Frimodig skrev:
Du måste lära dig beskriva din kapacitet på ett objektivt sätt. Du behöver lära dig se dig själv utifrån, som nån jävla stenstod.

Lennart Frimodig

Vad är det som ger dig rätt att definiera vad andra behöver? Mats har ju mycket tydligt förklarat i tråden vad han behöver. Era erfarenheter skiljer sig åt och ni känner tydligen inte varann särskilt bra. Jag skulle akta mig att skriva andra på näsan på vad man ska göra på det sättet som du gör.

Bjäbbmonstret skrev:

Frimodig skrev:
Du måste lära dig beskriva din kapacitet på ett objektivt sätt. Du behöver lära dig se dig själv utifrån, som nån jävla stenstod.

Lennart Frimodig

Vad är det som ger dig rätt att definiera vad andra behöver? Mats har ju mycket tydligt förklarat i tråden vad han behöver. Era erfarenheter skiljer sig åt och ni känner tydligen inte varann särskilt bra. Jag skulle akta mig att skriva andra på näsan på vad man ska göra på det sättet som du gör.

Bra fråga. Nå, det är så här. Jag jobbar med långtidsarbetslösa, långtidssjukrivna, såna människor.

Sen är det så att vad jag skriver är förslag, jag har noll aning om Mats eller om dig.

Mitt jobb är att skriva andra på näsan.

Du förstår inte de här villkoren, right? Du bekräftar hans nederlag, jag försöker förstöra hans nederlag. Small differnce.

Lennart Frimodig

Frimodig skrev:Du bekräftar hans nederlag, jag försöker förstöra hans nederlag.

Det är inte mitt nederlag att jag inte kan arbeta. Det är samhällets nederlag.

Jag har fått en deal med samhället som är OK för mig. Jag har fått sjukpension.

Den som vill ändra på samhällets nrederlag och få mig arbetsför måste fundera på vad hen kan göra åt saken, inte vad jag kan göra åt saken.

Att försöka skuldbelägga mig för att jag inte kan arbeta leder ingen vart. Det ignorerar jag.

/Mats


Admin: lade till namnet i citatrutan

Mats skrev:

Du bekräftar hans nederlag, jag försöker förstöra hans nederlag.

Det är inte mitt nederlag att jag inte kan arbeta. Det är samhällets nederlag.

Jag har fått en deal med samhället som är OK för mig. Jag har fått sjukpension.

Den som vill ändra på samhällets nrederlag och få mig arbetsför måste fundera på vad hen kan göra åt saken, inte vad jag kan göra åt saken.

Att försöka skuldbelägga mig för att jag inte kan arbeta leder ingen vart. Det ignorerar jag.

/Mats

Ok. du vet bäst för dig själv.

För mig är det ett nederlag. Men man skall inte trampa på människor.

Ibland är ideologisk övertygelse en poäng.

Det måste gå.

Lennart Frimodig

Frimodig skrev:

Mats skrev:

Du bekräftar hans nederlag, jag försöker förstöra hans nederlag.

Det är inte mitt nederlag att jag inte kan arbeta. Det är samhällets nederlag.

Jag har fått en deal med samhället som är OK för mig. Jag har fått sjukpension.

Den som vill ändra på samhällets nrederlag och få mig arbetsför måste fundera på vad hen kan göra åt saken, inte vad jag kan göra åt saken.

Att försöka skuldbelägga mig för att jag inte kan arbeta leder ingen vart. Det ignorerar jag.

/Mats

Ok. du vet bäst för dig själv.

För mig är det ett nederlag. Men man skall inte trampa på människor.

Ibland är ideologisk övertygelse en poäng.

Det måste gå.

Lennart Frimodig

Med tanke på att du har vad du själv definierar som asperger light får du gärna ha den goda smaken att inte uttala dig en massa om aspergares arbetsoförmåga.

Schmetterling skrev:Med tanke på att du har vad du själv definierar som asperger light får du gärna ha den goda smaken att inte uttala dig en massa om aspergares arbetsoförmåga.

Wow, du talar om för mig vad jag får skriva. Wow.
Du jobbar naturligtvis under pseudonym.
Lennart Frimodig

Bjäbbmonstret skrev:Stämmer inte så länge pensionssystemet bygger på skatten och nivån och villkoren garanterades av staten.

Det stämmer, och det är inte särskilt besvärligt att räkna på om du inte tror mig.
Skulle du vara bekväm med att betala 100% i inkomstskatt?
Även om du förväntas leva på det som blir över?

Det är inte hållbart i längden, och enda lösningen är att var och en får ansvara för sin egen framtid.

Mats skrev:Det är inte mitt nederlag att jag inte kan arbeta.

Och däri ligger en stor del av problemet.

nallen skrev:

Mats skrev:Det är inte mitt nederlag att jag inte kan arbeta.

Och däri ligger en stor del av problemet.

Jag saknar normal empati, bortsett från barn och barnbarn.
För mig är icke-arbete en intellektuell grej. En kombination av sociala omständigheter och personligt val. In the end finns alltid ett personligt val, som jag ser det.

Och så kommer sammelsurium och bjäbbmonstret och talar om för mig att jag inte får tycka så här. Jag blir lätt förundrad. De talar om för mig vad jag får tycka. Kära nån.

Som jag ser det, är den samhälleliga uppgiften att se till att alla kan bidra.

Jag skulle kunna gå hem till Mats och Kullan varje morgon, släpa ut dem och ta med dem till nåt ställe där de kan bidra. Jag är inte så känslig ifall de spottar och fräser och bli extremt otrevliga. Jag är van vid sånt. Ett problem är att såna här myndighetspersoner inte är vana vid att hantera Mats och Kullan. Myndigheterna blir rädda och känner obehag och vill ta till maktmedel, en klart dålig idé.

Lennart Frimodig

Det är intressant med Schmetterling och Bjäbbmonstret, de som talar om för mig vad jag får skriva. Kära nån, Lieber gott. De tror de kan bestämma vad jag skall skriva. Hur kan någon komma på en så hjärndöd idé i det här landet? Jag gissar att de lever under andra regler. De har nån privat dagordning, där de bestämmer vad som får sägas.

Men som fenomen, intressant. Och mycket långväga.

Lennart Frimodig

Frimodig skrev:Jag skulle kunna gå hem till Mats och Kullan varje morgon, släpa ut dem och ta med dem till nåt ställe där de kan bidra. Jag är inte så känslig ifall de spottar och fräser och bli extremt otrevliga. Jag är van vid sånt. Ett problem är att såna här myndighetspersoner inte är vana vid att hantera Mats och Kullan. Myndigheterna blir rädda och känner obehag och vill ta till maktmedel, en klart dålig idé.

Lennart Frimodig

Du klagar på att myndighetspersoner vill ta till maktmedel mot mig och konstaterar att det är en klart dålig idé.

Samtidigt påstår du dig vilja släpa ut mig och ta mig till något ställe där jag kan bidra. Det är att ta till maktmedel och som du redan har konstaterat är det en klart dålig idé.

Det enda som fungerar är att någon ser mina behov och ser till att jag får dem tillgodosedda. Då kan jag bidra. Tyvärr ignorerar du detta barnsligt enkla faktum precis lika mycket som myndighetspersonerna gör.

/Mats

Frimodig skrev:Jag skulle kunna gå hem till Mats och Kullan varje morgon, släpa ut dem och ta med dem till nåt ställe där de kan bidra. Jag är inte så känslig ifall de spottar och fräser och bli extremt otrevliga.

Hitler gjorde ungefär så i stor skala 1933-1945, och det fungerade inget vidare.

I mitt fall finns det papper från Arbetsförmedlingen som säger att arbetsmarknaden , som den ser ut idag, inte har något jobb att erbjuda mig. Det finns ingen arbetsgivare som anpassar arbetsuppgifterna och arbetsplatsen enligt mina behov. Och får inte jag dom behoven tillgodosedda gör jag inget bra jobb och då är man ju inte intressant som arbetskraft.

Visst har man ideèr men det måste ju ske på mina villkor och d¨å blir det inget jag kan lägga grunden för min inkomst. alltså ingen idè.

Eftersom jag har själv har varit båda långtidsarbetslös och långtidssjukskriven (samt även arbetat och studerat ett antal år) samt träffat en hel del människor i sådana situationer, intresserat mig för problemet och fördjupat mig i det så har jag dragit helt andra slutsatser än vad Frimodig gör.

Det är möjligt att det fanns en tid när det fanns proportionerligt sett fler arbetslösa som hade hjälp av en spark i baken. På den tiden det fanns jobb. Idag är det största problemet att arbetslösa och sjuka människor stigmatiseras och påläggs för mycket ansvar för sin belägenhet och detta gör det svårare för att ta sig ur den. Den bild du har av dina medmänniskor är förnedrande Frimodig och din inställning är direkt farlig för dem du säger dig vilja hjälpa.

Till nallen som uppenbarligen inte kan räkna vill jag bara påpeka att hela arbetskraften inte är pensionerad samtidigt. Vi betalar till varandra och får något tillbaka och ingen lever lika länge efter ålderspeenson som före.

nallen skrev:

Mats skrev:Det är inte mitt nederlag att jag inte kan arbeta.

Och däri ligger en stor del av problemet.

I din signatur kan man läsa följande:
"Att ändra sig är att ljuga retroaktivt."

Samhäller har givit mig sjukpension. Nu hoppas åtminstone jag att samhället inte "ljuger retroaktivt" och drar in min sjukpension.

Hur ser du på det?

Mats skrev:Samhäller har givit mig sjukpension. Nu hoppas åtminstone jag att samhället inte "ljuger retroaktivt" och drar in min sjukpension.

Stämmer in på det och då i mitt eget fall oxå.

Ingen av er har väl fått "permanent" "sjukpension" enligt gamla reglerna så det innebär att ni har ett par decennier på er minst när sjukersättningen kan komma att omprövas. Så risken för att ni blir utsatta för diverse "frimodigar" som vet erat bästa finns väl...?

Bjäbbmonstret skrev:Ingen av er har väl fått "permanent" "sjukpension" enligt gamla reglerna så det innebär att ni har ett par decennier på er minst när sjukersättningen kan komma att omprövas. Så risken för att ni blir utsatta för diverse "frimodigar" som vet erat bästa finns väl...?

Enligt reglerna som kom 2010 så ska det vara jämförbart med sjukpension. Och alla myndighetspersoner jag talat med säger att detta beslut kan inte dom rucka på.

Min handläggare på FK kallade det tom för pension.

Bjäbbmonstret skrev:Ingen av er har väl fått "permanent" "sjukpension" enligt gamla reglerna så det innebär att ni har ett par decennier på er minst när sjukersättningen kan komma att omprövas. Så risken för att ni blir utsatta för diverse "frimodigar" som vet erat bästa finns väl...?

Korrekt. Jag uttrycker bara en förhoppning att de inte ska "ljuga retroaktivt", dvs jag hoppas slippa att en omprövning leder till att min sjukpension dras in.

Bjäbbmonstret skrev:Vi betalar till varandra och får något tillbaka och ingen lever lika länge efter ålderspeenson som före.

Det första är på ett grundläggande sätt orättvist - men det har inte räknandet att göra.

Ponera att N.N jobbar i 40 år före sin pension och är pensionär i 20.
Antag vidare att personen klarar sig på en pension som är hälften av medellönen denne hade som arbetande (något som förmodligen inte är särskilt realistiskt).
Då måste N.N avsätta 25% av sin lön, under hela sin arbetande tid (40 år), för att få ihop till sin pension, räknat krona för krona, oavsett om personen betalar in för sig själv eller för de som är pensionärer samtidigt som N-N arbetar.

Dagens pensionssystem bygger på att de nu arbetande betalar för de som är pensionärer nu. Det fungerar naturligtvis när antalet pensionärer är långt mindre än antalet arbetande, däremot blir systemet snabbt betungande för de arbetande när förhållande mellan antalet pensionärer och antalet arbetande blir större.

Mats skrev:Hur ser du på det?

Som att det inte är min uppgift att försörja folk som jag inte frivilligt väljer att försörja.

nallen skrev:

Mats skrev:Hur ser du på det?

Som att det inte är min uppgift att försörja folk som jag inte frivilligt väljer att försörja.

Så du önskar att samhället "ljuger retroaktivt"?

Ja, på en betydligt större skala dessutom.

Då vet jag att det åtminstone ibland är OK att "ljuga retroaktivt".