Zombie skrev::)

... eller angrip det vid roten.

(Vill du säga vad du trodde? Kanske är fler som tror...)

Okej, lång förklaring:

Jag trodde det betydde att man höll med om något som sagts.

Här kommer hur jag kom fram till det; först ordet stämma och här tänkte jag stämma som i "höra ljudet av någons stämma" som med betydelsen röst alltså. Sedan den andra betydelsen av samma ord enligt min tolking, att stämma överens, det stämmer, är lika, samma, och i detta sammanhang medhåll alltså. Nästa ord är bäck och här tänkte jag att en bäck är ju ett vattendrag, alltså en mängd vatten som flyter från punkt A till punkt B, precis som grässtrån som böjer sig för vinden böjer sig åt samma håll. Jag såg framför mitt inre öga en samling rösten som flöt åt samma håll och att "Stämma i bäcken" blev då "att hålla med".

Jag kan till försvar för min oerhört långsökta tolkning av detta ordspråk säga att jag inte kan säga att jag sett/hört det i något direkt sammanhang.

Stämma i bäcken, hm... det kan ju gå utmärkt att höra in röster i en porlande bäck om man försjunker (hmm...) i den. Och vattnet blir då en symbol för mångfald åt samma håll. Långsökt? Rent språkligt sett kanske; men poetiskt. Och finns där inte ett stänk synestesi också? Du har säkert asperger .

Jag hade snarare väntat mig något om att få ihop något på ett anspråkslöst sätt, "litet grann" (det är ju bara i en bäck det ska stämma). Inte alls lika roligt. Undrar om det finns några som uppfattar det så?

Jag är riktigt gammalmodig i mitt språk, säger sådant som "nu gick det upp ett Liljeholmens", "bäst att ta det säkra för det osäkra", "månne" och "torde". Har alltid älskat språk och leker gärna med ordspråk och betydelser.

Att stämma i bäcken betyder att hindra något innan det blir för stort. Typ "mota Olle i grind". "Bättre stämma i bäcken än i ån". Där stämma betyder typ sätta stopp för, dämma upp (vattnet).

Jahapp. Nu går jag och lägger mig och läser min nya bok om vad man kan göra rent praktiskt för att bli kvitt depression. Tror ju inte att hurra nu blir jag frisk, men kanske man kan få några tips genom att läsa andras teorier om kost, motion m.m. Sömn var en viktig del, så gonatt.

Nu när ni detaljanalyserat "stämma i bäcken" kommer jag nog för alltid få den här mentala bilden: någon ropar "ho-ho!" i ett bäcken (http://sfappeal.com/news/images/bedpan.jpg).

Haha, jag trodde jag var hyfsat bra på ordspråk men jag förstår inte hälften av de som postats här i tråden.

Det ska förresten finnas något nytt metaforlexikon, jag såg reklam för det i tidningen "språk" för ett tag sedan. Funderar på att köpa ett sådant.

Kahlokatt skrev:Jag är riktigt gammalmodig i mitt språk, säger sådant som "nu gick det upp ett Liljeholmens", "bäst att ta det säkra för det osäkra", "månne" och "torde". Har alltid älskat språk och leker gärna med ordspråk och betydelser.

Samma här. Fast klasskamrater, kollegor m.fl. har alltid tyckt att jag har varit en udda fågel i detta. "Du säger så roliga saker", "Jag förstår inte vad du säger", "Tror du vi lever på 40-talet?" o.s.v. är saker jag hört livet igenom. Både med kärleksfulla och elaka undertoner.
"Bäst att ta det säkra före det osäkra", "månne" och "torde" ser jag som helt normala ord. Pratade om detta med min psykolog på Habiliteringen. Hon tyckte inte det var en del i "Aspigt styltigt språkbruk", utan ansåg snarare att det är de som kommenterar detta som har dålig vokabulär.

Det finns så många vackra, användbara, renklingande och "porlande" ord. Varför inte utnyttja dem?

ca skrev:Edit: Ordspråk var det ja.. jag hade inga problem med 7 av de 8 som utredaren läste upp, men hade ju hört de flesta tidigare och visste redan innebörden.

Nyfiken i en strut... vilket ordspråk hade du problem med?

Zombie skrev:Stämma i bäcken, hm... det kan ju gå utmärkt att höra in röster i en porlande bäck om man försjunker (hmm...) i den. Och vattnet blir då en symbol för mångfald åt samma håll. Långsökt? Rent språkligt sett kanske; men poetiskt. Och finns där inte ett stänk synestesi också? Du har säkert asperger .

Jag hade snarare väntat mig något om att få ihop något på ett anspråkslöst sätt, "litet grann" (det är ju bara i en bäck det ska stämma). Inte alls lika roligt. Undrar om det finns några som uppfattar det så?

"Bättre stämma i bäcken än i ån" fattar jag så som det är tänkt att det ska uppfattas.
Men när jag läste bara(brukar man ens säga endast en del av det här ordspråket? :s) "Stämma i bäcken" tänkte jag mig att man inte bör stämma ett instrument i bäcken för att rinnande vatten kanske ger ifrån sig ett ljud som stör "instrumentstämmandet"; alltså att ordspråket uppmanar att man inte ska ha så bråttom, att det är bättre att vänta och göra saker när det är mest fördelaktigt - typ "var sak har sin tid"-aktigt.
Men som sagt; tyckte mest det lät som ett konstigt ordspråk - att något fattades.

Jag är väldigt fascinerad av ord deras betydelse och ursprung kanske delvis pga vissa tidigare svårigheter och "fallenhet" för att bokstavstolka och inte förstå. Men å andra sidan så har jag lättare än de flesta nu runt mig att se sammanhang och ursprung i ord och deras betydelse utifrån likhet och ursprung. Jag är även väldigt road och överanvänder mig av sarkasm och ironi, kanske för att jag var den sista att förstå.

Jag brukar låsas förstå sedan går jag hem och söker på ordet, termen, begreppet.
Har framstått som dum bland idioter några gånger för mycket enligt mig själv och känner oftas igen situationen nu och förstår vad det handlar om.

biologic skrev:

Kahlokatt skrev:Jag är riktigt gammalmodig i mitt språk, säger sådant som "nu gick det upp ett Liljeholmens", "bäst att ta det säkra för det osäkra", "månne" och "torde". Har alltid älskat språk och leker gärna med ordspråk och betydelser.

Samma här. Fast klasskamrater, kollegor m.fl. har alltid tyckt att jag har varit en udda fågel i detta. "Du säger så roliga saker", "Jag förstår inte vad du säger", "Tror du vi lever på 40-talet?" o.s.v. är saker jag hört livet igenom. Både med kärleksfulla och elaka undertoner.
"Bäst att ta det säkra före det osäkra", "månne" och "torde" ser jag som helt normala ord. Pratade om detta med min psykolog på Habiliteringen. Hon tyckte inte det var en del i "Aspigt styltigt språkbruk", utan ansåg snarare att det är de som kommenterar detta som har dålig vokabulär.

Det finns så många vackra, användbara, renklingande och "porlande" ord. Varför inte utnyttja dem?

Stor igenkänning! Jag använder också många ålderdomliga uttryck, för att de är så bra. Prekär misär är ett underbart exempel!

Jag har inga problem att förstå ordspråk. Mitt problem är att jag inte kan återberätta dem med andra ord, trots att jag fattar precis vad de innebär.

"- Man ska inte köpa grisen innan man man är över ån".

Jag förstår ju ordspråk om jag verkligen tänker efter men jag tycker de flesta av dom är idiotiska. Den som kom på dom måste varit förståndshandikappade.