Ja, det är såhär att jag åker till min farmor och farfar varje onsdag och fikar där. Det är väldigt viktigt för mig att göra det och gillar inte förhinder. Idag blev det tyvärr det... Min mammas sambo hade glömt lyset på bilen på, så han kunde inte komma med bilen i tid. Alltså kunde jag inte komma till farmor och farfar i tid, eller kanske inte alls.

Då blev jag jätteledsen och klarade inte av att äta. Klagade även på mamma för att hon inte ville ringa pappa på jobbet och fråga om han kunde hämta mig istället. Detta ledde till att mamma blev jätte arg och började skrika. Hon sparkade dessutom jätte hårt i dörren som delvis är av glad.

Hon skrek även: "JAG VET ATT DU KNULLAT!!!" Detta hade hon tydligen hört av sin syster, som hört det av sin dotter (min kusin.) liksom, snällt av min kusin att avslöja sådant för sin och min mamma? Nej, inte direkt..

Nu springer hon runt och skriker att jag förstör hennes liv, att hon vill göra slut med sin sambo, att hon vill sälja huset vi nyligen köpt, ALLT TACK VARE MIG TYDLIGEN. Hon säger även att man inte kan leva ett normalt liv med ett barn som mig, att jag förstört allt hon byggt upp och att hon inte har en enda bra dag i sitt liv.

Tidigare har hon hotat med att begå självmord tack vare mig och min bror. Hon hade (eller har?) även bulimi och det var tydligen också vårt fel. Är seriöst livrädd för att hon ska begå självmord tack vare mig eller att hon sak göra slut med sin sambo tack vare mig.

Vill hellre bo i fosterhem egentligen. För jag försöker varje dag att göra alla nöjda och det fungerar aldrig. Men fyller snart 18 år så hoppas att jag kan slippa mina föräldrar då, i alla fall kunna flytta hemifrån.

Vänd dig till socialen och be om hjälp att flytta hemifrån. Sådär kan du inte ha det.

Vi pratar först om din mamma här, tycker jag: Jag tror att hennes hot att ta sitt liv eller annat är enbart hot från hennes sida, för att du och din bror ska utveckla skuldkänslor och därför göra som hon vill. De som verkligen vill ta sitt liv pratar inte om det eller ens vill bli hittade av någon som kan hjälpa dem. Och om någon vill ta sitt liv är det deras problem och du, din bror eller jag kan inte göra något åt det.

Jag tror att någonstans så menar din mamma väl, men hon vet bara inte riktigt hur hon ska räcka till för dig och ev. din bror. Tror även att hon både kan ha neuropsykiska problem, och psykologiska/ emotionella problem och är därför lite känslig för att bli tjatad på eller känna sig otillräcklig när 'saker ställs på sin spets', som man säger (att det uppstår ett läge där sån't blir särskilt tydligt)

Oavsett hur det är med din sexualitet och dina sexuella erfarenheter är det ju enbart din sak. Hon kanske anser det finns moraliska betänkligheter omkring det, men det är ju bara föreställningar. Viktigt då - och rent generellt - att du kan visa du själv kan ta ansvar för vad du gör och ditt liv. Viktigt då att inte förneka vad man gjort men samtidigt tillägga att det var vad man ville och att hon inte har med det att göra.

Det är alltid knepigt det där med föräldrar, som vill vara förebilder och förbereda sina barn på vuxenlivet, men själva inte riktigt klarar av det. Samtidigt som du ju vill bli vuxen, men att din mamma inte verkar direkt verkar kunna ge dig det du behöver för att flytta ut till ditt eget bo. Jag vill definitivt rekommendera dig att försöka hitta en psykolog som har förståelse för dina NP-drag, eftersom andra kan ge dåliga råd för oss av dessa särdrag. Kanske denna psykolog eller någon annan kan förklara för din mamma hur du ser på saker och liksom medla mellan henne och dig.

Meppe skrev:Vänd dig till socialen och be om hjälp att flytta hemifrån. Sådär kan du inte ha det.

Kan inte mer än att hålla med här till 100%.

Iheartme!

Läste det du skrev och känner igen det hela från min egen uppväxt.
Var klar över att det dom säger inte är riktat till dig utan att hon högst troligen lider av någon form själv.
DEt med en blandning av klimateriet och en massa annsvar gör att hon tappar kontroll.
Mammor har stort kontroll behov av naturliga själ.

Ledsen för ditt lidande men ändå glad över att du kommit så långt.
Delar av mitt liv hade en vanlig dödling inte överlevt men tack vare min annurlunda hjärn funktion och egna högre intelligenser är jag vid liv.
Du är en högst värdefull människa och det kommer gå bra för dig, håll ut och gör det som du tycker om, ta och kräv lugn och ro vid måltiderna och försök få någon kurator i skolan som värkar pålitlig att lyssna på dig,att tala med någon och vädra tankar och upplevelser i fysisk närvaro ger en ro.Man kan inte säga allt till någon men mycket.
Önskar att du får träffa Farmor och Farfar snart

Håller med om att det är din mor som har problem, t ex med sitt humör och sin impulskontroll. Hon tål tydligen inte höra någon slags kriktik utan att flippa ut. (Kanske för att hon innerst inne vet att hon beter sig långt ifrån som en mor förväntas bete sig). Och det är svårt för att inte säga omöjligt för en tonåring att ständigt tassa på tå för att inte säga något kritiskt.

Allt det där om att du förstört hennes liv, att hon vill begå självmord etc är ju inget hon egentligen menar utan bara att hon blir så arg att hon säger vad som helst för att såra.

(Men varför ringde du inte själv till din pappa och bad honom skjutsa dig hellre än be din synnerligen labila mor?)

Håller med att du behöver någon att tala med. Om du känner att du inte orkar bo kvar hemma, kan det vara bättre att bo i fosterhem. Du kan inte bo hos din far då?

Tack för era svar!

Stack hemifrån och min pappa kom och hämtade mig senare denna dagen. Pappa sa precis som jag tror, att mamma har problem. Skulle vara bra om hon utredde sig kanske...

Vi har haft kontakt med socialen tidigare, dem var oroliga och det var nära att jag och brorsan hamnade i fosterhem. Men vet inte vad som hände sen...

Men min pappa vill att jag ska bo hos honom, precis som min bror har gjort den senaste tiden. Tror inte mamma vill göra såhär, alltså hon vill egentligen mitt bästa.. Men tror hon själv råkat ut för mycket skit som hon inte bearbetat, hon hade en väldigt svår barndom.

Nu har mamma och hennes sambo börjat bråka och funderar på att skilja sig. Just när vi precis köpt hus, det lustiga är att de köpte hus bara efter att ha känt varandra i någon månad...
Min pappa är orolig för mig, så kanske kommer bo hos honom i framtiden.

Om din du och din pappa fungerar ihop och han vill att du ska bo hos honom, gör det. Juridiskt har du rätt att skriva dig hos vilken förälder du vill i din ålder.