Jag har under flera år haft ett minst sagt stormigt förhållande med en kille. Vi har bla. haft stora kommunikationsproblem. Nu tror han att han kommit på vad det är för ”fel” (hans ord) på honom. Han tror att han har aspergers, och jag kan inte annat än hålla med honom efter att jag under en veckas tid läst på om detta.

Just nu har vi inte varit tillsammans på några månader för vi gör varandra olyckliga, samtidigt som vi så gärna vill vara tillsammans. Jag lämnade honom för att relationen var ohållbar för oss båda som den var. Men nu med denna misstanken har hoppet börjat spira hos mig att vi skulle kunna få fason på det, få hjälp. Om hans problem med allt från att visa förståelse för mina känslor till att lägga tvätten i tvättkorgen beror på att han har aspergers betyder det ju att han inte är en totalt egocentrisk, lat idiot utan att han inte rår för det.

Men jag vill för han skull inte ta upp den här förhoppningen jag har, om att vi skulle kunna få det att fungera, med honom förrän jag känner mig någorlunda säker på att jag skulle klara av den typen av relation som det innebär.

Jag tänker att här finns ju många som har aspergers som lever med diagnosfria personer och säkert även en del diagnosfria personer som har ett förhållande med någon med aspergers. Jag behöver er hjälp!

Vad har ni för erfarenheter?
Vad möte ni för svårigheter och på vilka områden fick ni tänka om för att det skulle fungera?
Hur har ni kompromissat och löst problem i vardagen och på det känslomässiga planet?
Hur det fungerar för er med sociala situationer, familj, barn?
Hur fungerar vardagslivet?

Hur är det att leva med någon som har aspergers?

Jag förstår att det är olika från relation till relation, men det är era erfarenheter jag är ute efter. Det skulle hjälpa mig att bilda mig en uppfattning. Allt ni kan tänka er att berätta om er själva och era relationer är till hjälp!

Hej Ofelia, och välkommen till forumet! Jag är en 39-årig frånskild trebarnsmamma med AS-diagnos, och även mina barns far (alltså min f.d. man) hade starka AS-egenskaper (även om han aldrig blivit utredd eller öht uppfattat att han själv hade några problem).

Min uppfattning är att man kan vara en lat, egocentrisk idiot med eller utan AS. D.v.s. att man har AS är verkligen ingen garanti för att man INTE är lat eller egocentrisk.

Jag har AS och är det något jag INTE är så är det lat eller egoistisk. Jag vill att jag själv, och andra, ska ha det bra. Jag kanske inte alltid är så duktig på att förstå vad folk vill, men när jag fattar det så fixar jag det. Om någon säger att de vill något så försöker jag ju ordna så att de får som de vill. Mitt ex däremot var mera av den sorten att han ifrågasatte allt som alla andra sa och ignorerade andras önskemål och behov in i det längsta. Det han själv ville ha fanns det alltid utrymme för, andras önskemål var bara "orealistiska".

Tyvärr så kan ingen annan än du veta vilken sorts aspergare din partner är (om han har AS). Kanske är han en hjälpsam och snäll kille som bara har igångsättningssvårigheter och/eller kommunikationssvårigheter. Eller så är han en lat, egoistisk mansgris som aldrig frivilligt kommer att lyfta ett finger för att underlätta för någon annan. Eller så finns han någonstans mittemellan ytterligheterna.

För egen del tycker jag att det funkar bra att ha barn. Jag älskar dem och mår bra av den inrutning det innebär av livet att ha barn. Det blir förutsägbart och bra då. Jag tror också att jag är en bra förälder, jag försöker se till barnens behov och ge dem det som de behöver. Mitt ex däremot har upprepade gånger uttryckt att han tycker att det är ett helvete att leva med småbarn. Han är extremt överkänslig mot ljud och ljus och allt som hindrar honom från att sova eller sitta vid datorn så mycket som han vill och då är det klart att livet som småbarnsförälder inte är optimalt för honom.

Vi lyckades som sagt aldrig kompromissa, av det enkla skälet att mitt ex ansåg att det fanns två sätt att se på livet: hans sätt, eller det orealistiska.

Det här var kanske inte något klargörande eller upplyftande svar, men det är iaf min erfarenhet. Fråga gärna mer om du vill.

Gafsan skrev:Min uppfattning är att man kan vara en lat, egocentrisk idiot med eller utan AS. D.v.s. att man har AS är verkligen ingen garanti för att man INTE är lat eller egocentrisk.

+1


Jag har Asperger och hade ett 11,5 år långt förhållande med en NT kvinna. Jag skötte oftast tvätten och det mesta andra.

Jag har dock mild Asperger vad jag vet. Jag kan knyta mina skor och sånt dära dådå.

treeman skrev:Jag har dock mild Asperger vad jag vet. Jag kan knyta mina skor och sånt dära dådå.

Men kan du knyta NÅGON ANNANS SKOR, på ett pedagogiskt sätt (d.v.s. med en spegelvänd rosett)??

Detta kanske var aningen OT men som AS-förälder stöter man hela tiden på svårigheter som man inte vet om andra också har.... jag tycker iaf att det är ursvårt att göra spegelvända rosetter.

treeman skrev:Jag kan knyta mina skor och sånt dära dådå.

HAHAHA! Treeman!

Gafsan skrev:Detta kanske var aningen OT men som AS-förälder stöter man hela tiden på svårigheter som man inte vet om andra också har.... jag tycker iaf att det är ursvårt att göra spegelvända rosetter.

Jag knöt en flickväns kängor ibland, hon jag nämner ovan, fast jag vet inte om rosetten var spegelvänd. När man kommer längst upp så knyter man väl bara en rosett?

Själv har jag Asperger med grava igångsättningsproblem. Jag har boendestöd som kommer till mig 3 dar i veckan för att sätta igång mig så jag får saker gjorda. Det är inte alltid av lathet man inte får saker utförda alltså. Egocentrisk är jag inte. Tvärtom skulle jag påstå. Men det finns säkert individer med Asperger som är både lata och egofixerade men det har inget med diagnosen att göra utan det är någon brist i personligheten istället.

treeman skrev:Jag knöt en flickväns kängor ibland, hon jag nämner ovan, fast jag vet inte om rosetten var spegelvänd. När man kommer längst upp så knyter man väl bara en rosett?

Ja, fast den kan ju vara vänd åt två olika håll. Själv gör jag öglorna med vänsterhanden. Så om jag står framför ett barn och knyter hens skor så blir ju öglorna åt höger ur henoms synvinkel.

Gafsan:

Tack =)

"Min uppfattning är att man kan vara en lat, egocentrisk idiot med eller utan AS. D.v.s. att man har AS är verkligen ingen garanti för att man INTE är lat eller egocentrisk."

Haha, det är sant =) Egentligen är han väll inte lat och egocentrisk. Det tror jag inte. Men vad annat skulle jag tro när han tex. inte konsekvent kan lägga använda kläder i tvättkorgen trots upprepade förmaningar om detta från min sida?

Jag vet att han vill väldigt gärna att det ska fungera för oss. Han vill att jag ska vara lycklig och när jag då inte har vart det eller han har gjort mig besviken av någon anledning så har vi väll fastnat i en ond cirkel där han blir svårtillgänglig och lättirriterad, vilket gör mig än mer olycklig och tillslut irriterad och sen eskalerar det ju bara tills det blivit pankaka av alltihop

Gafsan skrev:

treeman skrev:Jag har dock mild Asperger vad jag vet. Jag kan knyta mina skor och sånt dära dådå.

Men kan du knyta NÅGON ANNANS SKOR, på ett pedagogiskt sätt (d.v.s. med en spegelvänd rosett)??

Detta kanske var aningen OT men som AS-förälder stöter man hela tiden på svårigheter som man inte vet om andra också har.... jag tycker iaf att det är ursvårt att göra spegelvända rosetter.

DET tycker jag också! =P Samt att knäppa en dragkedja på någon annan...

Ofelia skrev:Men vad annat skulle jag tro när han tex. inte konsekvent kan lägga använda kläder i tvättkorgen trots upprepade förmaningar om detta från min sida?

Du är mer "Aspergeraktig" över tvättkorgen än vad han är.


Aspergare är generellt konsekventa med rutiner. Dock kan man ha ADHD samtidigt då blir det lite annorlunda. Då kan sockar ligga i toalettstolen, i hamsterburen, i tvättkorgen och hemma hos okända kvinnor.

Ofelia skrev: Men vad annat skulle jag tro när han tex. inte konsekvent kan lägga använda kläder i tvättkorgen trots upprepade förmaningar om detta från min sida?

Det har inget med diagnosen att göra. Han är karl och då funkar inte den detaljen. Dom flesta killar gör så.

kullan skrev:Själv har jag Asperger med grava igångsättningsproblem. Jag har boendestöd som kommer till mig 3 dar i veckan för att sätta igång mig så jag får saker gjorda. Det är inte alltid av lathet man inte får saker utförda alltså. Egocentrisk är jag inte. Tvärtom skulle jag påstå. Men det finns säkert individer med Asperger som är både lata och egofixerade men det har inget med diagnosen att göra utan det är någon brist i personligheten istället.

Jag upplevde honom som irriterade lat och ointresserad av att hjälpa till förut, innan någon av oss ens haft en tanke på att det kunde ligga en diagnos bakom hans oförmåga att hjälpa till =) Han är inte lat i övrigt å får saker utförda.

Men detta med att igångsättningsproblem är nog något han verkligen har.

treeman skrev:

Ofelia skrev:Men vad annat skulle jag tro när han tex. inte konsekvent kan lägga använda kläder i tvättkorgen trots upprepade förmaningar om detta från min sida?

Du är mer "Aspergeraktig" över tvättkorgen än vad han är.


Aspergare är konsekventa med rutiner.

Jag brukar beskriva mig sjäv som ordningsam utan att vara pedant Jag kan stå ut med att hitta hans 4åriga dotters kläder lite här å var i huset, men att hitta lika många av hennes som av hans plagg mellan kuddarna i soffan när man städar är inte okej =P

Ofelia skrev:

treeman skrev:

Ofelia skrev:Men vad annat skulle jag tro när han tex. inte konsekvent kan lägga använda kläder i tvättkorgen trots upprepade förmaningar om detta från min sida?

Du är mer "Aspergeraktig" över tvättkorgen än vad han är.


Aspergare är konsekventa med rutiner.

Jag brukar beskriva mig sjäv som ordningsam utan att vara pedant Jag kan stå ut med att hitta hans 4åriga dotters kläder lite här å var i huset, men att hitta lika många av hennes som av hans plagg mellan kuddarna i soffan när man städar är inte okej =P

Han skulle kunna ha Asperger och ADHD som jag skrev ovan. Då kan det bli hur stökigt som helst.

Aspergare har ofta en egen ordning också som inte andra förstår. Tex skulle en Aspergare kunna ha sina rena underkläder i en soppåse under diskbänken alltid. För andra ser det skumt ut men för Aspergaren ser det helt normalt ut.

Likaså ett skrivbord som ser ut som kaos kan för Aspergaren vara i total ordning, det ska stå en krukväxt ovanpå alla räkningar och sådär.

Ofelia skrev:DET tycker jag också! =P Samt att knäppa en dragkedja på någon annan...

Ja, eller att klä på barn fingervantar... det kan jag bara göra bakifrån, d.v.s. om jag står bakom barnet. Om jag försöker trä på fingervantarna när jag står mittemot barnet så går det bara inte.

kullan skrev:

Ofelia skrev: Men vad annat skulle jag tro när han tex. inte konsekvent kan lägga använda kläder i tvättkorgen trots upprepade förmaningar om detta från min sida?

Det har inget med diagnosen att göra. Han är karl och då funkar inte den detaljen. Dom flesta killar gör så.

Ja, jo.. sant =) men de flesta killar brukar ju även bättra sig om man blir irriterad på dem. Sen handlar det inte bara om tvätt i tvättkorgen utam om allt annat som bör skötas hemma, särskilt om man har barn =)

treeman skrev:

Ofelia skrev:

treeman skrev:
Du är mer "Aspergeraktig" över tvättkorgen än vad han är.


Aspergare är konsekventa med rutiner.

Jag brukar beskriva mig sjäv som ordningsam utan att vara pedant Jag kan stå ut med att hitta hans 4åriga dotters kläder lite här å var i huset, men att hitta lika många av hennes som av hans plagg mellan kuddarna i soffan när man städar är inte okej =P

Han skulle kunna ha Asperger och ADHD som jag skrev ovan. Då kan det bli hur stökigt som helst.

Aspergare har ofta en egen ordning också som inte andra förstår. Tex skulle en Aspergare kunna ha sina rena underkläder i en soppåse under diskbänken alltid. För andra ser det skumt ut men för Aspergaren ser det helt normalt ut.

Likaså ett skrivbord som ser ut som kaos kan för Aspergaren vara i total ordning, det ska stå en krukväxt ovanpå alla räkningar och sådär.

Det låter lite som han de. Han har saker högt å lågt.. vissa saker har han ordning på var de är, men större delen av hans prylar vet han inte var de befinner sig nånstans..

Ofelia skrev:

kullan skrev:

Ofelia skrev: Men vad annat skulle jag tro när han tex. inte konsekvent kan lägga använda kläder i tvättkorgen trots upprepade förmaningar om detta från min sida?

Det har inget med diagnosen att göra. Han är karl och då funkar inte den detaljen. Dom flesta killar gör så.

Ja, jo.. sant =) men de flesta killar brukar ju även bättra sig om man blir irriterad på dem. Sen handlar det inte bara om tvätt i tvättkorgen utam om allt annat som bör skötas hemma, särskilt om man har barn =)

Jo jag förstår.

Har redan fått lite bättre inblick =) Är det någon mer som har något att bidra med så blir jag glad =)

Ofelia skrev:Har redan fått lite bättre inblick =) Är det någon mer som har något att bidra med så blir jag glad =)

Ge honom en dask på stjärten och säg åt honom att sluta lägga kallingar under soffdynorna. Ibland får man ryta till rejält för att folk ska fatta.

Du vill inte se mer skit i soffan och därmed basta!

treeman skrev:

Ofelia skrev:Har redan fått lite bättre inblick =) Är det någon mer som har något att bidra med så blir jag glad =)

Ge honom en dask på stjärten och säg åt honom att sluta lägga kallingar under soffdynorna. Ibland får man ryta till rejält för att folk ska fatta.

Du vill inte se mer skit i soffan och därmed basta!

Haha, om det hade vart så enkelt =P Dock inte testat detdär med dask på stjärten, det kanske är det som gör hela skillnaden

Jag vet inte hur det är att vara ihop med en person med AS då jag själv har det, det är min man som är NT
men lite kan man kanske hjälpa för vi har ju ändå varit ihop i 8 år.
tex måste tyvärr min man dra en stor del av lasset hemma trots att han springvickar och jag går hemma det beror delvis på igångsättningssvårigheter och delvis pga stor trötthet (pga sociala situationer, stress m.m.) och nu på senare tid även värk (inte aktuellt för din kille antar jag) men jag är inte lat och egocentrisk hur mycket än andra säger jag är det.

Och utan att ha ADHD så kan mina smutskläder ligga lite var stans (pga den totala bristen på ork, jag ser att det ska göras men jag klarar inte av allt) Kom på också att det kan ha lite med dåliga prioriteringar att göra också både på tid och vad man ska göra, det ska vara ganska vanligt vid AS vad jag förstår.

En viktig sak som gjort att jag och min man kunnat hålla ihop så länge är att vi pratar om allt, vi tar direkt upp saker vi blir irriterade på istället för att ge varann hintar (hintar jag säkerligen inte skulle fatta) och reder ut det (så gott som det går för tillfället) istället för att prata med nån annan (som inte har med det att göra) eller gå och irritera oss på det.

Och sen har ju min man ett tålamod som skänkt från ovan också det hjälper ju med.

rapchic skrev:Jag vet inte hur det är att vara ihop med en person med AS då jag själv har det, det är min man som är NT
men lite kan man kanske hjälpa för vi har ju ändå varit ihop i 8 år.
tex måste tyvärr min man dra en stor del av lasset hemma trots att han springvickar och jag går hemma det beror delvis på igångsättningssvårigheter och delvis pga stor trötthet (pga sociala situationer, stress m.m.) och nu på senare tid även värk (inte aktuellt för din kille antar jag) men jag är inte lat och egocentrisk hur mycket än andra säger jag är det.
Och utan att ha ADHD så kan mina smutskläder ligga lite var stans (pga den totala bristen på ork, jag ser att det ska göras men jag klarar inte av allt) Kom på också att det kan ha lite med dåliga prioriteringar att göra också både på tid och vad man ska göra, det ska vara ganska vanligt vid AS vad jag förstår.

En viktig sak som gjort att jag och min man kunnat hålla ihop så länge är att vi pratar om allt, vi tar direkt upp saker vi blir irriterade på istället för att ge varann hintar (hintar jag säkerligen inte skulle fatta) och reder ut det (så gott som det går för tillfället) istället för att prata med nån annan (som inte har med det att göra) eller gå och irritera oss på det.

Och sen har ju min man ett tålamod som skänkt från ovan också det hjälper ju med.

Det låter som om du är ganska lik min snubbe. Det stämmer att jag kan tycka att han prioriterar dåligt. Eller jag får väll säga att han prioriterar på för mig obegripliga vis emellanåt..

Jag tycker det låter bra att kunna prata om allt. Det är ändå det lättaste för alla parter.
Sen vet jag att jag är en "hint-människa" som gärna förväntar mig att folk ska förstå saker utan att jag sagt dem, men det är en brist jag är medveten om hos mig själv och som jag ju måste jobba med.

Det känns som om du har väldigt bra koll på dina begränsningar (eller vad man ska kalla det). Känner du att det gör det lättare för dig att tex. ta ett djupt andetag och be din man förklara någonting som du inte förstod istället för att bli irriterad?