Sverige fimpar Freud
Filed under: Den friska hjärnan,Familjen,KBT,Kultur,Mediekratin,Politik,Psykisk hälsa — Björn @ 11:26

Ovanstående rubrik är direkt hämtad från framsidan av senaste numret av tidskriften Fokus (Fokus #16/2009)
Ur innehållet:. "Det faktum att Socialstyrelsen och nu Regeringen i stort sett underkänner det mesta av utbildningen i psykodynamisk terapi som bedrivs i Sverige har förstås fått många, som är kvar i det gamla tänkesättet, att förvånat lyfta på ögonbrynen." (Läs gärna artikeln i sin helhet i http://www.fokus.se)

Tidskriftens omslag pryds dessutom med en bild på Freud hållande en fet cigarr i högerhanden. Freud var, sett med moderna ögon, nikotinnarkoman och missbrukade dessutom kokain. Modern forskning har visat att personer som röker länge utvecklar ett depressivt, stereotypiskt tankemönster. Väldigt mycket av Freuds kolossala teoretiska luftslott har en genomgående pessimistisk destruktiv grundsyn.
Det är bara gamla avdankade vänsternuckor utan barn som går i analys samt killar som inte har haft någon tjej!

I innehållsförteckningen skriver tidskriften Fokus ordagrant: ”Socialstyrelsens beslut att dumpa psykoterapin till förmån för kognitiv beteendeterapi har utlöst ett ramaskri. Men många patienter välkomnar vägvalet”. Det psykodynamiskt präglade psykologetablissemanget känner sig förstås enormt utpekat, med all rätt, samtidigt som patienterna känner att de äntligen får en terapi som hjälper.

I Fokusartikeln berättas om patienten Sara, som innan hon fick KBT, gick hos fem psykodynamiskt präglade psykoterapeuter. I texten står det ordagrant: ”Jag har lärt mig enorma försvarsstrategier för att inte få ångest. Jag har fått hjälp att förklara mina problem. Men jag har aldrig blivit bättre i mig själv”. Detta sagt om den psykodynamiska terapin.

Om den terapi som slutgiltigt hjälpte henne, Kognitiv Beteende Terapi, står det ordagrant: ”För Sara dröjde det till 32 års ålder innan hon fick den terapiform som hittills visat sig fungera bäst mot ångest”. Men när hon skulle få KBT var hon mycket tveksam ”Jag trodde inte ett skit på KBT. Jag trodde jag inte kunde bli fri från ångesten. Jag trodde inte man kunde leva så obegränsad. Av KBT har jag fått ett liv som jag inte trodde var möjligt”.

En alarmerande ökning av ungas psykiska ohälsa har man på senare tiden sett. Fokus skriver: ”Många unga mår dåligt och behöver hjälp. Men Socialstyrelsen anser inte att det finns någon vetenskaplig grund för de metoder som används, (dvs. de psykodynamiskt inriktade)”.

Mycket få ungdomar får rätt terapi. Fokus skriver ordagrant: ”Inom Barn- och Ungdomspsykiatrin i Stockholm är till exempel endast en femtedel av de cirka 600 personer, som bedriver psykologiska behandlingar KBT-utbildade”. Åttio procent av psykologerna har alltså inte den rätta sortens utbildning. Focus skriver ”Olle Lindevall vid utvärderingsenheten för BUP i Stockholm håller med om att psykiatrin behöver skärpa sig när det gäller uppföljning och utvärdering. I genomsnitt har det varit otroligt dåligt”.

Det nya är alltså att Socialstyrelsen, Stockholms läns landsting och Regeringen kräver att den behandling som ges skall ha visat sig vara effektiv, något som upprepade gånger visats vara fallet med KBT.

Fokus skriver ”På olika sätt börjar myndigheter nu kräva att alla grenar inom psykologin höjer sin vetenskapliga nivå. Stockholms läns sjukvårdsområde har till exempel beslutat att lägga ner Psykologiinstitutet som varit Sveriges största institution för psykodynamisk behandling, utbildning och forskning.

Fokus skriver ”Härom veckan beslöt Regeringen att återkalla examensrätten för sju av arton av landets psykoterapiutbildningar. Sex av dessa utbildade terapeuter i psykodynamisk tradition” (två av dem i psykoanalys, mitt tillägg).

Anledningen till att den psykodynamiska utbildningens vetenskapliga kvalitet underkänns är följande. Fokus skriver ordagrant: ”Inom psykiatrin, där den psykodynamiska läran dominerar, har synsättet varit att varje behandling är unik. De processer som uppstått och de resultat som kommer av terapin låter sig inte mätas. Forskningstraditionen har därför varit att följa ett eller ett fåtal fall och beskriva processen. Kontrollerade studier med stora grupper av patienter har i princip inte förekommit”.

Att denna inställning är alldeles orimlig illustreras av en jämförelse med cancervården. Fokus skriver ”Inom cancervården mäter till exempel landstingen femårsöverlevnaden för att se om vården förbättras och håller en hög klass. Inga liknande jämförelser finns för vård av till exempel depression, ångest eller självskadande beteende”.

Också i senaste Läkartidningen kommenteras nedläggningen av Psykoterapiinstitutet. Birgitta Rydberg, landstingsråd, skriver ordagrant ”I Stockholm har vi nu skapat Centrum för psykiatriforskning för att säkra såväl kompentens- och utbildningsbehoven som den patient- och vårdnära forskningen”. https://lakartidningen.se/debatt-och-br ... forskning/

Hade Freud fimpat tidigt i livet hade kanske aldrig hans teoretiska luftslott fått den pessimistiska och destruktiva grundkaraktär systemet nu har.
Det är bara gamla vänsternuckor utan barn samt killar som inte fått tjejer som tror på Freuds idéer

Moderator Alien: Tråden flyttad från Intressanta intressen. Lade till i rubriken "(psykodyn. terapi o psykoanalys - KBT)" för större tydlighet.

Intressant, men ,svårsmält med så mkt djup text.
Kan du ge din vinkling i lite kortare ord än ovan?

Har själv genomgått KBT vid två tillfällen, ena gången stoppades det pga av Landstingets beslut att upphöra med KBT på min vårdcentral, för utlokalisering till Capio Psykiatri istället.
Capio tog vid och började om det hela från start, gick där några ggr, varpå utövande inte tyckte hon kom nånstans med mig och vill jag skulle återuppta om jag kände framtida behov, så har inget större förtroende för det privata, minst sagt.

Capio har dåliga anställningsvillkor så de kanske inte tilldrar sig de mest kompetenta..

En fråga som jag ställer mig är om det är samma avveckling av psykodynamisk terapi i övriga världen?

Kanske detta också visar vikten av vetenskapliga metoder.

Tycker det verkar ovanligt över huvud taget med riktad terapi. Jag har varit inom psykiatrin sedan jag började lågstadiet, och endast fått meningslöst samtalsstöd utan direkt mål eller mening.

Jag är skeptisk till KBT som metod eftersom de jag stött på som utövar detta, hela tiden påtalar vikten av att INTE se bakåt, leta orsaker alls, se samband med andra problem.

Detta är inte lovande för personer med bakomliggande problem, t.ex. tvång vid AS där man får nya tvång hela tiden, missbrukarpersonligheter som vandrar från ena missbruket till det andra, social fobi där man skiter i eventuell AS, terapi av ADHD-personer där man skiter i ADHD, tvång som har verklig bakgrund (t.ex. kontrolltvång av spis p.g.a. en 3-4 bränder i köket, inte fan hjälper det att sluta kolla spisen då).

Jag har tyvärr stött på ALLDELES för mycket av ovanstående, och det är lika korkat som att symptombehandla en understimulerad hund utan att börja aktivera den eller ge den ett meningsfullt liv anpassat efter JUST DESS profil (jakt åt jakthund, annat åt annat hund o.s.v.).

Jag hade inte haft något emot ett helhetstänkande och inte att man endast erbjuder det som verkar passa 80 % men inte alls de 20 sista.

Bror Duktig skrev:Tycker det verkar ovanligt över huvud taget med riktad terapi. Jag har varit inom psykiatrin sedan jag började lågstadiet, och endast fått meningslöst samtalsstöd utan direkt mål eller mening.

Jag är skeptisk till KBT som metod eftersom de jag stött på som utövar detta, hela tiden påtalar vikten av att INTE se bakåt, leta orsaker alls, se samband med andra problem.

Detta är inte lovande för personer med bakomliggande problem, t.ex. tvång vid AS där man får nya tvång hela tiden, missbrukarpersonligheter som vandrar från ena missbruket till det andra, social fobi där man skiter i eventuell AS, terapi av ADHD-personer där man skiter i ADHD, tvång som har verklig bakgrund (t.ex. kontrolltvång av spis p.g.a. en 3-4 bränder i köket, inte fan hjälper det att sluta kolla spisen då).

Jag har tyvärr stött på ALLDELES för mycket av ovanstående, och det är lika korkat som att symptombehandla en understimulerad hund utan att börja aktivera den eller ge den ett meningsfullt liv anpassat efter JUST DESS profil (jakt åt jakthund, annat åt annat hund o.s.v.).

Jag hade inte haft något emot ett helhetstänkande och inte att man endast erbjuder det som verkar passa 80 % men inte alls de 20 sista.

För mig har barndomsrotande inte tagit bort mina symtom, hur kommer det sig?????????????
Det skulle det ju göra!!!!!!!!!!

Har KBT tagit bort dina symptom menar du? Symptom på vad undrar jag också.

Inget av det tar bort AS. KBT ensamt tar inte bort återkommande problem med underliggande problematik (ej NPF nu då, utan sjukdomar). Problematik (ej NPF) med aktivt agerande, tas ofta inte bort utan KBT.

Det krävs helhetssyn.

mikael skrev:För mig har barndomsrotande inte tagit bort mina symtom, hur kommer det sig?????????????
Det skulle det ju göra!!!!!!!!!!

För övrigt behöver du inte skriva på ett sätt som motsvarar att man RÅSKRIKER I ÖRAT PÅ NÅGON!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Bror Duktig skrev:Har KBT tagit bort dina symptom menar du? Symptom på vad undrar jag också.

Inget av det tar bort AS. KBT ensamt tar inte bort återkommande problem med underliggande problematik (ej NPF nu då, utan sjukdomar). Problematik (ej NPF) med aktivt agerande, tas ofta inte bort utan KBT.

Det krävs helhetssyn.

Ja jag har fått bort mina personer som vanvårdat mig genom KBT, mer energi!
Min katatoni har minskat samt perceptuella störningar helbrägda med KBT.
Freud är bara skit.

Bror Duktig skrev:

mikael skrev:För mig har barndomsrotande inte tagit bort mina symtom, hur kommer det sig?????????????
Det skulle det ju göra!!!!!!!!!!

För övrigt behöver du inte skriva på ett sätt som motsvarar att man RÅSKRIKER I ÖRAT PÅ NÅGON!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Förlåt men vad är det i din barndom som tror att jag rå skriver åt dig?
analysera detta!

skräckpsykiatri

Kritik mot den alternativa psykvården!

(del 3) SKRÄCKPSYKIATRI!

Prolog!
Det som tog 3 veckor i Finland att göra det som jag dessutom blev frisk av tog 18 år i Sverige!

Nämligen att få komma till öppenvården! Jag har ett antal gånger försökt att få komma till öppen vården under en massa år men inte fått! Jag har inte ens fått ett intagningssamtal Först 18 år senare gav Sven Randen med sig och ringde dit!

1

Jag vet inte vilken rubrik jag ska sätta så det får bli:

Baggensuddens Behandlingshem, Fruängens dagsjukhus , Sven Randen ,Freud och flum är sant! Sven Randen är psykiatrins Dr Strangelove! Allt du vill veta om kognitiv terapi men som din analytiker inte talat om för dig!

Baggensuddens Behandlingshem! En studie i skräck!

Det behövdes bara 3 samtal i 3 veckor hos psykolog och ett besök hos psykiatriker i finland som skrev ut ångestdämpande så kunde jag återgå till jobbet.
Snacka om skillnad. Jag jobbade ca 2 år i Finland innan jag reste hem. Hemma igen hände konstiga saker inom psykvården som jag en annan gång tar upp. Den som remitterade mig till Sven Randen heter Krister Svartengren psykolog och jobbade på 70 -talet på Maria ungdom. Han vägrade att hjälpa mig till psykakuten eller öppenvården, vad ska du med en säng till sade han.
Senare sade han att det inte fanns några sängplatser på psykakuten?

Istället gaggade han barndom med mig och kom med ett slott av konstiga teorier. Istället för att lyssna på mina allvarliga invalidiserande symtom som lätt kunde ha botats med medicin och elchock. Senare skulle det visa sig att jag led av aspergers syndrom med katatoni. Du är frisk inte sjuk vad hade jag hos honom att göra då? Jag lade mig på 70 talet medvetet på gatan full ett rop på hjälp! Och har till och från gått hos honom, men bara fått flum, En gång ville en psykiatriker på Maria ungdom som såg att jag hade en psykisk sjukdom remitera mig till södersjukhuset psyke, det ska jag sätta stopp för sa Krister Svartengren , istället remitterade han mig till Fruängens dagsjukhus där man satt i grupp och gaggade barn dom. För örigt sa han nästan aldrig något och sa han nåt stämde det inte, utan var hans egen tolkning, Den vanliga psykvården föraktade han. Det enda han brydde sig om var min barndom och hans feta lön, skattebetalarna bjuder Han är idag en ytterst framgångsrik byråkrat på Statens instutionstyrelse SIS med fet lön!
Nåväl gott folk!

2

Det började med att jag fick en akut svår magkatarr Hösten-84 och rasade 10 kilo p.g.a. stress., ev. ehech eller matförgiftning.
Min psykiatriker Sven Randen tolkade det som en biverkan av ångestdämpande medicin? Någon sådan biverkan finns inte i fass.
Nu måste du ta tag i ditt liv och gå i gruppterapi på Fruängens dagsjukhus sa Sven så att du blir frisk.
Sven är en varm anhängare av psykoanalys, frigörande andning, dans gestaltterapi och annat flum
Han påstod att jag var arg på min far och mor vilket inte är sant och att jag levde i konflikt med mina föräldrar.
Däremot är jag besviken på dom, men Sven bestämde vad jag kände, han hade tagit över mina känslor.

Sagt och gjort jag la in mig på Långbro avd 22 där jag fick ett intagningssamtal till Dr Sven-Erik Norman på 2 minuter och en rejäl utskällning att jag åt Iktorivil. Den tog bort min trötthet frånvaro sinnesförvrängningar i form av att jag tyckte det tog10 min att gå över en gata, men att jag sedan tyckte det tog 1 sekund+ att jag inte vad maten smakade. Diagnosen var katatoni fick jag senare veta. Bara vi sätter ut pillren blir allt bra sa läkaren.

Sven Randen sade nej lägg inte in dig! Han ville inte att det skulle komma fram att han skrivit ut amfetamin till mig. Han gjorde ett oannonserat besök för att förekomma mig och sade att han själv ville sitta på Fruängens dagsjukhus. Sven ringde till fruängens dagsjukhus trots att han nu inte var min läkare och försökte prata in mig. Jag fick en utskällning av min andra kontaktperson Kim. Hon blev mycket arg på Sven att han hade lagt sig i ett arbete som Kim skulle göra. Detta gick ut över mig?
Jag träffade sedan överläkaren Paul Movschenson för ett samtal. Vi var överens om att göra ett försök med medicinfrihet. Paul var analytiskt lagd och en varm anhängare av alternativ psykvård såsom Baggensuddens Behandlingshem, .Fruängens dagsjukhus, samt Barbro Sandin med Sätermodellen. Han var patologisk motståndare till bensodiazepiner!

Tiden gick jag blev dålig och fick symtomen tillbaka. Katatonisk med allt vad det innebar. Flera gånger svävade jag i livsfara som när jag stel och med tidsförvrängningar. Jag var nära att bli på körd av en bil. Att man inte vet hur maten smakar kan innebära att man äter sig nåt hälsovådligt.

Michel vad ska vi göra sa min kontaktperson Ingela, ge mig pillren tillbaka så att jag kan gå härifrån, Aldrig i livet du får piller, nu är du så sjuk så du måste börja arbeta. Återigen efter en månad samma fras liksom varje gång vi träffades. dom ville både ha kakan och äta upp den.


Paul Movschenson var en gång väldigt snäll mot mig när jag satt på en klippa på långbro sjukhus log och var trevlig men sen förstod jag att det berodde på att en söt tjej som jag var kompis med satt bredvid mig ,det var henne han fjäskade för.

Han var glad i tjejer unga söta sådana, men struntade i oss killar och gamla tanter. En gång blev en äldre dam sjukare och sjukare. Hon kom in fysiskt frisk men deprimerad och blev allt sämre och sämre kanske p.g.a. medicinen,. Vi patienter påpekade detta till honom men han gjorde inget åt det. Sorligt nog dog hon: När vi frågade varför han inte remitterade henne till kroppsvård för undersökning eller remiss till medicin eftersom hon var så dålig svarade han att det var naturligt att dö av blodpropp vid 56-års ålder. Ingen av oss patienter trodde på detta.

3
Efter 8 månader skaffade jag mig Iktorivil hos en läkare utanför sjukhuset Så dem upptäckte på avdelningen att jag hade blivit normal. Uppenbarligen har vi misslyckats med dig sade en AT läkare, men vad skulle jag göra när dem hotade med att kasta ut mig. Blev utskriven till öppen vården våren- 85 där min gamla psykiatriker Sven arbetade.
Nu ska jag sluta här så du får följa med mig och bli min patient hemma hos mig. Sagt och gjort intet ont anande gick jag dit.


.Nå har du varit på fruängens dagsjukhus och pratat med intagningsläkaren Håkan Götmark?
Ja men Håkan tyckte inte jag var motiverad så han föreslog Tobohemmet, där man arbetar mer yrkesinriktat. Överläkaren på fruängens dagsjukhus psykoanalytikern Clarence Crafoord var på den tiden motståndare till ångestdämpande medel typ bensodiazeipier i folkmun Sobril, Valium m,m. Man skulle i grupp rota i barndomen och flumma som jag ser det! Andra får stå för sina egna åsikter om detta.


Aldrig i livet att jag skriver en remiss till Tobohemmet skrek Sven Randen och blev helt galen av ilska! Du ska till baggens uddes behandlingshem för personer mellan 20-30 år, där dom jobbar mer med terapi, ett alternativ till vanliga psykvården. Håkan Götmark är omdömeslös det är bara jag som vet DITT EGET BÄSTA! Du har dolda agressioner mot din far,det är därför du är trött.

Men min diagnos då? Svar ag mot din far nu ska du berätta om barndomen i 4 år på baggen och har du inte blivit bra har du fuskat med terapin!

Jag har själv gått i analys och regression primalskrik och gestaltterapi och mått bra av det. Ska han säga men jag har inte för avsikt att bli en sadist och göra saker för deras eget och andras bästa! Jag gör det här för dit eget bästa sade Sven.
Ja men jag vill till Tobohemmet man får ju arbetsträna där. Nej har jag sagt! Om du misslyckas på Baggen ska du få amfetamin: fan ta dig om du inte skriver in dig där!
Vadå amfetamin det har vi prövat förut och jag har då reagerat paradoxalt, vilket jag också påpekat,. jag uppfattade det hela så som att han dessutom skulle sluta skriva ut Iktorivil och bestraffa mig på olika sätt. Dessutom sade han en gång att han skrivit ut amfetamin till en opiatmissbrukare, då han jobbade på socialläkarmottagningen i Skärholmen för att han låg på sängen och spann som en katt.

Vad hände frågade jag? Äh förresten så dog han pga. dåligt hjärta, kul för mig att veta! Sven skrev ofta ut amfetamin till missbrukare på den gamla goda tiden som han kallade det. Bara att sätta upp på anslagstavlan. Själv är han helt igenom renlevnadsman.
Jag blev chockad och rädd. Den analytiska diktatorn hade slagit till med sin piska.. Nu var det rota i barndomen som gällde farbror Freuds idéer.Alla andra läkare som hade skrivit remisser till Tobo ansåg han dåliga, det var han som kunde och visste bäst!


Han hade på ett fult sätt lurat mig att tro att jag inte fått fortsätta på öppenvården, vilket jag mycket väl fått göra, med en annan läkare inga problem med det. Ja men kognitiv terapi då, tycker jag inte alls om skrek han. Varför skriker du? Nej det gör jag inte men någon man i din barndom har säkert gjort det. Jag gör det här för ditt eget bästa. Men kan jag inte för en gångs skull få bestämma själv? Nej nu bestämmer jag!
Han ringde dit till Baggen ofta utan att tala om det för mig och pratade med dom om mig så att han skulle vara säker på att dom antog mig.

3
Sven satt med i styrelsen och RSMH är huvudman för Baggen. Jag ringde dit Hösten -85 Tre telefonintervjuer ringde jag och fick komma på sedan komma på ett bedömningssamtal. Ångesten från dom andra patienterna slog emot mig det här var inte alls min grej, dom var så olika mig. Personalen förklarade vad det gick ut på.
Men lyssnade jag inte så mycket varför skulle jag det? Jag var ju inte ett dugg intresserad tänkte bara på hur jag skulle komma därifrån ,så att jag skulle kunna komma till Tobohemmet eller till öppenvården.
Jag sa att jag plötsligt kunde somna ,det får du inte göra här sa föreståndaren Ruth take it or leve it. Har man en gång börjat här så slutar man inte förrän man är frisk , det kan ta 4-8år.
Sommaren gick och jag mådde bra. Jag ringde till Sven och sa att jag tar hellre livet av mig än tar in på Baggen, lycka till svarade han. Gjorde ett självmordsförsök med 10 ikorivil och 2 flaskor vin vaknade trött och seg.
Han lät sig inte hotas av mitt självmordförsök.Till vilket pris som helst skulle han ha in mig på Baggen. Död eller levande Lika bra att skriva in mig så han blir glad, jag gör det för hans skull för husfridens skull.
Sven har nu besegrat mig men ej kurerat mig! Sven randen sa att ett program om Baggen skulle komma på TV. Tittade på det med några vänner där stod föreståndaren Ruth Larsson och skrek det är bara vi som kan bota psykoser. Vi blev alla rädda av Föreståndarens fanatism, konstigt att dem inte förstod att Sven var störd?

4
Jaha så var det då dags hösten-85 i september att skriva in sig på Baggen. Dom förklarade att dem inte förde journaler eller tog remisser och journaler från andra ställen. Att man fick ta han om sin egen medicin som man förvarade på rummet, samt att man skulle avsäga sig flickvänner och pojkvänner så att vi kunde fokusera oss på terapin. Vilket innefattade analys och gruppsamtal och regression att man plockas ner på barnstadiet. Jag visste inget om sådant då.
Misstänkt likt en sekt.
Vi var indelade i 3 grupper och 9 patienter fick plats där på Baggen 3 i varje grupp. Huset Baggen låg i var påkostat och fint. Baggen låg i saltsjöbaden ett rikt och mycket fint område med mycket skärgårdsnatur men ändå nära stan.
Så hösten -86 började jag där.

5

Till en början trivdes jag fast jag ändå inte förstod vad jag hade där att göra. Det var ju roligt att baka och fixa i huset. Vi gjorde trevliga utflykter också.
Min grupp bestod av en kontaktperson Alf som var rätt så hygglig samt terapeuten Gunilla och medpatienten Karin den 3 -ge hade inte kommit ännu. Karin talade om sin mor och jag lyssnade, berättade inget om mig själv. Det fanns ingen anledning.
En dag såg jag en märklig syn Karin satt i famnen på Gunilla och sög på tummen, vad i hela friden är det här undrade jag? Vad sysslar dem med?
Det flyttade in mer folk en tjej Anita bordberlinare och en kille Stefan. Han hade varit med i Hare Krishna och blivit psykotisk.
En gång i månaden kom en psykiatriker Johan Cullberg dit och skrev ut medicin, samt idkade lite samkväm med oss.
Han berättade att han varit i USA och där fått rulla in sig i ett 7 meter långt fuktigt lakan. Enligt honom var det en skön upplevelse som mentalpatienter där fick pröva på. Johan besökte var och en av oss och vi fick våra mediciner.
Tiden gick och en dag blev en manlig patient från en annan grupp sjuk.
Han började spela trummor i luften, så småningom kom Dr Johan och remitterade honom till Långbro sjukhus där han medicinerades på riktigt. Meningen med Baggen var att vi så småningom skulle bli medicinfria.
Ja så blev det då samling på eftermiddagen för hela huset.
Det var då det hände det som inte fick ske, jag somnade på 10 minuter sprang upp på mitt rum och somnade Mina sömnattacker varade allt från 10 min till flera dagar därefter kunde jag vara nog så frånvarande.
Efter ett dygns sovande kom Gunilla in i rummet och skrek i örat på mig att jag skulle vakna, samt skvätte vatten med fingrarna i mitt ansikte, vilket hon gjorde med andra patienter också.
Efter att ha vaknat till liv men fortfarande med sömngång arbeteende var det dags för kökstjänst.
Jag gick till köket och var tämligen borta frågade Ruth när vi skulle äta. Det vet du väl att vi äter kl 12-00 varje dag skrek hon ilsket. Förresten var hon på dåligt humör och butter för jämnan, när vi hade roligt skrek hon vad barnsliga ni är.


Så hände det igen att 2 veckor senare att jag somnade på mitt rum. Den här gången drog dem in mig i köket där jag fick ligga på golvet. Jag var borta och trött vilket resulterade i att ångesten ökade Karin log åt mig.


Fredagen kom och det blev samling.
För på fredagar gick personalen hem och vi gäster tog hand om huset. Jag fick lov att åka hem och skaka om damesjanerna för jag gjorde vin på den tiden. Kom inte på måndagen som överenskommet för att jag var berusad. Dom kom och hämtade mig, körde mig till Baggen där jag fick nyktra till. Mina tvångstankar förvärrades jag började dricka 2 liter vatten på morgonen för att kolla njurarna.
En efter en åkte gästerna in på Långbro och andra sjukhus när dem slarvat med sin medicin eller av andra orsaker. Det blev svängdörr och ett fastligt körande mellan sjukhus och Baggen, Somliga kom aldrig tillbaka anda återkom .
En gång tappade jag mimiken och blev stel i ansiktet. Jag började stirra på Malin och blev hånad av bitr. Föreståndare Perry Widell som härmade min mimik. Malin blev senare psykotik sprang omkring i barnklänning och pratade barnsligt hon hade själv plockat ner sig i barnstadiet.

6
Efter ca 6 månader stod jag inte ut längre. Varje dag var en pina av stress och ångest. En kväll tog jag mitt pick och pack ringde en taxi och åkte hem. Dom åkte hem till mig och ringde på dörren jag öppnade inte och fick en lapp i lådan att jag gjort en dålig sorti

Jag åkte till Baggen för 3 veckors betänketid om jag ville vara kvar eller inte. Ringde Sven som kom dit från sitt jobb på långbro med extra vårdkrävande. Trodde i min enfald att han skulle rädda mig. Jag kommer direkt sa Sven. Påtalade för min kontaktperson att Sven var på väg, ja vill du det frågade Alf?, Nej det vill jag inte, han blev då upprörd.
Vi samlades Sven Jag Ruth och Alf I ett rum för att prata om ett beslut. Äntligen nu får jag en remiss till öppenvården men hej vad jag bedrog mig.
Jag tänker inte skriva ut amfetamin sa Sven Nej det tillåter vi inte sa Ruth Kan du ta dig an Michel, Nej det kan jag inte. Sven hade alltså åkt hela vägen till Baggen från Långbro bara för att säga nej!
I slutet på februari -86 skrev jag ut mig. Någon hjälp med remiss till öppenvården fick jag inte, hade jag fått det så hade öppenvården säkert tagit emot mig. Nu kändes det som ett straff att dem inte skrev någon. Jag var förbrukad som experimentråtta.
Jag åkte hem vad ska nu hända?
Tog in på Södersjukhusets psykakut där dom remitterade mig till Långbro Dit kom jag till akuten med trumslagarpojken från baggen, vi delade samma rum. sedan upp på avdelning 22. Dagen efter kom Sven-Erik Norman läkaren och sa till mig du ska inte vara här. Du ska tillbaka till baggen hej då.
Fick inte en chans att förklara vad som hänt! Moment 22
Ringde till öppenvården bad att få komma dit för sjukskrivning och medicinering, fick ett brev hem där det stod att jag skulle tillbaka till Fruängens dagsjukhus, där jag inte satt min fot. Eller ta kontakt med distriktsläkare mottagningen, vilket jag inte gjorde eftersom jag inte trodde de skulle sjukskriva mig eller ge mig medicin.

7
Var nu så stressad att jag maj-86 ådrog mig en halsfluss. Fick pvc 10-dagarskur av halsläkaren Efter 3-dje dagen cyklade jag 6 mil, samt kontaktade Sven som tog emot mig ändå, Fick en ordentlig utskällning att jag inte fullföljt behandlingen på baggen. Samt att han sa att han var benägen att ge upp vad det gällde mig, vilket jag tycker han kunde gjort för länge sen.
Det var då jag gav upp, drack, festade och motionscyklade istället för att ta det lugnt På 9-onde dagen av kuren, cyklade jag till en gårdsfest som en kompis bjudit mig till.


Efter en vecka hände det jag blev dålig svullnade upp tappade orken kunde bara cykla 500 meter. En man som jag kände sa till mig, du har åldrats 15 år.
Gick till halsläkaren som tog prover visade vita blodkroppar i urinen, talade om att jag hade cyklat 6 mil 3-dje dagen. Aj Aj det skulle du inte ha gjort du har dragit runt bakterier i kroppen. Senare fick jag komplikationer från lever och tarm. Jag blev inlagd på Huddinge hösten 86 ca 2 veckor på magavdelning där bl.a. laktosintolerans konstaterades. Det tog mig sedan 15 år att bli helt återställd drabbades av trötthetssyndrom kroppslig sådan en eloge till läkarna på huddinge som fick mig på fötter igen. Men perioder med kroppslig trötthet och frossbrytningar har jag fortfarande fast mildare och mer sällan.

8


Vad jag vill uppnå med min berättelse är att Baggens läkare och föreståndare borde ha remitterat mig till Öppen vården. Samt att det är direkt livsfarligt att inte begära in remisser för att få en bra sjukdomsbild. Och att journalföring är viktigt så att det inte blir ett svart hål för övriga läkare och sjukvård .
Personligen tar jag klart avstånd på det sätt som vården bedrevs på baggen. Terapi skall bedrivas utanför ett behandlingshem och det får inte förekomma analys och regression eftersom det kan innebära att patienten inte kommer tillbaka. Utan fastnar i barnstadiet hos så pass sjuka personer som lider av schizofreni och psykossjukdom.
Jag är fruktansvärt arg upprörd och förbannad än idag över hur jag blev behandlad på ett så makabert och grymt sätt!
Några av patienterna dog om det berodde på Baggen låter jag vara osagt men det händer saker när människor utan sjukdomsinsikt får handha sina mediciner själva! Idag är det bara flickor mellan 20-30 som har borderline som tas in på Baggen. Än idag är baggen patologiska motståndare till kognitiv terapi Kanske det har blivit en vinstmaskin, ekonomiskt är det en strålande affärside. Samtliga namn på medpatienterna är fingerade.

9
RSMH borde göra upp med sitt förflutna och inse att Baggen var ett farligt experiment. Helt obegripligt men jävligt kult.
De skyldiga borde straffas men kommer inte att bli det Socialstyrelsen skyddar dem än idag!
Sven Randen har omtalats i striptease SVt angående en sadistisk behandling av en autistisk kvinna. Han försvarar än idag sina handlingar! Sven har tillåtits göra lite som han vill och testa vad gränserna går för det tillåtna. Detta gav honom kickar.
Dr Johan Cullberg menar att jag får skylla mig själv som skrev in mig på Baggen och att vissa blev hjälpta där.Säkert blir folk hjälpta i Livets ord, Knutby församling och rota i barndomen också, men det ursäktar inte hans omdömeslöshet, samt att han då var ansvarige läkaren på Baggen!

10

År1989 fick jag en remiss slutligen till Tobohemmet efter mycket påtryckningar från min Jan psykolog och stödperson Gerd, som jag hade fått på träfflokalen, men ingenting i remissen stämde. Där stod det att jag skulle tvingas att gå och rota i barndomen hos hans fru Hanna Sitter-Randen ,samt att det var viktigt att jag fick amfetamin. Min vilja var att lägga in mig på Tobohemmet utanför Uppsala utan amfetamin. För att kunna se om deras behandling hjälpte mig.

Men eftersom jag var tvungen att åka till STHLM en gång i veckan mot min vilja och att jag blev lurad att pröva amfetamin igen, kände jag mig så splittrad. Jag kunde inte gå in för behandlingen på Tobohemmet. Mycket kraft gick till den meningslösa terapin och resorna som jag mådde mycket dåligt av.

Sven ville ha makt över mig Jag sade vid intagningssamtalet på tobohemmet att jag ville göra ett försök där utan amfetamin, och psykodynamisk terapi. Detta accepterade inte Sven. Allt detta gjorde att jag misslyckades på Tobo och fick sluta där. Väl hemma blev jag så sjuk att Sven fick lägga in mig på Huddinges psyke.

Därefter kom jag Till Albyhemmet som till hörde Huddinge psyke. Jag tillfrisknade där utan amfetamin, men Sven ringde ditt och ville att dem skulle skriva ut amfetamin till mig vilket dem givetvis inte gick med på. Jag ringde Till Sven och bad att få komma till öppenvården efter att jag slutat på Alby-hemmet. Du får så gärna börja på öppenvården i Älvsjö svarade han bitskt. Han ringde dit och jag fick komma. Vilken underbar känsla att få börja där, FRI TILL SIST! Fri från den sadistiske Sven Randen!

11


RSMH: stödde Sven Randen helhjärtat länge, men har nu tagit avstånd från honom. Sent ska syndaren vakna.
RSMH har aldrig själva skrivit om Elisabethfallet, det låg inte i deras intresse, förstår jag idag.

RSMH far med lögner och halvsanningar när det gäller kognitiv terapi, elchocker, neuropsykiatri och den allmänna psykvården. Dom har försökt smutskasta Nobelpristagaren i medicin Arvid Karlsson men där gick dem bet.
RSMH är emot läkemedelsforskning och anser det är friskt att vara psyksjuk. vilket resulterar i att psyksjuka inte får den vård dem behöver: Speciellt farligt för dom utan sjukdomsinsikt eftersom dom inte får den vård som dom har rätt till.
RSMH är också emot tvångsvård, vilket som bekant kan resultera i mord och själmord och annat elände.
RSMH bedriver en reaktionär och inhuman ideologi anser jag!
RSMH: har fortfarande mycket att dölja och bör göra upp med sitt mörka förflutna samt avbryta all kontakt med Baggenusudde. RSMH har länge beskyddat en pedofil och psykopat vid namn Bo Olofson vilket senare Svenska Dagbladet skrivit om.

12
Sven Randen är en rik pensionär idag och bor i Södertälje och har gjort en enastående karriär genom sin sadism, psykopati elakhet och falskhet, samt säkert myglat med skattebetalarnas pengar genom besynnerliga ekonomiska oegentligheter. Håkan Götmark har givigt honom välbetalda konsultjobb inom psykvården i Södertälje. Han har också fått toppjobb som konsult inom Skarpäcks care AB och även andra har anställ honom skattebetalarna bjuder. Där ligger både Kristi brud och Hans Sheike i lä. Vill ni som läkare ha bra jobb verkar det som att ni ska vara psykopat.
Socialstyrelsen skyddar Sven Randen!
Paul Movschenson har gjort en enastående karriär för flyktingmottagningen vid Röda korset, stackars de flyktingkvinnor som är unga och vackra. Stackars män dem lär inte få någon behandling.


Läkarna som förpestat min tillvaro lever idag i högsta välmåga med god pension. Skattebetalarna betalar för meningslös psykoanalys, vilket jag tycker är så farligt att det inte hör hemma inom psykiatrin och borde läggas på licens. Analys är ett överklassnöje som välbeställda kreativa personer kan ha som livsstil. Vill någon gå på analys får han bekosta det själv. Psykoanalytikerna och många dynamiker verkar sakna empati och tänker bara på pengar.
Någon ursäkt har jag inte fått och kommer aldrig att få någon! Jag anser att jag ska få en ursäkt samt ekonomiskt skadestånd!

13
Om någon vill veta mer om baggens udde är hemsidan: http://baggensudden.com Den som vill veta mer om kognitiv terapi kan gå in på sidan http://www.kbt.nu
Den som mår dåligt kan ta kontakt med öppen vården tycker jag. Den har faktiskt blivit mycket bättre Dels är den nu mera lättillgänglig och kan erbjuda kognitiv terapi samt stödsamtal och medicinering.
Att man på öppenvården får ett intagningssamtal för bedömning är ju verkligen bra .
Ingen remiss behövs.
Jag har fått mycket bra läkare och stödsamtal av bra mentalskötare. Min ångest tas på allvar.

Läkarna på Huddinge psykavdelning har alltid varit bra eftersom dem är kognitivt och biologiskt utbildade.
Men det gäller för er att ni talar för er sak!
Det fattas pengar inom psykvården som bekant.
Ring sjukvårdsupplysningen om du mår psykiskt dåligt och säg som det är.
Distriktläkaren är också ett sätt. Olika handikappförbund kan ge info och tips om olika psykiatriska sjukdomar, också netdocktorn är ett bra sätt att få info. Psykodynamisk terapi kan nog vara bra, men inte när det gäller svåra psykiska sjukdomar, däremot efter när man är klar och frisk och vill lära sig förstå orsakerna. Men det gäller att hitta någon som inte missbrukar sin ställning och ställer ledande frågor, utan att man håller sig till fakta.

14
Min slutgiltiga diagnos är asperger med katatoni. Utredningen genomfördes på karolinska sjukhusets neuropsykiatriska avdelning.

mikael skrev:

Bror Duktig skrev:

mikael skrev:För mig har barndomsrotande inte tagit bort mina symtom, hur kommer det sig?????????????
Det skulle det ju göra!!!!!!!!!!

För övrigt behöver du inte skriva på ett sätt som motsvarar att man RÅSKRIKER I ÖRAT PÅ NÅGON!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Förlåt men vad är det i din barndom som tror att jag rå skriver åt dig?
analysera detta!

Löjligt.

Bror Duktig skrev:

mikael skrev:

Bror Duktig skrev:För övrigt behöver du inte skriva på ett sätt som motsvarar att man RÅSKRIKER I ÖRAT PÅ NÅGON!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Förlåt men vad är det i din barndom som tror att jag rå skriver åt dig?
analysera detta!

Löjligt.

Vad är löjeväckande?
Gå i mina skor då i min fruktansvärda situation som dom sadistiska analytikerna givit mig nära att bli dömda!
Löjligt????????????????

Vill du utsätta dig för tortyr är det din sak!
Vill du analysera och ha symtomen kvar så visst.
Som att sätta sig i en tandläkarstol och tandläkaren analyserar varför du fått hål men inte lagar dom!
Pröva på då!

Väldigt arga toner här.
Lite ömsesidig respekt kanske?

Men till saken:
Jag har gått både i psykodynamisk terapi (PDT) och kognitiv beteendeterapi (KBT), i flera omgångar.
Båda modellerna har sina förtjänster!

PDT'n hjälpte mig att inse varifrån en del av mina känslomässiga problem kom.
Med den insikten och med den vuxnes syn och erfarenhet på dessa rot-orsaker kunde jag antingen lägga dem åt sidan eller utveckla strategier mot dem. Precis så beskrev också terapeuterna idén. Fungerade på mig, dvs på det mesta..

Därtill hjälpte PDT mig att "låsa upp" vissa självförnekelser som uppkommit under min barndom.
Detta har, utan att överdriva det minsta, bokstavligen räddat mitt liv.

KBT hjälpte mig att tänka annorlunda om de, andra och tredje ordningens, konsekvenser jag upplevde, av de ovan nämnda rot-orsakerna. Just detta klarade inte PDT men KBT är perfekt! KBT'n hade f.ö. inte kunna hjälpa mig att hitta dessa rot-orsaker.

Slutsaten, för mig, är att en kombination av dessa modeller är bra. Kalla det helhetssyn eller vad som helst. Jag är idag en mycket mer harmonisk människa tack vare den hjälpen!

Det skall även sägas att inte alla terpeuter är så skickliga! Har råkat ut för ett par riktiga stolpskott men lyckligtvis haft styrkan att säga ifrån och byta.
Kanske, Mikael, har du råkat ut för sådana stolpskott? Det är i så fall förfärligt trist!

Det förefaller mig lite märkligt att skrota PDT totalt, som det beskrivs tidigare i tråden.
Kanske är det utbildningarna som inte är så väl formulerade? Visst! Men det är inte Freuds fel eller ett tecken på att hans modell (och vidareutvecklingen av den) är dålig.

Får en känsla av att politikerna tittar på statistiken men inte begriper mekanismerna som lett fram till den. Sorgligt nog verkar SoS inte heller förstå behovet av den analysen.

Men det blir väl som vanligt, om ett par decennier har vi kommit på att vi "slängt ut barnet med badvattnet" och på vägen är det många hjälpbehövande som kommit i kläm

mikael skrev:Sverige fimpar Freud
Filed under: Den friska hjärnan,Familjen,KBT,Kultur,Mediekratin,Politik,Psykisk hälsa — Björn @ 11:26

Det rör sig om en artikel som kommer härifrån:

http://www.bjorn-lieden.se/blog/?p=904

Såvitt jag kan se har nedanstående lagts till av mikael:

Det är bara gamla avdankade vänsternuckor utan barn som går i analys samt killar som inte har haft någon tjej!

Det är bara gamla vänsternuckor utan barn samt killar som inte fått tjejer som tror på Freuds idéer

Mikael: Jag har aldrig påstått att en sak passar alla. Och det är JUST DÄRFÖR som jag menar att man inte kan avskriva.

I annat fall skulle det motsatta gälla. Det KBT-tänk som jag råkat ut för, har skadat mig och inte sett till mina grundproblem alls. Samtidigt har BUPs barnrotande också skadat mig.

Jag anser alltid att man bör individanpassas, och att både KBT och barnarotande bör ske genomtänkt.

Vi har haft den här diskussionen förut.

För det första bygger inte modern psykodynamisk teori särskilt mycket på Freud. För det andra kan det som passar en inte passa alla.

Jag betvivlar inte att du har farit väldigt illa av den terapi som du har varit utsatt för och som var helt fel för dig. Det har dock varit mycket vabblande fram och tillbaks vad det gäller den psykodynamiska terapin under senare år och det har tyvärr lett till att det är svårare för dem som har blivit hjälpt av den psykodynamiska terapin att bli hjälpta.

Jag tror att psykodynamisk terapi har en viktig uppgift att fylla inte minst för människor som har behov av att utveckla förståelse för sina reaktioner. Att höra att ens sätt att tänka är fel är knappast motiverande. Med en förståelse för hur man kanske har utvecklat försvar som inte är funktionella så kan man lättare ta steget vidare och arbeta med sig själv.

Om samhället skulle dra undan stödet för psykodnyamisk terapi skulle det innebära en ännu starkare klasskiktning av vilka som får tillgång till den typen av hjälp. I dagsläget kostar det åtminstone 700-1000 kronor per 45 minuter för den som vill träffa en terapeut privat utan stöd av landstinget. Flertalet av oss har inte råd med detta och det betyder att de som av olika skäl inte vill ha eller är mottagliga för KBT i ännu högre grad får klara sig själva. Detta innefattar också bland annat ett antal personer som idag mår för dåligt för att klara av KBT och därför behöver rena stödsamtal. Inte minst gäller det människor som är allvarligt traumatiserade. Det tycker inte jag är rimligt.

Jo vi är i stort sett överens, bjäbbis.
Mitt problem ät att jag förstått från början det analytikerna sagt så det blev ju bara "det där visste jag!"
Förlag till nya tag tack
Vi får ha vår eget gnabb haha

Någon som har hittat originalartikeln på fokus.se? För jag kan inte hitta den.
Däremot hittar jag en del gamla artiklar: "Freud går på bio", "Till försvar för Freud" och "Freud överlever"...

Bror Duktig skrev:Mikael: Jag har aldrig påstått att en sak passar alla. Och det är JUST DÄRFÖR som jag menar att man inte kan avskriva.

I annat fall skulle det motsatta gälla. Det KBT-tänk som jag råkat ut för, har skadat mig och inte sett till mina grundproblem alls. Samtidigt har BUPs barnrotande också skadat mig.

Jag anser alltid att man bör individanpassas, och att både KBT och barnrotande bör ske genomtänkt.

Det var ju bara barndom rotande för mig, det är din mammas och samhällets fel. psykologen ansåg sig inte vara samhället.
Det han Bjäbbade ältade om visste jag redan .
Jag kan nu så mycket om insiktterapi så du kan få det av mig

Johan Cullberg har nu varnat för psykoanalys mot psykiska sjukdomar.
Överklassnöje som vissa friska kan ha nytta av.

lillmupp skrev:Väldigt arga toner här.
Lite ömsesidig respekt kanske?

Men till saken:
Jag har gått både i psykodynamisk terapi (PDT) och kognitiv beteendeterapi (KBT), i flera omgångar.
Båda modellerna har sina förtjänster!

PDT'n hjälpte mig att inse varifrån en del av mina känslomässiga problem kom.
Med den insikten och med den vuxnes syn och erfarenhet på dessa rot-orsaker kunde jag antingen lägga dem åt sidan eller utveckla strategier mot dem. Precis så beskrev också terapeuterna idén. Fungerade på mig, dvs på det mesta..

Därtill hjälpte PDT mig att "låsa upp" vissa självförnekelser som uppkommit under min barndom.
Detta har, utan att överdriva det minsta, bokstavligen räddat mitt liv.

KBT hjälpte mig att tänka annorlunda om de, andra och tredje ordningens, konsekvenser jag upplevde, av de ovan nämnda rot-orsakerna. Just detta klarade inte PDT men KBT är perfekt! KBT'n hade f.ö. inte kunna hjälpa mig att hitta dessa rot-orsaker.

Slutsaten, för mig, är att en kombination av dessa modeller är bra. Kalla det helhetssyn eller vad som helst. Jag är idag en mycket mer harmonisk människa tack vare den hjälpen!

Det skall även sägas att inte alla terpeuter är så skickliga! Har råkat ut för ett par riktiga stolpskott men lyckligtvis haft styrkan att säga ifrån och byta.
Kanske, Mikael, har du råkat ut för sådana stolpskott? Det är i så fall förfärligt trist!

Det förefaller mig lite märkligt att skrota PDT totalt, som det beskrivs tidigare i tråden.
Kanske är det utbildningarna som inte är så väl formulerade? Visst! Men det är inte Freuds fel eller ett tecken på att hans modell (och vidareutvecklingen av den) är dålig.

Får en känsla av att politikerna tittar på statistiken men inte begriper mekanismerna som lett fram till den. Sorgligt nog verkar SoS inte heller förstå behovet av den analysen.

Men det blir väl som vanligt, om ett par decennier har vi kommit på att vi "slängt ut barnet med badvattnet" och på vägen är det många hjälpbehövande som kommit i kläm

Bjäbbis och jag har Bjäbbat i nånga år och är bra vänner på chatten hon är en trevlig person så det är lugnt

Nja Mikael, det är roligt att du numera tycker att jag är en trevlig person, men det är faktiskt inte så lugnt för jag blir faktiskt både arg och ledsen när du tycker det är en fördel om människor inte ska få tillgång till vissa metoder bara för att det inte har hjälpt dig.

Den mycket kände psykiatrikern Johan Cullberg har just kommit ut med sin memoarbok ”Mitt psykiatriska liv”. På sidan 234 står det ordagrant: ”Det är 1970-talets psykoanalytiska draksådd som psykiatrin skördar idag”.

Det måste ha varit en mycket svår uppgift att för Johan Cullberg, mycket omstridd frontfigur i Sverige, att idag skriva en sammanfattning av sitt yrkesliv. Debatter har förts med honom i Läkartidningen där motdebattörerna menat att han är skyldig till många människors liv, något som han förstås förnekat.

Freudianismen har haft karaktär av en sekulär religion och i första upplagan av Johan Cullbergs ”Kris och utveckling” från 1975 hittar man Freuds namn på minst 14 ställen.

SBU (Statens Beredning för Utvärdering av Medicinska Metoder) och Högskoleverket har nyligen publicerat mycket kritiska granskningar av den psykoterapeutiska behandlingen i Sverige, 80 % av den psykodynamiska utbildning som finns ger Högskoleverket underbetyg för. Eftersom Johan Cullberg är psykoanalytiskt utbildad finns det skäl att påpeka att de två psykoanalytiska utbildningar som finns i Stockholm har fått underkänt.

Johan Cullberg var med och drev igenom att psykiatriker för att få kalla sig psykoterapeuter skulle ha psykodynamisk specialutbildning. Just nu har Högskoleverket alltså granskat de olika utbildningarna och gett läkarutbildningen godkänt men det mesta av psykodynamisk utbildning har fått underkänt. För att få kalla sig psykoterapeut har alltså en läkare med statligt godkänd utbildning tvingats skaffa sig en underkänd dito.

För en tid sedan kom Johan Cullberg ut med en ny version av boken ”Kris och utveckling” och i kommentarerna till det berättade han att han tagit bort en del ”retorik” från inflytandet av 68-generationen. Bakom eufemismen ”retorik” döljer Johan Cullberg direkta felaktigheter.

För att få perspektiv på kapitlet om psykoanalys i hans memoarbok har jag bläddrat i den första upplagan av ”Kris och utveckling”. Det är extra intressant just idag därför att mycken modern forskning visar att debriefingen, katastrofterapin, kan vara direkt skadlig. Människor som undviker terapin blir snabbare friska än de som får den.

Cullbergs bok ”Kris och utveckling” har underrubriken ”En psykoanalytisk och socialpsykiatrisk studie”. Boken är i mycket hög grad uppbyggd kring det freudska tänkandet och han åberopas på en mängd olika ställen i boken men jag stannar upp bara vid några få.

VÅRT LIV ÄR EN LÅNG SERIE AV PSYKISKA KRISER.

Det är första meningen i förordet till boken (sidan 7). Det är i sig en helt fantastisk formulering som i en enda sammanfattning synliggör den destruktiva svartsyn som den freudianska psykoanalysen leder till. Istället är det ju precis tvärtom, vårt liv är till 90 % en lång serie av positiv utveckling, framsteg och framgång.

På sidan 16 kan vi läsa ”Eftersom detta är en bok som handlar om individens utveckling och kriser kommer ett bärande synsätt att vara psykoanalytiskt”.

”Freud lade stor vikt vid de fantasier som kopplades till könsupptäckten. Han visade hur en flicka kan känna sig fysiskt underlägsen pojkar, som har något som flickor inte har….. För flickan gäller det att kompensera sin fysiska brist genom att få barn och även anpassa sig psykiskt för denna vårdande uppgift….. Freuds idéer byggde på barnets omedvetna föreställningar att bara fanns ETT kön – mannens – och att flickorna egentligen var snöpta pojkar” (detta står på sidorna 36 och 37). Det av Freud uppbackade påstående om flickors penisavund finns alltså fortfarande i en bok vars nytryckningar bara ligger något årtionde bort.

Johan Cullberg åberopar också Oidipuskomplexet och menar att det är viktigt. På sidan 40 skriver han ”En av Freuds mest betydelsefulla observationer var det lilla barnets starkt sensuella och samtidigt aggressiva känslor för sina föräldrar. Freud gick bakom myten om det oskuldsfulla barnet som älskat sin far och mor”. För Cullberg verkar det nattståndna Oidipustänkandet fortfarande vara aktuellt.

Penisavundet ställde till bekymmer även långt senare i livet. När sexuella svårigheter uppträder i en vuxen parrelation handlar det om att penisavundet har ett finger med i spelet. Cullberg skriver på sidan 83: ”Sexualstörningen är då också att betrakta som ett uttryck som en protest mot mannen. En gammal rivalitet och underlägsenhetsupplevelse aktualiseras och stiger upp inom kvinnan”.

Många sådana här exempel på ett genomgripande freudianskt inflytande är boken full av.

Det är därför mycket intressant att läsa hans nyutkomna memoarbok och se hur pass mycket han orkat göra upp med det freudska luftslottet. Han har med åren förstått – och orkar trots allt medge det i sin memoarbok – att psykoanalysen har stora svårigheter. På sidan 228 skriver han ”Psykoanalysen är en etisk högriskrelation mellan två människor som möts”. Resultatet av behandlingen ifrågasätter Cullberg. På samma sida står det ”Ofta har utfallet varit tveksamt och en förödmjukande känsla att inte ha blivit förstådd av den oåtkomlige analytikern har dröjt sig kvar hos patienten”.

Vad är då lösningen? Ja, på sidan 229 står ordagrant: ”Särskilt vid långvariga och djupa störningar bör man satsa på jagstärkande och kognitiva inriktningar. Det innebär att man släpper försöken att se hur besvären uppstått och istället försöker finna strategier för att bemästra symtomen eller funktionshindret. Det ligger långt från den klassiska psykoanalysens idéer”.

Han utvecklar sina nuvarande tankar om den psykoanalys han själv fått och på sidan 230 står ordagrant: ”I alltför många fall är psykoanalysen inte kostnadseffektiv jämfört med alternativa, mera aktiva metoder som lättare kan anpassas till patientens behov”. På sidan 233 står ordagrant: ”De behandlingar som byggt på klassisk psykoanalytisk teknik visar ofta på otydliga eller klena resultat”.

Tack vare att psykodynamiskt utbildade världen över undvikit att på ett godkänt vetenskapligt sätt låtit utvärdera sina behandlingsresultat har det psykoanalytiska tänkandet överlevt ända in i vår tid och drabbas nu av sin egen ideologiska senfärdighet. På sidan 234 skriver Cullberg: ”Det är 1970-talets psykoanalytiska draksådd som psykiatrin skördar idag”.

Sammantaget kan man alltså se att vad gäller psykoanalysen har Johan Cullberg i sin memoarbok orkat med att ta till sig en del av den nya kritiken, om än inte hela perspektivet.

Det finns några andra intressanta fakta i memoarboken att i det här sammanhanget lyfta fram. I boken berättas mycket om hans psykotiske bror men också om att hans mamma, biskopinnan, var psykiskt sjuk, något som förstås inte fick komma fram i familjens bekantskapskrets i Västerås.

Johan Cullberg skriver ordagrant: ”Mamma led av en klassisk depressiv neuros, eller personlighetsstörning som man skulle säga idag, med starka rötter i barndomen och sådana tillstånd är ofta tacksamma att behandla med psykodynamisk metod. Idag hade hon förmodligen fått antidepressiv medicinering med osäkert resultat”. I denna formulering visar Cullberg att han inte insett att vår tids vetenskapliga godkända forskning visar att antidepressiv medicinering ofta är mycket välfungerande medan det inte finns någon forskning som visar att psykodynamiska metoder fungerar.

Boken har sina ljuspunkter. På sidan 153 berättas att Johan Cullberg lärde sig att genomföra el-chocksbehandlingar och av den lärdomen drog han en viktig slutsats. Han skriver ”En oväntat, sen effekt av den utmaning som min ideologi utsattes för blev att jag undan för undan fick lika svårt att trivas i miljöer där man var tvärsäker på att psykoterapi var det enda saliggörande, som den där man enbart trodde på medicinsk behandling”.

På sidan 78 och 79 berättar om ett försök där han själv tog Meskalin. Även Cullberg berättade att man åkte ut till försöksledarens sommarstuga började det hända något. Cullberg skriver ordagrant: ”I kafferesten på den vita koppens botten uppstod plötsligt små röda och gröna bollar som utvidgades och sprack. Det var vackert och fascinerande. Vid något plötsligt ljud rann små grällt färgade ormar från kanten nerför koppens insida; man kunde locka fram dem genom att slå ihop händerna. Så kände jag behov av lugn och ro och tände en cigarett. Då jag satt med cigaretten i handen och stirrade på röken, som steg rakt upp, kände jag plötsligt att tiden stod stilla”.

Ja det är enda stället i boken, där vi får veta att Johan Cullberg som den överväldigande majoriteten av psykiatriker är/var rökare. Det finns ingen uppgift i boken för övrigt som berättar att han slutat ”rusa” sin hjärna med nikotin.

Boken innehåller på sid. 85-87 en öppenhjärtig beskrivning av hur Johan Cullberg debuterade sexuellt med en prostituerad kvinna i Paris. Av henne fick han gonorré men blev förstås snabbt botad med hjälp av penicillin.

Att Sveriges kanske mest kände psykiater startar sitt sexualliv med ett besök hos en prostituerad 18-åring i Paris är anmärkningsvärt.

och att flickorna egentligen var snöpta pojkar” (detta står på sidorna 36 och 37). Det av Freud uppbackade påstående om flickors penisavund finns alltså fortfarande i en bok vars nytryckningar bara ligger något årtionde bort.
Flumgubbe snuskgubbe

http://www.gp.se/kulturnoje/litteratur/ ... er?m=print
Man undra vad analys ska vara bra för
Blev ni bättre av det så skriv gärna!