"Föredrar du salt mat?"

I jämförelse med vad?

Jag tycker om salt och socker. peppar-kryddor har jag dock svårt för. Som barn var det "nej" direkt om maten innehöll ens lite peppar. Det tog över i käften på mig, liksom. Salt däremot har jag alltid öst på. Socker gillar jag också (lite för mycket).

Jo, visst gillar jag salt! Jag kan äta mycket saltlakrits under en och samma kväll. Hade någon grej för oliver när jag var liten; jag kunde käka en hel burk oliver när jag var på humör. Nu älskar jag godiset salt och blandat och chips.

Det har alltså någon koppling till AS? Det hade jag ingen aning om. Hade varit intressant att få källa på det.

Saltlakrits och salt mat är dock inte riktigt samma sak...

Saltlakrits innehåller ammoniumklorid och vanligt bordssalt innehåller natriumklorid.

Sheyen skrev:Saltlakrits och salt mat är dock inte riktigt samma sak...

Saltlakrits innehåller ammoniumklorid och vanligt bordssalt innehåller natriumklorid.

Jo, men jag trodde det var smaken av salt som räknades i det här fallet.

Fortytwo skrev:

Sheyen skrev:Saltlakrits och salt mat är dock inte riktigt samma sak...

Saltlakrits innehåller ammoniumklorid och vanligt bordssalt innehåller natriumklorid.

Jo, men jag trodde det var smaken av salt som räknades i det här fallet.

Okej. Jag tänkte mest på rubriken "Föredrar du salt mat?".

Jag älskar salt. Och redan som 5-åring höll jag mig till turkisk peppar. Älskar salt mat.

En läkare sade nyligen åt mig att äta mer salt X)

När jag saltar lite eller inget känner jag mig transparent och torr.

Antar att det har kopplingar med binjurarna och stress?

Sheyen skrev:

Fortytwo skrev:

Sheyen skrev:Saltlakrits och salt mat är dock inte riktigt samma sak...

Saltlakrits innehåller ammoniumklorid och vanligt bordssalt innehåller natriumklorid.

Jo, men jag trodde det var smaken av salt som räknades i det här fallet.

Okej. Jag tänkte mest på rubriken "Föredrar du salt mat?".

jag tänkte lite på samma sätt, mat gillar jag inte salt (få undantag däremot) men saltlakrits älskar jag

rapchic skrev:

Sheyen skrev:

Fortytwo skrev:Jo, men jag trodde det var smaken av salt som räknades i det här fallet.

Okej. Jag tänkte mest på rubriken "Föredrar du salt mat?".

jag tänkte lite på samma sätt, mat gillar jag inte salt (få undantag däremot) men saltlakrits älskar jag

Ja, där ser man. Jag gillar inte lakrits överhuvudtaget, med ETT undantag: "Djungelvrål" känns ok att äta.

Sheyen skrev:

Fortytwo skrev:

Sheyen skrev:Saltlakrits och salt mat är dock inte riktigt samma sak...

Saltlakrits innehåller ammoniumklorid och vanligt bordssalt innehåller natriumklorid.

Jo, men jag trodde det var smaken av salt som räknades i det här fallet.

Okej. Jag tänkte mest på rubriken "Föredrar du salt mat?".

Oliver är mat. Sedan räknade jag upp godis och chips också, det gör väl inget...

OnT: Jag gillar salt över huvud taget. Bordsmargarin är gott, och salta kex. Ost är väldigt gott också.

Bror Duktig skrev:
En läkare sade nyligen åt mig att äta mer salt X)

När jag saltar lite eller inget känner jag mig transparent och torr.

Antar att det har kopplingar med binjurarna och stress?

Detta låter intressant, speciellt saltets ev. koppling till torrhet och stress. Är det något resonemang här som går att utveckla eller t.o.m. (delvis) belägga?

Fortytwo skrev:Oliver är mat. Sedan räknade jag upp godis och chips också, det gör väl inget..

Japp; oliver är mat (?).

Jag vet inte om det gör någonting. Det får du fråga TS om. Jag ville bara berätta om skillnaden mellan saltet i lakrits och saltet man har i mat.

Kvasir skrev:

Bror Duktig skrev:
En läkare sade nyligen åt mig att äta mer salt X)

När jag saltar lite eller inget känner jag mig transparent och torr.

Antar att det har kopplingar med binjurarna och stress?

Detta låter intressant, speciellt saltets ev. koppling till torrhet och stress. Är det något resonemang här som går att utveckla eller t.o.m. (delvis) belägga?

Utbrända (långtids) får saltsyra pga lågt cortisol, och fungerar bättre av det (Addisons sjukdom kännetecknas av kraftigt saltsug, och då har man typ noll cortisol).

Aspergare har en konstant grundstress och många blir utbrända av till synes "ingenting" troligen pga redan befintlig grundstress.

Känns mycket troligt med en salt/AS-koppling.

Saltar inte så mycket om det inte är pommes frites eller liknande som jag ska äta. Däremot pepprar jag ganska mycket och väljer gärna "hotta" rätter på restauranger.

Jag avskyr salt mat! Får ont i munnen av det, känns som jag blir svullen på läpparna och det bränner på tungan. Jag tycker om sånt som är "lent" och lite smaklöst, plättar, mannagrynsgröt, ostkaka med grädde och sylt. Hade lätt kunnat äta samma sak varje dag.

Min kontaktperson sa en gång när vi talade om detta att många med AS som han träffar är som mej, de ogillar salt mat och kan äta samma sak dag ut och dag in.

Man får cancer av salt mat.

Salt är mitt mellannamn...

Vad kul att så många svarat på bara drygt ett dygn!

Kanske dags att jag avslöjar bakgrunden. Källor och vetenskapliga bevis får vi vänta på, det intressanta här är att föreställa sig själva hypotesen - som Einstein sa: "Endast djärva spekulationer kan föra oss vidare, inte anhopning av fakta".

- AS har starka samband med bipolär sjukdom (jo, där finns faktiskt en källa: Christopher Gillberg!) och oproportionerligt många har båda diagnoserna.

- Jag är ganska övertygad om att det är mani och hypomani och därav följande överbelastning av hjärnan som får den att stänga ner för att skydda sig - det vi kallar depression.

- För mig verkar det som att natrium "sätter igång" hjärnan - kanske en koppling till hypomani / mani.

- Litiumatomer ersätter i varje fall natriumatomer i hjärnan, kalium åtminstone dämpar effekten av natrium, liksom magnesium dämpar den anspännande effekten av kalcium och ev natrium trots att det är en annan grupp i periodiska systemet.

- De av våra förmödrar som saltade maten starkt behövde inte svälta för att de inte hittade färsk mat. Alltså vande man sig vid salt från barnsben och förknippade det med något gott - mat - vilket gör det svårt att salta mindre.

- Nästan alla människor äter mycket mer salt än vad man behöver och klart mer än vad man är genetiskt anpassad till.

- Kanske dessutom vi med AS vill ha kraftig smak eller ingen alls - liksom vi brukar vilja ha kraftiga tag hellre än lätt beröring - och därför blir ännu känsligare eller till och med hypomana.

Det handlar alltså inte om att bestämma sig för om det stämmer eller inte - utan om att forska/undersöka vidare för att få tillräckligt beslutsunderlag för att senare avgöra om det stämmer. Om man inte för fram hypotesen så lär det inte bli vare sig forskning eller nya hypoteser.

Jag har ingen diagnos så jag röstar inte, men åh vad jag älskar salt! Jag har ändå lyckats trappa ner på saltet i själva maten eftersom det inte är nyttigt med för mycket salt, men jag har ett sug efter salt som jag stillar med att knapra på flingsalt eller grovsalt, gott-gott-gott, havssalt är det godaste. Och jag saltar ofta extra på chips. Socker har jag däremot inget behov av, det där med sötsug känner jag inte igen.

Solitaria skrev:Jag har ingen diagnos så jag röstar inte, men åh vad jag älskar salt! Jag har ändå lyckats trappa ner på saltet i själva maten eftersom det inte är nyttigt med för mycket salt, men jag har ett sug efter salt som jag stillar med att knapra på flingsalt eller grovsalt, gott-gott-gott, havssalt är det godaste. Och jag saltar ofta extra på chips. Socker har jag däremot inget behov av, det där med sötsug känner jag inte igen.

Då HAR du AS!
Jag gick förr omkring och slickade i en burk buljong - alltså inte flytande buljong utan själva extraktet, buljongtärningen!

Jagers skrev:Jag älskar salt, surt, beskt, alla olika smaker bara det är MYCKET av dem och att dem inte är blandade i varandra, jag kan tex. äta en hel citron rå. och alla tycker jag är konstig

Hmmm nog för att jag kan och har ätit en hel citron rå och chansen för att fler som tyckte om det skulle finnas i världen men jag trodde aldrig jag skulle träffa nån.

Och jag hade inte oroat mig för att någon tycker det är konstigt, det har jag hört om mig också men det anser jag är deras problem

FaceOfBoe skrev:

Jagers skrev:Jag älskar salt, surt, beskt, alla olika smaker bara det är MYCKET av dem och att dem inte är blandade i varandra, jag kan tex. äta en hel citron rå. och alla tycker jag är konstig

Hmmm nog för att jag kan och har ätit en hel citron rå och chansen för att fler som tyckte om det skulle finnas i världen men jag trodde aldrig jag skulle träffa nån.

Här är en till citronare. Rå rabarber är en annan höjdare.

Vad gäller salt så saltar jag normalt men dricker i perioder saltvatten, för att det är gott.

Levande skrev:

FaceOfBoe skrev:

Jagers skrev:Jag älskar salt, surt, beskt, alla olika smaker bara det är MYCKET av dem och att dem inte är blandade i varandra, jag kan tex. äta en hel citron rå. och alla tycker jag är konstig

Hmmm nog för att jag kan och har ätit en hel citron rå och chansen för att fler som tyckte om det skulle finnas i världen men jag trodde aldrig jag skulle träffa nån.

Här är en till citronare. Rå rabarber är en annan höjdare.

Vad gäller salt så saltar jag normalt men dricker i perioder saltvatten, för att det är gott.

Jag är också hemskt förtjust i citron.
Och salt mat.
Även saltlakrits men varför folk blandar ihop det med bordssalt förstår jag icke.

NEJ! Vik hädan, salt!

Alltså, jag lägger aldrig till salt förutom när jag tränar långdistans.

Jag tror inte det finns en koppling mellan salt och AS. Vi sägs vara känsliga för olika sinnesintryck, varför skulle vi behöva extra mycket salt? Låter hokuspokus.

Gillberg har konstaterat att avvikande ätbeteende är regel vid AS. Jag vet också att uppgiften om salt mat härrör från undersökningar, inte från hypoteser. Detta stöds i någon ovetenskaplig mån av ovanstående enkätresultat där de som svarat ja är dubbelt så många som de som svarat nej, som sagt inte vetenskapligt - men intressant.

Nu kommer vi till det riktigt intressanta - det däremot är bara en hypotes, men den skulle behöva undersökas. Gillberg har konstaterat att bipolär sjukdom har ett starkt samband med AS.

Litiumjoner från stabiliserande medicin ersätter (i en eller annan mening) natriumjoner i hjärnan och dämpar därmed överaktivitet som mani och hypomani (den stämningshöjande effekten av litium är svagare och jag är ganska övertygad om att den är sekundär genom att hjärnan slipper bli överbelastad och stänga ner som skydd).

Man skulle utifrån detta kunna anta att hjärnan 'går igång' av natriumjoner, som under alla omständigheter är lätt att kroppen får för mycket av genom högt saltintag. Det räcker egentligen för att förklara hypotesen. Men varför äter vi med AS eventuellt så mycket salt att vi får för mycket natrium och möjligen blir bipolära om vi inte får litium? Kanske för att vi typiskt sett föredrar tydliga sinnesintryck framför diffusa - hellre en hård kram än en lätt smekning.

Än en gång; inga bevis - än så länge - men intressant!