Altså oss föräldra som har Asperger, vad är det för jäkla mall socialen (kanske andra?) har att gå efter? i allas utredningar står nästan exakt lika dana formuleringar "jag är oroad över huruvida dessa föräldrar kan möta sina barns känslomässiga behov" eller "jag är bekymrad över huruvida de kan sköta barnens mat och hygien" eller varför inte man saknar empatisk förmåga och då kan vara rent av farlig som förälder när man inte kan sätta sig in i barnets känsloperspektiv.. vafan?!

Mina ungar är hur gulliga kramiga rar ungar som helst.. men det är fel på dem ändå.. gråter för lite.. kramas med dagispersonlaen för lite. pratar för lite.. är motoriskt efter blahblah.. det är inget FEL på barnen.. möjligen har de lite aspiga drag konstigt? det läskiga är ju hur människor utgår ifrån att ALLA asperger personoer funkar enligt denna konstruerade mall. utan någon som helst grund eller utredning av individerna.

Ville bara ösa ur mig frustrationen över våra mer eller mindre kopierade utredningar

Hur funkar det där med informationsföredrag och liknande till kommunfolk (soc., för den delen LSS-are, m.fl.)? Kanske rentav sakkunniga att upplysa domstolar (vid och utanför rättegång)? Går det att lobba in ytterligare någon välriktad fot där och trycka på för folkbildning (via Attention, RFA, OA, ho, annat?)
Någon som vet? Eller gör jag bort mig inför dem som vet bara genom att ställa frågan?

For what it's worth...korkade människor är irriterande, och okunnika människor är irriterande. Korkade och okunniga människor kan vara outhärdliga. Och om man lägger till att de är paragrafryttare...

På tal om "For what it's worth:

http://www.text.nu/musik-video-lyrics/c ... worth.html

http://www.youtube.com/watch?v=vJV44YV69z0

Inte mycket blir bättre av litet bra musik. Men man kanske kan må litet bättre, bli en smula gladare.

Zombie skrev:Hur funkar det där med informationsföredrag och liknande till kommunfolk (soc., för den delen LSS-are, m.fl.)? Kanske rentav sakkunniga att upplysa domstolar (vid och utanför rättegång)? Går det att lobba in ytterligare någon välriktad fot där och trycka på för folkbildning (via Attention, RFA, OA, ho, annat?)
Någon som vet? Eller gör jag bort mig inför dem som vet bara genom att ställa frågan?

I Uppsala kommun (och säkert på andra ställen med) finns det regelbundet föreläsningar för de anställda:
http://www.sesam.uppsala.se/pdf/2008/forelasningar_var_08.pdf

Men jag vet inte om det är bara de intresserade som går på dessa föreläsningar el om de beordras av sina chefer.

Det stora problemet är troligen att de som lägger upp informtions förläsningar är NT. Vilket i praktiken innebär att bilden blir rätt skev redan från början.
Ofta så framställs vår grupp som varelser från Yttre rymden på allmäna förläsningar om syndromet.
Sällan tas det upp att det är en glidande skala av svårigheter eller hur och när den kan tänkas påverkar våra liv.
Vår diagnos säger inget om vad just du klarar eller inte klarar. Den säger inget om hur just ditt behov av hjälp& stöd behöver vara utformat. En diagnos är är en förklaringsmodell och beteckning var i problematiken finns.

Ni borde kanske utsätta oss NT för en omvänd mentaliseringstest för att får oss och tänka till och lära oss att inte hänvisa så mycket till det underförstådda och självklara. Det är inte bara aspergerpersoner som får sin tillvaro komplicerad av denna ovana utan även många människor uppväxta i andra länder har svårt att uppfatta den sociala koden även om de kanske är bättre på att läsa av att något är fel.

Det är helt uppenbart att människor är rädda för något de inte behöver vara rädda för. Ja missförstådd kan man bli eller sårad av sånt som är dumt sagt men vad kan vara värre? Ett aggressivt utbrott? Folk är alldeles för mesiga nu för tiden. Men socialtanterna dem ska man akta sig för.

Tyvärr så är ju detta en oönskad effekt av att vi accepterat defekttänkandet som NT världen applicerat på oss. Det funkar ju fint kring LSS, men när samma resonemang hamnar hos soc (och förvaltningsdomstolarna) så ger det minst sagt oönskade effekter. Socialen jobbar ju fortfarande med psykoanalytiska metoder enligt Freud i många fall.

Defekttänkandet får sin näring i att utstötning är lönsamt samt att människor är rädda. Rädslan är lättare att övervinna än lönsamheten.

Sopa rent framför egen dörr finns det ett ordspråk som heter...och det är vad jag tycker att socialen ska göra...de anklagar AS föräldrar för bristande empati, men visar de så mycket empati själva?

Inte det ringaste....

Det finns ett test. Ett självtest.

Man kan titta på Amanda Baggs video. Och samtidigt göra en annan sak. Om ens simultankapacitet räcker. Nämligen vara vaksam på ens egna tankar och känslor.

http://www.youtube.com/watch?v=JnylM1hI2jc

När jag visat den för de mest vidsynta och fördomsfria människor jag känner har de upptäckt fördomar och bristande förståelse hos sig själva. Saker de inte tycker om att se. Jag själv också.

Genom att använda sig själv som exempel. Och sen förklara sin värld och sitt språk och sin kommunikation. Och resonera med en intellektuell skärpa som är skarp och het och fokuserad som en laserstråle får hon oss att se sånt vi inte annars kunde se. Och kanske inte vill se. Också om oss själva.

Om man ser Amandas video och ser dessa saker som nyss var dolda i dunkel... Kan man då ta steget att se att tanterna på soc kan vara lika blinda? Att de inte kan se oss för att de inte vet vad de skall söka efter.
I bästa fall har de tittat i en lärobok med kanske ett tunt kapitel om AS och/eller NPF.

Kanske är det så...

Ganesh skrev:I bästa fall har de tittat i en lärobok med kanske ett tunt kapitel om AS och/eller NPF.

Det är precis vad jag tror...

Sociala avdelningen på Länsstyrelsen har telefontid kl 9-10. Det är till att vara snål med tillgängligheten.

Jag har förresten ansökt om en Handy (för att komma ihåg allt jag tänkte jag skulle komma ihåg men som jag glömmer).

Jag fick då veta att jag inte kunde ansöka om en sådan eftersom den som har hand om ansökningarna av hjälpmedel i min hemkommun inte har utbildning på hur Handy fungerar.

Ja kära nån vad ska man säga.

Wow, vilket enkelt argument. Varför inte dra det till sin yttersta spets...

"Den som är ansvarig vet inte vad empati är, så vi kan inte hjälpa någon med någonting..."

Visst är det bra att folk reser runt och föreläser om alla svårigheter man som person med AS kan stöta på MEN.

Det vore bra om man även fick klart för sig att:

1. Det är sällan en och samma person har hundra procent av allt man kan ha svårt med.

2. Det finns variationer hos personer med AS som väl kan vara lika stora som variationer av personlighet hos folk i allmänhet.

3. Personer med AS saknar Empati lika mycket som folk i allmänhet. Det är iaf min uppfattning och jag har ju träffat på rätt många med AS.

Ska det där med empatibrist vara så tungt vägande då kan man stryka min diagnos direkt för det kriteriet uppfyller inte jag.

Jag skulle vilja se att man specialkomponerar en föreläsning som är lite mer objektiv för handläggare inom Socialförvaltningen. Man ska inte glömma att all information man delar ut kan användas i annnat syfte än det tänkta, dvs emot oss.

DC skrev:Jag skulle vilja se att man specialkomponerar en föreläsning som är lite mer objektiv för handläggare inom Socialförvaltningen. Man ska inte glömma att all information man delar ut kan användas i annnat syfte än det tänkta, dvs emot oss.

Märks att DC har erfarenhet på området.

En kurs i att ljuga inför myndigheter + genomgång av SoL och LVU kanske skulle vara obligatorisk för alla blivande Aspie-föräldrar?

Jag ska vara väldigt noga vid framtida föreläsningar med att ALLT är individuellt och att det inte finns något drag som ALLA med Asperger delar... Kan inte nog understrykas...

DC skrev:Sociala avdelningen på Länsstyrelsen har telefontid kl 9-10. Det är till att vara snål med tillgängligheten.

Jag har förresten ansökt om en Handy (för att komma ihåg allt jag tänkte jag skulle komma ihåg men som jag glömmer).

Jag fick då veta att jag inte kunde ansöka om en sådan eftersom den som har hand om ansökningarna av hjälpmedel i min hemkommun inte har utbildning på hur Handy fungerar.

Ja kära nån vad ska man säga.

Haha jag har en vän som också ansökt om en dylig mojäng.. han fick en men han fick ingen instruktionsbok för "Om du kan förstå dig på den med hjälp av instruktionsbok behöver du ingen" WOHO! fan så bra

Lilith skrev: "Om du kan förstå dig på den med hjälp av instruktionsbok behöver du ingen" WOHO! fan så bra

Haha ja det är så typiskt. Hur kan man bara få till det. Helt fantastiskt vilka otroliga slutledningsförmågor det finns.

För mig var det också något liknande som "tror du att du klarar av att använda den?".

Jag skulle ha svarat lika dumt om jag bara kommit på det, typ: Ja jag har ju glasögon.

Bjäbbmonstret skrev:Defekttänkandet får sin näring i att utstötning är lönsamt samt att människor är rädda. Rädslan är lättare att övervinna än lönsamheten.

Det där med "lönsamheten" kan vara mycket viktigt och spela en stor politisk roll som aldrig på allvar dryftas offentligt.
Jag brukar också anta att det lönar sig bättre redan rent ekonomiskt att hjälpa än stjälpa folk - om inte förr, så medräknat följdverkningar (kanske generationer framåt).
Naturligtvis arbetar politiker, soc osv. (liksom nästan alla) med trängre och kortare perspektiv än jag.
Men iallafall... det är inget jag vet. Djävulskt läskigt.
Någon som vet vad som finns undersökt om det?

Inte för att det skulle vara anständigt att räkna pengar när det gäller människors rätt att leva och ha plats att må bra. Men för att det är bra att vara påläst när man slåss för den sistnämnda.

Pemer skrev:Wow, vilket enkelt argument. Varför inte dra det till sin yttersta spets...

"Den som är ansvarig vet inte vad empati är, så vi kan inte hjälpa någon med någonting..."

Ja, det ser ju ut som att det är vanligt ute i kommunerna. Helt otroliga saker. Hur pantad kan man bli utan att åka in i vården eller ut på gatan själv?

Jag undrar jag om de överhuvudtaget får någon utbildning...möjligen i "Hur man bär sig åt för att skrämma folk från att komma hit så vi inte behöver göra något för att hjälpa alla dessa parasiter som ska snylta på våra surt förvärvade skattepengar, de ska istället gå till våra löner utan att vi behöver anstränga oss"

Punkt nummer ett: Fråga aldrig vad du kan göra för att hjälpa till, fråga istället vad personen vill att du ska hjälpa till med.

Punkt nummer två: Erbjud aldrig något, låt personen själv komma på vad den behöver.

Tre: Svara alltid; vi kan inget göra och fråga alltid; vad vill du att vi ska göra?

Fyra: När personen vill ha något är svaret nej. De måste lära sig att vi inte ger bort något.

Fem: När det har gått ett år kan du låta personen få igenom ett önskemål, men var noga med att kräva en motprestation.

Sex: Var noga med att tala om att det är VÅRA skattepengar som personen tänker slösa bort.

Usch...jag kan fortsätta i all evighet...jag är inte bitter jag inte... ...bara liiite cynisk...

Obs, sista meningen är mestadels ironi...*övertydlig*

Sam skrev:Det stora problemet är troligen att de som lägger upp informtions förläsningar är NT. Vilket i praktiken innebär att bilden blir rätt skev redan från början.
Ofta så framställs vår grupp som varelser från Yttre rymden på allmäna förläsningar om syndromet.
Sällan tas det upp att det är en glidande skala av svårigheter eller hur och när den kan tänkas påverkar våra liv.
Vår diagnos säger inget om vad just du klarar eller inte klarar. Den säger inget om hur just ditt behov av hjälp& stöd behöver vara utformat. En diagnos är är en förklaringsmodell och beteckning var i problematiken finns.

Ibland föreläser personer engagareade i Attention, som arbetar med barn/ungdomar med funktinshinder. Men det finns också föreläsningar av personer som själva har AS, t ex den här, ”Det är inte jag som sitter här bakom, det är ni som står utanför”:

Håkan diagnostiserades för fem år sedan med Aspergers syndrom / högfungerande
autism samt ADHD och bipolär sjukdom.
Våren 2007 publicerades hans första bok ”Jag och mina diagnoser” som handlar om
hans funktionshinder och hur det är att leva med dem i vardagen. Numera föreläser han,
skriver på en ny bok och kallar sig en stolt Aspergare.
I föreläsningen berättar Håkan om sitt liv, sina diagnoser och alla svårigheter som det
medför. Han berättar om depressioner, sin familj, sitt ”hjärnbrus” och isolering och
utanförskap. Om att alltid ha uppfattats som annorlunda, att inte kunna delta i det sociala
livet, att alltid kämpa, att inte orka…

Det är rätt mycket en fråga om bord och stolar. Som Aspergare är man på ingens bord och hamnar alltid mellan stolarna. Och ingen vet tillräckligt mycket för att hjälpa en till rätta.

Och om man hittar en plats så skall man veta att den platsen fick man pågrund av ett Svarte-Petterspel. Den man fick plats hos förlorade spelet.

OCH DETTA SÄGER LÄNSSTYRELSEN I STOCKHOLMS LÄN!

Det finns säkert många okunniga soc.sekr. En del är kanske rentav psykopater som bara är ute efter att förstöra andra människors liv.

Jag är dock övertygad om att de flesta är i alla fall hyfsat välutbildade och försöker göra ett så gott jobb de kan.

Det finns säkert många AS som är bra föräldrar, men att diagnosen i sig försvårar föräldraskapet är för mig helt uppenbart.De som bortser från detta tycker jag är inskränkta och ev. okunniga.

Brist på empatisk förmåga som vi med AS har yttrar sig i att vi har svårt att läsa av andras känslor och agera adekvat efter detta. Detta har ingenting att göra med om man är elak eller inte. Soc. serkr. har i de flesta fall inte AS och har därför utmärkt empatisk förmåga. De kan mycket väl förstå att det är jobbigt att bli av med sina barn, men är ändå beredda att göra det p.g.a. olika orsaker.

Alltså, håll isär bergreppen! Man kan ha dålig empatisk förmåga och vara snäll och ha god empatisk förmåga och vara elak. Tänk t.ex. på s.k. psykopater som är jätteduktiga på att läsa av människor och manipulera sin omgivning. De vet mycket väl hur andra människor känner men skiter i det. Många AS, som jag själv, är i motsatt situation. Jag har svårt att läsa av andra känslor, men jag försöker i alla fall för det mesta att behandla min omgivning väl.