Har aldrig talat med en psykolog då jag anser att det är trams. Förstår du hur nt's tänker, eller en schizofren? Förmodligen inte. Du kan gissa men aldrig förstå exakt hur någon annan känner.

Kaosprinsessa skrev:

Levande skrev:Du borde lära dig teckenspråk. Barndomsdöva tänker också i bilder, färger och former. Många av dem är dåliga på att uttrycka sig på svenska eftersom ljudspråk är svåra att behärska när man inte tänker i ljud (även om man gått 14 år i grundskola med fokus på svenska) men när de får teckna, då lossnar det fullständigt.

Det kanske blir likadant för dig?

Jag kan faktiskt lite lite teckenspråk. Fick lära mig det som liten då de trodde jag var döv. Har försökt lära mig nu som vuxen, men mår för kasst för att riktigt orka lära mig. Men jo det är betydligt enklare än att prata och skulle hellre göra mig förstådd på det sättet.

Någon dag, kanske. Jag har själv gått i terapi både på teckenspråk och svenska. Båda språken har sina begränsningar.

Hoppas du träffar rätt person dit du kommer nu och att du känner att samspelet lossnar med den nya terapeuten.

Apropå språk. MAC datorn och Windows kunde prata via Ethernet.. men när budkskapet kom fram blev det ändå gibberissch
(borde illustrera situationen något)

Someone skrev:Har aldrig talat med en psykolog då jag anser att det är trams. Förstår du hur nt's tänker, eller en schizofren? Förmodligen inte. Du kan gissa men aldrig förstå exakt hur någon annan känner.

Möter du någon psykolog som påstår att denne förstår exakt hur du känner eller tänker utan att du själv förklarat det exakt så som du känner eller tänker så får du kila vidare.

Men vi bör fråga oss om hur vi definierar begreppet 'FÖRSTÅ' i detta sammanhang. Att tänka sig in i är inte alltid samma som förstå, att förstå är inte alltid samma som att känna med osv.

Det är väl bra att du klarar dig utan psykolog, man går inte till en psykolog i onödan eller om man anser att det är trams. Vidareutveckla gärna vad som är "trams", risken att du felbedömt hela området verkar synnerligen övervägande om du enkelt viftar bort det hela som "trams".

KaosPrinsessa skrev:Sen behöver man ju hitta en som har kunskap om de diagnoser man har.
På senare tid har jag haft otroligt mkt otur och bara blivit runtskickad. Men nu står jag i kö till ett ställe som tar emot "svåra/komplicerade fall" och har tydligen många med NPF. En jag känner går där och vi har liknande diagnoser och hon tycker de är jättebra där.

Själv tror jag inte på diagnoser. Inte så länge någon inte kan berätta för mig vad jag har för svårigheter så att jag kan jobba med dem.

Jag tror det är bäst om de vet så lite som mjöligt. Min erfarenhet är att de som tror sig veta något om AS bara har massa förutfattade meningar och tänker enligt något slags standardmodeller vilket inte stämmer in på den enskilde individen. Det gäller att hitta någon som möter en där man är och ser en för vem man är.

plåtmonster skrev:Det som är problemet är väl att psykologen försöker känna andra såsom den känner sig själv och går i tankebanor enligt NT modellen som blir pannkaka för AS funktion. Det krävs kontinuerlig tankemöda för att sätta sig in i en annan modell än den man har själv. Jag tror inte många psykologer gör detta.
(eller Psykiatriker men de tänker väl i piller )

Jag tror inte vi med den här diagnosen är så särskilt annorlunda mot andra. Det tror jag är en myt. Det är en uppfattning som skapas hos oss själva och vår omgivning. Det handlar om individen, inte diagnosen. AS kan aldrig förklara alla problem. Det handlar alltid om en serie av olika faktorer som samverkat.

KaosPrinsessa skrev:men det brukar inte hjälpa andra att förstå mig, för tydligen tänker jag så annorlunda att andra inte hänger med när jag ska förklara.

Ja, det där är ju typiskt. Men då måste det ju finnas saker som ligger bakom. Du har ständigt fått uppleva detta att ingen förstår. Att tänka annorlunda är ju egentligen något positivt. Något att vara stolt över. Själv tenderar jag t.ex. att tvångsmässigt förklara allting. Men jag vet att det beror på att jag är rädd för missförstånd, rädd för att bli övergiven och de känslor av inte duga som jag är detta framkallar osv.

KaosPrinsessa skrev:Åh herregud! Det är ju typ vad jag får/månad. Skulle aldrig ha råd med privat vård

Jag får nåt sånt över efter att ha betalt hyran, ja. Så visst går man med minus. Och nej, jag har inte råd med det alls, men anser det vara värt det ändå.

KaosPrinsessa skrev:Jag kan faktiskt lite lite teckenspråk. Fick lära mig det som liten då de trodde jag var döv. Har försökt lära mig nu som vuxen, men mår för kasst för att riktigt orka lära mig. Men jo det är betydligt enklare än att prata och skulle hellre göra mig förstådd på det sättet.

Aha, men det kanske kan förklara saker. Då behöver du kanske gå tillbaka till tidiga barndomen och ta reda på hur du utvecklades där. När det gäller mig själv är jag t.ex. säker på att anknytningen inte fungerat. Men det återstår att ta reda på. Men teckenspråk är säkert hur som helst utvecklande att lära sig. Jag har själv varit inne på den tanken många gånger.

Palindromus skrev:kan berätta för mig vad jag har för svårigheter så att jag kan jobba med dem.

Jag tror det är bäst om de vet så lite som mjöligt. Min erfarenhet är att de som tror sig veta något om AS bara har massa förutfattade meningar och tänker enligt något slags standardmodeller vilket inte stämmer in på den enskilde individen. Det gäller att hitta någon som möter en där man är och ser en för vem man är.

Instämmer.

Palindromus skrev:Själv tror jag inte på diagnoser. Inte så länge någon inte kan berätta för mig vad jag har för svårigheter så att jag kan jobba med dem.

Jag tror det är bäst om de vet så lite som mjöligt. Min erfarenhet är att de som tror sig veta något om AS bara har massa förutfattade meningar och tänker enligt något slags standardmodeller vilket inte stämmer in på den enskilde individen. Det gäller att hitta någon som möter en där man är och ser en för vem man är.

Jag anser att mina diagnoser passar bra på mig och de jag haft kontakt med på något sätt och som haft kunskap om NPF-diagnoser har alla varit bättre än de som inte haft det.

KaosPrinsessa skrev:Jag anser att mina diagnoser passar bra på mig och de jag haft kontakt med på något sätt och som haft kunskap om NPF-diagnoser har alla varit bättre än de som inte haft det.

Samma här. Den terapeut jag har kan inget om NPF och är ett stolpskott. Hon fattar ingenting för hon kan inte förstå att jag fungerar annorlunda än neurotyper.

Jag var hos en läkare - smått berömd forskande läkare!! - som efter 20 minuters samtal utan att se något problem förkunnade: "Jag förstår PRECIS hur du HAR det!"
Och nu kommer det värsta...
När jag försiktigt invänder att
- Jag tror nog ingen kan förstå precis hur någon annan har det...
så svarar han upprört
- Men i så fall är det ju fullständigt meningslöst att vi sitter här!!

Vad sägs om en psykolog som arbetar med Attwoods metoder? Finns det någon sådan i Sverige?

gadas skrev:Jag var hos en läkare - smått berömd forskande läkare!! - som efter 20 minuters samtal utan att se något problem förkunnade: "Jag förstår PRECIS hur du HAR det!"
Och nu kommer det värsta...
När jag försiktigt invänder att
- Jag tror nog ingen kan förstå precis hur någon annan har det...
så svarar han upprört
- Men i så fall är det ju fullständigt meningslöst att vi sitter här!!

Sådant är ingalunda unikt för personer med en AS-diagnos. http://www.terapisnack.com/topic/vad-go ... psykologen

milve skrev:Vad sägs om en psykolog som arbetar med Attwoods metoder? Finns det någon sådan i Sverige?

Inte en aning.

---

Förstår sig aspies på psykologi?

milve skrev:Vad sägs om en psykolog som arbetar med Attwoods metoder? Finns det någon sådan i Sverige?

Vad i hans arbetssätt avser du med "Attwoods metoder"?

earlydayminer skrev:Förstår sig aspies på psykologi?

Bra fråga.
Det är nog lika stor spridning där, som det är för psykologernas aspergerinsikter.
Många liknande brister också: grava generaliseringar, svartvitt tänkande, oklar kommunikation, ovilja att ta till sig ny information ... (Mer?)

Vi som är intresserade av Asperger och psykologi, kanske kan bidra med kunskap till båda sidor, i den mån de vill det.
På lång sikt tycker jag det vore bra om fler öppna aspergare utbildade sig till psykologer och liknande yrken, så att aspergererfarenheter ev. kunde komma till användning bättre och aspergarna kunde få betalt när de hjälper andra aspergare.

TORatANDET: Medhåll. Jag söker mig mot det hållet och främst kognitiv psykologi, inlärningspsykologi och neuropsykologi. Skulle vilja framställa olika inlärningsmodeller m m för barn som har det jobbigt i skolan och med den linjära lärostrukturen som finns. Fast det är väl kanske mer en resursfråga med specialpedagoger och allt vad det är som "kostar". Det är inget nytt att vi använder oss av olika delar i hjärnan för att lära oss saker. Däremot skulle jag med en bra grund, bra utbildning och gediget arbete kanske sätta fart på systemet ytterliggare. Förhoppningsvis blir man även alltmer öppen under tiden som man är seriös med sin utbildning och verkligen är hängiven till öppenhet.

TORatANDET skrev:

milve skrev:Vad sägs om en psykolog som arbetar med Attwoods metoder? Finns det någon sådan i Sverige?

Vad i hans arbetssätt avser du med "Attwoods metoder"?

Det metoder som han presenterar i sin forskning och i sin litteratur.

earlydayminer skrev:Jag söker mig mot det hållet och främst kognitiv psykologi, inlärningspsykologi och neuropsykologi.

Det gillar jag också. För mig även: KBT, positiv psykologi och en del inom kommunikation.
Maila mig om du vill ses någon gång.

earlydayminer skrev:Skulle vilja framställa olika inlärningsmodeller m m för barn som har det jobbigt i skolan och med den linjära lärostrukturen som finns.

Det låter intressant. Jag tror iofs att social och fysisk miljö i skolan är väl så viktigt, och motivation. Men det kanske man kan få in i modellen?
Jag skulle vilja bidra till att lära aspergare psykologi som gör mycket stor positiv skillnad. För det kan inte de flesta psykologer.

Jag måste få säga det igen: NEEEEJ!!! Psykologer förstår inte aspies. Möjligtvis en och annan som är mycket duktig på individavläsning, men inte den generelle psykologen. Inget i deras utbildning hjälper dem heller.

Är det inte det ena felet på dem, så är det det andra.

Min nuvarande är bra, men kräver tydligen snabbare framsteg än jag klarar. Jag måste få perspektiv och reflektera i MIN EGEN TAKT!!!

Andra har varit bättre på just det, men totalt kass på allt annat och då är de totalt meningslösa.

Vad är det i psykologin som gör positiv skillnad för aspergare?

plåtmonster skrev:Om du haft samtal med psykolog. Upplever du att dom förstår hur en aspie fungerar?, eller är det som att få en 1800-tals person att förstå månfärder? (om de kommit över "sjukdomsstadiet")

Månfärd om de inte själva har störning inom autismspektrat.

TORatANDET: Sure thing.

Bror Duktig: Om du lägger fram tillräckligt med belägg för det där stora NEJ:et så kanske jag funderar på om det finns en uns av sanning i det. Det framstår mer som att det är av personlig erfarenhet och du är bara riktigt stönig. Är du grundmodellen av en aspergare? Ursäkta, men det är nog snarare så att det är individen och hur aspergers syndrom är i kombination med individen som psykologen inte förstår än aspergers syndrom i sig. Behövs mer information för adekvat behandling för individer inom autismspektrumet? JA. Behövs det generellt sett? JA. Du är hård i din kritik och det framstår inte som det är grundat i annat än personlig erfarenhet. Det kan vara en god idé att uttrycka ditt missnöje med måtta för att inte skrämma sårbara individer.

Vi är av komplex natur, människans psyke är av komplex natur. Det är inget man bara lär sig förstå (psykolog eller inte) och man är aldrig fullständigt nöjd med något. Tillfreds, till viss del - men aldrig fullständigt nöjd. Om man är det är det vid exceptionellt få tillfällen, samtidigt som man kan ha ett kort ögonblick av känslan eller tillståndet.

Trist att du träffar psykologer som inte passar dig. Gör saker i din egen takt och klara dig på egen hand om du inte trivs. Har du framfört dina klagomål till psykologen?

Early

Ja, det är egen erfarenhet.

Tycker ni här att psykologer generellt förstår sig på den generelle aspergaren? Jag hör så mycket dumt sägas, så jag undrar om någon psykolog passar någon aspergare. Eller, 4 av 5 psykologer tror att om en aspergare övertolkar, så har den inga problem med att tolka andra. Denna och liknande generaliseringar hoppar likt grodor ur munnen på dem.

Jag har träffat otroligt många psykologer genom åren, och bara två har fattat lite grann. Den ena förlorade jag för att jag flyttade och nya kommunen inte ville betala bara för att jag fick bra terapi som höll på att ta mig ur min svåraste ätstörningssvacka - hellre dö tydligen.

Andra är den jag har nu. Han tycker att när jag fick bakslag på ätstörningen, och dessutom var icke pratsam två gånger efter nyår då jag hade serotoninbaksmälla på något sätt, så kan jag lika gärna sluta.

Däremot tycker jag att aspergare BEHÖVER psykologer. Bra sådana! Vi måste inte nå framsteg, vårt AS är ju medfött. Däremot ger det så otroligt mycket att ha någon att bolla med, få sätta ord på kaotiska tankar, slippa överösa släkten med sitt elände, känna att man har en "ventil" som det heter o.s.v. Kravlöst, eftersom det här behovet kan finnas alldeles oavsett psykisk sjukdom eller framsteg.