Min icke i fysisk mening stabiliserande medicin har gett mig extra klumpig grovmotorik (t o m snubblat över min egen cykel ) men också något mer fumlig finmotorik. I går lyckades jag sprätta iväg tändstickan ner i adventsmossan men trots att mossan är från 1900-talet räckte det att blåsa på den (för att det skulle ta sig ) och sedan kontrollera flera gånger att det inte ligger och pyr inunder. Genast kom funderingen; vad hade jag gjort om det bara, som man förväntar sig, sagt SCHWISCHH och hela staken varit övertänd? Jag hade knappast panikat, jag hade knappast börjat tappa upp vatten, jag hade tryckt en filt eller en kudde över och sedan eftersläckt med vatten. Nu är frågan: Varför?

Psykiatriker som tror sig vara experter på allt - däribland Aschpberger - svarar att det skulle vara ett tvångsmässigt beteende baserat på en fixering vid eld och död. Någon som vet någonting om aspergerska problem svarar att det är en rutin som är nödvändig för att hantera vardagen - medan någon med lite större fantasi och erfarenhet svarar att aspergaren är så rationell att han i både hjärnbarken och rörelsecentrum tränat in scenariot och därför reagerar både snabbare, lugnare och mer förnuftigt än normala människor.

Vem har rätt? Jag, så klart Kom nu inte med svaret Alla tre…

Sakkunnig kommentar: - Ja, här ser vi nu hur patienten tvingat sig att skriva en artikel om sin skräckfyllda vardag för att få utlopp för sin ångest, men hans upprepningstvång hade lika gärna kunnat sluta med mordbrand (skall jag meddela detta till pressen?) …

Är det verkligen ingen som vill svara på detta? Om jag lovar att skälla ut er efteråt?

Finns väl ingen psykiater som ser något sjukligt i att kunna släcka en brand som uppstår i hemmet? Förstår inte riktigt vad du är ute efter för svar? Det är ingen unik egenskap att kunna handla rationellt i hastigt uppkomna krissituationer. Inte i att tänka igenom möjliga scenarier och förbereda sin respons heller.