jojomamma skrev:Självklart behöver inte alla terapi! Behovet och förmåga att ta till sig terapi kan ju ändras med tiden, man vet aldrig. Två gånger har jag fått träffa psykolog för bedömningssamtal. Bägge gångerna "dömde" de ut mig. Det var mer än tio år sedan.

Vi kan förslagsvis skriva "psykoterapi" istället för "terapi", för några tycks ju inte förstå (utifrån sammanhang och resonemang) att det är den betydelsen av ordet vi avsåg.
Det tycker jag är rimlig klar kommunikation (när det behövs).

Samhället har verkligen varit skandalöst snåla med att betala (eller bidra till) psykoterapi. Personer utan arbete har såklart inte råd att betala sådär 800 kr per psykoterapitimme (hos privata psykologer/psykoterapeuter). Jag önskar att samhället allmänt kunde stå för halva kostnaden åtminstone.

Sinnesrobönen beskriver något av det viktigaste i livet, ja.

Stora problemet är just ensamheten och att man blir stämplad och utfryst. Det är nog bra att vara i det sociala och få träffa folk. Hemma är nog inge bra att vara.

ja.

Vänner och hobbies kan inte ersätta yrkesfolk.
jag var så nere så jag behövde terapi bero5r på hur stora problem men har.
Jag hade både hobbies och flickvän då jag fick terapi!

Hobbies är lite svåra att hålla igång om det tar flera timmar att diska.

Om man inte tar diskning som hobby ..

mikael skrev:Vänner och hobbies kan inte ersätta yrkesfolk.
jag var så nere så jag behövde terapi bero5r på hur stora problem men har.
Jag hade både hobbies och flickvän då jag fick terapi!

Folk fungerar olika. För mig kan det räcka att jag får tala om de problem jag har och kanske få höra andra sidor ang. saken som de jag talar med kan se. Till de behövs ingen utbildad person utan mer en som lyssnar och intresserar sig för vad jag har att säga.

Har gått hos psykolog på habiliteringen men hon verkade inte veta vad hon skulle säga och hon är utbildad vilket i detta fall inte var till så mycket hjälp.

En person kan få ut massor av bra saker bara genom att bara tala med nån medan andra behöver utbildad psykolog. Det är bara så helt enkelt.

Är man utbildad så bör man ju veta vad man håller på med. oftast behöver man något med kunskap och ideer som kan ge bra verktyg för att komma åt rätt håll.

Jag kan inte svara på om vi behöver terapi, men jag behöver det onekligen. Massor. Helst KBT. Mot tvång, ältande och ångest.

Fortytwo skrev:Jag kan inte svara på om vi behöver terapi, men jag behöver det onekligen. Massor. Helst KBT. Mot tvång, ältande och ångest.

Håller med dig Fortywo. Jag träffar en psykolog som jobbar med KBT. Från början var det meningen att arbeta mot mitt ältandet som kunde bli helt handikappande för mig. Det har vi jobbat med men ytterligare saker har dykt upp, bl.a. min ilska som i vissa sammanhang resulterat i arga mail som inte varit till gagn för mig.

plåtmonster skrev:Om man inte tar diskning som hobby ..

Det låter allt som en jävla hobby!

Bjäbbmonstret skrev:

plåtmonster skrev:Om man inte tar diskning som hobby ..

Det låter allt som en jävla hobby!

Jag håller med Bjäbbis.

jojomamma skrev:

Fortytwo skrev:Jag kan inte svara på om vi behöver terapi, men jag behöver det onekligen. Massor. Helst KBT. Mot tvång, ältande och ångest.

Håller med dig Fortywo. Jag träffar en psykolog som jobbar med KBT. Från början var det meningen att arbeta mot mitt ältandet som kunde bli helt handikappande för mig. Det har vi jobbat med men ytterligare saker har dykt upp, bl.a. min ilska som i vissa sammanhang resulterat i arga mail som inte varit till gagn för mig.

OK. Tycker du KBT hjälper dig mot ältande?

Fortytwo skrev:

jojomamma skrev:

Fortytwo skrev:Jag kan inte svara på om vi behöver terapi, men jag behöver det onekligen. Massor. Helst KBT. Mot tvång, ältande och ångest.

Håller med dig Fortywo. Jag träffar en psykolog som jobbar med KBT. Från början var det meningen att arbeta mot mitt ältandet som kunde bli helt handikappande för mig. Det har vi jobbat med men ytterligare saker har dykt upp, bl.a. min ilska som i vissa sammanhang resulterat i arga mail som inte varit till gagn för mig.

OK. Tycker du KBT hjälper dig mot ältande?

Det har hjälpt. Helt befriad är jag ju inte men har ett verktyg som funkar hyfsat för mig, den kallas ABCDE-metoden: Exemplet är väl inte direkt kring ältande, men hittade inget annat för ögonblicket. I början fick jag läxor och gick igenom det med psykologen. Flera gånger. Nu när jag fastnar i grubbel behöver jag bara tänka igenom stegen i ABCDE-metoden. Ibland lossnar det.

A - Aktivitet Situation
B - Tankar, uppfattningar
C - Konsekvens (känslor, handlingar i måendet)
D - Disputera/ alternativa tankar
E - Ny känsla/reaktion (effekt av D)
Exempel:
A - Aktivitet Situation: Tillbaka på jobbet efter sjukskrivning.

B - Tankar, uppfattningar: En chef bad mig att sitta ner och beskriva ett problem jag fått.

c - Jag blev jätte nervös och osäker. Svårt att hitta ord. Kände mig obekväm.

D - Disputera/ alternativa tankar: Chefen är en bussig kille, det vet jag sedan tidigare.

E - Ny känsla/reaktion (effekt av D); Känner mig trygg med chefen och glad för att jag gått hjälp.

Sista gången vi träffades reducerade psykologen abcde-metoden till abc-metoden, bara de tre första stegen. Kanske såg han att jag tyckte det var svårt att beskriva känslor jag ännu inte haft.

@jojomamma: Skönt att det hjälpt dig. Jag hoppas på att bli remitterad till KBT snart eftersom det står i mitt neuropsykiatriska utlåtande att jag bör få en sådan remiss, men jag har inte kommit iväg till läkaren än.

blasmurfens skrev:Är man utbildad så bör man ju veta vad man håller på med. oftast behöver man något med kunskap och ideer som kan ge bra verktyg för att komma åt rätt håll.

Problemet är väl att många inom professionen saknar både insikt att verkligen förstå hur asperger fungerar på flera sätt och ren kunskap från utbildningen. Både verkar saknas och då uppstår förstås frågan om man behöver en profession som har såpass stora kunskapsluckor.

Som jämförelse kan man ta lärarna som får 1 dags utbildning i mobbning (kanske ändrat nu). Det gör att de misslyckas i stort sett genomgående att hantera detta.

En jämförelse kan också göras med magsår som visade sig bero på en bakterie. Innan dess snackades det i tid och otid om stress. Saknar en profession kunskap i ämnet kommer de att famla i mörkret och åstadkomma resultat som kan jämföras med slumpen.

Jag behöver inte terapi. Jag mår bra.

All form av behandling måste ju ha ett syfte och eftersom det inte finns någon botande behandling för autismspektrumproblematik så måste ju eventuell behandling snarare syfta till att lindra symptomen. Tidigare hade jag svåra ätstörningsproblem som jag fick KBT mot. Det var till god hjälp. Men nu vet jag inte riktigt vad terapi skulle kunna hjälpa mig med. Att prata känslor har jag inget behov av, och de svårigheter jag upplever tror jag inte att terapi skulle hjälpa mot.

Ok vad för slags terapi?

Har haft viss hjälp av KBT mot social fobi, och stor hjälp att förstå mig själv av den allmänna utredning som ledde till npf-remiss. De tre psykologer jag haft har haft kunskaper som jag själv eller någon vän (som jag i och försig inte har) knappast har. Psykologträffarna har länge varit jobbiga och irriterande, att ens egna sanningar ifrågasätts är inte bekvämt, men i slutändan har jag förändrats till det bättre. Framförallt vad gäller att förstå mig själv och få ord på mina känslor (theory of mind?). Uppfattar mig själv fullständigt annorlunda nu än innan mina psykologkontakter. Fungerar bättre på alla plan, till glädje för mig och familjen. Som aspie är man väl inte immun mot dom psykiska problem som resten av mänskligheten får (borde få) terapi för? Alltså borde "vanlig" terapi hjälpa även oss, om man trivs med terapeuten. Vi är ju inte vår aspie-diagnos?

Någon med asperger är inte immun men det blir ihopkopplat med eventuellt andra problem som uppstår och då gäller det att man har insikt och kunskap om tillståndet. Kanske i synnerhet om man ska återkomma till en normalitet, vet man då eller inte vill inse att den inte är densamma som vanlig normalitet så går man neurlogiskt vilse.

Finns det fler verktyg som ni som fått hjälp kan delge. Känner igen detta med ilskna mail som inte gjort det bättre, är lika med sms oxå.

Salix skrev:Psykologträffarna har länge varit jobbiga och irriterande, att ens egna sanningar ifrågasätts är inte bekvämt, men i slutändan har jag förändrats till det bättre.

Bra att du tar upp att bra psykoterapi oftast är jobbig.
En del har nog inte det klart för sig, och har då svårt att skilja dålig psykoterapi från jobbig&bra psykoterapi. (Båda finns.)

Zirre skrev:

mikael skrev:Vänner och hobbies kan inte ersätta yrkesfolk.
jag var så nere så jag behövde terapi bero5r på hur stora problem men har.
Jag hade både hobbies och flickvän då jag fick terapi!

Folk fungerar olika. För mig kan det räcka att jag får tala om de problem jag har och kanske få höra andra sidor ang. saken som de jag talar med kan se. Till de behövs ingen utbildad person utan mer en som lyssnar och intresserar sig för vad jag har att säga.

Har gått hos psykolog på habiliteringen men hon verkade inte veta vad hon skulle säga och hon är utbildad vilket i detta fall inte var till så mycket hjälp.

En person kan få ut massor av bra saker bara genom att bara tala med nån medan andra behöver utbildad psykolog. Det är bara så helt enkelt.

Nej dina vänner kan göra mycket , men inte ersätta en terapeut med 7 års utbildning.

Det gäller ju då att träffa rätt person och psykolog, har träffat flera och bara en som jag kännt att jag fått hjälp av. Men hon är privat. Har nu träffat en på habiliteringen två gånger, men vet inte om det känns rätt, när bör man känna att man kommit till rätt person? Hur många gånger behövs. Har träffat en präst efter en tragisk händelse vilket varit mycket positivt och gjort att jag mår bättre idag. Prästen är mycket bättre än de allra flesta jag träffat även inom psykiatrin och habiliteringen.