vill veta hur någon man pratar med mår.

Men så är det ofta för NT också. Det hör till att fråga hur folk mår och så förväntas man svara att man mår bra, oavsett hur man egentligen mår. Fast det är olika i olika länder hur man ska svara. I italien ska man varken må bra eller dåligt, utan cosi cosi (sådär). I Sverige är det väl OK att inte svara att man mår bra, bara man inte säger att man mår dåligt.[/quote]


Jamen var har NT lagt handboken då?
För precis när jag arbetat ut ett system för hur jag ska lösa den sociala koden så ändras spelreglerna.
Helt plötsligt ska man kunna veta vilka man ska i första hand bry sig om och hur man ska göra det.
Man säger alltid till mig att man måste ju lita på folk och inte döma på förhand.
Det slutar ju alltid med att jag blir blåst på pengar eller så.
Och då tycker alla att jag är för jävla dum som inte kunde räkna ut vilka jag ska kuna lita på eller inte.

rattlelizard skrev:Jamen var har NT lagt handboken då?

De fick den väl inprogrammerad i hjärnan direkt från fabriken antar jag.

OK.

Det bästa sättet att svara på frågan "hur mår du?"/"hur har du det?""etc:

Omtänksam och mycket artig granne: Hur är det med dej då?
Du: Ja du vet... jämna plågor.
Omtänksam och mycket artig granne: Ja, är det inte märkligt hur (något oerhört ointressant) det kan vara!
Du: Eller hur! Och jag läste i tidningen att (något precis lika ointressant hände nån helt annan stans)!

Funkar alltid! Den omtänksamma och artiga grannen tycker man är trevlig att prata med. Alltid något!

Jag brukar svara att jo, det rullar väl på, det är som vanligt, eller nåt i den stilen.

jag mår illa av tanken på hur andra mår!

Håller med kvasir i allt du säger här!

Det är lika svårt för oss andra många gånger. Speciellt om det är personer vi inte känner så väl. De vet inte hur jag reagerar och jag vet inte hur de reagerar. Så står man där som ett ufo med skägget i brevlådan.