http://linkleecher.com/images/linkleech114x139.gif

Detta e min favvoritmaskot just precis idag. Han e till synes vis, och kan mycket, "Antileache" e hans namn. E bra på att gömma sig och man kan lära sig mycket av honom bara av att observera de fåtal tillfällen då han e aktiv inärheten av en själv.

Det finns även värre djur i djungeln, men de orkar jag inte beskriva här och nu. Det räcker med att veta att man bör hålla sig på avstånd så att de ej kommer åt att varken bita eller klösa en. (Pratar av erfarenhet).

De fina djuren, (Snormäsk inkluderad) går jag ej in på idag då jag inte e på humör, men jag beundrar dem likväl.

PLUR.

Antileach verkar för att motverka dålig värk. Han har fler likheter med andra jur i djungeln, men denna filur har sen idag slutat med att äta mat han inte har lov att äta. Jag rättar mig om jag har fel, men vad gäller mig så säger jag som så.

PLUR.

Weasley skrev:Nä, nu ska jag inte hijacka tråden längre. Var vänliga fortsätt diskussionen!

AspieQuiz är enormt många som gör och rdos är en intelligent människa så jag tycker det är bra att han forskar i det. Att han drar slutsatser p,ga datan han extraherar är inget konstigt, inte heller ifall att han har de som grund alt. blandar de efteråt med sina personliga åsikter. Finns folk som tror på allt som sägs visserligen men dom har nog större problem än så i nuläget.
Mänskligt bara. Fortsätt extrahera, lyssna inte på Weasley!

Isse skrev:http://linkleecher.com/images/linkleech114x139.gif

Detta e min favvoritmaskot just precis idag. Han e till synes vis, och kan mycket, "Antileache" e hans namn. E bra på att gömma sig och man kan lära sig mycket av honom bara av att observera de fåtal tillfällen då han e aktiv inärheten av en själv.
PLUR.

Har aldrig sett sånna maskar, svårt att inbilla mig dem i djungeln oxå. Vad går du på egentligen?

Isse skrev:Antileach verkar för att motverka dålig värk. Han har fler likheter med andra jur i djungeln, men denna filur har sen idag slutat med att äta mat han inte har lov att äta. Jag rättar mig om jag har fel, men vad gäller mig så säger jag som så.

PLUR.

Vad dillar du om egentligen!?

Vad som betyder vad? Social persona och sociala masker tycker jag kan vara relevant i olika situationer. Masker som man blir bestulen på eller får utan att man bett om det. Jag vet inte vad ni syftar på, men jag spelar på better safe than sorry on me..

PLUR.

Jag fattar inte hur den här tråden gick från primitiva raggninsrepliker till konstiga maskar?

Isse skrev:Vad som betyder vad? Social persona och sociala masker tycker jag kan vara relevant i olika situationer. Masker som man blir bestulen på eller får utan att man bett om det. Jag vet inte vad ni syftar på, men jag spelar på better safe than sorry on me..

PLUR.

Persona och masker - tror jag fattar så mycket alldeles utmärkt.
Jag har låtit masker anläggas över mitt ansikte utan kontroll, för att alls klara att umgås med andra. Men som inte är jag, så något umgänge blir det egentligen inte ändå, jag lämnar det ledsen. Nu har jag väldiga besvär med att både tvätta ansiktet och i förlängningen tro att mitt eget ansikte, hur det nu än skulle se ut därunder, duger för sådana andra jag vill ha omkring mig.
Bestulen på masken har jag också blivit, vid fel tillfällen, av fel personer som bara såg ett monster under.
Klart det spelar roll för (vad man än menar med) "raggning" också.

(edit 1. valborgsträffen gav mig faktiskt en egendomlig känsla av att vara jag. (men gå vidare därifrån... HELVETE, varför måste ALLT ALLT ALLT vara så svårt)...
edit 2. föreställer mig att jag inte är ensam om liknande)

Vet inte om diskussionen har givit svar på Weasleys frågor:

Vilka tekniker skulle du egentligen helst använda "naturligt"?
Vilka tekniker har du fått -lära- dej att använda?
Hur framgångsrik är respektive teknik?
Vilka nappar på respektive teknik?

Jag glömde ju säga att om ni inte vet vilken teknik/taktik ni använder kanske ni kan skriva om hur ni går tillväga i ett konkret fall? Berätta om någon gång ni varit särdeles lyckosamma i raggningen, respektive den gången allt kändes som om det gick fel. Tala gärna också om hur responsen från den du raggade på blev. (Man kan ju tycka att man gör ett strålande raggningsförsök även om motparten inte håller med, det är så jag menar... OFTAST är det ju så att ett lyckat försök slutar i tvåsamhet, men det behöver inte vara så alltid.)

Det har kanske mest handlat om hur det inte funkar, hur det borde funka och hur man ska få det att funka.
Själv kan jag inte bidra med något raggningsförsök, varken lyckat el misslyckat. Alldeles för blyg och feg.
Däremot har jag låtit mig raggas upp, av nyfikenhet och längtan efter bekräftelse. Det kändes fel, som jag måste tvinga mig. Kom inte längre än till nr 6 (kyssandet). Och eftersom jag inte var intresserad av nån fortsättning tröttnade killarna. Jag tror det beror på att nåt fattades, kanske kärleken? Och framför allt att punkt 2 (prata och skoja tillsammans), som behöver dras ut några veckor för mig, blev otillräcklig.

Alltså jag nappar nog på vanlig NT-teknik, men jag behövde lååång tid på mig. Antagligen för att jag var rädd och misstänksam, vilket i sin tur kan bero på långvarig mobbning och senare utanförskap i skolan. Jag var s a s inställd att se på motsatta könet som fiender.

Den "lyckade raggningen" var min mans raggning. Vi träffades på ett sommarjobb. Han var glad, charmig och skojade med alla tjejer. Sista dan frågade han om han fick ringa mig. Jag hade inte märkt några tecken på att han var intresserad av just mig (typiskt aspigt). Men eftersom vi jobbat tillsammans några veckor så litade jag på honom och såg inte honom som jägare och mig som det hjälplösa bytet. Han valde förstås avsiktligt sista dan jag jobbade, just för att det inte skulle bli pinsamt om jag sa Nej.

Isse skrev:Vad som betyder vad? Social persona och sociala masker tycker jag kan vara relevant i olika situationer. Masker som man blir bestulen på eller får utan att man bett om det. Jag vet inte vad ni syftar på, men jag spelar på better safe than sorry on me..

PLUR.

En del av uttrycker er så gåtfullt ibland ... Vad betyder PLUR?

Zombie skrev:Persona och masker - tror jag fattar så mycket alldeles utmärkt.
Jag har låtit masker anläggas över mitt ansikte utan kontroll, för att alls klara att umgås med andra. Men som inte är jag, så något umgänge blir det egentligen inte ändå, jag lämnar det ledsen. Nu har jag väldiga besvär med att både tvätta ansiktet och i förlängningen tro att mitt eget ansikte, hur det nu än skulle se ut därunder, duger för sådana andra jag vill ha omkring mig.
Bestulen på masken har jag också blivit, vid fel tillfällen, av fel personer som bara såg ett monster under.
Klart det spelar roll för (vad man än menar med) "raggning" också.

Är det inte vad man alltid måste göra, anpassa sig efter omgivningen, dvs spela en roll? Kanske rollen blir en del av en själv till slut.

Jag har väl ibland känt att jag måste spela en roll för att bli accepterad. Men jag har nog inte lyckats så bra som jag trott.

Andra gånger kan jag känna mig upprorisk "jag är som jag är, take it or leave it".

Att umgås med aspergare skulle då bli lättare eftersom man "kan vara sig själv". Umgås med NT (som inte hör till familjen) blir en anspänning, som gör en trött efteråt.

Känns iaf som NT-raggning inte lyckas utan att spela roller.

Alien skrev:Känns iaf som NT-raggning inte lyckas utan att spela roller.

Varför inte? För min del har det nog aldrig varit så...

Bjäbbmonstret skrev:

Alien skrev:Känns iaf som NT-raggning inte lyckas utan att spela roller.

Varför inte? För min del har det nog aldrig varit så...

Men du är ju NT! Du klarar alltså av att läsa kroppsspråket.

Om en aspergare av naturen är väldigt tillbakadragen alt. bryskt uppriktig, tror jag inte han har så stor framgång. Och som könsrollerna är fortfarande, är det mannen som ska initiera raggningen.

Grundad på hur jag själv är + vad jag läst, tror jag de flesta aspergare lyckas bäst utan "aktiv raggning", alltså att man lär känna nån naturligt som man sen blir mer och mer bekant med.

Fast vi skulle kanske behöva en tråd om "Hur vi fann varann". Men jag tror det finns en sån redan, kommer bara inte ihåg vad den heter.

Ehm... få se nu... "Den som funnit en partner" eller något sådant, heter den... *sticker och letar*

Alien skrev:Om en aspergare av naturen är väldigt tillbakadragen alt. bryskt uppriktig, tror jag inte han har så stor framgång.

Jag hade stor framgång som yngre, nu när jag är vuxen så.. Jag har jag väl faktiskt aldrig försökt efter jag fyllde 20. Jag har haft ögonkontakt som ger pirr i magen men jag ler bara och ser nog lite allmänt rolig ut.

Det blir som en klump i halsen. Jag vet inte varför, men så är det när vem som helst börjar prata med mig. När jag pratar med mig själv (ja, jag erkänner; jag tränar på det ibland) flyter allting perfekt men när jag väl står där så ser jag mer ut som "what's going on eh?"

Jag antar att när allting känns rätt så kommer det att flyta perfekt.
Det är så jävla svårt det här med att helt random börja ragga på någon för att den är snygg. Det är liksom ingenting jag är speciellt sugen på.

Jag blev mycket intresserad av en "ful" tjej en gång men hon tyckte jag var elak. Då var jag 16 och hade på tok för boostat självförtroende.

Men nu blir jag snart 23 och livet går fort förbi.

Jag hoppas bara jag finner någon att dela det med som uppskattar det lika mycket som jag gör.

Alien skrev:

Bjäbbmonstret skrev:

Alien skrev:Känns iaf som NT-raggning inte lyckas utan att spela roller.

Varför inte? För min del har det nog aldrig varit så...

Men du är ju NT! Du klarar alltså av att läsa kroppsspråket.

Jag missuppfattade dig. Jag trodde du menade att NT inte raggar utan att spela roller. Men det är ju ändå så att det är svårt att veta vad man ska göra när killar sänder dubbla signaler....

Det är väl rollspel (och såväl för mycket som för litet osäkerhet) för bra många NT med, för sjutton? Så det står härliga till ibland och man kan ha rätt roligt åt att iaktta det! Och inget rollspel för en del AS, som är naivt frimodiga, har jobbat hårt med sig själva eller något? Och tvärtom.

Den springande punkten är väl precis som med att fixa till sig eller vad som helst: identifierar man sig med det och vet inte av något annat, känner sig nedtyngd eller osäker av krav på det, tycker det är roligt, kanske rentav måste ha orrspelet för att tända (och lider av det eller inte)? Alldeles oavsett NPFNTwhatever (men rimligen med större andel AS lidande genomsnittligt mer av det?)?

Apropå "aspies som funnit varann", är det nån som läst denna bok (finns tydligen som film också):

Förlagets beskrivning

Mozart och valen är en oförglömlig kärlekshistoria skriven av två hopplöst missanpassadeindivider som inte förrän de var vuxna insåg att det fanns ett namn för att beskriva deras obekväma situation: Aspergers syndrom, en form av autism.

När Jerry och Mary Newport träffas vet de genast att de hör ihop; aldrig har de känt sig mer bekväma tillsammans med någon annan människa. Mary är ett musikalisktgeni och Jerry ett matematiskt underbarn tillsammans har de ett skyhögt IQ men deras sjukdom gör det outhärdligt för dem att umgås med andra människorpå det sätt som betraktas som normalt, såväl fysiskt och verbalt som mentalt.

Läst och sett.

Filmen: Finns en del att diskutera. Och det är ju Hollywood. Men den har många poänger och bra scener. Och det är en söt historia. Om jag minns rätt är det samma manusförfattare som skrev manuset till Rain Man. Det är lätt att känna igen saker.

Har man litet svårt för Hollywood så läser man boken. Den är mycket tuffare, mer verklig. Och svartare. Bättre.

earlydayminer skrev:

Alien skrev:Om en aspergare av naturen är väldigt tillbakadragen alt. bryskt uppriktig, tror jag inte han har så stor framgång.

Jag hade stor framgång som yngre, nu när jag är vuxen så.. Jag har jag väl faktiskt aldrig försökt efter jag fyllde 20. Jag har haft ögonkontakt som ger pirr i magen men jag ler bara och ser nog lite allmänt rolig ut.

Det blir som en klump i halsen. Jag vet inte varför, men så är det när vem som helst börjar prata med mig. När jag pratar med mig själv (ja, jag erkänner; jag tränar på det ibland) flyter allting perfekt men när jag väl står där så ser jag mer ut som "what's going on eh?"

Jag antar att när allting känns rätt så kommer det att flyta perfekt.
Det är så jävla svårt det här med att helt random börja ragga på någon för att den är snygg. Det är liksom ingenting jag är speciellt sugen på.

Jag blev mycket intresserad av en "ful" tjej en gång men hon tyckte jag var elak. Då var jag 16 och hade på tok för boostat självförtroende.

Men nu blir jag snart 23 och livet går fort förbi.

Jag hoppas bara jag finner någon att dela det med som uppskattar det lika mycket som jag gör.

Det låter ju paradoxalt att nån skulle bli sämre på att ragga med åren. Ger inte övning färdighet? Jag börjar genast grubbla på förklaringar:
1) Din skönhet och charm har falnat med åren. Hmm, 23 år, nej inte så trovärdigt.
2) Du raggade aldrig som yngre; du blev uppraggad, men tjejerna var smarta nog att inbilla dig att det var tvärtom
3) Du var omgiven av tjejer i skolan men lever nu mer isolerat
4) Du agerade på instinkt men har nu blivit mer medveten och kritisk och därmed mer hämmad
5) Du har fått diagnos sen dess och därmed tappat en del självförtroende
6) Du har blivit mognare och söker nåt mer seriöst och då är inte krogmiljön den optimala (den mest positiva förklaringen)

Det är förstås bara spekulationer från min sida.

Alien skrev:

earlydayminer skrev:

Alien skrev:Om en aspergare av naturen är väldigt tillbakadragen alt. bryskt uppriktig, tror jag inte han har så stor framgång.

Jag hade stor framgång som yngre, nu när jag är vuxen så.. Jag har jag väl faktiskt aldrig försökt efter jag fyllde 20. Jag har haft ögonkontakt som ger pirr i magen men jag ler bara ........ Edit: Mer av mitt gnäll....och lite tilll

Det låter ju paradoxalt att nån skulle bli sämre på att ragga med åren. Ger inte övning färdighet? Jag börjar genast grubbla på förklaringar:
1) Din skönhet och charm har falnat med åren. Hmm, 23 år, nej inte så trovärdigt.
2) Du raggade aldrig som yngre; du blev uppraggad, men tjejerna var smarta nog att inbilla dig att det var tvärtom
3) Du var omgiven av tjejer i skolan men lever nu mer isolerat
4) Du agerade på instinkt men har nu blivit mer medveten och kritisk och därmed mer hämmad
5) Du har fått diagnos sen dess och därmed tappat en del självförtroende
6) Du har blivit mognare och söker nåt mer seriöst och då är inte krogmiljön den optimala (den mest positiva förklaringen)

Det är förstås bara spekulationer från min sida.

4 och 6 verkar ganska trovärdiga. 5 skulle väl kunna vara ett alternativ och eftersom att jag inte tänkte på min diagnos så mycket i mina tonår så kanske jag hade mer självförtroende just då(?). Jag fick ju en till i Februari detta året men sen dess har mitt självförtroende ökat en aning.

Hehe.
Ja sådant här går det att spekulera mycket i när man har ett underlag. Tack för att du hjälpte mig med att ställa fler frågor till mig själv.

Alien skrev:

Bjäbbmonstret skrev:

Alien skrev:Känns iaf som NT-raggning inte lyckas utan att spela roller.

Varför inte? För min del har det nog aldrig varit så...

Men du är ju NT! Du klarar alltså av att läsa kroppsspråket.

Bjäbbmonstret skrev:Jag missuppfattade dig. Jag trodde du menade att NT inte raggar utan att spela roller. Men det är ju ändå så att det är svårt att veta vad man ska göra när killar sänder dubbla signaler....

Ja, vad menade jag, nu börjar jag undra själv? "Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta"

Alltså, jag tror att "spelet" blir så väl inlärt av NT att de inte tänker på det som spel. Det är bara så man gör. Men för att spelet öht ska lyckas måste man vara duktig att läsa av kroppsspråk. Annars blir det risk för missförstånd. De flesta aspergare kan inte detta spel naturligt och har också svårt att lära sig det, just pga svårigheten att avläsa kroppsspråk (och en del vill öht inte spela några spel).

De killar som går på raggningskurser är såna som inte lärt sig "spelet" automatiskt, för dem måste det bli ett mer medvetet spel.

Nog tror jag de flesta vet att dom spelar. Dock inte hur dom gör. Det blir väl ungefär som med automation vid bilkörning.

Alien skrev:

Isse skrev:Vad som betyder vad? Social persona och sociala masker tycker jag kan vara relevant i olika situationer. Masker som man blir bestulen på eller får utan att man bett om det. Jag vet inte vad ni syftar på, men jag spelar på better safe than sorry on me..

PLUR.

En del av uttrycker er så gåtfullt ibland ... Vad betyder PLUR?

Hm. Tja kan kanske liknas vid att man e trygg i sig själv och inte "slänger ur sig" ord o sånt. Ser till så man e medveten om partyvajben och samarbetar och stärker varandra och inte kränker varandra. (Festligt typ)... ;(

Vissa stunder ger mer glädje än andra. Vissa samtalsämnen mer än andra. Vissa personer har en annan uppfattning om vad respekt betyder. Min egen e kanske nog inte helt korrekt den heller.

Jag i min personliga quest att bli balanserad och fullständigt fungerade har lett mig liten till behovet av att sätta gränser och vad det betyder. Kanske alltid vetat det intuitivt, men att sätta det i ord..kan nog inte sägas för många gånger. *Reflekterar över min egen text*.