AS messenger skrev:

TriggerHippie skrev:Det har varit humaniora och samhällskunskap mestadels. Kriminologi, religionshistoria, historia, kulturmiljö, kulturgeografi osv. Stora universitet (Uppsala och Stockholm plus ett utomlands), med stora klasser på kurserna. Lärare som helt klart är helt insnöade på sina ämnen, med oerhörda kunskaper och enorm glädje i att förmedla denna, men utan pedagogisk förmåga öht. Jag har gillat dem och deras enorma sinne för detaljer och förmåga att täcka in alla eventuella (som andra kan uppfatta det) luckor (så man inte behöver ställa frågor) i sin undervisning.

Tack för svaret.
Det låter bekant, det du berättar.
Du nämner "men utan pedagogisk förmåga öht". Detta är intressant. Jag tänker i den här riktningen: Skulle en icke-aspergare över huvud taget klara av att vara lärare på universitet "utan pedagogisk förmåga öht"? Frågan kanske är märklig eller ovidkommande – men jag menar för att sätta perspektiv på universitetslärare med AS versus den pedagogiska förmågan.

Jag tycker det är starkt och fascinerande att aspergerpersoner just förmår vara universitetslärare (med allt vad det innebär) mot bakgrund av det du berättar. Andra delar hos AS-människor – kunskap och glädje att förmedla, som du säger – kan med andra ord vara synnerligen väl utvecklade och gedigna och tillräckliga för att klara jobbet likväl!

Du har naturligtvis en mycket relevant poäng där, allt beror på vad man läser in i "pedagogisk" och jag är rädd att jag valde den lite mer flummiga definitionen som inte bara anspelar på att förmedla information utan också på att, inte enbart skriftligt, återkoppla på individnivå.

Har även läst kurser i pedagogiskt arbete och där aldrig stött på en "aspig" lärare. Om än nördiga.

Känner faktiskt apisar och hfa som arbetar som utbildare även på lägre nivå och som visar prov på mycket högre funktion gällande (mycket korrekt och bokstavstrogen enligt kursplaner och gängse regelverk) pedagogik. Oftast är det exceptionell ordning och dämpad ljudnivå i deras klassrum (i minst ett fall vet jag att läraren flippade när det skreks och var stökigt i klassen och det behövdes bara göras en gång då ingen hört denne höja rösten så enormt förut utan blev rädda).

Då kan man tänka sig att universitetslärare , iaf på papperet, torde vara mer lämpat för aspisar än t ex högstadielärare.

AS messenger skrev:Tack för raderna. Det här med att det inte kanske blir tillräckligt "begripligt" som du är inne på – det har måhända, nu spekulerar jag, att göra med att nivån är lite för (eller alltför) esoterisk och sofistikerad, eller? Många AS-lärare på hög nivå (universitet) kanske är "för insatta"? Precis som det skulle behöva bli till nackdel?! (Alltså att informationen inte når ut p.g.a. den avancerade kompetensnivån, inkluderad med den introverta (ditt ord) stilen och det i kombination med att läraren inte har tillräckliga pedagogiska kvaliteter. Det låter märkligt.) Jag tänker fritt bara.

Intressant det du berättar.
Du säger att du själv föreläser också – och att ditt specialintresse är lärandet/framförandet. Förlåt mig om jag frågar: Har du AS, förresten?
Vilket är det lättaste respektive det svåraste med framförandet, som du ser det?

AS messenger skrev:

Förmåga till Hyperfokus låter som en perfekt spetskvalitet.
Kan du använda detta bland folk ändå? Jag tänker, mot bakgrund, på att du nämner dina "skrala sociala förmågor".
För mig låter det som att du har dylik/somlig (hittar inte ett bättre begrepp nu) social "förmåga" – som trots allt klarar av att vara hyperfokuserad (om du nu är det bland människor – och såtillvida som det är att hänföra till ett socialt sammanhang).

Jag menar inte att professorernas djupa kunskaper är en nackdel. De är ofta ledande inom sina områden, kanske läroboksförfattare och viktiga forskare. Deras nackdel är kanske att de är lite insnöade i sitt ämne och inte kan relatera till att andra inte förstår lika lätt eller har samma intresse för detaljerna. Jag tycket dock att det vore lätt att lösa om universiteten var bättre på att kombinera och sammanföra olika kompetenser. Låt någon duktig framträdare föreläsa eller hjälpa till att slipa på framträdandet, t ex. Låt experten vara side-kick.

Jag själv har AS och uppmärksamhetstörning och arbetar med att handleda, fortbilda och föreläsa alltifrån enstaka individer, till små grupper till stora samlinga om flera hundra personern. Jag älskar det! Jag får talutrymmet om det vill tala om, får äga ordet länge, får lägga upp det på mitt sätt. Och jag får utmanande frågor från publiken. Mitt specialområde är ju pedagogik, didaktik och metodik så jag har inte haft svårigheter att anpassa framträdandet till mottagaren. Det är ju det som är min specialkompetens och det jag fortbildar i, till stor del.

Det svår är att ordna allt kring föreläsningarna: Boka lokaler, ringa telefonsamtal, ha kontakt med främmande människor, hitta dit, ta mig dit!

Hyperfokus:

Jag kan använda det i möten med människor där det intresserar mig. Ofta i handledningssituationer och föreläsningssituationer. I mer informella situationer tyvärr inte. Jag är den som lämnar ett samtal eller börjar läsa en tidning när det blir tråkigt utan att på något sätt ge den andra parten en förvarning om detta. Inte så trevligt.

TriggerHippie skrev:Har även läst kurser i pedagogiskt arbete och där aldrig stött på en "aspig" lärare. Om än nördiga.

Känner faktiskt apisar och hfa som arbetar som utbildare även på lägre nivå och som visar prov på mycket högre funktion gällande (mycket korrekt och bokstavstrogen enligt kursplaner och gängse regelverk) pedagogik. Oftast är det exceptionell ordning och dämpad ljudnivå i deras klassrum (i minst ett fall vet jag att läraren flippade när det skreks och var stökigt i klassen och det behövdes bara göras en gång då ingen hört denne höja rösten så enormt förut utan blev rädda).

Då kan man tänka sig att universitetslärare , iaf på papperet, torde vara mer lämpat för aspisar än t ex högstadielärare.

Nu sticker jag ut hakan lite här - jag får väl göra det eftersom jag är lite ny i sällskapet och i diagnosen: Kan det vara så att det är lätt att både allmänheten och "vi" AS lätt ger en alltför homogen och generaliserande bild av människor med AS?

Jag antar att vi finns inom alla yrken och är skickliga på väldigt olika saker. Även skickliga på områden som vi inte "borde" vara skickliga på. Jag kan blir rädd att vi genom att yttra utsagor som ovan kan både förstärka bilden att människor med AS är på ett speciellt sätt istället för att ge budskapet: Vi, liksom alla andra, har olika talanger och förmågor och är lämpliga att arbeta med olika saker utifrån våra olika kompetenser och förmågor.

Jag blir lite personlig i detta. Dela avskyr jag när människor generaliserar kring mig och försöker sätta mig i ett fack. Dels är jag i detta fall själv expert på tonårsungdomar i olika typer av problematik - social såväl som psykiska eller pedagogiska.

Lindansare skrev:Nu sticker jag ut hakan lite här - jag får väl göra det eftersom jag är lite ny i sällskapet och i diagnosen: Kan det vara så att det är lätt att både allmänheten och "vi" AS lätt ger en alltför homogen och generaliserande bild av människor med AS?

Ja, det tror jag absolut. Själv känner jag oerhört sällan igen mig i hur en aspie "ska" vara, vare sig NT- eller AS-beskrivningar. Grundproblematiken stämmer men symptomen stämmer sällan med schablonen.

Gafsan skrev:Ja, det tror jag absolut. Själv känner jag oerhört sällan igen mig i hur en aspie "ska" vara, vare sig NT- eller AS-beskrivningar. Grundproblematiken stämmer men symptomen stämmer sällan med schablonen.

Eller har det att göra med att vi är kvinnor? Att den generaliserade bilden av AS är en man?

Lindansare skrev:Eller har det att göra med att vi är kvinnor? Att den generaliserade bilden av AS är en man?

Schablonbilden av en aspergare är ju tveklöst manlig. Så det spelar nog in en hel del.

glufs skrev:schablonbilden av aspergare

Men den bilden skall du nog inte bry dig så mycket om. Jag är själv väldigt intresserad av teater och opera och vill gärna agera själv. Jag spelar och sjunger i kör. Och jag har inte svårt att föreställa mig själv i rollen som föreläsare som du beskriver. Sen kanske många har svårt att nå dit de vill pga. de svårigheter denna störning har medfört. Det finns massvis med saker som passar mig som person och personlighet förträffligt och som jag älskar, men som jag ännu inte lyckats att genomföra pga. olika problem. Så är det ju.

Om du identifierar dig starkt med Gerland i hennes bok så måste det ju bero på någonting. Du kan ju ha vissa utav de här dragen på en inte särkilt uttalad nivå och som inte varit märkbara eller också finns det andra förklaringar i din personlighet som gör att du identifierar dig med henne eller andra med denna diagnos. Några teorier har jag inte, men själv identifierar jag mig över huvud taget inte alls med Gerland. Naturligtvis finns det små bitar här och där där jag känner igen mig lite, men på det stora hela känner jag över huvud taget inte alls igen mig. Inte heller i hennes föreläsningar. Vi är så totalalt olika som personer. Gerland talar aldrig om känslor i sina föreläsningar. Den biten har hon inte utvecklat. För mig handlar själva essensen i vad det innebär att ha AS om känslor.

Palindromus skrev:För mig handlar själva essensen i vad det innebär att ha AS om känslor.

Intressant- utveckla gärna. Tror att jag kan känna igen mig...