Hej alla!

Jag är ny här som medlem men jag har noggrant följt forumet under perioden av drygt ett år, under vilken tid jag har gått på regelbundna läkarbesök, för att diagnostisera de depressiva symtom som alltsomoftast blir infarten till de neuropsykiatriska utredningar, som idag används för att diagnostisera bland annat funktionsstörningar inom autismspektrat. Med nedanstående text som berör mina egna erfarenheter vill jag väcka frågor kring ett utav aspergerdiagnosens traditionellt utmärkande drag: informationsinhämtningen.

- Är fallenheten för specialintressen kopplade till ett generellt ökat kunskapsbehov?
- Vilka likheter och skillnader finner du mellan förmågan att ansamla detaljer respektive exempelvis andras mer schizotypa förmågor att sammankoppla detaljer?
- Kan man i linjära termer tala om en skala av upplevd intuition respektive erfarenhetsbank?
- Har vi överlevt tackvare vår förmåga att se detaljerna?

Här nedan kommer min historia.

Den subjektivt upplevda likgiltighet som präglar min vardag, i mina val av tidsfördriv, i mina relationer till andra människor eller i valen av karriärvägar, är i själva verket inte av sådant empiriskt värde att den skulle kunna påvisa en inre emotionell tystnad. Inombords strömmar snarare intryck, viljor och genklanger i ett sällsamt och gåtfullt flöde att jag tillslut i förtvivlan anser mig vara så inkapabel, underutvecklad och krossad av mina dystra tankar att jag apatiskt stelnar till av rädsla. För de som möter mig framstår jag som känslokall och socialt oförmögen. De kunde inte ha mer fel. Vill man kartlägga det mentala maskineri som styr mig är det både brådstörtat och ytligt att hävda att jag är emotionellt och socialt nedsatt. En djupare och mer skarpsinnig analys visar att jag visst känner, och att jag visst begriper mig på andra människor.

Mitt hinder består istället av min förmåga att tolka känslor och socialt samspel. När andra människor naturligt begriper att en människa med ett neråtböjt huvud med mjukt slutna ögonlock och ett handgrepp över motsatt handled signalerar att personen är ledsen måste jag dra mig till minnes de situationer jag observerat liknande beteenden hos någon annan människa, och då det samtidigt avslöjats vilka tankar denne person haft. Jag måste minnas den gången hemma i hallen när min mamma sörjde sin avlidne farfar. Först så kan jag koppla bilderna och först då förstår jag vad jag observerar. Enligt vad jag på senare år har förstått behöver inte de flesta andra människor göra en sådan medveten association – insikten kommer till dem ändå. De förstår direkt men de missar den bakomliggande härledningen.

Svårare blir det naturligtvis när jag ställs inför helt nya situationer. Då har jag inte längre något motsvarande minne att finna i mitt mentala arkiv, och då kan det gå lite hursomhelst. Oftast framför jag ett kort och otydligt skratt eller ett ja eller ett mm. Speciellt svårt har jag för de slanguttryck som i synnerhet hantverkare använder sig utav, eller för de kryptiska skämt en granne förmedlar. Även fast mina problem inom detta område är tämligen enkla att begripa sig på uppfattar sannolikt motparterna oftast mig som blyg, asocial eller ointelligent. Utöver mina svårigheter med att sömlöst fungera i sociala situationer innefattar även mina tillkortakommanden svårigheter att tolka mina egna känslor vilket plågar mig långt mer.

Sannolikt har jag varit glad, ledsen, kär, upprymd, förnärmad, arg eller rädd. Egentligen kan jag faktiskt dra mig till minnes olika situationer då jag upplevt samtliga av dessa känslor. Den bakomliggande teorin är dock densamma även här. De känslor jag ännu inte upplevt blir för mig så gåtfulla att de tenderar att omvandlas till ångestfylld oro. För mig tar det även lite extra tid att begripa vad jag känner; min latenstid är alltså avsevärt längre än andras. Detta föranleder att frågor rörande hur jag mår, eller hur jag känner mig, orsakar mig ett sådant huvudbry att jag systematiskt svarar ett förberett standardsvar: vilket ibland kan vara lögn. Uppenbart är i vart fall att min metod att medvetet utnyttja ett enormt referensverk för att förstå världen gäller både för mina personliga som för mina sociala utforskningar. Detta är vad som utmärker mitt mentala maskineri – och sannolikt även vad som skiljer mig ifrån många andra människor. Det ständiga behovet av att expandera mitt uppslagsverk torde även vara detsamma som driver mig till att intensivt studera mina specialintressen.

För alla de som slipper att reflektera över varenda detalj så döljer sig insikter som kan vara psykiskt betungande, övermäktiga men fullkomligt oumbärliga för vår kollektiva utveckling.

Intressant! Välkommen till Forumet!

Gripandekylig skrev:- Är fallenheten för specialintressen kopplade till ett generellt ökat kunskapsbehov?

Kanske ett ökat behov av att inre symmentri vilket innebär att kunskapsluckor blir något störande som måste åtgärdas ..?

Gripandekylig skrev:- Vilka likheter och skillnader finner du mellan förmågan att ansamla detaljer respektive exempelvis andras mer schizotypa förmågor att sammankoppla detaljer?

Om det är så att schizotyp förmåga är att ofta sammankoppla sådant där inget sammanhang finnes så kan det också förklara varför högintelligenta med schizotyp läggning löser i synnerhet svåra matematiska och fysiska gåtor.

Gripandekylig skrev:- Kan man i linjära termer tala om en skala av upplevd intuition respektive erfarenhetsbank?

Osäker på om jag förstår det rätt men det är väl möjligt att medveten erfarenhet förpassas till det omedvetna och återkommer som intuition eller känsla?

Gripandekylig skrev:- Har vi överlevt tackvare vår förmåga att se detaljerna?

I vissa sammanhang är det avgörande för överlevnad att se och förstå sammanhangen.

Tack för intressant läsning!
Som du beskriver dig, så skulle jag kunnat beskriva mig själv, i vart fall för 30 år sedan.
Med tiden har mina förmågor vuxit, under idogt tränande och samlande av erfarenhetsfragment, likt dem du nämner.

Så till dina frågor:

Gripandekylig skrev:- Är fallenheten för specialintressen kopplade till ett generellt ökat kunskapsbehov?

Min tolkning, delvis baserat på insikt om mig själv, är att specialintresset/n är ett sätt att hålla omgivningens kakafoni på ett hälsosamt avstånd. Således att skapa sig ett fokus som hjälper att blockera den överväldigande ström av information som hela tiden strömmar "in".
Som en konsekvens av specialintresse och fokus kommer suget efter alltmer information om ämnet i fråga.

Gripandekylig skrev:- Vilka likheter och skillnader finner du mellan förmågan att ansamla detaljer respektive exempelvis andras mer schizotypa förmågor att sammankoppla detaljer?

Jag tycker du beskriver det bra i din fråga!
Att samla "legobitar" på hög och veta allt om varje "legobit", hur många de är osv är just det, ett samlande av detaljer och metafakta. Det leder dock inte till någon insikt om hur dessa kan sättas ihop till någon meningsfull (vad det nu ska tolkas som) eller användbar "helhet".
Sammankopplandet blir då samlandets "motpol".

För att få fram intressanta resultat krävs således båda delarna! Den som dessutom lyckas inse möjligheter till sammankoppling som kanske inte inses genom att se detaljernas "yta", kan åstadkomma lysande resultat. Jfr plåtmonsters inlägg.

Gripandekylig skrev:- Kan man i linjära termer tala om en skala av upplevd intuition respektive erfarenhetsbank?

Min tolkning av intuition är att det handlar om en helhetsbild, framvuxen ur erfarenheter. Dessa erfarenheter kan vara upplevelser, känslor i situationer, kunskaper genom studier och praktik osv.
Det som skiljer en intuitiv slutsats från en analytisk är den process som leder fram till slutsatsen.
Den intuitiva kommer ur att inte börja tänka utan låta slutsatsen "direkt formuleras".
När slutsatsen väl finns där kan en abduktivt söka härkomsten, en slags omvänd analys, för att på det sättet finna sätt att verbalisera och kommunicera slutsatsen till andra.
En svaghet med intuition är att den ibland är helt käpprätt fel! Det är därför viktigt att driva sin abduktion klart innan en påstår något utifrån sin intuition. En hel del vetenskapliga framsteg har kommit fram just på detta sätt. (Tes (intuition), Anti-tes (abduktion och kritik), Syntes (framsteg om slutsatsen kan verifieras))

Gripandekylig skrev:- Har vi överlevt tackvare vår förmåga att se detaljerna?

Om du med "vi" menar mänskligheten kan jag fundera att det handlar om en balans mellan helhet och detalj.

En bra beskrivning av en del av mina tankar

Gripandekylig skrev:- Är fallenheten för specialintressen kopplade till ett generellt ökat kunskapsbehov?

Instämmer i lillmupps svar, med tillägget att det kan vara ett sätt att ge hjärnan full sysselsättning, när den riskerar att gå in i destruktiv lop.

Gripandekylig skrev:- Vilka likheter och skillnader finner du mellan förmågan att ansamla detaljer respektive exempelvis andras mer schizotypa förmågor att sammankoppla detaljer?

När jag är ostressad och trygg, kan sammanlänkningen fungera. Det kan tyda på att det finns en tids och ork aspekt, på om man kan sammanlänka sina kunskaps klossar, eller inte.

Gripandekylig skrev:- Kan man i linjära termer tala om en skala av upplevd intuition respektive erfarenhetsbank?

En stor erfarenhets och kunskapsbank kan ge en större trygghet i intuitionen, man kallar det inte intuition längre.

Gripandekylig skrev:- Har vi överlevt tackvare vår förmåga att se detaljerna?

Om du med det menar att vi med "vår" egenart, tillfört helheten tillräckligt mycket för att inte vara en belastning i evolutionen, tror jag du har rätt.

Gripandekylig skrev:För alla de som slipper att reflektera över varenda detalj så döljer sig insikter som kan vara psykiskt betungande, övermäktiga men fullkomligt oumbärliga för vår kollektiva utveckling.

Det är en av de stora frågorna, är det jag eller den jag talar med som har bristande insikt i den andras resonemang?

Jag ber om ursäkt för att jag inte fått tid att besvara all respons jag fick i denna tråden tidigare men here goes. Jag ber även om ursäkt på förhand för inläggets längd, men jag lovar att det är intressant och intellektuell läsning.

atoms skrev:Välkommen till Forumet!

Tack atoms; nu känner jag mig hemma här.

=)

lillmupp skrev:Tack för intressant läsning!
Som du beskriver dig, så skulle jag kunnat beskriva mig själv, i vart fall för 30 år sedan.
Med tiden har mina förmågor vuxit, under idogt tränande och samlande av erfarenhetsfragment, likt dem du nämner.

Tack själv för din input.

=)

UDFy-38135539 skrev:En bra beskrivning av en del av mina tankar

Tack, vad bra.

=)

plåtmonster skrev:Kanske ett ökat behov av att inre symmentri vilket innebär att kunskapsluckor blir något störande som måste åtgärdas ..?

Intressant. Ja så skulle det ju kunna vara – och där ansluter även ditt resonemang till en annan av de traditionellt "aspiga" dragen: tvångsmässigheten. Det kanske är det den kunskapstörsten vad som hindrar oss från att för alltid missuppfatta medmänniskor.

lillmupp skrev:En bra beskrivning av en del av mina tankar är att specialintresset/n är ett sätt att hålla omgivningens kakafoni på ett hälsosamt avstånd. Således att skapa sig ett fokus som hjälper att blockera den överväldigande ström av information som hela tiden strömmar "in".
Som en konsekvens av specialintresse och fokus kommer suget efter alltmer information om ämnet i fråga.

Jaha, ja det var också väldigt klokt formulerat. Möjligen finns det flera anledningar till varför vi samlar information ja. För att sammanfatta dig så: ibland kan informationsinsamlingen vara ett led i att skapa förståelse, och ibland kan den fungera som en flykt. Intressant.

UDFy-38135539 skrev:Instämmer i lillmupps svar, med tillägget att det kan vara ett sätt att ge hjärnan full sysselsättning, när den riskerar att gå in i destruktiv lop.

Ja, ja just det. Det upplever jag också ibland.

plåtmonster skrev:Om det är så att schizotyp förmåga är att ofta sammankoppla sådant där inget sammanhang finnes så kan det också förklara varför högintelligenta med schizotyp läggning löser i synnerhet svåra matematiska och fysiska gåtor.

Ja just vad jag syftade åt. Min hypotes är att vår generella fallenhet för detaljkunskap står i kontrast till andras helhetsseende, vilket skulle kunna förklara varför vi tyr oss till tidigare minnen av erfarenheter i våra sociala kontakter emedan övriga kanske agerar mer på instinkt.

lillmupp skrev:Att samla "legobitar" på hög och veta allt om varje "legobit", hur många de är osv är just det, ett samlande av detaljer och metafakta. Det leder dock inte till någon insikt om hur dessa kan sättas ihop till någon meningsfull (vad det nu ska tolkas som) eller användbar "helhet".
Sammankopplandet blir då samlandets "motpol".

För att få fram intressanta resultat krävs således båda delarna! Den som dessutom lyckas inse möjligheter till sammankoppling som kanske inte inses genom att se detaljernas "yta", kan åstadkomma lysande resultat. Jfr plåtmonsters inlägg.

Ja, även detta var mycket vist beskrivet. Jag tror att det finns ett stort värde i att kunna börja från botten med detaljförståelse innan man ger sig i kast med helheten.

UDFy-38135539 skrev:När jag är ostressad och trygg, kan sammanlänkningen fungera. Det kan tyda på att det finns en tids och ork aspekt, på om man kan sammanlänka sina kunskaps klossar, eller inte.

Ja, ja just precis ja stress och ångest är ju ökända för att minska vår mentala kapacitet.

plåtmonster skrev:Osäker på om jag förstår det rätt men det är väl möjligt att medveten erfarenhet förpassas till det omedvetna och återkommer som intuition eller känsla?

O, ja vilken intressant tanke. Det låter rimligt, och blir ett starkt motargument mot min teori om att egenskaperna detaljinsamling och intuition är separata förmågor. Intressant.

lillmupp skrev:Det som skiljer en intuitiv slutsats från en analytisk är den process som leder fram till slutsatsen.
Den intuitiva kommer ur att inte börja tänka utan låta slutsatsen "direkt formuleras".
En hel del vetenskapliga framsteg har kommit fram just på följande sätt: Tes (intuition), Anti-tes (abduktion och kritik), Syntes (framsteg om slutsatsen kan verifieras)

Ja där var några sanningens ord. För det verkar ju onekligen som att vi detaljseende startar ifrån botten för att sedan förhoppningsvis se helheten emedan intuitiva människor skulle gå den omvända vägen ifall de ens fann intresse i detaljerna.

UDFy-38135539 skrev:En stor erfarenhets och kunskapsbank kan ge en större trygghet i intuitionen, man kallar det inte intuition längre.

Ja det är naturligtvis riktigt. Jag skulle vilja hävda att den erfarenhetsbank vi anskaffar är i stor oproportion i jämförelse med människor utan diagnoser inom det högfungerande autistiska spektrumet.

plåtmonster skrev:I vissa sammanhang är det avgörande för överlevnad att se och förstå sammanhangen.

Ja naturligtvis. Det jag syftade åt när jag skrev "vi" var mer vi med diagnoser som indikerar en neuropsykiatrisk predisposition inom det högfungerande autistiska spektrumet*. Jag menade alltså att det hypotetiskt skulle kunna vara så att vår* förmåga till detaljseende och katalogiserade minnesbilder är vad som har motiverat vår* överlevnad. För det är ju en utav de största "superkrafter" som diagnoser som Asperger medför.

lillmupp skrev:Om du med "vi" menar mänskligheten kan jag fundera att det handlar om en balans mellan helhet och detalj.

Ja det tror jag också. Nu syftade jag mer åt gruppen som är detaljseende och upplever svårigheter med att uppnå intuitiva reaktioner i exempelvis socialt samspel. Som du skrev det: varje individ fyller sitt syfte i helhetens fortsatta existens.

UDFy-38135539 skrev:Om du med det menar att vi med "vår" egenart, tillfört helheten tillräckligt mycket för att inte vara en belastning i evolutionen, tror jag du har rätt.

Okej, ja det var vad jag menade.

UDFy-38135539 skrev:Det är en av de stora frågorna, är det jag eller den jag talar med som har bristande insikt i den andras resonemang?

Vore spännande att luska vidare i den frågeställningen.

Tack för era svar =)

Tåls att fundera över =)

Gripandekylig skrev:

lillmupp skrev:En bra beskrivning av en del av mina tankar är att specialintresset/n är ett sätt att hålla omgivningens kakafoni på ett hälsosamt avstånd. Således att skapa sig ett fokus som hjälper att blockera den överväldigande ström av information som hela tiden strömmar "in".
Som en konsekvens av specialintresse och fokus kommer suget efter alltmer information om ämnet i fråga.

Jaha, ja det var också väldigt klokt formulerat. Möjligen finns det flera anledningar till varför vi samlar information ja. För att sammanfatta dig så: ibland kan informationsinsamlingen vara ett led i att skapa förståelse, och ibland kan den fungera som en flykt. Intressant.

Eller att någon detalj helt enkelt intresserar en mer än stora generaliseringar som säger mycket om det mesta men som är svårt att göra något handgripligt med eftersom den saknar detaljer. Lite som att bygga en bil efter en bild av den. Man ser helheten men inget om vilka delar som sitter sammanfogade och vilken typ av förband som används osv.

Alltså fokus på detaljer som gör att man faktiskt kan göra något konkret och allt som relatarar till denna centralpunkt. Att plocka in alla detaljer kräver förstås mental förmåga men har man IQ och intresset så flyter det lätt på av bara farten. I slutändan sitter du med alla detaljkunskaperna och här därmed tränat sinnet. NT:n sitter med helheten men saknar det som behövs för att gå till verklighet.