Känner ni igen er om detta?
11 inlägg
• Sida 1 av 1
Känner ni igen er om detta?
Jag har funderat på vad själva grunden till alla psykisktstörda grupper, alltså att det finns olika annledningar till att man får något "fel", typ en spekulation är att dom med ADHD kanske har/haft någon nära som dom tycker är välldigt lata eller obrydd (förälder typ) så barnet utvecklar ADHD för att kompensera vad som behövs inom familjen.
Borderline kanske har utsatts för något hemskt, kanske någon nära stående som har behandlat dom illa och därav blir dom "antigen eller", skulle vilja ge exempel men vet för lite om det.
Min egna Asperger tror jag har utvecklats pga min mamma alltid stressat upp sig för allt möjligt och då kanske jag har försökt att fokusera på en/några spesefika saker för att försöka lugna ner henne.
Så nu när jag har täckt några exempel så tänkte jag förklara vart jag vill komma.
Grunden till psykiskstörning tror jag inte bara händer, i Asien så lider inte lika många utav psykiskstörning så det måste ha något att göra med hur samhället ser ut.
Jag tror att grunden till allt är att man kommer till en punkt i livet, vissa kommer dit med tiden, andra kanske kommer dit av droger medans andra aldrig kommer dit.
"Dit?" kanske ni undrar vad jag menar, dit är när man inser att världen ser ut precis som man va rädd för, folk behandlas illa, vi i väst utnyttjar andra länder, skänk en slant till Rädda barnen men bara 10 kr av dina 100 når fram, m.m alltså all skit som vi först inte visste, sen börjar vi tro på det men mycket och många säger emot att det är så för att dom själva njuter utav att det är så här. Men sen när man kommer till den insikten att man inte vill eller orkar med längre, det är då jag tror man kan bli "psykiststörd".
Vad tycker/känner ni?
Känns det ibland hopplöst vad ni än gör?
Man vill gott men någon annan drabbas alltid, så hur man än gör så blir det bara fel och man kan ibland göra fel om man inte bryr sig.
Synpunkter?
Jag skulle vilja vara mer detaljerad men skriver på jobbet från mobilen..
Borderline kanske har utsatts för något hemskt, kanske någon nära stående som har behandlat dom illa och därav blir dom "antigen eller", skulle vilja ge exempel men vet för lite om det.
Min egna Asperger tror jag har utvecklats pga min mamma alltid stressat upp sig för allt möjligt och då kanske jag har försökt att fokusera på en/några spesefika saker för att försöka lugna ner henne.
Så nu när jag har täckt några exempel så tänkte jag förklara vart jag vill komma.
Grunden till psykiskstörning tror jag inte bara händer, i Asien så lider inte lika många utav psykiskstörning så det måste ha något att göra med hur samhället ser ut.
Jag tror att grunden till allt är att man kommer till en punkt i livet, vissa kommer dit med tiden, andra kanske kommer dit av droger medans andra aldrig kommer dit.
"Dit?" kanske ni undrar vad jag menar, dit är när man inser att världen ser ut precis som man va rädd för, folk behandlas illa, vi i väst utnyttjar andra länder, skänk en slant till Rädda barnen men bara 10 kr av dina 100 når fram, m.m alltså all skit som vi först inte visste, sen börjar vi tro på det men mycket och många säger emot att det är så för att dom själva njuter utav att det är så här. Men sen när man kommer till den insikten att man inte vill eller orkar med längre, det är då jag tror man kan bli "psykiststörd".
Vad tycker/känner ni?
Känns det ibland hopplöst vad ni än gör?
Man vill gott men någon annan drabbas alltid, så hur man än gör så blir det bara fel och man kan ibland göra fel om man inte bryr sig.
Synpunkter?
Jag skulle vilja vara mer detaljerad men skriver på jobbet från mobilen..
Känner ni igen er om detta?
När det gäller asperger så vet man ju att det finns en påtaglig ärftlig komponent. D.v.s. även ett barn som uppfostras av andra än sina biologiska föräldrar löper en förhöjd risk att få asperger om detta förekommer i den biologiska släkten.
Förr fanns det en utbredd tro på att det var brister i föräldraskapet (man talade om "kylskåpsmödrar") och att det var känslokalla föräldrar som orsakade autismspektrumproblem hos barnen. Idag har denna teori motbevisats. Däremot har ofta även föräldrarna någon form av autismspektrumproblematik (vilket kan förklara att de beter sig något annorlunda än andra föräldrar), men det handlar mer om genetiskt än socialt arv, även om det sociala arvet självklart kan förstärka ett genetiskt betingat beteende.
Världen är inte perfekt. Många människor (och för all del andra levande varelser) har det dåligt. Som människa måste man inse att man inte kan bära allt världens lidande på sina axlar. Hur kloka vi än är så är vi bara en sorts apor och det vore för mycket begärt av en enda liten apa att lösa alla världens problem. Man får försöka vara en snäll apa i alla fall, tänker jag. Själv försöker jag vara så trevlig jag kan mot människorna omkring mig, jag arbetar ideellt i en förening som arbetar för att förbättra människors villkor och jag försöker att inte sabba miljön alltför mycket. Jag tycker att jag gör mitt bästa och det måste jag vara nöjd med.
Förr fanns det en utbredd tro på att det var brister i föräldraskapet (man talade om "kylskåpsmödrar") och att det var känslokalla föräldrar som orsakade autismspektrumproblem hos barnen. Idag har denna teori motbevisats. Däremot har ofta även föräldrarna någon form av autismspektrumproblematik (vilket kan förklara att de beter sig något annorlunda än andra föräldrar), men det handlar mer om genetiskt än socialt arv, även om det sociala arvet självklart kan förstärka ett genetiskt betingat beteende.
Världen är inte perfekt. Många människor (och för all del andra levande varelser) har det dåligt. Som människa måste man inse att man inte kan bära allt världens lidande på sina axlar. Hur kloka vi än är så är vi bara en sorts apor och det vore för mycket begärt av en enda liten apa att lösa alla världens problem. Man får försöka vara en snäll apa i alla fall, tänker jag. Själv försöker jag vara så trevlig jag kan mot människorna omkring mig, jag arbetar ideellt i en förening som arbetar för att förbättra människors villkor och jag försöker att inte sabba miljön alltför mycket. Jag tycker att jag gör mitt bästa och det måste jag vara nöjd med.
Känner ni igen er om detta?
Gafsan skrev:När det gäller asperger så vet man ju att det finns en påtaglig ärftlig komponent. D.v.s. även ett barn som uppfostras av andra än sina biologiska föräldrar löper en förhöjd risk att få asperger om detta förekommer i den biologiska släkten.
Förr fanns det en utbredd tro på att det var brister i föräldraskapet (man talade om "kylskåpsmödrar") och att det var känslokalla föräldrar som orsakade autismspektrumproblem hos barnen. Idag har denna teori motbevisats. Däremot har ofta även föräldrarna någon form av autismspektrumproblematik (vilket kan förklara att de beter sig något annorlunda än andra föräldrar), men det handlar mer om genetiskt än socialt arv, även om det sociala arvet självklart kan förstärka ett genetiskt betingat.
Okey men säg att jag ärvde det, vart började det från början då?
Genetiskt arv och socialt arv går väl ändå handihand?
Vad säger du om det?
Känner ni igen er om detta?
Vet inte om jag missförstått det du skrev, för jag förstår inte riktigt kopplingen mellan asperger och hur människor behandlar varandra.
Och jag tror knappast att när man ser hur världen är, hur folk behandlar varandra, att man blir deprimerad av endast det. Jag tror man måste vara väldigt nedstämd eller deprimerad för att något sådant ska göra ett så pass stort intryck på en - alternativt att man får uppleva dessa hemskheter på plats, eller att man själv är med om något.
Förut var det väl något snack om att sprutor som vissa (alla?) mödrar tog under graviditeten var det som påverkade fostret och som kunde leda till att barnet blev autistiskt. Jag kommer dock inte ihåg något av den här diskussionen och jag har noll koll på graviditeter och sådant så vet inte vad det skulle kunna vara för spruta.
Men jag lägger fram det som en teori så får du ta det hur du vill ThatGuy, och kanske kan någon annan fylla i eller motbevisa det.
Och jag tror knappast att när man ser hur världen är, hur folk behandlar varandra, att man blir deprimerad av endast det. Jag tror man måste vara väldigt nedstämd eller deprimerad för att något sådant ska göra ett så pass stort intryck på en - alternativt att man får uppleva dessa hemskheter på plats, eller att man själv är med om något.
Förut var det väl något snack om att sprutor som vissa (alla?) mödrar tog under graviditeten var det som påverkade fostret och som kunde leda till att barnet blev autistiskt. Jag kommer dock inte ihåg något av den här diskussionen och jag har noll koll på graviditeter och sådant så vet inte vad det skulle kunna vara för spruta.
Men jag lägger fram det som en teori så får du ta det hur du vill ThatGuy, och kanske kan någon annan fylla i eller motbevisa det.
- Exploitbat
- Inlägg: 309
- Anslöt: 2010-11-01
- Ort: Boden, Norrbotten
Känner ni igen er om detta?
ThatGuy skrev:Gafsan skrev:När det gäller asperger så vet man ju att det finns en påtaglig ärftlig komponent. D.v.s. även ett barn som uppfostras av andra än sina biologiska föräldrar löper en förhöjd risk att få asperger om detta förekommer i den biologiska släkten.
Förr fanns det en utbredd tro på att det var brister i föräldraskapet (man talade om "kylskåpsmödrar") och att det var känslokalla föräldrar som orsakade autismspektrumproblem hos barnen. Idag har denna teori motbevisats. Däremot har ofta även föräldrarna någon form av autismspektrumproblematik (vilket kan förklara att de beter sig något annorlunda än andra föräldrar), men det handlar mer om genetiskt än socialt arv, även om det sociala arvet självklart kan förstärka ett genetiskt betingat.
Okey men säg att jag ärvde det, vart började det från början då?
Genetiskt arv och socialt arv går väl ändå handihand?
Vad säger du om det?
Ja, jag vet inte... finns ju massvis med sjukdomar och annat som cirkulerar och som måste ha börjat någonstans.
Men en grej jag har tänkt på är ju att vi människor har hittat en massa sätt att få oss att överleva en massa farliga sjukdomar och andra funktionshinder som i vanliga fall hade varit ett hinder ifall dessa personer som föds med dem inte hade ett samhälle som hjälper dem att överleva.
Jag menar i djurvärlden överlever inte de svagaste speciellt länge.
Jag minns när jag var liten och min familjs katt födde kattungar. Hon födde sex ungar. Två var dödfödda, och tre andra tror min pappa att kattmamman kvävde ihjäl, så bara en växte upp och blev vuxen. Han förklarade för mig att det antingen var för att det var hennes första kull och hon var oerfaren, eller för att kattmamman kände att något var fel på dem så hon dödade dem för att de inte skulle "sinka" den friska kattungen och ta dess mjölk.
Huruvida det stämmer vet jag inte, men det är väl rätt vanligt i djurvärlden?
Till exempel hos vissa fåglar kan de starkaste fågelungarna döda och äta upp den svagaste i kullen.
Det jag menar är att naturen har sina egna sätt att hålla djurbestånden nere, men att vi människor hittar sätt att kringgå det samt tar hand om de svagaste.
Uh... kanske flög iväg i tankarna nu, men menar i alla fall inte att till exempel asperger skulle vara "det svaga" och att vi inte skulle överleva ifall naturens lagar även gällde oss på samma sätt som det gäller för djuren
- Exploitbat
- Inlägg: 309
- Anslöt: 2010-11-01
- Ort: Boden, Norrbotten
Känner ni igen er om detta?
Det finns genetisk disposition, fenotypisk påverkan (t.ex om modern svälter), och uppfostran som kan aktivera dito gener.
I många världsdelar har man mycket svårt för att hantera olika handikapp och sjukdomar. Responsen är att gömma undan dessa med konsekvensen att samhället verkar bättre än det är.
Sjukdomar börjar ofta som mutationer på vanliga bakterier eller virus. Livet började trots allt med dessa. En annan uppkomst är att dessa patogener överförs från en art till en annan (zoonos).
I många världsdelar har man mycket svårt för att hantera olika handikapp och sjukdomar. Responsen är att gömma undan dessa med konsekvensen att samhället verkar bättre än det är.
Sjukdomar börjar ofta som mutationer på vanliga bakterier eller virus. Livet började trots allt med dessa. En annan uppkomst är att dessa patogener överförs från en art till en annan (zoonos).
- plåtmonster
- Inlägg: 15480
- Anslöt: 2010-03-23
- Ort: Nära havet
Känner ni igen er om detta?
Asperger är medfött, så nä, det beror inte på att din mamma var både högt och lågt.
- Schmetterling
- Inlägg: 1539
- Anslöt: 2012-08-18
Känner ni igen er om detta?
ThatGuy skrev:spesefika
Så nu när jag har täckt några exempel så tänkte jag förklara vart jag vill komma.
Grunden till psykiskstörning tror jag inte bara händer, i Asien så lider inte lika många utav psykiskstörning så det måste ha något att göra med hur samhället ser ut.
Men sen när man kommer till den insikten att man inte vill eller orkar med längre, det är då jag tror man kan bli "psykiststörd".
Psykiskt störda.
Specifika.
Vidare känns det mest som halvförvirrat svammel och det är väl känt att AS har ärftliga/biologiska orsaker.
Kylskåpsmammor och taskig barndom genererar icke AS.
- KrigarSjäl
- Frivilligt inaktiverad
- Inlägg: 33157
- Anslöt: 2006-08-10
Känner ni igen er om detta?
ThatGuy skrev:Borderline kanske har utsatts för något hemskt, kanske någon nära stående som har behandlat dom illa och därav blir dom "antigen eller", skulle vilja ge exempel men vet för lite om det.
Min egna Asperger tror jag har utvecklats pga min mamma alltid stressat upp sig för allt möjligt och då kanske jag har försökt att fokusera på en/några spesefika saker för att försöka lugna ner henne.
Mer troligt att din mamma också har AS-drag och ångest (många med AS har även ångest) och att du ärvt din AS av henne. AS är medfött men borderlinte är (troligen) förvärvat. Eller ev en medfödd skörhet i kombination med miljöfakturer utlöser borderline ps.
Grunden till psykiskstörning tror jag inte bara händer, i Asien så lider inte lika många utav psykiskstörning så det måste ha något att göra med hur samhället ser ut.
Vet du att det finns färre psykiska störningar i Asien? Det kan finnas färre diagnosticerade störningar, men det kan lika gärna bero på fattigdom och minskad möjlighet till kontakt med sjukvård och utredning.
Genetiskt arv och socialt arv går väl ändå handihand?
Inte om man är adopterad. Därav forskning på enäggstvillingar som vuxit upp i olika familjer. Eller på skillnaden mellan enäggstvillingar och tvåäggstvillingar.
AS kan ha uppstått av en mutation. Eller tänk om alla var autister från början och NT uppstod som en (synnerligen framgångsrik och livskraftig) mutation?
Känner ni igen er om detta?
ThatGuy skrev:skänk en slant till Rädda barnen men bara 10 kr av dina 100 når fram
Vad får du det ifrån? Minst 75% av de insamlade medlen måste gå fram för att organisationen ska få ha 90-konto (som Rädda Baren har). Se här: http://www.insamlingskontroll.se/inter/ ... 5r-hemsida
Detta är visserligen off-topic, men det är viktigt att inte sådana missuppfattningar sprids.
Moderator lillmupp: Lagade citatet
Känner ni igen er om detta?
ThatGuy skrev:Genetiskt arv och socialt arv går väl ändå handihand?
Det korta svaret är Nej!
Ett lite längre svar är att generna (DNA) ger en viss predisposition (= grundförutsättning), miljöfaktorer under graviditet kan modifiera denna predisposition genom epigenetiska mekanismer vilka i sin tur kan påverka t.ex. hjärnans utveckling och, till sist, att sociala miljöfaktorer kan, men behöver inte nödvändigtvis, trigga sådana predispositioner.
Den epigenetiska delen är inte ärftlig på samma sätt som DNA och förklarar bl.a. varför tvillingar kan se olika ut och få relativt olika personlighet. Exempel på extrema fall av detta är att den ena tvillingen är homosexuell och den andra heterosexuell.
Dock har det börjat komma vissa rön som säger att just de epigenetiska funktionerna påverkas av sociala faktorer som kost.
(Apigenetik är området som handlar om hur speciella metylgrupper kan slå på eller av vissa segement av DNA. Ett relativt nytt forskningsfält.)
Återgå till Aspergare och vården