Behöver vi terapi?

av **mikael** » 2012-12-28 11:36:38

Vad för slags terapi får du?
Behöver vi terapi?
I så fall vilken?

av **plåtmonster** » 2012-12-28 12:35:20

Det man kanske skall fråga sig är vad syftet är.
(det kostar trots allt pengar, tidspassning, ork osv)

av **blasmurfens** » 2012-12-28 21:11:36

Ja, de kan man fråga sig. Många hänvisar till habiliteringen, där har jag i alla fall jag inte fått så mycket hjälp. Så hänvisar de till KBT men är ju en ganska dyrbar historia och öppenvården är ju inte rustad för detta, de har ju inte den kunskapen som behövs. Habiliteringen är jag inte nöjd med. Har någon annan fått hjälp av habiliteringen? Vad har ni fått hjälp med? Vad får ni för hjälp av kommunen? andra aktörer som arbetsförmedlingen, försäkringskassan mfl. En som undrar.

av **ZeldAlice** » 2012-12-28 21:43:17

Just nu, och har haft nu i typ ett och ett halvt år, har jag KBT på Vuxenhab plus att jag läser också lite Mindfullness.

Dock en terapi jag haft i hela mitt liv är musik och fortfarande har.

En annan terapi jag tror är riktigt bra är att vara social med djur, dom kan ge en så mycket plus att de ställer inte alls höga krav eller har särsilda regler, de vill bara ha kärlek, kel, förståelse och omhändertagning.

av **Tintomara Ariadne** » 2012-12-28 21:50:29

Jag kan inte uttala mig om vad "vi" behöver, men jag behöver terapi och trivs bäst med landstingets pragmatiska variant av psykodynamisk sådan, grundad i gedigen erfarenhet av många olika slags psykisk ohälsa och med en stor dos sunt förnuft och medmänsklighet. Jag är medveten om att alla inte har så positiva erfarenheter, men jag har väl haft tur med mina terapeuter.

av **KrigarSjäl** » 2012-12-29 17:08:56

Ingen terapi för mig tack. Blir bara irriterad på de som ska terapeuta.

av **kullan** » 2012-12-29 17:11:29

Nä jag har inget behov av nån flummig terapi.

av **Bali** » 2012-12-29 17:46:11

Tintomara Ariadne skrev:Jag kan inte uttala mig om vad "vi" behöver, men jag behöver terapi och trivs bäst med landstingets pragmatiska variant av psykodynamisk sådan, grundad i gedigen erfarenhet av många olika slags psykisk ohälsa och med en stor dos sunt förnuft och medmänsklighet.

Kan bara hålla med om mycket där och just den psykodynamiska terapin anser jag vara grunden till all vettig terapi!

Känner mig smått irriterad :x icon

av många orsaker just nu, så därför skriver jag också att jag - efter att ha läst så många inlägg både "här & där - att man tydligen måste ha tillgång till ett eget tänk/intelligens för att kunna ta del av en "bra" psykodynamisk terapi.
Det handlar nämligen om ett samarbete mellan en bra psykolog och en "villig" patient.

Behov av terapi är självklart något individuellt och har inte med någon "diagnos" att göra överhuvudtaget!

av **Nao** » 2012-12-29 18:11:42

Jag har förbättrats mycket i mitt mående av att gå i terapi. Jag tror också att den terapeutiska alliansen spelar stor roll oavsett vilken typ av terapi man går i och att man inte blir hjälpt av terapin om man inte tror på den utan avfärdar den som flum.

av **treeman** » 2012-12-29 18:12:51

mikael skrev:Vad för slags terapi får du?
Behöver vi terapi?
I så fall vilken?

Nej.
Jag behöver en öl dock.

Jag är min egen terapeut alltid. Och andras.

av **AS messenger** » 2012-12-29 18:31:43

KrigarSjäl skrev:Ingen terapi för mig tack. Blir bara irriterad på de som ska terapeuta.

Jag kan dela den uppfattningen. En poäng av dig.

av **Palindromus** » 2012-12-29 18:36:10

Jag behöver samtalsstöd ett par timmar om dagen. Hur jag skall kunna få det vet jag inte.

Om det inte fanns terapeuter har jag ingen aning om vad det skulle finnas för resurser i samhället där man kan få hjälp om man har de här svårigheterna. Visst jag kan prova olika vägar, och det behöver man ju, som att t.ex. försöka starta egna samtalsgrupper av olika slag och vissa former av träning som är bra för ens utveckling funkar ju på egen hand som t.ex. minnesträning, att träna på att göra sig konkreta bilder när man läser en berättelse.

... att läsa böcker som verkligen berör om människors olika livsöden är väldigt nyttigt och kan upplevas befriande och helande. Man får lättare kontakt med sig själv. Vem man verkligen är. Blir bättre på att uttrycka sig. Osv.

Men för min del är ett nätverk av samtalspartners det enda jag tror på.

av **AS messenger** » 2012-12-29 18:42:00

mikael skrev:Vad för slags terapi får du?
Behöver vi terapi?
I så fall vilken?

Intressanta frågeställningar egentligen.

Mitt tråkiga initialsvar är: livet i sig självt – för att förenkla svaret.
Detta är jag rätt nöjd med också.

Om och vilken terapi den eller den människan behöver (om densamma just behöver någon), det kan det diskuteras åtskilligt om.

Viktigt är, tror jag, vad vi/man lägger in i terapi-begreppet.
Vad förväntar man sig av en terapi, en behandling?
Exakt vad är det som kan/bör "behandlas" om så?

Vad är din syn?

av **yakamoko** » 2012-12-29 18:51:34

Jag ogillar terapi. I alla fall där man ska samtala och prata hela tiden och någon säger att de "känner med mig" och säger att de förstår (när de uppenbarligen inte gör det) och ger råd som är helt åt skogen fel för mig och jag går varenda gång (jo) därifrån arg och ilsk och känner att jag slösat bort min dag. Har testat olika psykologer och kuratorer genom åren men det är nog fel sort för mig.

Men visst, annan slags terapi kanske kan funka. Men det är ingenting jag testat ännu.

av **Palindromus** » 2012-12-29 18:52:12

KrigarSjäl skrev:Ingen terapi för mig tack. Blir bara irriterad på de som ska terapeuta.

Well, blir man alltför irriterad har man ju antingen träffat fel person eller så är man av olika orsaker väldigt känslig för hur man tar saker (som jag är) och i så fall behöver man verkligen någon form av hjälp! Men man har väl nån idé med att gå dit? Annars hade man ju inte gått dit från början, eller hur? Det viktigaste för mig är att få prata av mig. Ofta en timme, ibland mer. Det är i alla fall inte terapeuten som skall prata en massa. Då är det ju ingen poäng liksom.

Jag har själv ständiga problem med mig själv i sociala sammanhang. Går jag då hem och grubblar är det klart att det snart ställer till ett elände. Men att fly från mina problem är ju ingen lösning. Jag behöver massvis med social och mänsklig kontakt dagligen för att må bra.

Jag menar inte att alla är som jag, bara att detta du säger att du blir irriterad känner jag så väl igen. För min del handlar det om att andra som skall försöka stötta och hjälpa till inte ser de stora sammanhangen. Det är svårt för dem att se helheten, eller också har de förutfattade meningar om hur människor med de här diagnoserna fungerar. Men jag vet ju också att det finns massvis med saker som ligger bakom som gör att jag har så stora svårigheter att hantera alla tankar och känslor som poppar upp när man får höra olika saker i olika sammanhang.

av **jojomamma** » 2012-12-29 18:56:25

jojomamma skrev:Jag har äntligen haft lite tur när det gäller terapi. I tjugo år har jag haft kontakt med vuxenpsykiatrin pga bipolär sjukdom (aspi har jag varit i ca två år). Jag har haft många pratkontakter och alla har varit snälla, men de har bara lyssnat, inte hjälpt till att se och/eller lösa problem.

Nu har jag fått en helt ung ambitiös person som ska jobba med KBT. Hen diskuterar, har åsikter om saker och får mig att se saker ur helt nya perspektiv. Övningarna tar jag allvarligt på och jobbar på så gott jag kan och jag har gjort framsteg som gör livet lite lättare att leva.

Min slutsats om terapi är att man måste ha en jäkla tur och träffa rätt terapeut. Särskilt när landstinget betalar, då är det inte bara att välja och vraka.

Jag har också precis börjat en kurs för Aspergare som heter Vardagssamtal. Den kursen innehåller bl.a.
Gå- och Stopp-signaler
Ögonkontakt
Hälsa med ögonen
Skicka ordet vidare
Observera kroppsspråk
Rollspel
etc

Under julen har jag läxor från bägge håll. I KBT ska jag bli varse händelse där jag blir arg, vad jag tänker och gör då och vad det leder till för konsekvenser.

I Vardagssamtal ska jag träna på att komma in i samtal som redan pågår. Jag har också tittat noga på det som kallas Start- och Stop-signaler.

Det hela har lett till att jag knappast varit arg en enda gång under julhelgens släktträffar och jag har sett att jag inte utsatts för stopsignaler utan tagit det lugnare och lyssnat mer än att kasta mig in i någon form av samtal. Bättre för alla inblandade inklusive mig själv!

av **AS messenger** » 2012-12-29 19:09:49

plåtmonster skrev:Det man kanske skall fråga sig är vad syftet är.
(det kostar trots allt pengar, tidspassning, ork osv)

Det stämmer. 'Syftet' är i någon mening ytterligt centralt. Vad är den exakta avsikten, meningen med att vilja ha/uttrycka ett önskemål om terapi?

blasmurfens skrev:Ja, de kan man fråga sig. Många hänvisar till habiliteringen, där har jag i alla fall jag inte fått så mycket hjälp. Så hänvisar de till KBT men är ju en ganska dyrbar historia och öppenvården är ju inte rustad för detta, de har ju inte den kunskapen som behövs. Habiliteringen är jag inte nöjd med. Har någon annan fått hjälp av habiliteringen? Vad har ni fått hjälp med? Vad får ni för hjälp av kommunen? andra aktörer som arbetsförmedlingen, försäkringskassan mfl. En som undrar.

Den s.k. habiliteringen är en historia för sig, som jag ser det. Enligt min mening är dess kompetens/kompetensräckvidd rätt begränsad. Mer begränsad än vad den verksamheten och förespråkare för densamma verksamhet ämnar tro eller upplysa om. Jag kan förstå om åtskilliga, precis som du själv/beskriver, "inte fått så mycket hjälp".

KBT (och allt med detta) är också en särdeles historia. Jag vill inte ta ställning för eller emot dess förmåga/kompetens (om man säger så, lite grovt komprimerat) till att hjälpa människor med olika slag av livsproblem, ångestproblematik etcetera. Dock noterar jag att det från samhällets sida (med resursanslag och så) varit en närmast (ideologisk) fundamentalistisk tilltro på KBT under 2000-talet och framför allt under senare år.

Dina frågor är relevanta.

av **Bjäbbmonstret** » 2012-12-29 20:47:02

Jag är positivt inställd till terapi om den svarar på ett klart uttryckt behov hos individen och bedrivs i former där det finns en grundmurad respekt för denne och stor förståelse och flexibilitet inför personens förutsättningar. Men terapeuter som kör sitt eget race, har kärat ner sig i sina egna metoder och tror att de vet bättre vad som är bäst för andra är nog minst lika riskabla för människors hälsa som att bli ordinerad fel medicin.

Och för tydlighetens skull. Hur terapi funkar för personer med AS vet jag inte.

av **plåtmonster** » 2012-12-29 21:55:23

jojomamma skrev:
Gå- och Stopp-signaler

Vad är det för signaler?

av **Blashyrkh** » 2012-12-30 1:24:33

Jag tycker inte att terapi fungerar och tror inte att det är vad jag personligen behöver. Jag vill hellre ha någon att prata med som kan förklara situationer, efter behov, som jag inte förstår så att jag inte behöver låsa fast mig i tolkningsförsök som inte kommer att lyckas. Mindfullness.. Hmm, lite väl mycket flower power för min del men jag förstår principen och tror att det finns något bra där om man avflummar det något. Terapins funktionalitet beror nog på det individuella behovet.

av **Palindromus** » 2012-12-30 1:36:09

Blashyrkh skrev:Jag vill hellre ha någon att prata med som kan förklara situationer, efter behov, som jag inte förstår så att jag inte behöver låsa fast mig i tolkningsförsök som inte kommer att lyckas.

Det skall ju vara en person du känner förtroende inför och känner att du kommunicerar bra med och som kan se till ditt behov. Kemin måste stämma. Men bland dem som jobbar professionellt med att lyssna på andra personer och deras problem är chansen större att hitta någon som det fungerar med. Det är du som bestämmer vad ni gör på terapisessionerna. Det är du som betalar för dem.

av **plåtmonster** » 2012-12-30 1:55:05

Palindromus skrev:Det är du som bestämmer vad ni gör på terapisessionerna.

Bäst före "psykiatrireformen" :-)065

av **Palindromus** » 2012-12-30 2:13:09

plåtmonster skrev:
Palindromus skrev:Det är du som bestämmer vad ni gör på terapisessionerna.

Bäst före "psykiatrireformen"

??

av **Blashyrkh** » 2012-12-30 10:46:18

Palindromus skrev:Det är du som bestämmer vad ni gör på terapisessionerna. Det är du som betalar för dem.

Så ska det vara men inom landstinget fungerar det dåligt med den saken. Deras psykologer verkar inte veta vad AS är och deras uppfattning om KBT fungerar bara om de kan ge skolungdom stöd i skolan, det verkar inte finnas något för vuxna. Jag funderar på om inte kurator med kunskap om diagnosen vore bättre.