Jag undrar hur ni kom att utredas?
Fick ni diagnos i barn/ungdomen? Vad ledde dit?
Var det ni själv som sökte utredning, varför och hur gick det till?
Ni som fått diagnos i vuxen ålder, hur gick det till och vad fick er in på aspiestigen?

Jag har egentligen massor med tankar och funderingar kring detta. Är rätt nervös nu. Ska den 18:e efter en hel del krångel träffa en läkare för remiss till npf-utredning.

Detta gör mig väldigt obehaglig till mods. Har redan träffat en läkare som skickade mig vidare till psykolog för bedömningssamtal. Hon fann skäl för utredning och skrev ett utlåtande som hon skickade till läkaren som skulle skicka en remiss om utredning. Nu är det en ny läkare på vc en ökänd oempatisk rugguggla som har hand om mig. Efter att inte ha hört något så ringde jag till vårdcentralen, fick då höra av läkarsekreterare att ingen remiss var skickad och att hon skulle hälsa läkaren som skulle ringa mig.
Detta gjorde inte läkaren men efter en vecka fick jag en kallelse om att jag ska på samtal angående remiss.
Hur många ska jag behöva prata med innan den går iväg, är övertygad om att denna läkare kommer att djävlas och ifrågasätta mitt behov av utredning. Varför kan saker och ting inte bara få gå smidigt för en gångs skull?! Vet att väntetiderna här dessutom är jättelånga.


Ber om ursäkt om det redan finns en drös av liknande trådar.

Jag inte är utredd än. Väntetiderna här är mycket långa och jag har inte blivit beviljad en utredning än (det ska bestämmas i januari eller februari). Hursomhelst, kan du inte skriva en egenremiss? Det gjorde jag. Läkare och psykologer har bekräftat att det var bra att jag tog tag i det hela men själva remissen skickade jag själv.

När jag flyttade till Kungälv, fick jag till slut byta öppenvårdsmottagning.

Jag fick träffa en ny läkare. Han pratade en stund, och sade sedan: "vet du vad AS är"? Nej, det visste jag ju inte. Han gav mig en remiss för utredning. Jag glömde det hela, tänkte mest att "jaja, inget har ju stämt på mig, jag är bara konstig".

Något år senare googlade jag på "aspberger" och blev mycket förvånad över hur väl det stämde på mig.

Jag kontaktade mottagningen och frågade när sjutton jag skulel bli utredd. Då hade det gått 1,5 år sedan remissen. "Vi har ingen läkare här, du har samma köplats som för ett år sedan, läkaren har slutat". Jaha, det var ju mindre kul. Men de sade att jag kunde få remissen och själv skicka den vart jag ville. Jag gjorde så, och valde Uddevalla. Fick förtur eftersom jag väntat så länge, och två år efter remissen var jag utredd och fick AS-diagnos.

Angerboda skrev:Jag undrar hur ni kom att utredas?
Fick ni diagnos i barn/ungdomen? Vad ledde dit?
Var det ni själv som sökte utredning, varför och hur gick det till?
Ni som fått diagnos i vuxen ålder, hur gick det till och vad fick er in på aspiestigen?

Eftersom jag var "ett annorlunda skolbarn" på lågstadiet fick föräldrarna och jag göra ett par besök på BUP. Det ledde till att vi fick träffa Christopher Gillberg för en kort konsultation. Han bedömde att jag hade AS men remitterade förstås till en riktig utredning på kliniken där han var verksam. Jag fick därigenom diagnos tidigt - faktiskt innan Aspergers syndrom fanns i den internationella diagnosmanualen DSM-IV. Dessvärre accepterade mina föräldrar inte diagnosen och jag fick inte veta.

På en folkhögskola där jag gick för fyra år sedan träffade jag skolkuratorn, som genast trodde att jag kunde ha AS. (Hade träffat några kuratorer och psykoterapeuter innan dess men ingen hade varit inne på det spåret.) Funderade länge på vad jag skulle tro tills jag för två år sedan såg till att få remiss från vårdcentralen till psykiatriska mottagningen för att få en bedömning eller utredning (den remissen var lätt att få för mig). När psykiatern hade skickat efter gamla journaler fick jag reda på att jag redan hade fått diagnosen en gång.

Hoppas att ingen mer fått gå ovetande om sin diagnos på samma sätt som jag. Hade varit bäst om jag fått veta i mellanstadieåldern men frågan är om det fanns så bra möjligheter till stöd då som det finns idag.

Jag bad helt enkelt vuxenpsyk om att få göra en utredning, för jag upplevde att många av mina problem och egenskaper hade något med asperger att göra.

Sen fick jag en remis av vuxenpsyk och en utredning sattes igång under en månads tid, som kom fram till att jag var asperger.

Ja just ja, jag gick på BUP hela skolgången och sedan vuxenpsyk. Innan jag skaffade mig ätstörningar, så var anledningen att jag betedde mig annorlunda och konstigt.

Men AS fanns inte som diagnos då, och den som gav mig remiss var den första jag träffade som kunde något om AS. De på pysk i Mölndal kunde ju nada om AS. Har även talat i efterhand med dem om det.

Hade det inte gått så bra i skolan, kanske jag hade fått MDB-diagnos eller liknande. Nu spekulerades i diverse personlighetsstörningar, dålig uppfostran och bla bla.

Jag gick på en öppen psykmottagning några år pga depression. Fick en ny läkare som ansåg att jag hade ett fobiskt beteende så då fick jag göra utredning för personlighetsstörningar, vilken resulterade i schizoid ps diagnos. Någon i min kurators team trodde det kunde vara Aspergers så jag fick fylla i massa självskattningstest som en psykolog kollade på och sen fattade beslutet att jag skull få genomgå en utredning med frågeställning Aspergers och ADD.
Utredningen tog några månader och sen fick jag diagnoserna.

Sökte hjälp hos VC i vuxen ålder pga depression för några år sedan. Psykologen började prata om AS. Fick därefter träffa div. psykiatrer som även misstänkte ADHD/ADD och Bipolär. Satt i en massa samtal och fyllde i en massa papper. Remitterades slutligen till specialistmottagning där jag efter utredning fick diagnosen AS.

Jag hade kontakt med BUP från 7 års åldern till 17 år pga. ätstörning och depression. Efter mitt fjärde självmordsförsök bestämde de sig för att göra en utredning, då de inte förstod vad som var fel på mig och varför de aldrig lyckats hjälpa mig. Utredningen påbörjades december 2010 och avslutades april 2011. Jag fick endast vänta en vecka på utredningen då mitt fall ansågs akut.

Mitt liv har förändrats rejält efter diagnosen, jag bor på ett fantastiskt LSS-boende där jag får allt jag behöver och vill ha. Går på en NPF-skola som är individuellt anpassad.

Innan diagnosen hade jag underkänt i alla skolämnen, gick om åk. 9 en gång och IV-programmet en gång. Nu har jag toppbetyg i favoritämnena och mycket större närvaro i skolan.

Jag vet inte vad som hade blivit av mig om jag inte fått någon diagnos.

Jag fick min Autism Diagnos som vuxen innan dess tillbringade jag större delen av mitt liv från 14 års ålder som psyk patient.

Jag fick en drös med olika diagnoser som troligen inte stämmer. Sen hade jag en läkare som begärde en utredning om Autism då fick jag diagnosen ADHD

Jag har läst den utredningen och känner inte igen den personen som beskrivs, jag var vid den här tiden tungt, tungt medicinerad

Jag begärde sen en ny utredning vilket Habiliteringen godkände, jag fick sen göra den på annan ort på grund av av de långa köerna. De var helt förvånade att inte vården begripit innan eftersom jag är som de uttryckte det "Uppenbart Autistisk"

Det har lett till att jag fått rätt till mer hjälp men framförallt till bättre förståelse både hos mig själv och från vården.

Jag uppfattades på mitt första möte med Arbetsförmedlingen "verkar vara deprimerad". Han skickade mig till arbetspsykolog på Arbetsförmedlingen, jag fick göra tester och gick tillslut med på en neuropsykologisk utredning då hon misstänkte AS och ADHD. Visade sig stämma efter många timmar av tester.

Angerboda skrev:ag undrar hur ni kom att utredas?
Fick ni diagnos i barn/ungdomen? Vad ledde dit?
Var det ni själv som sökte utredning, varför och hur gick det till?
Ni som fått diagnos i vuxen ålder, hur gick det till och vad fick er in på aspiestigen?

Jag har under ungdomen behandlats för ätstörning och har alltid upplevts och upplevt mig vara annorlunda.

Vårdcentralen vägrade ett fleratal gånger remittera mig vidare till utredning eftersom jag anses för välfungerande. De får psykiatriska avdelningar jag varit i kontakt med under liver såg inte heller någon anledning till att stötta mig vidare i en utredning. Jag och maken åkte helt sonika en dag till psykakuten och där blev jag satt på kö för utredningen eftersom jag scorar så högt för ADHD. Att jag utreddes för AS var på egen begäran eftersom jag har kompetens inom fältet och kunskaper om olika funktionsnedsättningar (samt att flera av mina familjemedlemmar och vänner arbetar inom fältet och såg drag av AS hos mig).

Tack för alla svar det är väldigt intressant att läsa. Jag har nu äntligen fått en remiss ivägskickad. Läkaren som kallade mig till samtal var faktiskt trevlig och förstående. Hon framhöll att det är bra att ha psykologens bedömning och tester som underlag men kunde inte säga hur lång väntetiden är. Tydligen är den inte så lång som den har varit men det kommer ta längre än tre månader. Känns bra i allafall fast jag önskar att jag gjort detta för flera år sedan.

Angerboda skrev:Tack för alla svar det är väldigt intressant att läsa. Jag har nu äntligen fått en remiss ivägskickad. Läkaren som kallade mig till samtal var faktiskt trevlig och förstående. Hon framhöll att det är bra att ha psykologens bedömning och tester som underlag men kunde inte säga hur lång väntetiden är. Tydligen är den inte så lång som den har varit men det kommer ta längre än tre månader. Känns bra i allafall fast jag önskar att jag gjort detta för flera år sedan.

Jag har för mej att du bor i STHLM?

Ring vårdgaranti kansliet.

Vårdgarantikansliet
Hälso- och sjukvårdsförvaltningen
Box 6909
102 39 Stockholm
Telefon: 08-123 134 00
Telefontid:
Måndag-fredag 7.30-14.00

http://www.vardguiden.se/Sa-funkar-det/ ... rdgaranti/

slackern skrev:

Angerboda skrev:Tack för alla svar det är väldigt intressant att läsa. Jag har nu äntligen fått en remiss ivägskickad. Läkaren som kallade mig till samtal var faktiskt trevlig och förstående. Hon framhöll att det är bra att ha psykologens bedömning och tester som underlag men kunde inte säga hur lång väntetiden är. Tydligen är den inte så lång som den har varit men det kommer ta längre än tre månader. Känns bra i allafall fast jag önskar att jag gjort detta för flera år sedan.

Jag har för mej att du bor i STHLM?

Ring vårdgaranti kansliet.

Vårdgarantikansliet
Hälso- och sjukvårdsförvaltningen
Box 6909
102 39 Stockholm
Telefon: 08-123 134 00
Telefontid:
Måndag-fredag 7.30-14.00

http://www.vardguiden.se/Sa-funkar-det/ ... rdgaranti/

Tyvärr jag hör till Sundsvall. Ingår npf-utredningar i Stockholm i vårdgarantin? Kanske skulle ha flyttat dit då karln hade hemlängtan för några år sedan.

Det var en ren slump att jag kom in på det här med AS egentligen. Har vetat sen ungefär 5 års-åldern att jag är väldigt annorlunda alla andra, men hade aldrig hört talas om AS eller något liknande. Autism hade jag hört talas om, men enbart om klassisk autism, vilket jag inte passar in i direkt.

För lite mer än två år sedan så var jag hemma hos en kompis. Dennes lillebror kollade på Dexter i vardagsrummet, jag frågade lite vad serien handlade om och han förklarade att den handlade om en autistisk seriemördare, vilket egentligen inte stämmer. Men jag blev i alla fall intresserad, och ett tag senare laddade jag hem serien och började kolla. Jag fastnade direkt och serien blev lite som ett specialintresse ett tag. Eftersom min kompis lillebror hade sagt att Dexter är autistisk så blev jag givetvis tvungen att undersöka detta, eftersom det rubbade min bild av hur en autist är.

Började läsa om autism och kom in på AS, vilket var som att få en stekpanna slagen i huvudet. Det var som att läsa om sig själv. Sträckläste ett par dagar för att sedan ta kontakt med vårdcentralen för att boka en tid till en psykolog så att jag kunde få en remiss till en utredning, vilket jag fick. Dock tog det lång tid innan psykologen fick iväg remissen och väntetiden skulle vara 1.5 år. Efter det träffade jag min flickvän här på forumet och flyttade till Skåne, vilket gjorde att det blev massa strul.

Men till slut fick jag en tid till en psykolog i början på hösten som har utrett mig och kommit fram till AS.

Angerboda skrev:

slackern skrev:

Angerboda skrev:Tack för alla svar det är väldigt intressant att läsa. Jag har nu äntligen fått en remiss ivägskickad. Läkaren som kallade mig till samtal var faktiskt trevlig och förstående. Hon framhöll att det är bra att ha psykologens bedömning och tester som underlag men kunde inte säga hur lång väntetiden är. Tydligen är den inte så lång som den har varit men det kommer ta längre än tre månader. Känns bra i allafall fast jag önskar att jag gjort detta för flera år sedan.

Jag har för mej att du bor i STHLM?

Ring vårdgaranti kansliet.

Vårdgarantikansliet
Hälso- och sjukvårdsförvaltningen
Box 6909
102 39 Stockholm
Telefon: 08-123 134 00
Telefontid:
Måndag-fredag 7.30-14.00

http://www.vardguiden.se/Sa-funkar-det/ ... rdgaranti/

Tyvärr jag hör till Sundsvall. Ingår npf-utredningar i Stockholm i vårdgarantin? Kanske skulle ha flyttat dit då karln hade hemlängtan för några år sedan.

Jo vi har den förmånen. Säga vad man vill om hur sjukvården drivs i STHLM men här måste jag säga att dom har lyckats bra.

Efter att i några år arbetat "heltid plus" inom ett akademiskt yrke kom jag efter ett långt och utdraget förlopp att successivt insjukna i en utmattningsdepression. På eget bevåg sökte jag kontakt med en allmänläkare på vårdcentralen som i sin tur skickade en remiss till bedömning hos en erfaren överläkare, specialiserad inom psykiatri. Jag var vid denna tidpunkt närmare 30 år och hade aldrig tidigare besökt en psykiatrisk mottagning. En noggrann utredning och uppföljning av utmattningsreaktionen tog vid och efter en stund väcktes tanken om misstänkt autismspektrumtillstånd. Efter ett längre samtal med en annan överläkare inom psykiatrin slogs diagnosen Aspergers syndrom fast kliniskt, och med detta ställningstagande följde flera uppföljande samtal och en kompletterande detaljutredning. Sammanlagt har fyra överläkare och två psykologer varit involverade i min utredning som torde vara grundligt genomförd. Är nu åter på väg tillbaka mot arbetslivet men nu med bättre kunskap om mina svårigheter och styrkor vilket förhoppningsvis medför att jag lättare än tidigare kan navigera inom ett krävande yrkesliv.

Jag har misstänkt under flera år att jag har Asperger, men det var först för två månader sedan jag fick min diagnos.

I våras gick jag hos en kurator, bland annat för att jag var stressad och hade problem med vänskapsrelation. Jag berättade då att jag misstänkte att det beror på att jag har Asperger. Hon skickade därför en remiss till psykiatrin och ca två månader fick jag min första samtal med utredande psykolog. Ungefär en månad senare hade jag diagnosen.

På en gammal skranglig cykel med halvpumpade däck. Fruktansvärd åktur kan tilläggas och jag var försenad.

Började med att jag tog mig till allmän psyket efter att ha mått dåligt en längre period.
Blev inskriven på sluten avdelning, där genomgick jag ECT behandling och testade en hel hög av antidepressiva. Inget hade någon inverkan på mig. Efter det samtal med psykolog och KBT behandling. Med tiden beslutade psykologen att beställa en utredning till mig.

Det tog ett år från första kontaktat med psykologin till att de beslutade att göra en utredning. Tyckte utredningen och testerna man fick ta var otroligt korkade men fick ändå en asperger stämpel i pannan. Känns nästan som de ville bli av med mig och gav mig en asperger diagnos som de inte kan göra något åt o skicka vidare mig till vuxenhabiliteringen.

Jag vet inte om det finns folk som känner lättnad av den diagnosen men jag kände det som att gå in i en återvändsgränd och vägen bakom mig ramlade ihop. dvs allt mitt hopp om förbättring som fanns kvar flög ut genom fönstret.

Nu har jag haft kontakt med psyket i 4a år och det ända resultatet ut av det är en stark skepticism mot psykologin.

Jag gjorde genom beroende vården. Helt sjukt va mycket
fortare det går. Min remiss skickades i september 2012 och två
månad senare november 2012 var jag klar. Tänkte göra den
genom psykiatrin först men det hade tagit 6 månader om
inte ännu mer.

Sökte min via hälsocentral via läkarn å fick remiss till habiliteringen i Hudiksvall. Vilket åker ner till Bollnäs å gör utredningar.

annizas skrev:Jag gjorde genom beroende vården. Helt sjukt va mycket
fortare det går. Min remiss skickades i september 2012 och två
månad senare november 2012 var jag klar. Tänkte göra den
genom psykiatrin först men det hade tagit 6 månader om
inte ännu mer.

Hur blir det med mediciner? Kan det bli knas? Eller får du ADHD medicin utskriven?