sugrövmanövern skrev:

Frimodig skrev:
Sen har jag det här axiomet att alla kan bidra, på något sätt.

Lennart Frimodig

Behöver inte vara via lönearbete dock.

Du har en poäng. Det är helt rätt. Att bidra är huvudsaken, att få lön och betala skatt är inte huvudsaken. Helt rätt.

Lennart Frimodig

Mats skrev:

Frimodig skrev:Min tanke är att alla skall vara med. Och att människor skall känna självrespekt.

Sen har jag det här axiomet att alla kan bidra, på något sätt.

Jag har noll problem med att jag inte är med och arbetar. Det påverkar inte min självrespekt och är ingenting som behöver fixas för min skull.

Därför tar jag för givet att de som envisas med att jag borde arbeta gör det utifrån ett egenintresse, inte av omsorg om mig.

Vi kan kalla det ett axiom om du vill, att de som vill att jag ska arbeta gör det för att de ser en vinst för sig själva i det. När det gäller nallen är det tydligt.

Vad du ser för personlig vinst i att till varje pris få mig i arbete är lite mer oklart. Det kan ju vara så enkelt att jag inte passar in i ditt axiom, och att du tror att det är lättare att ändra på mig än att ändra på ditt axiom.

/Mats

Jag tycker du hittar på ursäkter.

Jag vill att du skall arbeta för att det är bra för dig. Du står på egna ben, du kan bestämma själv om ditt liv. Ingen kan tala om för dig vad du skall göra.
Jag bryr mig noll om ifall jag betalar skatt för dig. Det är inte grejen. Jag är helt ok med att vi som jobbar bidrar till alla som inte kan jobba. Men utifrån din egen självständighet tycker jag det är bedrövligt att du behöver leva på bidrag.

Lennart Frimodig

Frimodig skrev:Ingen kan tala om för dig vad du skall göra.

Ja exakt. Du har förstått att ingen kan tala om för mig vad jag ska göra.

Ändå försöker du själv tala om för mig vad jag ska göra. Det kan du inte.

/Mats

Mats skrev:

Frimodig skrev:Ingen kan tala om för dig vad du skall göra.

Ja exakt. Du har förstått att ingen kan tala om för mig vad jag ska göra.

Ändå försöker du själv tala om för mig vad jag ska göra. Det kan du inte.

/Mats

Ok, reträtten.

Fattar du inte, så fattar du inte. Det är ok. Min plikt är att göra åtminstone ett försök, minst.

Lennart Frimodig

Frimodig skrev:Ok, reträtten.

Fattar du inte, så fattar du inte. Det är ok. Min plikt är att göra åtminstone ett försök, minst.

Lennart Frimodig

Du får gärna tro att jag inte förstår.

/Mats

Frimodig,

Mats har faktiskt inte bett om din åsikt. Tilläggas bör att det är en vuxen man med flera års arbetslivserfarenhet bakom sig, alltså inte ngn osnuten osäker 19-åring med en anti-inställning till allt.
Han är nog den som bäst känner sin situation och nu är det så en gång för alla att individbaserad coaching (framgångsteologi) inte löser samhällsproblem såsom ständiga strukturförändringar och arbetsgivarnas prioriteringar.

Det är ett faktum att vi NPFare ställts utanför i Den Nya Tidens samhälle. Vi passar ju inte in i det här babbliga, gruppfixerade nyliberala flexibla, alltså återstår endast bidrag och då är sjukersättning att föredra framför soc.
Vore vi mer moraliska om vi började råna banker kanske?
Förr fanns det verk & bruk för såna som oss, så ser det inte längre ut. Idag ska alla vara försäljartyper, tjänstemän eller entreprenörer.


nallen,

Du vill ju inte betala skatt överhuvudtaget. Alltså vill du inte ha ett samhälle överhuvudtaget. Sluta åk på mina vägar, sluta belasta min sjukvård och ge fan i att se på min tv-kanal, dvs SVT.
Läser man det du skriver får man intrycket att inte ens USA är liberalt nog för dig.
Återstår att bilda en egen stat eftersom det inte finns något samhälle som är liberalt nog för dig.

Mats skrev:

Frimodig skrev:Ok, reträtten.

Fattar du inte, så fattar du inte. Det är ok. Min plikt är att göra åtminstone ett försök, minst.

Lennart Frimodig

Du får gärna tro att jag inte förstår.

/Mats

Oh, en begåvning. Man blir rätt stum.
Du fattar inte. Skitenkelt.

Lennart Frimodig

Jag har lite svårt att förstå att det bara är ekonomin som avgör om man "gör rätt för sig". Pengar är ju knappast det stora problemet i dagens samhälle - problemet är snarare att jordens resurser förbrukas i hisnande takt med biverkningar i form av miljöförstöring. Sett i det perspektivet är det knappast moraliskt försvarbart att tjäna en massa pengar och lägga dem på att köpa onödiga prylar eller transportera sig till andra sidan jordklotet för skojs skull, eller för att imponera på grannarna.

Själva tankegången att människor ska "göra rätt för sig" bygger ju på att det är bättre att människor finns än att de inte gör det, ett grundantagande som jag är djupt skeptisk till.

Men det är klart att samhället blir trevligare om vi hjälps åt att uppehålla illusionen om människovärdet.

Frimodig skrev:Oh, en begåvning. Man blir rätt stum.
Du fattar inte. Skitenkelt.

Lennart Frimodig

OK. Jag fattar inte.

Du får gärna tro det. Skitenkelt.

/Mats

Gafsan skrev:Jag har lite svårt att förstå att det bara är ekonomin som avgör om man "gör rätt för sig". Pengar är ju knappast det stora problemet i dagens samhälle - problemet är snarare att jordens resurser förbrukas i hisnande takt med biverkningar i form av miljöförstöring. Sett i det perspektivet är det knappast moraliskt försvarbart att tjäna en massa pengar och lägga dem på att köpa onödiga prylar eller transportera sig till andra sidan jordklotet för skojs skull, eller för att imponera på grannarna.

Precis så. Vilka är det som är parasiter, egentligen?
Höginkomsttagaren med tre bilar, flera utlandssemestrar, den stora villan fullproppad med dyr elektronik - eller den som bor i en etta och bara har pengar till mat?

Mats skrev:

Frimodig skrev:Oh, en begåvning. Man blir rätt stum.
Du fattar inte. Skitenkelt.

Lennart Frimodig

OK. Jag fattar inte.

Du får gärna tro det. Skitenkelt.

/Mats

Du är i underläge, sen gillar jag inte att du redigerar mina inlägg.

Men, eftersom ditt beroende är så viktigt för dig, så skiter vi i det här.

Lennart Frimodig

Krigis: jag nappar inte ikväll, men SVT har du fått ha för dig själv i nästan 10 år nu

Färre barn, färre som behöver göra rätt för sig..
(fast då krymper samhället..)

plåtmonster skrev:Färre barn, färre som behöver göra rätt för sig..
(fast då krymper samhället..)

Det är vad du förstår?

Lennart Frimodig

Frimodig skrev:sen gillar jag inte att du redigerar mina inlägg.

Du tycker inte om när jag sätter fingret på dina feltänk, antar jag.

/Mats

Orkar intre direkt läsa igenom trådens helhet. Personligen tycker jag det är rätt stigmatiserande att 'leva på bidrag' när man inte är synligt sjuk för andra och dessutom kan klå många i tex samhällskunskap så att de inte längre kan känna sig sådär elitistiskt överlägsna och välvilligt inställda till 'de sämre'. (jfr - 'vet du nåt jag inte pallat lära mig är du arbetskapabel för jag jobbar ju och jag vet inte vilken president USA har och det går bra ändå, så om du kan namnet på presidenten måste du ju kunna jobba' )

(problemet i resonemanget är att han är för blåst för att haja det där med AS, men är NT o glad o kan jobba och kan därför dissa de som inte gör det)

Gafsan skrev:Jag har lite svårt att förstå att det bara är ekonomin som avgör om man "gör rätt för sig". Pengar är ju knappast det stora problemet i dagens samhälle - problemet är snarare att jordens resurser förbrukas i hisnande takt med biverkningar i form av miljöförstöring. Sett i det perspektivet är det knappast moraliskt försvarbart att tjäna en massa pengar och lägga dem på att köpa onödiga prylar eller transportera sig till andra sidan jordklotet för skojs skull, eller för att imponera på grannarna.

Själva tankegången att människor ska "göra rätt för sig" bygger ju på att det är bättre att människor finns än att de inte gör det, ett grundantagande som jag är djupt skeptisk till.

Men det är klart att samhället blir trevligare om vi hjälps åt att uppehålla illusionen om människovärdet.

För mig handlar det om att så många som möjligt skall ta del i utformandet av vårt samhälle.

Jag har så långt jag minns avskytt att vara beroende av andra människor. Det är delvis en uppfostringsgrej, delvis en personlighetsgrej. Uppfostran var att man skall stå på egna ben. Sen jag flyttade hemifrån, vid 19, har jag aldrig tagit emot pengar av nån släkting. Det skulle ha varit skam. Man klarar sig själv, man står på egna ben.

Sen har en del människor orättvisa livsvillkor beroende på hur de är gjorda, där måste alla vi andra hjälpa till. Målet är att de bidrar så gott de kan.

Jag tror inte människovärde är en illusion i vårt land. Regeringsformens andra kapitel är en bra utgångspunkt.

Lennart Frimodig

Jag tycker att om nu alla kan arbeta ska dom som anser det hitta ett jobb till alla som är anpassat m.m. (och som existerar och har en anställningsmöjlighet, bara för ett jobb finns betyder ju inte att folk med AS automatiskt blir anställda utan det blir nog NT's faktiskt eftersom dom inte är funtionshindrade, hemskt kanske men så är det)

det kanske kräver en ny tråd, typ "jag hittar ett jobb åt dig" tråd eller liknande

edit: (om jobb faktiskt skulle hittas som funkar så skulle nog de flesta bli glad också)

Om de som är på bidrag inte kan få de jobb som erbjuds och om de får de så blir de utbrända och behöver då vårdresurser utöver levnadsomkostnader. Så kanske ekvationen ser lite annorlunda ut.

Om det verkar enkelt så beror det oftast på att missförstått något

rapchic skrev:Jag tycker att om nu alla kan arbeta ska dom som anser det hitta ett jobb till alla som är anpassat m.m. (och som existerar och har en anställningsmöjlighet, bara för ett jobb finns betyder ju inte att folk med AS automatiskt blir anställda utan det blir nog NT's faktiskt eftersom dom inte är funtionshindrade, hemskt kanske men så är det)

det kanske kräver en ny tråd, typ "jag hittar ett jobb åt dig" tråd eller liknande

edit: (om jobb faktiskt skulle hittas som funkar så skulle nog de flesta bli glad också)

Jag kan fixa jobb åt de som är elektriker och vill jobba, jag får till och med provision om jag kan få tag på någon duktig eftersom det är sådan brist.

rapchic skrev: (om jobb faktiskt skulle hittas som funkar så skulle nog de flesta bli glad också)

+1

Jag kommer aldrig att kunna ta mej in på arbetsmarknaden..finns inte en chans nu att det skulle kunna existera nånsin och det är inget jag valt frivilligt..att bara skita i att ta ansvar och sitta med armarna i kors..nej nej så nån lat jävel är jag inte utan ser det jag har fått rätt till som en nödvändighet för att överleva...stöd behövs nu til att börja med för att jag ska kunna bli en bättre människa överhuvudtaget..kan inte göra underverk för samhället nu på egen hand om man säger så..ingen hjälp..kan heller ingen räkna med att jag ska kunna göra annat än att leva på bidrag..så enkelt är det.

radix skrev:(problemet i resonemanget är att han är för blåst för att haja det där med AS, men är NT o glad o kan jobba och kan därför dissa de som inte gör det)

Låter som en alldeles vanlig, komplett idiot. Finns ingen anledning att diskutera med såna, de är stolta över sin snäva världsbild och sin ignorans och blir bara provocerade av kunskap.

Klart är att samhället premierar idioter mer än aspergare.
Att ha jobb är f.ö inte ett automatiskt tecken på intelligens eller duglighet utan mer ett bevis på att man är anpassningsbar eller råkar ha haft tur med släktingar, omgivning, rådande trender etc.
Finns ju gott om exempel på folk som har fått jobb för att de spelar handboll och för att chefen ifråga råkar gilla handbollsspelare mer än andra människor.
Som alla sen förstår är ju inte förmågan att kasta liten boll i gummi mot nät någon reell kompetens om det handlar om att köra budbil eller taxi.

Vi högfungerande aspergare är inte sämre än butiksbiträden, snabbköpskassörskor, chaufförer, elektriker eller vad det vara månde - även om Alliansregeringen vill att man ska se ner på dem som inte kommer in på arbetsmarknaden.
Idioterna med jobb tycker att vi ska skämmas och odla ett självförakt - och det för att vi inte passar in i ett system vi inte har varit med om att skapa!

Jag läste lite kort det sista inlägget här och då tänker jag direkt på
det att de som har jobb är lyckligt lottade idag, med 375.000 arbetslösa
i Sverige så har man helt enkelt tur om man har jobb.

Med så stor arbetslöshet tänker jag inte stressa heller, ska hellre försöka
komma in inom DV och förlägga min DV här hemma om det är möjligt att AF
kan finansiera det hela.


Har man blivit behandlad som skit och sen inte fått chans till
bra rehabilitering så tycker inte jag man ska stressa heller.
Tur man flyttat......