Det finns en omröstning om detta: as-ett-funktionshinder-el-en-personlighetstyp-omrostning-t19578.html

"Det är samhället som är funktionshindrande" är ju poppis att säga, men det som gör människan så speciell är ju hennes enastående anpassningsförmåga. Om autister inte kan anpassa sig är det inte samhällets fel utan autismens. Därför är autism en funktionsnedsättning och inte ett personlighetsdrag.

Sen ser jag inte att nedsättning skulle ha mer positiva konnotationer än hinder. Nedsatt funktion är mer korrekt men knappast mer positivt.

Däremot har jag inte alls svårt att förstå att en del väljer att kalla sig aspie eller aspergare. Autismen är en så kallad genomgripande störning, den påverkar hela ens person och sätt att fungera och därmed även ens personlighet och är inget som går att medicinera eller terapera bort. Jag har inte autism, jag är autistisk.

Personlighet låter ju mer jovialiskt än "syndrom" onekligen.

Schmetterling skrev:"Det är samhället som är funktionshindrande" är ju poppis att säga, men det som gör människan så speciell är ju hennes enastående anpassningsförmåga. Om autister inte kan anpassa sig är det inte samhällets fel utan autismens. Därför är autism en funktionsnedsättning och inte ett personlighetsdrag.

Fullständigt felslut.

Prova den här analogin:

Om schimpanser inte kan bli fullvärdiga medlemmar av mänskliga samhällen så är det deras fel, och de har för låg anpassningsförmåga.

Men om nu inte människor heller kan bli fullvärdiga medlemmar av schimpanssamhällen, så är det ju människans fel, och hon har för låg anpassningsförmåga.

För det är precis så det är med autism också. Det är inte autismen som har för låg anpassningsförmåga, utan dagens samhälle är grundat i NTs behov och sätt att kommunicera. För om autismen varit en majoritet så skulle NTs vara ännu mer funktionshindrade än vi är nu.

rdos skrev:

Schmetterling skrev:"Det är samhället som är funktionshindrande" är ju poppis att säga, men det som gör människan så speciell är ju hennes enastående anpassningsförmåga. Om autister inte kan anpassa sig är det inte samhällets fel utan autismens. Därför är autism en funktionsnedsättning och inte ett personlighetsdrag.

Fullständigt felslut.

Prova den här analogin:

Om schimpanser inte kan bli fullvärdiga medlemmar av mänskliga samhällen så är det deras fel, och de har för låg anpassningsförmåga.

Men om nu inte människor heller kan bli fullvärdiga medlemmar av schimpanssamhällen, så är det ju människans fel, och hon har för låg anpassningsförmåga.

För det är precis så det är med autism också. Det är inte autismen som har för låg anpassningsförmåga, utan dagens samhälle är grundat i NTs behov och sätt att kommunicera. För om autismen varit en majoritet så skulle NTs vara ännu mer funktionshindrade än vi är nu.

Tror jag inte på. Om samhället vore autismanpassat skulle alla vara funktionshindrade.

Schmetterling skrev:Tror jag inte på. Om samhället vore autismanpassat skulle alla vara funktionshindrade.

Din utsaga tror inte jag på.Jag skulle t.o.m. vilja påstå att jag vet att det inte är så från egen erfarenhet.

Ett samhälle behöver förresten inte vara "autismanpassat" (vilket jag tolkar som värsta sorten av NT-samhälle typ gruppboenden). Vad det istället skulle vara är naturligt autistiskt, vilket är något helt annat.

Samhället borde vara naturligt anpassat för alla diagnoser oavsett vad (finns några undantag typ pedofiler). Ingen ska känna att dom är mindre värda att finnas i samhället än någon annan. Att vi är olika är ju vad som är tjusningen med det hela, ingen människa är den andra lik, vi är alla unika på vårt sätt. Det är ju helt ok när någon bär glasögon för att dom ser lite eller mycket dåligt men inte ok att vara blind. Det är heller inte ok att vara hörselskadad och ha hörapparat. Eller att bara se lite konstig ut vilket inte heller blir lättare nu när folk så hysteriskt håller på och plastikopererar sig.

Vi är alla personligheter vare sig vi har diagnoser eller inte och varför är vi ok innan vi får diagnos men inte efter???

Håller med rdos!

NPF torde betraktas i relation till den majoritetens form vi har.
Om alla hade de egenskaper vi betecknar med AS så skulle samhället vara helt anpassat efter detta. En person, som idag kan kallas NT, skulle då vara den "avvikande".

En uppsättning egenskaper (som AS eller schizofreni eller bipolär eller vad du vill) är just det, egenskaper. Dessa egenskaper är ett problem för den individen först när den individen mår dåligt av dem.
En diagnos är enbart en etikett som betecknar/klassificerar denna uppsättning egenskaper, inte sällan med ett lite grovt filter. Etiketten ger i vart fall ett startläge för hjälpinsatser, ett sätt att kommunicera förståelse mellan den som har sina etikettsatta egenskaper och en omgivning som inte kan förväntas, att på djupet, förstå vad det innebär.

Det vore ju underbart om vi hade ett samhälle som kunde klara att omfamna alla variationer av hur människor är. Vi skulle dock inte klara oss utan etiketterna/diagnoserna(!).
Jag tänker här att för att alla ska kunna vara just så öppna och behandla varandra med vederbörlig respekt så behövs en förståelse för vad en given individ har för behov. En etikett blir då nödvändig(!)
Som exempel, om jag vet att en person har en schizoid personlighet så kan jag förhålla mig rätt till denne för att undvika att trigga något skov eller annat. Utan den kunskapen skulle tämligen jobbiga situationer kunna uppstå och jag skulle kunna hamna i kläm som en "okänslig" person.
En väg i en bra riktning, tror jag, är att avdramatisera diagnoser. Se dem som verktyg för både individen och dennes omgivning. Avdramatisering sker effektivt genom att vara öppen, prata om det, sprida kunskap och därmed få bort rädslor.

Jahaaa, så autister = de mest högfungerande, typ asperger? För alltså, aspergare kan oftast kompensera till stor del men de flesta autister kan det inte i samma mån. Och det finns inte NT och autism utan NT och en jävla massa individer med sinsemellan oerhört olika autism.

Klart samhället borde handikappsanpassas, men det är ju just den anpassning som krävs för att de funktionshindrade ska klara sig. Som att en närsynt inte ser bra för att den får glasögon, däremot funkar det med glasögonen. Och jag står fast vid att ett autistiskt samhälle (med ca 1% neurotyper) skulle göra alla funktionshindrade. Autism är inte en folkgrupp utan OLIKA varianter av avvikelse från NT och autister kommunicerar inte på ETT autistiskt sätt.

Schmetterling skrev:Jahaaa, så autister = de mest högfungerande, typ asperger? För alltså, aspergare kan oftast kompensera till stor del men de flesta autister kan det inte i samma mån. Och det finns inte NT och autism utan NT och en jävla massa individer med sinsemellan oerhört olika autism.

Att de behöver kompensera beror på att NT samhället bygger på NTs naturliga preferenser och sätt att vara. Förresten så har den mest högfungerande gruppen inga diagnoser alls, utan har hamnat under diagnosradarn, men har trots det samma egenskaper som autister.

Schmetterling skrev:Klart samhället borde handikappsanpassas, men det är ju just den anpassning som krävs för att de funktionshindrade ska klara sig. Som att en närsynt inte ser bra för att den får glasögon, däremot funkar det med glasögonen. Och jag står fast vid att ett autistiskt samhälle skulle göra alla funktionshindrade. Autism är inte en folkgrupp utan OLIKA varianter av avvikelse från NT och autister kommunicerar inte på ETT autistiskt sätt.

Fel igen. Det finns bara två sätt som människor kan kommunicera på: NT-sättet och det aspiga sättet. På individnivå så kan man ha en blandning av NT och aspiga egenskaper, men det finns inga andra egenskaper utöver dessa.

Så, jo, autister kommunicerar faktiskt bara på ett enda autistiskt sätt (förutsatt att de har aspie kommunikation och inte NT-varianten förstås).

Tiblan skrev:Samhället borde vara naturligt anpassat för alla diagnoser oavsett vad (finns några undantag typ pedofiler). Ingen ska känna att dom är mindre värda att finnas i samhället än någon annan. Att vi är olika är ju vad som är tjusningen med det hela, ingen människa är den andra lik, vi är alla unika på vårt sätt.

Det vore betydligt enklare att komma någonvart om man släppte perspektivet att NPF är en odefinierad störning i NT funktioner, och istället gick på den mer korrekta linjen att NPF faktiskt är en mängd av väldefinierbara avvikelser från NT-normen som bara finns i en enda form.

Som det är nu så känner man inte till hur avvikelserna ser ut, och verkar dessutom sakna intresse för att ta reda på hur de ser ut då det ändå bara är slumpmässiga avvikelser ifrån NT-normen.

Som vi alla vet så har ju inte autister några som helst problem med att kommunicera med varandra och komma överens och så.

Flawed skrev:Som vi alla vet så har ju inte autister några som helst problem med att kommunicera med varandra och komma överens och så.

På nätet spelar det inte så stor roll om man är NT eller aspie, då den vanliga kommunikationen är osynlig på nätet. NTs har typiskt samma typ av kommunikationsproblem på nätet som aspies.

Att aspies inte har som mål att "komma överens" är ju en del av skillnaden. Sådant ser man typiskt även på t.ex. IT-relaterade forum, och även på forskningsrelaterade forum, utan att dessa uteslutande bebos av folk med diagnoser inom autismspektrum.

Asperger syndrom är inte en sjukdom. Det är en definition på en individ som uppfyller delar av vissa specificerade kriterier.
Individer som uppfyller dessa kriterier kan som alla andra individer vara olika på alla sätt.
Även om en två individer skulle råka fylla exakt samma kriterium, så är det inget som säger att de skulle vara lika som personligheter för det.
Sedan att det kanske finns egenskaper som är vanligare bland individer med Asperger än populationen i övrigt är en annan sak, enligt mig.

Eftersom ett av de kriterier som måste uppfyllas för att en Asperger diagnos ska ställas är att: "symptomen orsakar betydande problem i vardagslivet."

Hittade den exakta formuleringen ur DSM-IV:
C. Störningen orsakar kliniskt signifikant nedsättning av funktionsförmågan i arbete, socialt eller i andra viktiga avseenden.

Detta kan jag inte tolka på annat sätt än att detta innebär någon form av funktionshinder/ begränsning/nedsättning...
Om individen ifråga inte har "betydande problem i vardagslivet" så har den ju följaktligen inte Aspergers syndrom per definition.
Denna bedömning gör även de som ställt min diagnos.

Alla är vi individer och olika. Speciellt så inom ett diagnoskriterium som Aspergers syndrom som innehåller ett väldigt brett spektrum av olika individer.

Så jag kan gå med på att Asperger=personlighet, ja men olika för varje individ... Jag har hitintills inte träffat två individer med samma personlighet...

Samhället borde vara anpassat till varje form av individ, med några få undantag. Sen är det för mig helt ointressant vilken diagnos eller annan gruppering individen råkar tillhöra.

Diagnoserna är som jag ser det mest till för att göra någon form av grovsortering innan förhoppningsvis någorlunda adekvata insatser sätts in.

Det är i alla fall min syn på saken.

Gersa skrev:Asperger syndrom är inte en sjukdom. Det är en definition på en individ som uppfyller delar av vissa specificerade kriterier.
Individer som uppfyller dessa kriterier kan som alla andra individer vara olika på alla sätt.
Även om en två individer skulle råka fylla exakt samma kriterium, så är det inget som säger att de skulle vara lika som personligheter för det.
Sedan att det kanske finns egenskaper som är vanligare bland individer med Asperger än populationen i övrigt är en annan sak, enligt mig.

Eftersom ett av de kriterier som måste uppfyllas för att en Asperger diagnos ska ställas är att: "symptomen orsakar betydande problem i vardagslivet."

Hittade den exakta formuleringen ur DSM-IV:
C. Störningen orsakar kliniskt signifikant nedsättning av funktionsförmågan i arbete, socialt eller i andra viktiga avseenden.

Detta kan jag inte tolka på annat sätt än att detta innebär någon form av funktionshinder/ begränsning/nedsättning...
Om individen ifråga inte har "betydande problem i vardagslivet" så har den ju följaktligen inte Aspergers syndrom per definition.
Denna bedömning gör även de som ställt min diagnos.

Alla är vi individer och olika. Speciellt så inom ett diagnoskriterium som Aspergers syndrom som innehåller ett väldigt brett spektrum av olika individer.

Så jag kan gå med på att Asperger=personlighet, ja men olika för varje individ... Jag har hitintills inte träffat två individer med samma personlighet...

Samhället borde vara anpassat till varje form av individ, med några få undantag. Sen är det för mig helt ointressant vilken diagnos eller annan gruppering individen råkar tillhöra.

Diagnoserna är som jag ser det mest till för att göra någon form av grovsortering innan förhoppningsvis någorlunda adekvata insatser sätts in.

Det är i alla fall min syn på saken.

Enastående bra skrivet!! Diagnosen är ju grundad på beteenden, på hur saker ter sig för omvärlden. Inte på hur individen verkligen fungerar på insidan. Om jag skulle få mitt liv att fungera, lyckas leva ett normalt liv och förverkliga vad jag vill så behöver jag i så fall inte min diagnos enligt somliga, vad jag förstår! Detta är ju absurt, dels för att jag ju fortfarande skulle ha vissa svårigheter - bara att jag lärt mig hantera dem och bli starkare på sådant jag idag är svag på, dels för att den djupa, sårande känsla av stigmatisering som diagnosen i sig gett upphov till i mig kanske varit den enskilt största faktorn till varför vardagen har varit mer eller mindre ett ett helvete ändå sen början av tonåren. Det finns ju dessutom många som levt ett normalt liv som inte fått någon diagnos förrän kanske uppåt yngre medelåldern och äntligen fått en bekräftelse på varför de alltid känt sig annorlunda och tyckt massa saker var svåra som alla andra tyckte var lätta!

Det måste ju finnas en kärna av svårigheter och/eller "annorlundenhet" bakom saker som att ha svårt att hålla ordning hemma eller att tolka vad folk menar ibland. Detta är ju bara toppen på isberget, själva problematiken ligger djupt. Jag är övertygad om att svårigheter kring att organisera och hantera tankar och känslor hör till denna kärna. Jag skulle kunna säga mer, men grejen är, som sagt att det inte finns något stöd eller hjälp som förstår dessa svårigheter, vilket förståss till stor del beror på att ingen egentligen förstår dem! Därför är var och en hänvisad till sig själv och måste söka upp sina egna stigar. Jag vägrar i alla fall att tro att det inte finns någon väg ut och jag tänker inte ge upp! Det gäller att sluta bry sig på vad som sägs om att man inte kan saker för man har den här diagnosen! Det upplever jag som kränkande, eftersom jag kan! Men jag behöver få mig själv att fungera. Och för att få mig själv att fungera så behöver jag hjälp och den hjälpen måste jag hitta på egen hand.

Palindromus skrev:Jag skulle kunna säga mer, men grejen är, som sagt att det inte finns något stöd eller hjälp som förstår dessa svårigheter, vilket förståss till stor del beror på att ingen egentligen förstår dem! Därför är var och en hänvisad till sig själv och måste söka upp sina egna stigar. Jag vägrar i alla fall att tro att det inte finns någon väg ut och jag tänker inte ge upp! Det gäller att sluta bry sig på vad som sägs om att man inte kan saker för man har den här diagnosen! Det upplever jag som kränkande, eftersom jag kan! Men jag behöver få mig själv att fungera. Och för att få mig själv att fungera så behöver jag hjälp och den hjälpen måste jag hitta på egen hand.

(Så bra skrivet!)

Gersa skrev:Samhället borde vara anpassat till varje form av individ, med några få undantag. Sen är det för mig helt ointressant vilken diagnos eller annan gruppering individen råkar tillhöra.

Om du med "anpassat" menar "öppet och hjälpsamt" så håller jag med helt!
Med "hjälpsamt" har vi exempel som ramper och trösklar för rullstolar, talfunktioner för blinda.
"Hjälpsamt" för AS vet jag inte riktigt vad det skulle kunna vara men i vart fall att slippa stressa runt i folksamlingar som pratar en massa ovidkommande. (De får gärna göra det, bara jag slipper vara i det )

rdos skrev:

Flawed skrev:Som vi alla vet så har ju inte autister några som helst problem med att kommunicera med varandra och komma överens och så.

På nätet spelar det inte så stor roll om man är NT eller aspie, då den vanliga kommunikationen är osynlig på nätet. NTs har typiskt samma typ av kommunikationsproblem på nätet som aspies.

Att aspies inte har som mål att "komma överens" är ju en del av skillnaden. Sådant ser man typiskt även på t.ex. IT-relaterade forum, och även på forskningsrelaterade forum, utan att dessa uteslutande bebos av folk med diagnoser inom autismspektrum.

Jag tror Flawed var ironisk.
Om det är korrekt så var det roligt

Schmetterling skrev:Och jag står fast vid att ett autistiskt samhälle (med ca 1% neurotyper) skulle göra alla funktionshindrade. Autism är inte en folkgrupp utan OLIKA varianter av avvikelse från NT och autister kommunicerar inte på ETT autistiskt sätt.

Bland de som idag betecknas autister finns det en majoritet som är likartade.
Dessa skulle utgöra den nya normen efer vilken samhället skulle vara utformat.
I detta samhälle skulle den tänkta 1%-en NT fungera dåligt (gissar jag) och vi skulle ha en del variationer av autism som också skulle ha olika grad av problem i relation till detta samhälles formulering.
Men majoriteten skulle inte, per definition, vara funktionshindrade.

lillmupp skrev:

Schmetterling skrev:Och jag står fast vid att ett autistiskt samhälle (med ca 1% neurotyper) skulle göra alla funktionshindrade. Autism är inte en folkgrupp utan OLIKA varianter av avvikelse från NT och autister kommunicerar inte på ETT autistiskt sätt.

Bland de som idag betecknas autister finns det en majoritet som är likartade.
Dessa skulle utgöra den nya normen efer vilken samhället skulle vara utformat.
I detta samhälle skulle den tänkta 1%-en NT fungera dåligt (gissar jag) och vi skulle ha en del variationer av autism som också skulle ha olika grad av problem i relation till detta samhälles formulering.
Men majoriteten skulle inte, per definition, vara funktionshindrade.

Utveckla det fetade.
Jag tycker snarare att det som kommer fram mer och mer är att har man mött en autist har man mött en autist. Det vill säga, var och en har sitt eget sätt att kommunicera och sin egen autism. Du får gärna komma med källa till motsatsen.

Flawed skrev:Som vi alla vet så har ju inte autister några som helst problem med att kommunicera med varandra och komma överens och så.

(Jag vet inte om du var ironisk här men jag tror det.) Nä, det är ju det de inte kan. Snarare tvärtom.
Bristande theory of mind försvårar kommunikation, och att kommunicera med någon annan som också har bristande theory of mind är inte lättare. En person med hög theory of mind kan överbrygga kommnunikationssvårigheterna genom att gå längre än halva vägen i försök att kommunicera med någon som inte kan gå halva vägen. Om ingen av två kommunicerande parter klarar av att gå ens halva vägen kommer de inte att mötas.
rdos påstår att autister har en egen autistisk kommunikation men jag har aldrig sett honom utveckla denna teori (jag har inte scannat hela forumet så om det redan förklarats länka till ställe) vilket ja gärna ser att han gör. Jätteintressant.

lillmupp skrev:

Gersa skrev:Samhället borde vara anpassat till varje form av individ, med några få undantag. Sen är det för mig helt ointressant vilken diagnos eller annan gruppering individen råkar tillhöra.

Om du med "anpassat" menar "öppet och hjälpsamt" så håller jag med helt!
Med "hjälpsamt" har vi exempel som ramper och trösklar för rullstolar, talfunktioner för blinda.
"Hjälpsamt" för AS vet jag inte riktigt vad det skulle kunna vara men i vart fall att slippa stressa runt i folksamlingar som pratar en massa ovidkommande. (De får gärna göra det, bara jag slipper vara i det )

Om jag då konkretiserar tänkbara anpassningar för personer med AS så skulle detta in min ögon t.ex. utbildningsprogram och arbetsplatser med individideellt anpassade program/ arbetsbeskrivningar. Så att utbildningstakt och innehåll kan anpassas efter individens förmåga utan att denna ska behöva bränna ut sig själv för att klara av att slutföra utbildningen eller klara av arbetsuppgifterna ifråga. Arbetsbeskrivningar lika så, de flesta med AS har mer eller mindre problem med att hantera stress. Då gäller det att verksamheten är i korrelation med förmågan...

Det kan vara så att det för vissa passar med att en del av eller hela arbetet kan utföras på valfri tid, medan det för andra kan vara precis tvärt om att arbetstid och plats måste vara statiskt för att det ska fungera...

Enligt mig är det här det inte riktigt fungerar. Så fort någon myndighet blir inblandad för att ta vissa kostnader så måste aktiviteten vara mätbar så de vet vad de betalar för... Så därav är det lättare att upphandla aktiviteter som sker på en viss tid en viss plats... Och de som detta inte passar för har svårare att hitta någon för dem passande aktivitet.

Vad jag anser vara helt tokigt är att det verkar som en relativt stor grupp individer inte kan hitta något som passar, det borde vara tvärt om att det är en liten minoritet som inte kan hitta något.

Ett annat problem som jag tycker mig se är att som vuxen så måste livet i många fall haverera totalt innan det ges någon möjlighet till en anpassad tillvaro. Detta innebär ju också att kraven på eventuella anpassningar antagligen är extremt mycket större än vad de behövt vara om hjälpen kommit tidigare.
Det blir bara dyrare och medför mer lidande för individen, men det verkar vara så det ska gå till i många fall. Som tur är så finns det ju fall där det inte är så också, men det känns så fruktansvärt onödigt att det ska behöva drabba någon...

Den totala kostnaden för individer som kan hitta någon vettig tillvaro är troligen betydligt lägre än för de som inte hittar något. I många fall kan det säkerligen vara plus i slutändan för de som kan hitta någorlunda rätt. De som inte hittar någon vettig tillvaro kommer troligen alltid vara en kostnad för samhället och må betydligt sämre än den tidigare kategorien. Så jag förstår egentligen inte problemet, det borde ju vara ett ganska enkelt beslut...
Om detta nu inte berörde politiker som av ren praxis vägrar se initiala kostnader som inte går att mäta/ se som investeringar.

Har inga som helst ekonomiska kalkyler att stödja min teori på. Mer än att de gånger någon faktiskt bemödat sig med att räkna på liknande scenarion så har utfallen i regel varit betydligt mer ekonomiskt lönsamma än någon innan trott. Så jag gör antagandet att det skulle visa sig vara så även i detta fall...

Så även om jag skulle uppskatta att människor i rörelse på t.ex. en buss terminal rörde sig tyst och efter väggarna och i likvärdig hastighet så är det ingen anpassning jag anser vara genomförbar....

Jag har erfarenhet av att stånga pannan blodig mot andra autistiskt lagda personer.
Den speciella autistiska internpersonella kommunikationen har jag ingen erfarenhet av.

Schmetterling skrev:Bristande theory of mind försvårar kommunikation, och att kommunicera med någon annan som också har bristande theory of mind är inte lättare.

Det är såklart fel det med. Bristande theory of mind är identiskt med "förstår ej NTs kommunikation". Så därför så är din slutsats såklart fel.

Schmetterling skrev:En person med hög theory of mind kan överbrygga kommnunikationssvårigheterna genom att gå längre än halva vägen i försök att kommunicera med någon som inte kan gå halva vägen. Om ingen av två kommunicerande parter klarar av att gå ens halva vägen kommer de inte att mötas.

Visst. Det är såklart därför som NTs förstår oss så jättebra?

Snarare så är övermått av NT theory of mind i det närmaste identiskt med psykopati.

Schmetterling skrev:rdos påstår att autister har en egen autistisk kommunikation men jag har aldrig sett honom utveckla denna teori (jag har inte scannat hela forumet så om det redan förklarats länka till ställe) vilket ja gärna ser att han gör. Jätteintressant.

Läs de här trådarna:
aspie-quiz-t5208.html
traden-om-rdos-neandertalsteori-t4839.html