Frimodig skrev:Men Alien förklarade att det är moderatorernas ansvar att skydda deltagare. Så jag lägger mig inte i.

Lennart Frimodig

LordNelson skrev:Jag tänkte kanske mer att man får leva med konsekvenserna av ha fört diskussionen. Men förstår du mådde dåligt efteråt och inte kunde tänka dig en sådan vändning.
Den som varit här längre vet väl kanske mer om hur enskilda medlemmar reagerat tidigare och vilka tår som är ömma.

Frimodig skrev:
Men Alien förklarade att det är moderatorernas ansvar att skydda deltagare. Så jag lägger mig inte i.


Lennart Frimodig

Såg du frågat tidigare så jag gav en lösning.

Gafsan skrev:

Frimodig skrev:Jag tror socialt samspel är en träningsgrej.
Man ger sig ut i helvetet, går hem och försöker reda ut vad som hände.

Det är praktiskt om man tänker lite bättre.

Sen handlar det väsentligen om att tvinga andra att respektera en. Man ger små signaler som visar att man ser igenom dem.

Att det är en fråga om träning håller jag helt och hållet med om (särskilt för oss som saknar naturlig fallenhet för socialt samspel. I brist på talang så får man öva desto mera.)

Men om man är ute efter att bli betraktad som någorlunda sympatisk (det sociala samspelet brukar bli tämligen otrevligt om andra tycker att man är osympatisk) så tror jag att man bör undvika att tvinga sina medmänniskor till något öht och jag tror inte heller att folk reagerar positivt om man får dem att känna sig genomskådade.

Att bete sig på ett sätt som naturligt inger respekt är bättre än att försöka tvinga fram respekt (det fungerar fö aldrig - respekt kan bara förtjänas, aldrig tvingas fram), och att ha som målsättning att förstå andra är bättre än att försöka genomskåda dem.

KrigarSjäl skrev:En del verkligheter är verkligare än andra iom att en del situationer är helt arrangerade.

KrigarSjäl skrev:Uppmuntra till självmord. Är det någon som gjort det här eller vad?

peppelin skrev:

Gafsan skrev:

Frimodig skrev:Jag tror socialt samspel är en träningsgrej.
Man ger sig ut i helvetet, går hem och försöker reda ut vad som hände.

Det är praktiskt om man tänker lite bättre.

Sen handlar det väsentligen om att tvinga andra att respektera en. Man ger små signaler som visar att man ser igenom dem.

Att det är en fråga om träning håller jag helt och hållet med om (särskilt för oss som saknar naturlig fallenhet för socialt samspel. I brist på talang så får man öva desto mera.)

Men om man är ute efter att bli betraktad som någorlunda sympatisk (det sociala samspelet brukar bli tämligen otrevligt om andra tycker att man är osympatisk) så tror jag att man bör undvika att tvinga sina medmänniskor till något öht och jag tror inte heller att folk reagerar positivt om man får dem att känna sig genomskådade.

Att bete sig på ett sätt som naturligt inger respekt är bättre än att försöka tvinga fram respekt (det fungerar fö aldrig - respekt kan bara förtjänas, aldrig tvingas fram), och att ha som målsättning att förstå andra är bättre än att försöka genomskåda dem.

Jag tycker du har alldeles rätt Gafsan! Respekt får man om visar empati och genuint intresse av andra människor. Rent intellektuellt vet jag hur jag vill vara, men har det svårt att få till det praktiskt. Att få vara delaktig i sociala sammanhang byggd på empati, ödmjukhet och rätt slags respekt är något jag längtar efter.

//fred och kärlek!

Frimodig skrev:Intressant. Jag har nog aldrig upplevt att jag blivit respekterad när jag försökt visa empati och genuint intresse för andra människor. Men erfarenhet är att de betraktat mig som en tönt som man kan driva med när det faller sig.

Däremot, när jag är mig själv och ställer frågor som visar att jag fattar lite mer, då får jag respekt.

Lennart Frimodig

Gafsan skrev:

Frimodig skrev:Intressant. Jag har nog aldrig upplevt att jag blivit respekterad när jag försökt visa empati och genuint intresse för andra människor. Men erfarenhet är att de betraktat mig som en tönt som man kan driva med när det faller sig.

Däremot, när jag är mig själv och ställer frågor som visar att jag fattar lite mer, då får jag respekt.

Lennart Frimodig

Jag gör nog bådadera. Jag är mig själv, visar andra respekt och visar mitt genuina intresse genom att ställa intelligenta frågor (tja, så intelligenta jag kan iaf *s*)

Gafsan skrev:

Rest is best skrev:Tack så mycket för ditt svar Gafsan! Som jag förstår dig så har du utvecklats socialt mycket av rent eget intresse och engagemang. Kan du rekommendera mig någon särskild bok av Henrik Fexeus?

Hmm, nu minns jag ju bara vad en av hans böcker heter: "Alla får ligga", den handlar helt enkelt om hur man raggar... det kan ju vara bra att veta och hursomhelst så är det mesta av det som står i boken även tillämpligt i andra situationer. Den boken ger helt enkelt väldigt konkreta tips och råd för hur man bör (och inte bör) bete sig för att framstå som sympatisk och attraktiv.

Rest is best skrev:Hej! En av de saker som jag och förmodligen, säkerligen, miljoner människor, lidit mest av, som har med den här diagnosen Asperger att göra, är socialt samspel och kommunikation med andra människor. Själv har jag prövat att läsa och följa uppdrag i The Game, vilket varit både lärorikt och roligt då jag ser att jag har kunnat ersätta vissa beteende men andra. Jag har inte varit ett totalt offer för min kontakträdsla och blyghet, jag har faktiskt kunnat ersätta det med att börja prata med tjejer.

Men det jag känner är att det är ett ständigt jobb att utveckla förmågan att kommunicera med andra människor och jag spänner mig psykiskt av att hela tiden känna stress över att jag måste ändra mitt beteende för att uppnå det jag vill ha. Så jag tänkte höra med er här om ni lyckats utveckla er sociala samspelsförmåga utan stress och med avslappning och kanske också om ni har erfarenhet av psykiatrisk medicin som kan hjälpa för detta. Jag kan tänka mig att medicin för ökad koncentration och uppmärksamhet kan förbättra även det sociala samspelet med andra för mig som har asperger.

Men vad tror ni och vad har ni för erfarenhet av medicin för att överbrygga svårigheter i socialt samspel+ vägar att utveckla socialt samspel utan stress och med avslappning, frihet och glädje istället. Varma hälsningar till alla här : - )

Gafsan skrev:Jag har funderat lite över det här med att vara "hårdkokt", kräva respekt etc kontra att vara snäll och trevlig. Om nu världen ÄR fientlig och läskig, då känns det faktiskt extra viktigt att andra uppfattar mig som vänligt inställd och en potentiell allierad. Om andra ser mig som värd att behandla trevligt är det ju mycket bättre än om de ser mig som en fiende eller bara totalt ovidkommande!

Om man ska vara tuff nog att skrämma alla andra till underkastelse så måste man ju vara inte bara tuff utan TUFFAST. Annars finns det alltid en större och starkare alfa-typ i den sociala hierarkin och ju större hot du utgör mot henom, desto mera grundligt mosad kommer du att bli.