Zombie skrev:Miljon, miljard och så vidare brukar man behandla som substantiv och skriva för sig – som man uttalar dem. De är inte så vanliga att de så att säga har hunnit slitas ner till vanliga räkneord.

Och som vi böjer dem, glömde jag tillägga. Vi säger ju [en] miljon – miljoner, men inte längre [ett] hundrad(e) – hundrad(en). Eller [ett] tusende – tusenden, för den delen, även om det ordet gömmer på en litet mer komplicerad historia.

Bror Duktig skrev:Angående "han är längre än mig/jag", så har jag hört att det numer är ok att säga "mig" och att folk har hört vettiga förklaringar till varför, men de har aldrig kommit ihåg förklaringarna och kunnat beskriva dem för mig.

Så som den meningen är återgiven ("han är längre än mig/jag") kan det mycket riktigt vara korrekt med både mig och jag.
Sammanhanget får avgöra vilket val man gör/bör göra.
– När än är preposition hamnar pronomenet därefter i objektsform –och resulterar i: mig.
– I annat fall kan ordet än stå som konjunktion, och då är det mer på sin plats med: jag.

Är "än" preposition eller konjunktion? Svaret är faktiskt nej! Ordet "än" uppför sej inte som vare sej prepositioner eller konjunktioner. Och det som bestämmer kasus är inte ordet "än" utan den jämförelse som görs i satsen. Dom båda element som jämförs bör stå i samma kasus. "Han är längre än jag, så konstnären ritade honom längre än mej." Han/jag och honom/mej, alltså. Den här regeln för andra jämförelseuttryck också. "Han är lika lång som jag, så konstnären ritade honom lika lång som mej."

Kasus har ibland betydelse för tolkningen. I "jag älskar honom mer än du" jämförs jag/du, men i "jag älskar honom mer än dej" jämförs honom/dej.

HenrikE skrev:Kasus har ibland betydelse för tolkningen. I "jag älskar honom mer än du" jämförs jag/du, men i "jag älskar honom mer än dej" jämförs honom/dej.

Wellander återger följande danska historia:

–Kan De spise mere end mig?
–Naar jeg har spist Dem, tror jeg ikke jeg kan spise mere.

HGJ skrev:

HenrikE skrev:Kasus har ibland betydelse för tolkningen. I "jag älskar honom mer än du" jämförs jag/du, men i "jag älskar honom mer än dej" jämförs honom/dej.

Wellander återger följande danska historia:

–Kan De spise mere end mig?
–Naar jeg har spist Dem, tror jeg ikke jeg kan spise mere.

För den som inte vet det kan jag förklara att "De/Dem" i danskan används som artigt tilltalspronomen, motsvarigheten till svenskans "Ni/Er".

Tallerger skrev:

HGJ skrev:

HenrikE skrev:Kasus har ibland betydelse för tolkningen. I "jag älskar honom mer än du" jämförs jag/du, men i "jag älskar honom mer än dej" jämförs honom/dej.

Wellander återger följande danska historia:

–Kan De spise mere end mig?
–Naar jeg har spist Dem, tror jeg ikke jeg kan spise mere.

För den som inte vet det kan jag förklara att "De/Dem" i danskan används som artigt tilltalspronomen, motsvarigheten till svenskans "Ni/Er".

Och spise är äta.

När det gäller "de som" och "dem som" så ska det alltid vara "dem som" om det kommer direkt efter en preposition, oavsett plats i meningen, för då är de/dem prepositionsobjekt och objektsformen (dem) är den som ska användas. Det heter alltså aldrig "till de som", "för de som", "hos de som" eller liknande.

Beträffande genitiver av ord som slutar på s-ljud, så har jag lärt mig att man ska hoppa över genitiv-s om ordets sista bokstav är -s, -x eller -z, men att man ska sätta ut genitiv-s om ordet slutar på -ce, -se eller liknande (stumt e): "Alex häst" men "Thereses häst". Man kan också sätta ut en apostrof, för tydlighets skull, men inte enligt engelskt mönster utan enligt mönstret "Staden Gobagos' borgmästare". I exemplet klargör apostrofen att staden heter Gobagos också i grundform, inte Gobago.

Tallerger skrev:När det gäller "de som" och "dem som" så ska det alltid vara "dem som" om det kommer direkt efter en preposition, oavsett plats i meningen, för då är de/dem prepositionsobjekt och objektsformen (dem) är den som ska användas. Det heter alltså aldrig "till de som", "för de som", "hos de som" eller liknande.

Går det inte att argumentera att "de" inte är pronomen utan bestämd artikel, och att "till de som" kan ses som en förkortning av "till de personer som"?

Mats skrev:

Tallerger skrev:När det gäller "de som" och "dem som" så ska det alltid vara "dem som" om det kommer direkt efter en preposition, oavsett plats i meningen, för då är de/dem prepositionsobjekt och objektsformen (dem) är den som ska användas. Det heter alltså aldrig "till de som", "för de som", "hos de som" eller liknande.

Går det inte att argumentera att "de" inte är pronomen utan bestämd artikel, och att "till de som" kan ses som en förkortning av "till de personer som"?

Nu reagerar jag känslomässigt... men.. Nej

Mats skrev:

Tallerger skrev:När det gäller "de som" och "dem som" så ska det alltid vara "dem som" om det kommer direkt efter en preposition, oavsett plats i meningen, för då är de/dem prepositionsobjekt och objektsformen (dem) är den som ska användas. Det heter alltså aldrig "till de som", "för de som", "hos de som" eller liknande.

Går det inte att argumentera att "de" inte är pronomen utan bestämd artikel, och att "till de som" kan ses som en förkortning av "till de personer som"?

Man har argumenterat för det, ja. Se t.ex. slutet av detta inlägg. (Jag har för mig att frågan även har tagits upp någonstans i någon annan tråd.) Att tolka in ett underförstått personer eller motsvarande ord går väl olika bra beroende på sammanhanget. Språkrådet menar rentav att en sådan tolkning ibland är nödvändig:

http://www.spraknamnden.se/sprakladan/ShowSearch.aspx?id=id=35916;objekttyp=lan

fråga
Hur heter det: "Ditt företag var ett av de/dem vi besökte."
svar
Det heter "Ditt företag var ett av de vi besökte."
Här är det inte fråga om personliga pronomen utan om den bestämda artikeln, som alltid är oböjlig. Att det är fråga om den bestämda artikeln ser man genom att det är mycket lätt att underförstå ordet företag efter ordet de: "Ditt företag var ett av de företag vi besökte."

Språkrådets uppfattning går på tvärs mot vad Wellander skrev år 1939 (första upplagan av Riktig svenska, s. 367f):

Utrymme finnes för flera lärjungar än de som redan intagits (skriv dem).

År 1973 hade Wellander dock närmast sig den åsikt som Språkrådet senare skulle komma att uttrycka (fjärde upplagan av Riktig svenska, s. 188):

Utrymme finns för fler elever än de som redan intagits – skriv hellre dem, men de är möjligt därför att elever kan underförstås.

Utrymme finns för fler än dig. Fler än du får plats.
De båda element som jämförs bör stå i samma kasus. Alltså:
Utymme finns för fler än dem som intagits. Fler än de som intagits får plats.