gadas skrev: Men jag tycker tvärtom att det är patetiskt när någon verkar ha tänkt att "jag måste visa att jag är medveten om att jag är gammal" och kanske försöker klä sig och se ut som en gammal sur tant eller gubbe

Då jag arbetar i butik (smycken) så får jag ofta höra av kvinnor som är 50-60+ att "Den där kan ju inte jag ha, det är för ungdomar", eller "Den är lite väl ungdomlig för mig"... Jag brukar säga att man aldrig skall gå efter sin ålder, utan att man skall ha det som man själv tycker är snyggt! Har fått en del att tänka om på denna punkt och våga ha det de faktiskt vill ha på sig.
Sedan finns det ju de som är tvärtom, och tycker att saker är för "tantiga". Det är också lite trist, men det är ju mer en modegrej. Pärlor var t.ex. modernt för länge sedan, så dagens 50+:are är vana vid att deras mor/farmödrar hade pärlor, och tycker att det är tantigt. Ungdomarna köper däremot hur mycket pärlor som helst, då de aldrig har upplevt att det är "tantigt"... det modet ligger för många generationer tillbaka för dem. Allt ligger i betraktarens ögon.

Jag känner mig som min ålder (runt 35) mentalt. Fysiskt känner jag mig som 60+ pga massa missbruk, dålig kost och rökning sen 20 år tillbaka.

Jag ser dock väldigt ung ut och får ibland visa leg på systemet.

Oj. Nån mer som såg Himlen är oskyldigt blå - och insåg att man ÄNTLIGEN är mogen att bli tonåring? Faan, Ted Gärdestad! Det är bara en sak som fattas - 70-talet...

Är 27 snart 28, känner mig som en gammal gubbe i 50-60 års åldern. Blir dock ofta misstagen som yngre än vad egentligen jag är.

Snart 18 men känner mig som 50. Något måste ha gått fel, lite omvänt.

Edit: Ser man på, jag var inte ensam

Just nu känner mig så gammal som jag e, känns rätt ok

Jag är 16 men känner mig inte alls som det utan mer typ 13 och ibland typ 8 eller yngre men bara ibland

Känner mig död D:

kan du inte va om du skriver ett inlägg här. när jag är trött kan jag känna mej som 100 men i vanligt fall känner jag mej som 25 fast jag är 52. de flesta tror också jag är yngre. lite jobbigt....

Känner mig äldre än vad jag är, har alltid gjort och även uppfattats sådan av omgivningen också. Däremot börjar jag nu tycka att det är läskigt och önskar att jag kunde ta allt med lite mer ro och agera som om jag vore min egen ålder, eller yngre.

Har alltid känt mig äldre än vad jag är. Folk i min egen ålder har jag sällan kunnat identifiera mig med, med äldre går det alltid lättare. Lugnare tempo med äldre också.
Mentalt kanske tjugo år äldre, fysiskt sett lite mer än fem år yngre. Det är med en blandning av förvåning och avsky jag ser på folk när de shockat utbrister "Va!? Är du bara så gammal!?"

Narkeremiten skrev:Det är med en blandning av förvåning och avsky jag ser på folk när de shockat utbrister "Va!? Är du bara så gammal!?"

Det där är jättejobbigt. Jag avskyr det inte precis (är väl tillräckligt gammal för att oftast känna mig lite smickrad) men det är ändå jobbigt att gång på gång se hur otroligt förvånade folk blir när de hör hur fruktansvärt gammal jag är...

Jag råkade ut för det där senast igår när jag var och klippte mig på en salong där jag inte varit förut. Tjejen som klippte småpratade lite (som de brukar göra) och frågade om jag hade barn och hur gamla de var. Jag berättade att jag har en tolvåring och då blev hon helt chockad: "Va? Du måste ha fått barn jättetidigt!". När jag sa att så tidigt var det ändå inte (jag var 26 när äldsta barnet föddes) såg hon ännu mer förvånad ut och sa "jaha, jag trodde du var 26 eller så nu!".

Som sagt, smickrande förstås men jobbigt. Det känns lite som att jag är nån sorts bluff, en gammal tant i förklädnad... (fast jag klär mig verkligen inte jätteungdomligt utan helt "age appropriate"...)

Min kropp är kanske i samma form när jag var 25-30 år .
Men mitt skinn är nog det reella 45+ .

Känner mej nog 18 år yngre än biologiskt, är 28, men känner mej som 10, brukar leka med barbies ibland mm. Brukar inte ta kontakt med vuxna för att prata, utan bara barn.

Född 79. Får ofta visa leg på systemet.
Önskar jag var mentalt äldre (mer socialt och känslomässigt utvecklad) än jag är.

biologic skrev:

gadas skrev: Men jag tycker tvärtom att det är patetiskt när någon verkar ha tänkt att "jag måste visa att jag är medveten om att jag är gammal" och kanske försöker klä sig och se ut som en gammal sur tant eller gubbe

Då jag arbetar i butik (smycken) så får jag ofta höra av kvinnor som är 50-60+ att "Den där kan ju inte jag ha, det är för ungdomar", eller "Den är lite väl ungdomlig för mig"... Jag brukar säga att man aldrig skall gå efter sin ålder, utan att man skall ha det som man själv tycker är snyggt! Har fått en del att tänka om på denna punkt och våga ha det de faktiskt vill ha på sig.

Upplevde samma sak när jag extrajobbade i skoaffär. En kvinna kom in och kollade runt lite och jag hörde hur hon sa "usch, alla skor för oss är så tantiga nu". Och vänninan svarade "men inte kan vi klä oss som när vi var unga!". Sedan fick de syn på converse-skorna och kvinnan plockade upp ett par svarta och sa "men såna hade ju vi när vi var unga, kommer du ihåg det?!". Sen stod de och dividerade lite, frågade mig och det slutade med att kvinnan köpte ett par converse. Tror att hon blev nöjdare än om hon hade köpt "tantskor".

Jag känner mig som 15 och ser ut som 15. Ibland blir jag ledsen när jag inser att jag inte ens är omyndig längre. Att jag är vuxen helt plötsligt. Jag ser mig inte själv som omogen, men med så mycket tid som bara försvunnit ifrån mig är det svårt att inse att jag faktiskt fyller 20 snart. Jag vill fortfarande vara en liten emo_flikka ju!