Hej! En av de saker som jag och förmodligen, säkerligen, miljoner människor, lidit mest av, som har med den här diagnosen Asperger att göra, är socialt samspel och kommunikation med andra människor. Själv har jag prövat att läsa och följa uppdrag i The Game, vilket varit både lärorikt och roligt då jag ser att jag har kunnat ersätta vissa beteende med andra. Jag har inte varit ett totalt offer för min kontakträdsla och blyghet, jag har faktiskt kunnat ersätta det med att börja prata med tjejer.

Men det jag känner är att det är ett ständigt jobb att utveckla förmågan att kommunicera med andra människor och jag spänner mig psykiskt av att hela tiden känna stress över att jag måste ändra mitt beteende för att uppnå det jag vill ha. Så jag tänkte höra med er här om ni lyckats utveckla er sociala samspelsförmåga utan stress och med avslappning och kanske också om ni har erfarenhet av psykiatrisk medicin som kan hjälpa för detta. Jag kan tänka mig att medicin för ökad koncentration och uppmärksamhet kan förbättra även det sociala samspelet med andra för mig som har asperger.

Men vad tror ni och vad har ni för erfarenhet av medicin för att överbrygga svårigheter i socialt samspel + vägar att utveckla socialt samspel utan stress och med avslappning, frihet och glädje istället.

Varma hälsningar till alla här : - )

Jag har koncentrationssvårigheter och därför blir jag trött av samtal på tu man hand. I en större grupp kan jag försvinna lite genom att låta andra prata.

Jag har jobbat oerhört mycket med att lära mig att bete mig "rätt" i sociala sammanhang. Som tur är så är jag oerhört intresserad av människor och mänsklig interaktion (man skulle nog kunna säga att det är mitt specialintresse), så jag upplever det inte som jättejobbigt. Jag kan bli oerhört trött och utmattad av att umgås med andra, men det känns inte stressande eller ångestfyllt eller så utan vanligtvis mest roligt.

Just "the game" är jag inte så insatt i men jag har själv plöjt böcker om psykologi, kroppsspråk mm och testat mig fram. Och härmats. Jag älskar att ta efter andra människor (måste vara lite försiktig så att det inte blir konstigt) och lära mig nya gester, uttryckssätt och ansiktsuttryck. Henrik Fexeus böcker kan jag rekommendera. De är rätt roliga och mycket användbara.

Medicin kan definitivt vara till hjälp. Själv äter jag venlafaxin sen ett par år tillbaka och det gör att jag mår och fungerar bättre på alla plan, även socialt, eftersom venlafaxinet hjälper mig att hålla uppmärksamheten på en lagom nivå och inte "fastna" i tankar eller aktiviteter.

Tack så mycket för ditt svar Gafsan! Som jag förstår dig så har du utvecklats socialt mycket av rent eget intresse och engagemang. Kan du rekommendera mig någon särskild bok av Henrik Fexeus?

Rest is best skrev:Tack så mycket för ditt svar Gafsan! Som jag förstår dig så har du utvecklats socialt mycket av rent eget intresse och engagemang. Kan du rekommendera mig någon särskild bok av Henrik Fexeus?

Hmm, nu minns jag ju bara vad en av hans böcker heter: "Alla får ligga", den handlar helt enkelt om hur man raggar... det kan ju vara bra att veta och hursomhelst så är det mesta av det som står i boken även tillämpligt i andra situationer. Den boken ger helt enkelt väldigt konkreta tips och råd för hur man bör (och inte bör) bete sig för att framstå som sympatisk och attraktiv.

Jag tror socialt samspel är en träningsgrej.
Man ger sig ut i helvetet, går hem och försöker reda ut vad som hände.

Det är praktiskt om man tänker lite bättre.

Sen handlar det väsentligen om att tvinga andra att respektera en. Man ger små signaler som visar att man ser igenom dem.

Lennart Frimodig

Frimodig skrev:Jag tror socialt samspel är en träningsgrej.
Man ger sig ut i helvetet, går hem och försöker reda ut vad som hände.

Det är praktiskt om man tänker lite bättre.

Sen handlar det väsentligen om att tvinga andra att respektera en. Man ger små signaler som visar att man ser igenom dem.

Att det är en fråga om träning håller jag helt och hållet med om (särskilt för oss som saknar naturlig fallenhet för socialt samspel. I brist på talang så får man öva desto mera.)

Men om man är ute efter att bli betraktad som någorlunda sympatisk (det sociala samspelet brukar bli tämligen otrevligt om andra tycker att man är osympatisk) så tror jag att man bör undvika att tvinga sina medmänniskor till något öht och jag tror inte heller att folk reagerar positivt om man får dem att känna sig genomskådade.

Att bete sig på ett sätt som naturligt inger respekt är bättre än att försöka tvinga fram respekt (det fungerar fö aldrig - respekt kan bara förtjänas, aldrig tvingas fram), och att ha som målsättning att förstå andra är bättre än att försöka genomskåda dem.

Gafsan skrev:

Frimodig skrev:Jag tror socialt samspel är en träningsgrej.
Man ger sig ut i helvetet, går hem och försöker reda ut vad som hände.

Det är praktiskt om man tänker lite bättre.

Sen handlar det väsentligen om att tvinga andra att respektera en. Man ger små signaler som visar att man ser igenom dem.

Att det är en fråga om träning håller jag helt och hållet med om (särskilt för oss som saknar naturlig fallenhet för socialt samspel. I brist på talang så får man öva desto mera.)

Men om man är ute efter att bli betraktad som någorlunda sympatisk (det sociala samspelet brukar bli tämligen otrevligt om andra tycker att man är osympatisk) så tror jag att man bör undvika att tvinga sina medmänniskor till något öht och jag tror inte heller att folk reagerar positivt om man får dem att känna sig genomskådade.

Att bete sig på ett sätt som naturligt inger respekt är bättre än att försöka tvinga fram respekt (det fungerar fö aldrig - respekt kan bara förtjänas, aldrig tvingas fram), och att ha som målsättning att förstå andra är bättre än att försöka genomskåda dem.

Det var du som valde att lämna.

Jag tror du missar mitt enkla försök till grundbudskap. Man tvingar andra att respektera en. Man skiter i om man blir omtyckt.

Kära nån. Man tvingar fram respekt hela tiden. Det är hela poängen.

Man lever i en fientlig värld.

Lennart Frimodig

Frimodig skrev:Man tvingar fram respekt hela tiden. Det är hela poängen.

Man lever i en fientlig värld.

Om man försöker tvinga fram respekt så blir nog omvärlden ganska så fientlig, ja.

Min värld är inte fientlig och har aldrig varit. Varför skulle den vara det? Världen är varken ond eller god - den bara finns. Jag är trevlig mot andra och de är mestadels trevliga tillbaka. De människor som tycks välja att vara otrevliga undviker jag, eller håller kort. De som snarare tycks framstå som otrevliga pga bristande social förmåga försöker jag att hantera så gott jag kan utan att varken de eller jag ska bli lidande i onödan.

Gafsan skrev:

Frimodig skrev:Man tvingar fram respekt hela tiden. Det är hela poängen.

Man lever i en fientlig värld.

Om man försöker tvinga fram respekt så blir nog omvärlden ganska så fientlig, ja.

Min värld är inte fientlig och har aldrig varit. Varför skulle den vara det? Världen är varken ond eller god - den bara finns. Jag är trevlig mot andra och de är mestadels trevliga tillbaka. De människor som tycks välja att vara otrevliga undviker jag, eller håller kort. De som snarare tycks framstå som otrevliga pga bristande social förmåga försöker jag att hantera så gott jag kan utan att varken de eller jag ska bli lidande i onödan.

Wow, vi lever i olika världar. Jag önskar dig lycka till i din.

Jag kanske inbillar mig att Rest is best lever mer i min än i din. Annars vore det knappast några problem.

Men du lämnade det här forumet, varför?

Lennart Frimodig

Frimodig skrev:Men du lämnade det här forumet, varför?

Den frågan har ju iofs inte särskilt mycket att göra med frågeställningen i den här tråden. Att jag lämnade forumet under en period berodde på att jag tyckte att en forummedlem använde sig av känslomässig utpressning på ett ganska fult sätt. Av skäl som mest har med mina egna erfarenheter att göra kände jag att jag mådde dåligt av det hela och då valde jag att ta en paus från forumet.

För mig känns det vettigt att undvika sammanhang, situationer och människor som får mig att må dåligt och/eller att bete mig på ett sätt som jag själv ogillar.

Gafsan skrev:

Frimodig skrev:Men du lämnade det här forumet, varför?

Den frågan har ju iofs inte särskilt mycket att göra med frågeställningen i den här tråden. Att jag lämnade forumet under en period berodde på att jag tyckte att en forummedlem använde sig av känslomässig utpressning på ett ganska fult sätt. Av skäl som mest har med mina egna erfarenheter att göra kände jag att jag mådde dåligt av det hela och då valde jag att ta en paus från forumet.

För mig känns det vettigt att undvika sammanhang, situationer och människor som får mig att må dåligt och/eller att bete mig på ett sätt som jag själv ogillar.

Tack. Jag fattar inte sånt där egentligen. Vad människor tycker om mig har aldrig fått mig att må dåligt. Det har alltid varit deras problem. Nå, bortsett från barn och barnbarn.

Du kan hänvisa såna här som utför känslomässig utpressning till mig. Jag har en hemepostadress lennart.frimodig@bredband.net. Låt mig föra konversationen.

Ursäkta att jag lät lite arrogant.

Jag skall hålla ett öga på dig och de som snackar med dig.

Lennart Frimodig

Frimodig skrev:

Gafsan skrev:

Frimodig skrev:Jag tror socialt samspel är en träningsgrej.
Man ger sig ut i helvetet, går hem och försöker reda ut vad som hände.

Det är praktiskt om man tänker lite bättre.

Sen handlar det väsentligen om att tvinga andra att respektera en. Man ger små signaler som visar att man ser igenom dem.

Att det är en fråga om träning håller jag helt och hållet med om (särskilt för oss som saknar naturlig fallenhet för socialt samspel. I brist på talang så får man öva desto mera.)

Men om man är ute efter att bli betraktad som någorlunda sympatisk (det sociala samspelet brukar bli tämligen otrevligt om andra tycker att man är osympatisk) så tror jag att man bör undvika att tvinga sina medmänniskor till något öht och jag tror inte heller att folk reagerar positivt om man får dem att känna sig genomskådade.

Att bete sig på ett sätt som naturligt inger respekt är bättre än att försöka tvinga fram respekt (det fungerar fö aldrig - respekt kan bara förtjänas, aldrig tvingas fram), och att ha som målsättning att förstå andra är bättre än att försöka genomskåda dem.

Det var du som valde att lämna.

Jag tror du missar mitt enkla försök till grundbudskap. Man tvingar andra att respektera en. Man skiter i om man blir omtyckt.

Kära nån. Man tvingar fram respekt hela tiden. Det är hela poängen.

Man lever i en fientlig värld.

Lennart Frimodig

Här tycker jag Frimodig har rätt; att bara vara trevlig kommer man ingen vart med, man riskerar att bli överkörd, utnyttjad, besegrad, brädad, utkonkurrerad.

Vi lever inte i den bästa av världar och människan är ett rovdjur, inte ngn sympatisk liten varelse som sussar sött i sin lilla mys-kokong.

Man är trevlig och civiliserad, men visar samtidigt att man inte är att leka med. Det är så det funkar.

Man måste vara lite Don Corleone ibland, det är en hård värld vi lever i.

KrigarSjäl skrev:Här tycker jag Frimodig har rätt; att bara vara trevlig kommer man ingen vart med, man riskerar att bli överkörd, utnyttjad, besegrad, brädad, utkonkurrerad.

Vi lever inte i den bästa av världar och människan är ett rovdjur, inte ngn sympatisk liten varelse som sussar sött i sin lilla mys-kokong.

Man är trevlig och civiliserad, men visar samtidigt att man inte är att leka med. Det är så det funkar.

Man måste vara lite Don Corleone ibland, det är en hård värld vi lever i.

Ha ha. Förlåt, men jag blir full i skratt. Även om jag skulle hålla med tror jag inte att jag skulle beskriva det riktigt så hårdkokt och "Clintan-aktigt".

Men min grundinställning är att man inte kan kräva respekt utan måste förtjäna den genom att själv visa respekt. Och det kan ske på många olika sätt - eftersom vi alla är olika personer. Så arbetar i allafall jag i mitt möte med människor professionellt. Att kräva respekt med den hårdkokta stilen är inget som går hem och ingenting jag förespråkar. Inte ens i en fientlig miljö.

KrigarSjäl skrev:Det var du som valde att lämna.

Jag tror du missar mitt enkla försök till grundbudskap. Man tvingar andra att respektera en. Man skiter i om man blir omtyckt.

Kära nån. Man tvingar fram respekt hela tiden. Det är hela poängen.

Man lever i en fientlig värld.

Lennart Frimodig

Här tycker jag Frimodig har rätt; att bara vara trevlig kommer man ingen vart med, man riskerar att bli överkörd, utnyttjad, besegrad, brädad, utkonkurrerad.

Vi lever inte i den bästa av världar och människan är ett rovdjur, inte ngn sympatisk liten varelse som sussar sött i sin lilla mys-kokong.

Man är trevlig och civiliserad, men visar samtidigt att man inte är att leka med. Det är så det funkar.

Man måste vara lite Don Corleone ibland, det är en hård värld vi lever i.

Jag tror vad du beskriver är en korrekt mental attityd.

Sen måste man vara snäll mot barn och människor i underläge, fast det är en tilläggshistoria.

Man måste skapa respekt, man kan inte förvänta respekt. Om man är en vanlig nolla.

Jag är en vanlig nolla, jag skapar respekt.

Lennart Frimodig

Frimodig skrev:Man måste skapa respekt, man kan inte förvänta respekt. Om man är en vanlig nolla.

Jag är en vanlig nolla, jag skapar respekt.

Lennart Frimodig

Kan du ge konkreta exempel på hur du skapar respekt?

Om man är vänlig så är de flesta vänliga tillbaks, ibland måste man dock spela hårda puckar. Att däremot hinta om att man genomskådar någon lär tolkas arrogant och ge en avvisande reaktion ganska snabbt. Det kanske fungerar i ett jobb som mentalskötare men knappast utanför.

Det fungerar oftast bättre att locka och visa något intressant än att tvinga fram saker.

Lindansare skrev:

Frimodig skrev:Man måste skapa respekt, man kan inte förvänta respekt. Om man är en vanlig nolla.

Jag är en vanlig nolla, jag skapar respekt.

Lennart Frimodig

Kan du ge konkreta exempel på hur du skapar respekt?

Jag förklarade vad jag menar med asperger light, och du sa zilch.

Väsentligen så skapar man respekt genom att visa att man fattar. Sen skall man inte slicka nån i arschelet. Man måste lära sig stå ut med osäkerhet i början. Man vet inte vad folk fattat. Sen beter man sig alltid jysst.

Annars. Personligen, så skapar jag respekt genom att tänka lite bättre. Jag berättar vad jag ser av människor, det brukar vara lite skrämmande.

Efter puberteten har jag alltid lagt band på det här. Så länge ingen stör mig eller ger sig på mina barn eller barnbarn.

Om du skulle träffa mig i levande livet så skulle du tycka jag var rätt kall och iakttagande. Sen skulle jag liksom picka på dig för att få reaktioner.

Fast jag kan vara charmig, om jag riktigt anstränger mig. Men det är inget naturligt tillstånd.

Men den här jocken som gav sig på Gafsan, vem kan det vara?

Lennart Frimodig

Jag har funderat lite över det här med att vara "hårdkokt", kräva respekt etc kontra att vara snäll och trevlig. Om nu världen ÄR fientlig och läskig, då känns det faktiskt extra viktigt att andra uppfattar mig som vänligt inställd och en potentiell allierad. Om andra ser mig som värd att behandla trevligt är det ju mycket bättre än om de ser mig som en fiende eller bara totalt ovidkommande!

Om man ska vara tuff nog att skrämma alla andra till underkastelse så måste man ju vara inte bara tuff utan TUFFAST. Annars finns det alltid en större och starkare alfa-typ i den sociala hierarkin och ju större hot du utgör mot henom, desto mera grundligt mosad kommer du att bli.

Gafsan skrev:Jag har funderat lite över det här med att vara "hårdkokt", kräva respekt etc kontra att vara snäll och trevlig. Om nu världen ÄR fientlig och läskig, då känns det faktiskt extra viktigt att andra uppfattar mig som vänligt inställd och en potentiell allierad. Om andra ser mig som värd att behandla trevligt är det ju mycket bättre än om de ser mig som en fiende eller bara totalt ovidkommande!

Om man ska vara tuff nog att skrämma alla andra till underkastelse så måste man ju vara inte bara tuff utan TUFFAST. Annars finns det alltid en större och starkare alfa-typ i den sociala hierarkin och ju större hot du utgör mot henom, desto mera grundligt mosad kommer du att bli.

Du har en teoretisk poäng. Men man bör liksom staka ut sitt eget revir och förklara riskerna med att trampa in.
Det är nån instinktiv grej. Inte uttänkt i förväg allls.

Jag kan tänka mig att man har lite större frihet om man inte bryr sig så mycket om vad andra tycker om en. Det är ju liksom deras grej.

Lennart Frimodig

Lindansare skrev:

KrigarSjäl skrev:Här tycker jag Frimodig har rätt; att bara vara trevlig kommer man ingen vart med, man riskerar att bli överkörd, utnyttjad, besegrad, brädad, utkonkurrerad.

Vi lever inte i den bästa av världar och människan är ett rovdjur, inte ngn sympatisk liten varelse som sussar sött i sin lilla mys-kokong.

Man är trevlig och civiliserad, men visar samtidigt att man inte är att leka med. Det är så det funkar.

Man måste vara lite Don Corleone ibland, det är en hård värld vi lever i.

Ha ha. Förlåt, men jag blir full i skratt. Även om jag skulle hålla med tror jag inte att jag skulle beskriva det riktigt så hårdkokt och "Clintan-aktigt".

Men min grundinställning är att man inte kan kräva respekt utan måste förtjäna den genom att själv visa respekt. Och det kan ske på många olika sätt - eftersom vi alla är olika personer. Så arbetar i allafall jag i mitt möte med människor professionellt. Att kräva respekt med den hårdkokta stilen är inget som går hem och ingenting jag förespråkar. Inte ens i en fientlig miljö.

Du missförstår det jag säger. Att visa att man inte tar skit betyder inte att man uppför sig otrevligt. Däremot kan det vara rätt att bli jävligt otrevlig i vissa lägen.

En del påstår att Gud skapade människan till sin avbild men jag menar att Gamen, Hyenan och Vrålapan också haft ett finger med i spelet, i alla fall när det gäller vissa människor.
Mot hyenor kan du inte vara snäll och lägga dig på mage, de ska du visa skal, tagg eller bett.

Som utgångsläge bör man naturligtvis bemöta människor respektfullt, men alla är som bekant inte snälla och då måste man ha en beredskap.

Att möta världen utan beredskap, som en del hippies och religiöst anfäktade människor säger att man ska göra, är dårskap.

Hellre Clintan än att bara kvacka fram plattityder som de Självrättfärdiga Rättänkarna alltid gör.

Människan är inte en särskilt civiliserad varelse vilket låter sig bevisas.

Frimodig skrev:
Men den här jocken som gav sig på Gafsan, vem kan det vara?

Lennart Frimodig

Du väl får forska genom att läsa gamla inlägg och bilda dig en egen uppfattning. Min är att Gafsan lade krokben för sig själv.

LordNelson skrev:Du får forska genom att läsa gamla inlägg och bilda dig en egen uppfattning. Min är att Gafsan lade krokben för sig själv.

Jag håller med dig i så måtto att det kan vara dumt att ens försöka diskutera med människor som inte argumenterar med rationella argument utan hellre slår under bältet. På det viset har jag mig själv att skylla.

LordNelson skrev:

Frimodig skrev:Men den här jocken som gav sig på Gafsan, vem kan det vara?

Lennart Frimodig

Du får forska genom att läsa gamla inlägg och bilda dig en egen uppfattning. Min är att Gafsan lade krokben för sig själv.

Men Alien förklarade att det är moderatorernas ansvar att skydda deltagare. Så jag lägger mig inte i.

Ibland räcker det med att uppmärksamma ett fenomen för att döda fenomenet. Det är nån analogi med ljus, skuggor, skepnader och mörker.

Lennart Frimodig