earlydayminer skrev:Är vi färdiga med den här tråden nu?

En del trådar vilar några dagar ibland, andra några år ibland...

Den får säkert nytt liv när det dyker upp nya rön/artiklar/whatever om mindfulness!

Själv mår jag bra av lite meditation/mindfulness.

lasseivägen skrev:Själv mår jag bra av lite meditation/mindfulness.

Vad intressant, så du har verkligen kommit igång med det praktiskt? Berätta gärna. Jag har ajälv seriösa planer att börja så fort tillfälle ges.

Jag tycker att artikeln var bra:

Om exempelvis 90 procent på en arbetsplats känner sig stressade är det förmodligen inte ett personligt problem, och hur kan det vara det? Alla vet ju att arbetsplatser slimmats under ägarnas vinstkrav eller, inom offentlig verksamhet, politikernas besparingsiver.

Fast i det fallet behövs ingen sociolog. Snarare att facket arbetar för en bättre arbetsmiljö. Men dels brukar facket priopritera löneförhandlingarna, dels har de förlorat mycket makt. Vad kan man annars göra? Skriva insändare?

Dessutom är det oftast så att flertalet klarar av stressen, det är en mindoritet som inte gör det. Och då aness det att de är speciellt svaga.

Här är ett reportage om medveten närvaro på jobbet.

Mindfulness smyger sig in i kontorslandskapen. I Sveriges riksdag har ett gammalt rökrum förvandlats till stillhetsrum. Kan vi lära oss att jobba smartare genom medveten närvaro?

Hans Carlbring stänger dörren till sitt rum på Uppsala universitet och lägger meditationskudden på golvet. Han sätter sig med benen i kors i en halvlotusställning och sluter ögonen. Sedan sitter han där i tio minuters total tystnad. Andningen lugnas ner, kroppen slappnar av och tankarna strömmar fritt i hans medvetande. Fokus ligger på ögonblicket. Här och nu.
– Mindfulness har blivit en del av mitt liv. Bara 10 minuters övning om dagen kan göra underverk.

http://www.unt.se/ekonomi/pajobbet/med- ... 25950.aspx

Föruotm sitt ordinarie arbete på universitetet är han mindfulnessinstruktör. Chefer behöver mindfulness:

Många viktiga frågor avgörs av några få personer på arbetsplatsen.
– De har fullt sjå att räcka till och orka med. Att också faktiskt ta rätt beslut vid rätt tillfälle är inget man lär sig i skolan. För att kunna det är det viktigt att ha närmare kontakt med sig själv där och då, säger Hans Carlbring.
Själv säger han sig ha blivit mer reflekterande och bättre på att lyssna sedan han började träna mindfulness för några år sedan. Han har också blivit mer medveten om att göra rätt saker på jobbet, alltså fokusera på arbetsuppgifterna som gör mest nytta för verksamheten, i stället för att nöja sig med att göra saker rätt.

Ja, det är väl något chefer kan implementera "göra rätt saker isf att göra saker rätt". För mig gällde det hela tiden att göra allt och fort också. Försökte jag prioritera bort något så blev det protester och utskällningar. Ingen mindfulness på jobbet hade hjälpt mig.

Det finns tre viktiga begrepp i mindfulness: en medveten närvaro, en avsikt och det öppna sinnet. Det första innebär att inte tänka på vad man ska handla till middagen på väg hem från jobbet utan fokusera helt på arbetsmötet som pågår. Det andra handlar om att veta varför man är på mötet och vad syftet med det är. Det tredje går ut på att släppa alla förutfattade värderingar och uppfattningar. Det sista är, enligt Hans Carlbring, det svåraste.
– Med mindfulnessträning lär vi oss att lyssna och agera utifrån vår direkta upplevelse, inte genom att "koppla in autopiloten" och reagera genom ett filter av våra konceptuella värderingar och tidigare erfarenheter.

Jag tror inte jag skulle klara av dat. Skulle jag sitta stilla i 10 min och göra ingenting så skulle jag garanterat börja tänka på allt jag borde (bort) göra.

Mindfulness är inne:

Enligt psykiatrikern och författaren Åsa Nilsonne kan vi lära oss att programmera om belöningssystemet. Hjärnan kan tränas som vilken muskel som helst. Med övning i form av mindfulness kan vi lära oss att fokusera, vilket i sin tur gör att vi kan fatta klokare beslut. Nobelpristagaren Elizabet Blackburn har undersökt hur meditation kan fördröja cellens åldrande genom att minska negativa känslor som nedstämdhet, stress och rädsla.

Men som framgick i första inlägget finns det också kritik:

En av kritikerna är psykologen Jenny Jägerfeldt som ifrågasatte den, i hennes tycke överhajpade metoden, i Sommar i P1. Hon retar sig på att metoden utlovas fungera som ett universalmedel. Lärans rötter ligger i senbuddismen, men de religiösa grunderna har tvättats bort i vår västerländska tappning.
– I den urvattnade coach- eller veckotidningsvarianten är metoden märkligt urlakad till något som mest liknar sunt förnuft, säger hon.
Ett annat problem är, enligt Jenny Jägerfeldt, att det kan få människor att acceptera situationer som inte är bra: som en helt orimlig arbetssituation.

Professor i klinisk psykologi, Oxford University förklarar kort det neurovetenskapliga bakom mindfulness. Det finns fler klipp att titta på genom deras användare.

Bra att diskussionen svängt över nu, eftersom mindfullnes som sådan och utförd på rätt sätt inte är stressande utan snarare avstressande.

Nej inte hos alla. Hos vissa personer skapar det ångest.

joey_truelove skrev:Bra att diskussionen svängt över nu, eftersom mindfullnes som sådan och utförd på rätt sätt inte är stressande utan snarare avstressande.

Bjäbbmonstret skrev:Nej inte hos alla. Hos vissa personer skapar det ångest.

jag tror joey_truelove menade att det blir avstressande när man lärt sig det och utför det på rätt sätt. Om man lyssnar på dem lite mer seriösa som förespråkar mindfulness så påstår de aldrig att det är lätt eller att man kan komma igång på en kvart - tvärtom. En stressforskare jag hörde på Kropp och Själ förra veckan (mycket bra avsnitt förresten) hade själv haft jättesvårt att komma igång pga motståndet mot långsamheten/tråkigheten/händelslösheten/ allt som kontrasterar så starkt mot nutiden.

En annan intressant grej som kom fram är att det inte behöver utföras enbart i stillhet "sittande på en kudde" utan kan funka även i rörelse.

Exempelvis en sådan sak som att hjärnan inte vill ha tråkigt. Det är rätt osannolikt att alla kan lära sig mindfulness. Vanliga svenssons - i alla tider men särkilt idag - skyr tråkigheten och långsamhet som pesten. Att ha långtråkigt är bara ok inom vissa kretsar, som forskning, konst och filosofi.

Träning träning träning.

Och att lära sig nya saker innebär förändring och förändring innebär alltid ångest. Gissar att det var det som Bjäbbis syftade på?

De som är bäst lämpade att lära sig mindfulness är väldigt duktiga på att lyssna in sig själva - sina kroppar, tankar och känslor. Framförallt märker de och identifierar förändringar bättre än andra.

Nej Barracuber, det jag menar är det jag säger. Jag tror att mindfulness är direkt olämpligt för vissa personer. Och att förändring i sig alltid skulle orsaka ångest låter absurt. Men det kanske gör det för vissa personer?

Lyssna på vetenskapen istället.

earlydayminer skrev:

Professor i klinisk psykologi, Oxford University förklarar kort det neurovetenskapliga bakom mindfulness. Det finns fler klipp att titta på genom deras användare.

Deras bild av hjärnan, som färgade områden, beskriver ungefär vad de förstår.
Reflektera över vad de färgade områdena beskriver.
Tänk människor som ökad muskelaktivitet, utan att förstå varför. Tänk länder som ökad stökighet, mätt utifrån energioutput, utan att förstå varför.

Hjärnforskare förstår väldigt lite. De är på pre-neantertal nivån.

De beskriver människor som en grå massa som är 185 cm lång.

Lennart Frimodig

earlydayminer skrev:Lyssna på vetenskapen istället.

Och var god ägna dig inte åt härskartekniker när du diskuterar!

Om någonting orsakar stress, lägg av... Som Nationalteatern skulle skrikit! Allt passar inte alla. För mig passar meditation och yoga, men inte mindfullness. Däremot regressionsterapi mm... I'm the lizard king... I can do anything

För mig funkar nog primalterapi? Skrika ur sig skiten det är grejer det!

Bra idé! Men jag behöver bra lokal eller bra kudde för det

Förstår det! Som vi bor just nu skulle det inte vara riktigt lämpligt...

Bjäbbmonstret skrev:För mig funkar nog primalterapi? Skrika ur sig skiten det är grejer det!

Och du skäms inte?

Lennart Frimodig

It works.. don't fix it

Bjäbbmonstret skrev:

earlydayminer skrev:Lyssna på vetenskapen istället.

Och var god ägna dig inte åt härskartekniker när du diskuterar!

Det var inget användade av härskarteknik i mitt inlägg.

Frimodig: Dessa s k "hjärnforskare" förstår väldigt mycket mer än vad många av oss här på forumet gör kring det här ämnet i alla fall. Det är professorer, och inte på några helt dåliga universitet, som kommer med någonting vettigt och intressant ur mer än en synvinkel - till skillnad från många debattörer, journalister, författare och annat som försöker förstå vad det handlar om.

http://psych.ucsf.edu/faculty.aspx?id=594

---

Mark Williams är i övrigt ganska välkänd inom detta området.

Kan vara värt att läsa böcker av och lyssna på individer med daglig insikt i det här sedan väldigt många år tillbaka. Nu är det kanske inte många som orkar lyssna på en föreläsning om det i över 1 timme, speciellt inte om man inte "tror" på vetenskapen bakom. Det är som är så bra med forskningen är att det ger oss valmöjligheter till annan behandling än med medicinering, PDT osv. I kombination med varandra kan det bli väldigt bra.

Dessa forskare vill ju förmedla någonting som är bra för oss. Det kommer inte vara påfrestande på vissa organ, det kommer inte vara i omlopp och försätta en i en obalanserad värld av kemikalier osv.

Jag tycker det är en jättebra satsning att forska mer på det här när det visar goda resultat. Vare sig det är ur en neurovetenskaplig eller psykologiskt perspektiv, eller någonting från sjukgymnaster. Även om dessa jobbar med olika verktyg inom själva området så är det en bra sak.

Det är den den riktiga idén bakom. Inte en liten pocketbok på 25 sidor som förklarar mindfulness på bussresan hem från jobbet eller mindfulness på ett arbete man hatar skrivet av en journalist som gjorde ett par veckors research och anser sig veta allt om det sett ur alla vinklar.

Om man är MOT det här utan rimliga grunder så kommer man givetvis hitta alla möjliga fel i resonemang, teorier osv. Man har ju redan bestämt sig för en åsikt och den åsikten vill man försvara. Till vilket pris, hur ofta sväljer vi vår stolthet, vår arrogans och helt enkelt bara accepterar att det kanske ligger något i det här simpla konceptet? KANSKE. Det kanske inte är en helt dum idé.

Vi tenderar även att glömma att man har rätt att avbryta en terapiform om den skadar en och man har även rätt att fortsätta med en annan som verkar bättre. Är det svårt eller nästan omöjligt att få läkare och/eller terapeut att begripa detta, då byter man läkare och/eller terapeut.

Bjäbbmonstret skrev:

earlydayminer skrev:Lyssna på vetenskapen istället.

Och var god ägna dig inte åt härskartekniker när du diskuterar!

Du som ibland verkar arg och huggig, är det härskarteknik? Eller är det något jag uppfattar felaktigt (att du verkar arg och huggig)?

Är det härskarteknik att be dig lyssna på vetenskapen kring det här istället för att bygga upp en massa åsikter baserade på.....? Hur är det en härskarteknik? Och vem bestämmer om det är en härskarteknik?

Det verkar som vi båda tillrättavisar varandra, så hur skiljer det sig? Använder du härskarteknik för att påstå att jag använder mig av det?